Mina Växter
S - perenner
- blodtopp och stenbräckor -
S - perenner i trädgårdshandeln och i naturen finns många släkten av örtartade perenner och många av de är dessutom mycket odlingsvärda.
Stenbräckor under S - perenner, blommar oftast bland de allra sista hos mig. Medan blodörten under S är en riktig vårjuvel.
Andra på S - perenner
Visans omskrivna blodtopp, Sanguisorba är mera kända som pimpinell. Fjäderlätta vippor eller små knappar som alla väver sig in bland sina grannar i rabatten. Trevliga, vackra men se upp och kontrollera fröspridningen hos en del.
Vårens sötaste klockor, Soldanella finns här under S - perenner och fungerar bra hos mig i ett halvskuggigt väldränerat läge i ett torvparti.
Och ett släkte som tillhör malvorna, Sidalcea, har flera fina namnsorter som passar i perennrabatten och som dessutom ger mormorskänsla med sina spiror i vitt, rosa eller rödviolett.
S - perenner är alltså lätt att göra omfångsrik i trädgården.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Sanguinaria - blodört
Blodört, Ö Nordamerika
Ett släkte med en enda art som växer i Nordamerika. Blomningen är gnistrande men kort. Men bladen är fascinerande - hjärtformade men friserade med div urnyp och lober och med en udda ljusgrön lyster. Och det gör den mycket odlingsvärd.
Trivs i lundens halvskugga i en mullrik, fuktighetshållande jord
> 20 cm, april - maj
canadensis 'Snow Cone'
En selektion från Nordamerika introducerad av Joe Pye Weed's Garden 2016
En länge efterlängtad form som selekterats från S. canadensis 'Tennessee Form' fröplantor. Rent vita blommor med 18 - 25 petaler det vill säga fler än hos arten. Blommorna är dessutom ganska stora 7,5 centimeter i diameter. Bildar underbara, kompakta och rikblommiga ruggar som sakta breder ut sig med rhizomer.
20 centimeter hög och blommar i maj
Sanguisorba - pimpinellsläktet
Är trevliga perenner med små, ganska oansenliga blomsamlingar som antingen bildar en liten avlångt rundad knapp eller som utdragna till och med skäggiga 'korvar'. Det finns dessutom ett antal sorter i olika höjder från riktigt låga till höga där blomsamlingarna svävar högt över bladverket.
Passar bra som vävare bland andra perenner i rabatten. Trivs på de flesta jordar. Se upp med fröspridningen.
minor - pimpinell
Europa (Sverige) - SV och C Asien, N Afrika
Blad med 6-9 par med småblad. i grågrönt och den bildar en fin klump. Medan den lilla samlingen blommor sitter i ett ax som är ca 1,5 cm långt och nästan klotrunt med först gröna senare rödaktiga blommor. Tycker att den är ett lugnt och vackert inslag i perennrabatten.
"Lägges på rödt win deraf smaken förbättras" (Hoffberg 1792)
> 50 cm, juni - juli
officinalis - blodtopp
Blodtopp, Europa (Sverige), tempererade Asien, V Nordamerika
Småblad 6-14, äggrunda med mer eller mindre hjärtlik bas och vit undersida. Förgrenad blomstängel med smala, glänsande blodröda blomax. Bladen har en frisk smak och kan användas i sallad i små mängder.
> 100 cm, juni - juli
tenuifolia 'All Time High'
Bildar en rugge med fint flikade blad ur vilken den sen skjuter upp höga förgrenade blomstjälkar. Blommorna sitter i korvlika samlingar som är lätt välvda och hängande. Blommorna är vita medan knopparna är mörka vilket bildar en snygg kontrast. Får se om jag upplever någon skillnad på den här och sorten här under.
