Mina Växter
H
- blomning från tidig vår till sen höst -
Vackra blad och blomning hela säsongen finns under H. Och dessutom med perenner för många olika lägen i trädgården. Allt från soliga och torra lägen över till fuktiga och skuggiga. Men mest kanske jag ändå älskar bladen hos till exempel Hostorna.
Tidig blomning under H
Det står Helleborus, julrosor och hybridjulrosor för. Variationen är stor och fägerna många. Men ävene gullflockan lyser tidigt i april. Och blåsippor i olika färger och former är även de tidiga blommare.
Det finns helt enkelt stor variation här under H.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Hacquetica - gullflocka
Släktet ingår i familjen Apiaceae och skulle en period istället heta Sanicula men är nu enligt SKUD tillbaka som just Hacquetica.
epipactis 'Thor'
Östra Alperna, Karpaterna
Ovanlig och söt form av en tidig lundväxt där även den rena arten är odlingsvärd men inte lika vanlig. Kupolformade, gula centra omges av variegerade bracter i vitt och grönt. En växt som lyser upp och verkligen syns mot bar jord när den blommar så tidigt. Under sommaren övergår bladverket dessutom i vackert grågrönt och är en prydnad även då.
Bäst i mullrik och fuktighetshållande jord. Blir ungefär 15 cm hög x 25 cm bred och blommar oftast i april hos mig.
Haberlea
familj Gesneraceae
Ett monotypiskt släkte med en art H. rhodopensis som är endemisk och endast växer vilt i ett antal berg i Bulgarien.
Behöver skyddas mot sniglar!
rhodopensis -
En rosettbildande och vintergrön perenn med djupt gröna, sågtandade blad. Bladen är tjocka och läderaktiga, ytan är lätt hårig med nersjunkna nerver. Rosetten kan bli upp till 20 cm som äldre. Blomman är ljust lila
Trivs i en vägg, wall, i skugga. Bladen är känsliga för vinterfukt.
5 cm, maj
Helenium - solbrud
Ett släkte inom asterfamiljen som liknar små solrosor. De hör i vilt tillstånd hemma i Nordamerika men introducerades i Europa 1729. Släktet har fått sitt namn efter Helen av Troja, dotter till de grekiska gudarna Zeus och Leda.
De jag odlar är örtartade perenner.
Helleborus - julrossläktet
Släktet ingår i familjen Ranunculaceae, ranunkelfamiljen där man kan hitta många vackra perenner. Men släktet Helleborus innehåller flera arter som är mycket odlingsvärda och lägg sen dessutom till alla hybrider som skapats med arten H. orientalis - hybridjulrosor så finns det mycket fint att välja på.
Julrosorna finns HÄR...
Heloniopsis - bågliljesläktet
familjen Melanthiaceae
Bildar bladrosetter som är mer eller mindre vintergröna och som sakta växer ut i sidled om de trivs. Bladen är avlånga och lansformade. Bildar en blomstjälk som kan bli 15-30 cm med en klase av tubformade blommor där ståndarna sticker ut. Blomklasen ser ut som en avancerad borste i delar. De flesta har syrenlila - rosa blommor men vita former förekommer. Kronbladens färg mot ståndarknapparna som ofta är mörka är läcker. Blommar tidig vår.
Ett ganska litet och okänt släkte med växter som trivs i lunden och där samtliga kommer från östra Asien. De vill ha en skuggig och fuktighetshållande placering men som hos oss bör vara väldränerad.
orientalis var breviscapa
insamlad av Bleddyn and Sue Wynn-Jones i fuktiga men väldränerade skogar i djup skugga runt nordöstra Shikoku, Japan hösten 1998
En liten varietet av den hör bredväxande och rosettbildande arten. Får en enda köttig blomstjälk som kröns av en flock av doftande, hängande små liljeliknande blommor. Tydligt utstickande ståndare som varierar i färg från vitt till rosa beroende på växtplatsen.
> 30 cm, mars - juni
Hepatica - blåsippor
Blåsippor är ett konstigt svenskt namn på släktet eftersom alla i släktet inte är blå i vilt tillstånd.
