Mina Växter
J-K-L-M
- sippor, hjärtan och nästan som gräs -
J-K-L-M är bokstäver som inte är jätteväl representerade i min trädgård. Men några fina har jag. På J finns Jeffersonia, presidentsippa och som namnet antyder är en juvel för lunden. Växter som jag lärt mig ska lämnas ifred och absolut inte dela. Frösådd däremot är ett mycket bättre sätt att få fler på.
Och den månskensgula Kirengeshoman som även den trivs i lunden återfinns under J-K-L-M.
Älskade hjärtan som löjtnanshjärtan finns här under J-K-L-M och om jag sätter de i lundens näringsrika och fuktighetshållande jord och ett ljust läge så blir de än mer magnifika.
Druvlilja och kotula är också fina släkten som även är vintergröna. Om man har ett riktigt fuktigt läge är även fackelblomster fina inslag under J-K-L-M.
Mukdenia och Mukgenia är vackra bladväxter med vacker vårblomning och de trivs dessutom bra i lunden, gärna i ett ljust läge.
Fler perenner hittar du HÄR
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Jeffersonia - presidentsippor
familj Berberidaceae
Ett litet släkte med endast två arter i familjen Berberidaceae. Den vita presidentsippan har sin hemvisti Nordamerika medan den blå däremot har sin hemvist i Asien. Och kanske är det det här faktumet som gör att över tid så flyttas den blå över till ett annat släkte Plagiorhegma. Från början fördes båda dit om jag minns rätt. Men nu, 2025, så menar SKUD att släktet heter Jeffersonia och innehåller två arter.
Båda arterna trivs bäst i en ljus lund med mullrik, fuktighetshållande men också väldränerad jord.
Faktumet att de tillhör berberisfamiljen gör att de inte tycker om att delas. Faktum är att de helt enkelt kan välja att dö. Men man kan försiktigt försöka lirka loss några av de yttersta skotten medan plantan står kvar i jorden och då lyckas.
diphylla - vit presidentsippa
Nordamerika
En stängel med ett tvådelat blad som bäst beskrivs som och som också ovanifrån ser ut som elefantöron, när elefanten fällt ut dem. Bladen är lätt koppartona i utspringet men övergår sen i olivgrönt. Blomman är vit men blomningen är mycket kort och blomman håller bara någon dag. Och jag tänker att man odlar den här arten mest för bladens skull.
30 cm hög och den blommar i april - maj
dubia - blå presidentsippa
Norra Kina, synonym Plagiorhegma dubium
En art som verkar vandra mellan sina två släktesnamn men som 2025 i SKUD anges som Jeffersonia.
Varje litet enskilt blad påminner om ett näckrosblad och är dessutom vackert koppartonat i utspringet. Men övergår sen sakta i en vacker grågrön nyans för att sen under hösten få en vacker cognacston. Egentligen är det nog de ljuvliga blommorna i syrenlila som gjort växten känd och blomningen är verkligen fantastisk men ack så kort. Då är det ju underbart att även bladverket har så många fina faser.
Först börjar bladknoppar i koppar visa sig men snabbt dyker blomknoppar upp och slår ut medan bladverket utvecklas.
Trivs i en ljus lund med mullrik, fuktighetshållande men väldränerad jord.
30 cm, april - maj
Kirengeshoma
Ett släkte som ingår i familjen Hydrangeaceae vilket faktiskt kan anas när man tittar på bladen.
Beroende på källa anses släktet innehålla ett eller två släkten. Där man anger ett släkte går den andra - koreana - in som Koreana-gruppen.
palmata - vaxklocka
Östra Kina, Korea och Japan
Lätt böjda stjälkar som i beskrivningar sägs vara purpurröda men som jag tänker möjlligtvis har en lätt röd ton. Bladen är mellangröna, lätt håriga och med en tydlig nervatur. Bladkanten är lätt tandad men har också tydliga urgröpningar. Bladen sitter parvis och omsluter stjälken helt. Under sommaren utvecklas vackra knoppar som sen öppnar sig under sensommaren eller tidig höst. Blommorna är svavelgula och klockformade där varje kronblad är tjockt, nästan vaxartat.
Vaxklockan trivs bäst i en fuktighetshållande och mullrik jord som är kalkfri. Halvskugga - lätt skugga och skydd från vind som kan knäcka stjälkarna. Höjden beror mycket på fukttillgången.