50/200, blommar från augusti och egentligen hösten ut
tenuifolia 'Stand Up Comedian'
En pimpinellkultivar som har lysande vita och klassiskt pimpinell fluffiga och välvda blomsamlingar där knopparna liknar små, mörka knapphålshuvuden. De välgrenade blomstjälkarna och välvda blomsamlingarna vajar läckert om det blåser lite grann. Bildar en betydligt lägre bladrugge med grågröna och flikade blad.
Rekommenderas för grupplanteringar i rejält fuktig jord för att utvecklas bäst. Växtsättet gör den till en fin vävarväxt bland mer robusta perenner.
50/200, blommar i augusti till september och ibland längre
Saruma
Ett enartssläkte i familjen Aristolochiaceae. Arten är endemisk till Kina där den växer i Gansu, Guizhou, Hubei, Jiangxi, S Haanxi och Sichuan.
henryi - saruma
Centrala, östra och södra Kina
Arten är allmänt känd som upprätt vild ingefära och det är en skuggälskande perenn. Sprider sig sakta och kan tiden bilda en 90 cm vid rugge.
Duniga, rundade och hjärtformade blad som är upp till 12,5 cm vida har en silverglans på våren men går sen över i grönt. Bladen är vackra hela säsongen och de doftar dessutom om de skadas. I ögonfallande gula blommor med 3 kronblad ungefär 2,5 cm vida. Blommorna kommer på våren på upprätta stjälkar som reser sig över bladverket.
Släktetnamnet är ett anagram av Asarum - hasselört.
Växer vilt i skogar, dalar och längs flodbankar i Kina.
45 cm, maj
Saxifraga - bräckesläktet
Saxifraga är ett mycket stort släkte där flera arter växer i alpina miljöer på hög höjd och de behöver man fjäska för. Sedan finns det ett antal arter som trivs i helt andra lägen men som också är betydligt mer lättodlade.
Och de arter jag odlar är därför uteslutande arter som trivs i lundens delvis soliga till halvskuggiga miljö och i en jord med lägre pH. Jag har en teori om att lägen med delvis sol ger bättre blomning. Flera av de jag odlar blommar dessutom sent på hösten vilket är ett stort plus. Bladverket är dekorativt resten av säsongen.
fortunei - stor höstbäcka
Japan
Arten har ett vackert bladverk och små fjärilslika blommor och den är mycket odlingsvärd i sig själv. Men den har också gett upphov till en lång rad vackra namnsorter. Upplever dock att de kan vara lite trixiga att etablera eller rättare sagt jag behöver leta efter verkligt bra lägen till dem. Du ser några nedan.
10/30 cm, oktober
hirsuta - lundbräcka
SV Irland, SV Frankrike, N Spanien
Bildar lösa, vintergröna mattor som sakta breder ut sig med tiden. Bladen är håriga upp till 3,5 cm långa, njurformade och med en grågrön ovansida men med en röd undersida. Långa, håriga bladstjälkar. Blomstjälkarna får luftiga klasar med många små blommor med kronblad som är 4-5 mm långa, prickiga i rött.
Trivs i lundens halvskugga i en mullrik, fuktighetshållande jord
10/50 cm, april - maj
rotundifolia - prickbräcka
Alperna, S Europa, N Turkiet, Kaukasus, NV Iran
En vintergrön bräcka med basala och täta rosetter med vackra blad. Bladen är ljusgröna, rundade, tandade och lite köttiga. Vita, små stjärnlika blommor som ofta är prickiga. Blommorna kommer i luftiga samlingar på upprätta och grenade blomstjälkar högt över bladrosetten.
Lär trivas i ett soligt till halvskuggigt läge men jag har bara testat den i lundens halvskugga. Där tycker jag att det ljusgröna bladverket passar bra. Vill ha en mullrik och fuktighetshållande jord men som ändå inte är för blöt.
