Konnässörsklubben var en 'klubb' som skapades av Göteborgs botaniska trädgård. Märk väl - var! Den finns tyvärr inte kvar men jag har hittat många nya släkten och odlingsvärda sorter via den. Det var för övrigt också deras beskrivningar av de då popularitetsmässigt stendöda pärlhycinterna som gjorde att jag odlar många fina sorter idag. För övrigt kan jag nämna att de kan dofta lätt och gott och att de dessutom är fantastiska utropstecken i en vårbukett.

Höstblommande lökar och knölar

Jag har nämnt de allra tidigaste släktena men långt mindre kända är däremot de höstblommande lökarna och knölarna. Här finns också fina lökar och knölar som ger mig glädjechocker och färgsprakande höstblomning dessutom. Jag  blir till exempel minst lika glad av en uppiggande dos neonrosa i oktober som av vårens första snödroppe.

I första hand tänker jag på krokus och tidlösor men flera andra släkten, faktiskt riktigt många har också höstblommande arter. Dessutom bidrar även höstblommande lökar och knölar med mat till insekter sent på hösten.

Odla lökar och knölar

Olika arter och sorter behöver också olika lägen. Men även inom en familj, Iris till exempel skiljer det hur arterna vill växa. Därför hittar du den informationen vid respektive art.

Men för att få till exempel längre blomning rekommenderar jag att man planterar lökar och knölar i olika lägen. Och med det menar jag lägen som värms upp olika tidigt. Jag har till exempel snödroppar i väldigt tidiga soliga lägen men också i kallare och senare lägen. Och på det sättet drar jag ut blomningen över en längre tid. Jag upplever att framförallt snödroppar och vintergäck är bra att göra så här med.

Lökar och knölar för olika lägen

På samma sätt är det bra att odla lökar och knölar bland perenner som växer upp och täcker det falnande bladverket om man tycker det är störande. Jag har många sorter i mina perennplanteringar.

Men det finns också de som snabbt tar över genom att fröså och dela sig och de är då bra att plantera i vildare områden till exempel i ett buskage. Eller varför inte under en häck eller en lundmiljö.

Jag har nämnt några vanliga släkten som exempel men till lökar och knölar hör mängder av olika växtsläkten och sorter som vi odlar. Och eftersom de kommer från många olika geografiska områden behöver de väldigt olika förhållanden för att växa till och må bra.

Subsektioner

En del släkten som till exempel pärlhyacinter, Muscari, och Iris är till och med indelade i så kallade subsektioner för att man ska veta på ett ungefär hur de vill växa. Du kan läsa mer under respektive släkte och art. Men först lite kort om skillnaden...

Lökar och knölar vem är vem

Lökar

Jag läser mig till att lökar består av en kort platt stam som har rötter neråt och tjocka blad uppåt. Lökens olika lager är blad som lagrat vatten och näring som förberedelse inför en kommande vinterperiod eller en sommarperiod. De yttersta lagren är torra och förstärkta med fibrer eller stenceller och de bildar därför det vi kallar ett lökskal. Växtfamiljer och släkten som har lökar är Amaryllidaceae: snödroppar, amaryllis, allium (våra matlökar tex), narcisser med flera.

En annan familj är liljefamiljen som inkluderar bland annat tulpanerna och givetvis alla liljor. Hos liljorna är lökskalen bara ihopväxta vid basen ungefär som en tallkotte och därför kallas deras skal för lökfjäll. På engelska kallas lökar för 'bulbs'.

Oökta lökar = knölar

Knölar eller rotknölar har till exempel släkten som krokus, cyclamen och en del anemoner. Rotknölen hos de här släktena, liksom hos morot och andra rotfrukter, är en rotdel där näring i form av stärkelse samlas upp och lagras. Och den här enda lagringskammaren kallas knöl.

Jag upplever att vi inte är så petiga med den här distinktionen i Sverige och därför finns det inte  jättemycket skrivet på svenska. På engelska däremot används till exempel uttrycket 'corms' men växterna kan också kallas för 'tuberous'. Och det sista betyder att de har tubliknande knölar.  Knölarna växer till i storlek när de trivs och mår bra. Jag har en Anemone knöl, blanda eller apennina, som är drygt 5x5 cm idag och som skickar upp mängder av blomstänglar.

Och sist rhizomerna

Vitsippan är det bästa exemplet jag kan ge. En rhizom är en tjock, uppsvälld  och näringslagrande rotdel. Och ur den här rotdelen växer mindre, smalare rötter som tar upp näring åt rhizomen. De här växterna breder sakta ut sig genom att de krypande rhizomerna växer till och breder ut sig. De ligger ofta ytligt och uppskattar, i de flesta fall, om löv och annat får ligga kvar och hålla fukten.

Ett svenskt företag som har en fin lista  är Botanicus.