> 120 cm, juli - oktober men är frostkänslig
Lamprocapnos
Nordöstra Asien
Löjtnanshjärtan är eller var vanliga i äldre trädgårdar och släktet ingår i familjen Papaveraceae. Det är en mycket speciell växt om man tänker på hur de stora hjärtana sitter strödda nästan som om de hängde på en tråd. På senare år har några selektioner gjorts med mörkare blommor eller med gula blad.
I de flesta fall hanterar vi löjtnandshjärtan som vilken rabattperenn som helst. Men efter att jag läst om hur de egentligen trivs men också planterat de så, så har de blivit större, gracilare och mer rikblommande. Dessutom sätter de frön... Trevligt till en början men nu är jag lite trött på vita fröplantor.
De är tåliga växter men rotsystemet är mycket utbrett och rötterna är trots sin grovhet dessutom sköra. Bäst utvecklas de i en närings-, mullrik och fuktighetshållande jord med lite lägre pH. De vill ha ett soligt till halvskuggigt läge och eftersom de är sköra och ofta höga, upp till 120 cm, är ett vindskyddat läge bäst.
De blommar i maj - juni men kan blomma om senare om man skär ner dem delvis.
spectabilis - löjtnanshjärta
Klassisk växt i rabatten vid äldre hus eller i en så kallad mormorsrabatt. Alltså en plantering med växter som var vanliga i äldre trädgårdar. Röda eller är de mer rosa hjärtan som sitter gracilt strödda längs välvda blomstjälkar.
Trivs i en fuktighetshållande, närings- och mullrik jord. Alla sorterna frösår sig hos mig.
> 90 cm, maj - juni
spectabilis 'Alba'
Den vita varianten av denna klassiska perenn, en riktig mormorsväxt tänker jag. Och jag upplever den dessutom som lite elegantare än arten och kanske är det de ljust limegröna bladen och stjälkarna som tillsammans med de vita blommorna som gör det. Den är underbar och är absolut finast i en ljus lundmiljö där solstrålar faller ner och träffar stjälkarna.
En fin växt för buketten och jag brukar försöka få till minst en bukett på våren med en kombination av vitt löjtnanshjärta och vita tulpaner.
spectabilis 'Valentine'
En kultivar med den klassiska blomman men i en betydligt djupare röd nyans och det klassiskt vita. Bladverket är också mörkare än hos den vanliga arten men stjälkarna tonar också i vinrött. Det är helt enkelt mer ummphh i hela den. Den är dessutom frökonstans och de allra, allra flesta fröplantorna som kommer upp har samma starka färger.
> 70 cm, maj - juli
spectabilis 'White Gold'
En kultivar med samma gultonade bladverk som 'Gold Heart' men den här har vita blommor. 2018 stog jag i en trädgård och vi pratade om 'Gold Heart' ovan. Jag var ärlig och sa att färgkombinationen inte var min cup-of-tea. Men tänk om det gultonade bladverket istället funnits med vita blommor... ..och sommaren efter hittade jag 'White Gold'
>70 cm, maj - juli
Leptinella - kotulasläktet
Mattbildande perenner med små ormbunksliknande och dessutom vintergröna blad. De kan snabbt täcka tomma ytor och tål även lite slitage i form av människofötter. Blommorna är små och oansenliga.
Trivs i sol-halvskugga på måttligt näringsrik och väldränerad jord.
5 cm, juli - aug
pusilla - bronskotula
Nya Zeeland
En art som bildar krypande och delvis vintergröna mattor med ormbunksliknande blad i miniatyr men som också är tonade i vackra toner av brons.
squalida 'Platt's Black' - krypkotula
Nya Zeeland
En delvis vintergrön och mattbildande perenn med små ormbunksliknande men också mörkt vinröda blad. Täcker snabbt tomma ytor och tål att trampas på. Små, gula blommor. Just den här sorten har ett mörkare bladverk än vad arten har.
Trivs i sol-halvskugga på måttligt näringsrik och väldränerad jord.
5 cm, juli - aug
Liriope - druvliljesläktet
Ett släkte med många fina och vintergröna perenner men tyvärr är bara någon enstaka härdig i södra Sverige.
muscari - mörk druvlilja
Östra Asien
Misstas lätt för ett gräs eftersom de gröna bladen är remlika och gräsliknande. Men det är en perenn som dessutom oftast är vintergrön. Blommorna är små, blå och hyacintliknande och sitter strödda längs blomstängeln.