15/60 cm, juni - september
veitchiana - skogsbräcka
Södra Kina
Bladen är rundade och inskurna i vackert grågrönt på ovansidan men med en rosaröd undersida. Båda sidorna är också håriga. Bladen sitter samlade i vackra men glesa rosetter. Den är dessutom vintergrön! Skickar ut stoloner och bildar med tiden en gles matta med bladrosetter vilket är vackert. Den är också lätt att hålla efter så det är inget större problem. Som hos många andra i släktet är blomningen inte särskilt spektakulär. Skogsbräcka får korta stänglar med enkla klasar av vita bräckablommor med 1-3 nedhängande kronblad ifrån den gul-vita pistillen. Påminner om den man kan odla inne som krukväxt.
5 till 10 cm,
Scabiosa - väddsläktet
Ingår i kaprifolfamiljen, Caprifoliaceae. Kallas på engelska 'pincushion flower' tack vare sina ståndare som tydligt sticker upp ur den kompakt rundade blomman - nålar i en nåldyna. Bildar låga ruggar med blomstjälkar på varierande höjd. Blommorna lockar insekter, fjärilar och bin i mängder.
Trivs i soliga och väldränerade jordar. Flera namnsorter är dock oftast kortlivade som perenner.
ochroleuca - månvädd
Klumpbildande och låg perenn men med ett luftigt intryck. Bladen är smala, ovala, tandade och grågröna. Bildar en låg bladrosett som kanske är 15 centimeter hög. Men över bladrosetten får den mängder av förgrenade blomstjälkar som bär många ljust gula, månskensgula, blommor. Ger ett sirligt och vackert intryck och att den dessutom blommar under en lång period gör den ännu bättre. Fungerar mycket bra som vävarväxt i grupp.
15/70 - blommar från juli fram till sena hösten
Scopolia - dårörtssläktet
Bolmörtssläktingar som har en förtjusande blomning på våren. En gammal medicinalväxt som ingår i potatisfamiljen. Mycket giftig men får inga lockande bär eller liknande. I rätt dos är den lugnande men i större dos smärtstillande dock med risk för minnesförlust.
Trivs i de flesta jordar upplever jag. Odlar de i halvskuggiga lägen. Frösår sig villigt när de etablerat sig.
carniolica - dårört
En örtartad perenn som bildar en vacker rugge med tiden allt eftersom den sakta breder ut sig med krypande rhizomer. Hela växten vissnar ner efter blomningen och hålen efter de kan vara bra att täcka med till exempel en hosta som växer bredvid.
Bladverket är mellangrönt och det har dessutom en vacker nervatur som gör bladen intressanta under försommaren. De klockformade blommorna sitter ensamma i bladvecken. Blommorna är mörkt rödbruna till brunvioletta på utsidan och ljust cremegula på insidan.
Blir cirka 60 cm och blommar i maj - juni
Scutellaria - frossörtssläktet
Frossörtssläktet innehåller flera arter men jag odlar endast den grå nedan. Har av misstag fått frön av en annan art, den skickas ofta in som något annat till frölistor, och den är ett evigt gissel att bli av med.
incana - grå frossört
NC och Ö USA
En mycket vacker perenn för ett väldränerat läge. Grå frossört älskas av bin och insekter och den blommar dessutom på sensommaren vilket ger ett sent bidrag till deras matförråd. Hela växten ger ett grått nästan silverfärgat intryck på håll. Bladen är gråaktigt gröna och blommorna har en silverblå till lavendelblå ton.
Trivs i ett väldränerat och soligt - halvskuggigt läge
70 cm, augusti - september
Shortia - fransklockssläktet
Ett vackert släkte från Japan
Shortia innehåller ett fåtal arter med ljuvliga marktäckare som gärna eller till och med helst växer direkt i ett näringsfattigt torvblock. Bladen är rundade med fin nervatur och dessutom blankt gröna. Som nya på våren har de ofta orange-röda toner och senare under hösten och vintern är många blad tonade i rött eller till och med vinrött.
