Mina Växter
Mina växter
- odlade med kärlek och känsla -
Fådda, sådda eller köpta blommor... ..det spelar ingen roll. Alla odlas med kärlek & känsla för dem och det de vill ha. Varför annars ha dem från början?
H - perenner, här finns vackra blad och blomning dessutom för hela säsongen. Och dessutom med perenner för många olika lägen i trädgården. Allt från soliga och torra lägen över till fuktiga och skuggiga. Men mest kanske jag ändå älskar bladen hos till exempel Hostorna.
Tidig blomning under H
Det står Helleborus, julrosor och hybridjulrosor för. Variationen är stor och fägerna många. Men även gullflockan lyser tidigt i april. Självklart blommar också blåsippor tidigt och det finns några olika arter men även en hel del varianter att odla för tidig blomning.
Det finns helt enkelt stor variation här under H perenner.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Hacquetica - gullflocka, numera Sanicula
Släktet ingår i familjen Apiaceae och skulle en period istället heta Sanicula men är nu enligt SKUD tillbaka som just Hacquetica. Men så ett par år senare ska släktet återigen heta Sanicula. Orka...
epipactis - gullflocka
Växer vilt i östra Alperna men också i Karpaterna
En tidig och vacker lundväxt med lysande gröna och rundade blad som också är mjukt och djupt flikade. Bladen är dessutom fräscht blanka. Blomman har en kupolformad samling av små gula blommor i centrat som också omges av en rad stora foderblad som ramar in. Den här den rena arten är mindre vanlig i plantskolor men minst lika odlingsvärd i en lundmiljö. En växt som lyser upp och verkligen syns mot bar jord när den blommar så tidigt.
Bäst i mullrik och fuktighetshållande jord. Blir ungefär 15 centimeter hög och 25 centimeter vid men som om den delas kan bilda en fin matta. Blommar dessutom oftast i april hos mig.
epipactis 'Thor'
En mycket fin form som dessutom är vanligare i handeln än den rena arten. Thor har variegerade blad i grönt och krämvitt men i utspringet har det också ofta en rosa anstrykning. Så småningom övergår bladen i grågrönt med krämvita kanter. Bracterna som omger de egentliga och gula blommorna i centrum är också variegerade. Lyser verkligen upp i en lundmiljö när de först kommer upp och blommar om våren. Under sommaren övergår bladverket dessutom i vackert grågrönt och är en prydnad även då.
Bäst i mullrik och fuktighetshållande jord. Blir ungefär 15 cm hög x 25 cm bred och blommar oftast i april hos mig.
Haberlea
familj Gesneraceae
Ett monotypiskt släkte med en art H. rhodopensis som är endemisk och alltså endast växer vilt i ett antal berg i Bulgarien.
Behöver skyddas mot sniglar!
rhodopensis -
En rosettbildande och dessutom vintergrön perenn med djupt gröna, sågtandade blad. Bladen är tjocka och läderaktiga men ytan är också hårig med nersjunkna nerver. Rosetten kan bli upp till 20 centimeter som äldre under förutsättning att man kan hålla under sniglar.. Blomman är ljust lila och i en av bilderna ser man formen även om det där är den vita formen.
Trivs i en vägg, wall, i skugga vilket betyder att den gärna kan planteras vertikalt. Bladen är känsliga för vinterfukt.
5 cm, maj
Hakonechloa - hakonegräs
Ett släkte med en enda art - H. macra men där man gjort ett antal selektioner av mycket odlingsvärda prydnadsgräs.
Helenium - solbrud
Ett släkte inom asterfamiljen som liknar små solrosor. De hör i vilt tillstånd hemma i Nordamerika men introducerades i Europa redan 1729. Släktet har fått sitt namn efter Helen av Troja, dotter till de grekiska gudarna Zeus och Leda.
De jag odlar är örtartade perenner och blommar dessutom sent på säsongen.
Helleborus - julrossläktet
Släktet ingår i familjen Ranunculaceae det vill säga ranunkelfamiljen där man kan hitta många vackra perenner. Och släktet Helleborus innehåller flera arter som är mycket odlingsvärda och lägg sen dessutom till alla hybrider som skapats med arten H. orientalis - hybridjulrosor så finns det mycket fint att välja på.
Julrosorna finns HÄR...
Heloniopsis - bågliljesläktet
Bildar bladrosetter som är mer eller mindre vintergröna och som dessutom sakta växer ut i sidled om de trivs. Bladen är avlånga och lansettformade. Bildar en blomstjälk som kan bli 15 till 30 centimeter hög med en klase av tubformade blommor där ståndarna sticker ut. Blomklasen ser ut som en avancerad borste i delar. De flesta har syrenlila till rosa blommor men vita former förekommer. Kronbladens färg mot ståndarknapparna som ofta är mörka är läcker. Blommar tidig vår.