Arten är dåligt härdig hos oss och behöver ett mycket väldränerat läge i sol eller lätt skugga. Väldränerat innebär inte att de vill stå torrt utan att vatten måste rinna undan snabbt.
20 - 30 cm, juli - augusti
Lythrum - fackelblomssläktet
Fackelblomster - familj Lythraceae
Fleråriga örter med upprätta stjälkar. Bladen är motsatta eller kransställda, enkla, lansettlika eller spatelformade. Blommorna är rosa - röda och kommer i toppställda klasar eller parvis i bladvecken.
Etymologi - Lythrum kommer av grekiskans lythron (blod), vilket kan syfta på blomfärgen. Lythrum är också ett växtnamn hos Dioskorides.
Högsommarblommande perenner för rabatten eller ett fuktparti. I vilt tillstånd växer de ofta i diken och platser där vatten står synligt.
salicaria 'Blush' - fackelblomster
Skaftlösa, lansettlika blad med rundad bas. Täta, ofta ogrenade blomax i rosa och röda nyanser. Oliklånga fodertänder. 'Blush' har blommor i varmt rosa med ett mörkare öga.
Arten är vildväxande på fuktiga ängar och i dikeskanter.
75 cm, juli - september
virgatum 'Dropmore Purple' - smalt fackelblomster
Ö Europa, V Asien
Snarlik L salicaria men är mindre robust. Bladen har kil lik bas och fodertänderna är lika långa. Blomspirorna är ofta förgrenade nedtill. Dropmore Purple har lysande magentarosa blommor.
> 70 cm, juli - september
Maianthemum - ekorrbärsläktet
Ett släkte med rhizomata, örtartade perenner som har vackra bladverk. Vårt egna ekorrbär hör hit. Släktet är förhållandevis stort och det finns flera sanslöst vackra arter men som är relativt okända här och svåra att få tag i. M. stellatum och M. racemosum är relativt vanliga och man hittar dem i plantskolan. Övriga får man leta efter på olika växtmarknader och/eller hos utländska plantskolor.
Samtliga mår bäst i lunden med vandrande skugga och fuktighetshållande mullrik men väldränerad jord.
stellatum ssp crassum
Verkar synonym med huvudarten men är utseende mässigt helt annorlunda.
Skjuter skott från krypande rhizom. Bladen är mörkt gröna och tjocka. Blomsamlingen är liten och mycket kompakt.
20 cm, maj - juni
stenolobum
Rhizomer som är 2-3 mm tjocka. Bladen är ovala till ovalt elliptiska och upp till 2,5 cm långa. Blomstängeln ca 4 cm över bladen med 3-11 blommor. Blommorna sitter ensamma och bildar en liten stjärna med smala kronblad.
15 cm, maj - juni
Mukdenia
Ett släkte med vackra bladväxter som tillhör familjen Saxifragaceae. Det har kommit flera kultivarer som har minst lika vackert bladverk även om jag har svårt att se skillnad på de jag odlar. Förutom de vackra bladen får de också fina höstfärger. Får en gracil blomställning med stjärnformade vita blommor.
Lönnbräckor passar bäst i lundens vandrande skugga och i en mull- och näringsrik jord som håller fukten väl. Då utvecklas bladen bäst. Fina som kant.
rossii - lönnbräcka
Mycket vackert bladverk som först är bronsfärgat i utspringet. Under sommaren är bladen fint gröna och övergår i underbara höstfärger i rött. Får en gracil blomställning med stjärnformade vita blommor.
> 25 cm, maj - juni
rossii 'Crimson Fans'
Stora handflikade blad i vackert grönt som fram emot hösten börjar gå över i alltmer rött och till slut kan största delen av bladet vara rött. Blommorna är vita och sitter i toppen av blomstänglar en bit över bladen. Varje blomma liknar en liten uppvänd och flikad klocka.
rossii 'Karasuba'
Vackra blad med röda bladspetsar och fina vita blommor.
> 15 cm, maj - juni
Mukgenia - bäckbergenia
En korsning mellan två arter Mukdenia x Bergenia och därför ser man ofta ett 'x' före släktnamnet. X:et indikerar att det är en korsning som spontant kan uppstå i naturen.
'Nova Flame'
Mukdenia x Bergenia
En lyckad korsning mellan två i sig vackra släkten. Bladen är blankt äppelgröna och mer avlångt utdragna än bladen hos Mukdenia. Bladkanten är även något tandad. Blommorna är mörkt rosa. Får fina höstfärger men är inte vintergrön.
30 cm, maj