Trivs i ett halvskuggigt till skuggigt läge. Måste ha ett lågt pH och trivs oftast bäst planterad direkt i ett torvblock som är näringsfattigt, fuktighetshållande men som också ger en sval miljö.
soldanelloides var Magnus- skär fransklocka
En selektion som även den bildar tuvor av städsegröna och vackert glänsande blad. Bladen är gröna sommartid men i utspringet och under vintern har de ofta en mix av grönt, rött och vinrött. Blommorna är rosa, nickande och dessutom vackert fransade och de sitter i toppen av blomstjälkar som är cirka 10 centimeter höga. Alltså svävar blommorna en bit över bladverket.
uniflora - fransklocka
Japan
Knopparna är rosa men den utslagna blomman bleknar snabbt till vitt. Blomman är upp till 3,5 cm vid och något större än bladen är. Liknar S. galacifolia med sitt bronstonade bladverk men bladstjälkarna hos S. uniflora är lika långa som bladen och inte längre som hos den andra arten. Bladen är bredare än de är långa.
Blommar i april - maj och klär in torvblock med sitt vackra bladverk. Blir inte högra än max 10 centimeter.
Sidalcea - axmalvesläktet
Halvhöga perenner som passar bra i en solig till lätt skuggad rabatt. Växer vilt i V och SC USA och behöver en väldränerad jord för att trivas bra och växa över tid.
Får vackra malvablommor i ett lite mindre format.
Soldanella - alpklockssläktet
Ett relativt litet släkte med vårblommande perenner från Europas alper. Alla arterna har små, fransade och dessutom mycket söta klockor i blåviolett. Men de har även ett vackert bladverk som oftast också är vintergrönt. De är väl värda att anstränga sig för.
montana - skogsalpklocka
Norra Alperna, Karpaterna, östra Balkan
Vackert rundade blad som är olivgröna och med en något rödtonad undersida. Fransade och blåvioletta klockor som sitter samlade i knippen i toppen av blomstjälkarna. En mycket söt perenn.
Behöver skyddas mot alltför mycket vinterfukt. Jag odlar alla Soldanella i en upphöjd plantering med en något sur och mycket väldränerad jord som ändå håller fukt väl.
10 cm, mars - april
Symphyotrichum - höstastersläktet
Över 100 arter och naturhybrider ingår i släktet som tillhör familjen Asteraceae. De flesta är endemiska till Nordamerika. Men några förekommer i Västindien, södra och centrala Sydamerika.
Aster var länge ett mycket stort släkte innan det delades i flera olika släkten. Därför har många av mina bilder kvar släktnamnet Aster eftersom jag inte gått igenom och ändrat alla namn.
ericoides 'Snow Flurry' - ljungaster
Oldar den i ett soligt och torrt läge där den brett ut sig relativt snabbt. Mycket odlingsvärd i rätt läge men se till att omgivande växter tål konkurrens eller alternativt håll efter den regelbundet.
lateriflorum 'Horizontalis' - grenaster
Arten växer vilt i centrala och östra Nordamerika
Horizontalis har små vita, bakåtböjda kronblad med en rödrosa mitt längs ett grenverk som växer i rät vinkel från blomstjälken. Snygg! Den är dessutom en av de sista astersläktingarna att slå ut hos mig.
60 cm, oktober - november
Syneilesis - parasollstånd
Ett släkte som jag odlar för bladens skull. Bladverket påminner om miniatyrpalmer eller solfjädrar som svävar på sina bladstjälkar. I utspringet är bladen täckta av ett kraftigt och dessutom läckert silverfärgat dun. Men det här dunet försvinner sen succesivt under säsongen. Blommorna är oansenliga och sitter samlade i små korgar på höga, tunna blomstjälkar.
Det här är ett släkte med mycket attraktiva bladväxter för lundens halvskugga. föredrar en något sur, fuktighetshållande, mullrik jord som är väldränerad. Klarar viss torka.
De variegerade selektionerna som ofta gjorts i Japan är dock känsligare och behöver mer omsorg, det vill säga bättre dränerat och skyddat läge särskilt vintertid.