Ett ganska litet och okänt släkte som ingår i familjen Melanthiaceae med växter som trivs i lunden och där samtliga kommer från östra Asien. De vill ha en skuggig och fuktighetshållande placering men som hos oss bör vara väldränerad.
acutifolia
Funnen av Bleddyn och Sue Wynn-Jones i Taipingshan, Taiwan
Bildar vintergröna rosetter som långsamt bildar systerrosetter. Den sägs ha vita blommor men bilder jag sett visar rosa blommor. Tydligt utstickande ståndare och pistiller. Blomstjälkar som blir uppåt 20 cm höga.
Bladruggen håller sig runt 10 centimeter medan blomningen oftast sker i maj.
orientalis var breviscapa
Även den här är insamlad av Bleddyn and Sue Wynn-Jones i fuktiga men väldränerade skogar i djup skugga runt nordöstra Shikoku, Japan hösten 1998.
En liten varietet av den här annars bredväxande och rosettbildande arten. Får en enda köttig blomstjälk som kröns av en flock av doftande, hängande små liljeliknande blommor. Tydligt utstickande ståndare som varierar i färg från vitt till rosa beroende på växtplatsen.
Blir ungefär 30 centimeter inklusive blomstängel men bladrosetten är betydligt lägre. Blommar någonstans mellan mars och juni.
Hepatica - blåsippor
Blåsippor är delvis ett konstigt svenskt namn på släktet eftersom alla i släktet inte är blå i vilt tillstånd. Men grundformen av vår vanliga H. nobilis är trots allt blå och dessutom ljuvlig i blom. Men i släktet finns i runda tal ytterligare 9 arter - alla små örtartade perenner som växer vilt på norra hemisfären. De fördes tidigare till anemonsläktet.
Det här är fleråriga, delvis vintergröna örter med en kraftig jordstam. Bladen växer i rosett och har de tre typiska loberna, de är något läderartade med en grön ovansida och en brunviolett undersida. Svepebladen är också tre till antalet, äggrunda och håriga. Blommorna kommer ensamma i toppen av stjälken och har oftast fem till åtta matt blå men variationer förekommer i en del populationer. Då kan man hitta vita, rosa, prickiga och olika blå nyanser. Ståndarna är många och dessutom nästintill vita. Frukten är en utdraget äggformad, hårig nöt som också har ett köttigt bihang (elaiosom). En elaiosom är en fettkropp på ett frö. Fettet sitter utanpå fröet och gör att myror lockas att bära iväg fröet. När de senare tar loss fettet, slängs fröet iväg. Myrspridning av frön, så kallad myrmekokori, är även vanligt hos till exempel violer, fryle och många sorters euphorbia.
Etymologi - Hepatica kommer av latinets hepar (lever) och syftar på bladundersidans leverbruna färg och bladlobernas likhet med leverflikar.
Släktet har cirka tio arter varav en, blåsippa (H. nobilis), förekommer vildväxande i Sverige och den är allmänt fridlyst.
Källa: Alpine Garden Society
henryi - kinesisk blåsippa
En art som växer vilt i Asienas small white flowers, very occasionally pale pink or pale blue, flowering February-March. The small rounded green leaves are scalloped, and usually hairless. The underside is a pale redish violet. the fresh young foliage is often a beautiful shade of bronze. A compact evergreen hepatica. Height 4-12cm. Ideal in the
nobilis - blåsippa
Bladen är 3-flikiga och känns väl igen av alla. De kan dessutom ofta vara variegerade i silver och i utspringet kan de också tona i brunrött och dessutom ha ett fint ludd. Älskade blå blommor Men som kan variera en hel del om man tittar nära. Dels kan det blå ha olika ton men kronbladen kan också variera i bredd, antal och längd men också vara överlappande. I en större samling är alltså variationen stor hos de här blå sipporna.
> 10 cm, maj
nobilis 'Oskar'
Även om jag vet att fyllda vita blåsippor är otroligt åtråvärda så står 'Oskar' i mina ögon kanske till och med över.
Oskar har ståndare som omvandlats till kronblad som först är blå-grön-violetta men som sen övergår i mera violett och till sist också i i stort sett grönt. En ljuvlig liten sippa.
transsilvanica - ungersk blåsippa
Stora blå blommor med kronblad som är lite smalare och som även är separerade från varandra, det vill säga de överlappar inte. Bladen är vackert gröna och dessutom delvis vintergröna men går då över i en mer olivgrön ton. Bladen är delade i tre till fem lober där lobernas kanter i sig också kan vara något urnupna. Bildar med tiden 'mattor' när den trivs.
Trivs i en humusrik jord och lär växa bra i lite tyngre jordar. Mina växte bra i en tyngre jord men blommade dåligt. Däremot blommar de bra i kanten av torvpartiet. Toppdressa gärna med löv årligen på hösten för att efterlikna det naturliga lövfallet i naturen. Lär ogilla att få rötterna störda.
Bladruggen håller sig runt 10 centimeter i höjd men blir kanske 15 centimeter när blomstjälkarna utvecklats. Blommar från mars till april beroende på hur varmt läget är men delvis också beroende på sort.
transsilvanica 'Elison Spence'
Mättat och djupt blå blommor där ståndare men också pistiller omvandlats till smala kronblad som dessutom bildar en rufsig kudde i blommans mitt. De påminner även om en del japanska former av blåsippa. Intensiteten i färgen sägs också påverkas av odlingsförhållanden och temperatur.
Sorten har spårats tillbaka till Dr Molly Sanderson, Irland, 1973. Hon tros ha introducerat den från Mrs Elison Spence trädgård och den var ursprungligen märkt som 'Flora plena' men har senare fått namnet efter frun där den hittades. Den tros dock ha kommit till England via Connie Greenfield och det har också varit ett namn som sorten haft en period.
transsilvanica ex 'Schwanensee'
Beskrivs som en superb rosa kultivar som dessutom blommar lite tidigare än H. transsilvanica ‘Lilacina'. Den har selekterats av Andreas Handel eller mer sannolikt Händel.
Första säsongen slog den ut i slutet av mars hos mig i zon 2 men framtiden får utvisa om den dessutom kan komma att blomma ännu tidigare.
Heuchera - alunrot
Alunrötter, Heuchera, ingår i familjen Saxifragaceae. På svenska säger vi alunrot och det är också ett släkte där det genom åren skapats mängder av namnsorter. De flesta är mycket fina och en del är dessutom lättodlade. Men jag upplever att namnsorterna som går i varma toner och en del av de i gult brukar försvinna efter en eller ett par säsonger.
de har också egenheten att liksom lägga sig på jorden eftersom tillväxten sker i ändan av det som så småningom mest liknar grenar ovan jord. Och därför behöver man ibland ta upp och dela för att sen plantera ner djupare igen. Åtminstone om man vill ha en tätare matta av blad. Alunrötter finns HÄR...
x Heucherella - klockvippesläktet
Klockvipporna liksom alunrötterna ovan trivs även de bra bland mina andra lundväxter och eftersom de har vackra blad testar jag att olda de jag kommer över. Du hittar klockvipporna HÄR.
Hosta - hosta, (funkia)
Hostorna är väldigt många i min trädgård bland annat eftersom de fungerar fint i lunden och bland mina rhododendron. Och du hittar de jag odlar HÄR...
Om du är intresserad av att se många bilder, en sökbar databas och stort sortiment kan du hitta det hos Hosta Paradise. De är dessutom en plantskola som aktivt arbetar för att hålla sitt sortiment fritt från HVX - Hosta Virus X.
Hylotelephium - kärleksört
Ett släkte i familjen Crassulaceae - Kärleksört, men som också har det synonyma namnet Sedum.
Det svenska namnet kärleksört sägs komma av att växten ansågs kunna spå i kärleksfrågor. Kärleksörten, H. telephium, växer dessutom vilt i södra och mellersta Sverige. En annar art, den kinesiska kärleksörten H. spectabile, finns även den med i en del hybrider men är inte lika vanlig.
Kärleksörter är perenna örter med blågröna, köttiga blad. Höjden varierar något men upp till 50 cm är vanligt. Samtliga blommor i augusti - september och ännu senare om hösten är mild.
Förr användes kärleksörtens blad förutom i kärleksspaningar också mot liktornar och brännsår. Forskaren/läkaren Retzius (1806) skriver också att "Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock".
Kärleksört trivs i vanlig, väldränerad jord i ett soligt läge. De tål torka bra men blommar bättre om de har tillgång till fukt och man kan därför vattna vid behov. De kan i många fall drabbas av mjöldagg om de får torka ut för mycket.
'Joyce Henderson'
Ett starkt och upprätt växtsätt som tillsammans med blågröna blad men också stora blomsamlingar gör den till ett utropstecken i höstrabatten. Blommorna är ljust rosa. Tillsammans blir det här en mycket vacker perenn. Ganska lik 'Matrona' på många sätt men har ändå ljusare blommor och mindre färg på bladen.
Blir 60 centimeter hög medan blomningen sker i augusti till oktober.
telephium 'Seduction Green Yellow'
Grågröna blad som även är sköljda i purpurrött. Stjälkarna är dessutom tydligt grenade och bär också samlingar av ljust rosa knoppar som när de öppnas visar ljust gula blommor. Låter i mångt och mycket som en beskrivning av arten men som trots det har det där speciella.
Blir 50 centimeter hög medan blomningen sker i augusti till oktober.