Det här är fleråriga, delvis vintergröna örter med en kraftig jordstam. Bladen växer i rosett och har de 3 typiska loberna, de är något läderartade med en grön ovansida och en brunviolett undersida. Svepebladen är 3 till antalet, äggrunda och håriga. Blommorna kommer ensamma i toppen av stjälken och har oftast 5-8 mattblå, mera sällan rosa eller vita hylleblad. Många ståndare som är nästintill vita. Frukten är en utdraget äggformad, hårig nöt med köttigt bihang (elaiosom). En elaiosom är en fettkropp på ett frö. Fettet sitter utanpå fröet och gör att myror lockas att bära iväg fröet. När de senare tar loss fettet, slängs fröet iväg. Myrspridning av frön, så kallad myrmekokori, är vanligt hos till exempel violer, fryle och många sorters euphorbia.
Etymologi - Hepatica kommer av latinets hepar (lever) och syftar på bladundersidans leverbruna färg och bladlobernas likhet med leverflikar.
Släktet har cirka tio arter varav en, blåsippa (H. nobilis), förekommer vildväxande i Sverige och den är allmänt fridlyst.
nobilis - blåsippa
Bladen är 3-flikiga och känns väl igen av alla. De kan dessutom ofta vara variegerade i silver och i utspringet även tona i brunrött kompletterade med ett fint ludd. Älskade blå blommor i olika blå toner och delvis varierad form hos kronbladen som kan vara smala eller bredare och överlappande. I en blåsippsbacke är variationen stor hos de här blå...
> 10 cm, maj
transsilvanica - ungersk blåsippa
Stora blå blommor med kronblad som är lite smalare och som inte direkt överlappar varandra. Bladen är delvis vintergröna och vackert grön i en lätt olivfärgad ton. Bladen är delade i tre till fem lober där loberna i sig kan vara något urnupna. Bildar med tiden 'mattor' när den trivs.
Trivs i en humusrik jord och lär växa bra i lite tyngre jordar. Mina växte bra i en tyngre jord men blommade dåligt. Däremot blommar de bra i kanten av torvpartiet. Toppdressa gärna med löv årligen på hösten för att efterlikna det naturliga lövfallet i naturen. Lär ogilla att få rötterna störda.
> 15 cm, april - maj
transsilvanica 'Elison Spence'
Mättat blå blommor i vilka ståndare och pistiller omvandlats till smala kronblad som bildar en rufsig kudde i blommans mitt. De påminner om en del japanska former av blåsippa. Intensiteten i färgen påverkas av odlingsförhållanden och temperatur.
Sorten har spårats tillbaka till Dr Molly Sanderson, Irland, 1973. Hon tros ha introducerat den från Mrs Elison Spence trädgård och den var ursprungligen märkt som 'Flora plena' men har senare fått namnet efter frun där den hittades. Den tros dock ha kommit till England via Connie Greenfield som den också hetat en period.
> 15 cm, april - maj
transsilvanica 'Rosea'
Rosa blommor
> 15 cm, april - maj
transsilvanica ex 'Schwanensee'
selekterad av Andreas Handel eller kanske Händel
Beskrivs som en superb rosa kultivar och som dessutom blommar lite tidigare än H. transsilvanica ‘Lilacina'.
Första säsongen slog den ut i slutet av mars hos mig i zon 1, framtiden får utvisa om den blommar än tidigare.
x Heucherella - klockvippesläktet
Klockvipporna liksom alunrötterna ovan trivs även de bra bland mina andra lundväxter och eftersom de har vackra blad testar jag att olda de jag kommer över. Du hittar klockvipporna HÄR.
Hosta - hosta, (funkia)
Hostorna är väldigt många i min trädgård bland annat eftersom de fungerar fint i lunden och bland mina rhododendron. Och du hittar de jag odlar HÄR...
Om du är intresserad av att se många bilder, en sökbar databas och stort sortiment kan du hitta det hos Hosta Paradise.
Hylotelephium - kärleksört
familj Crassulaceae - Kärleksört, syn. Sedum
Det svenska namnet lär komma av att växten ansågs kunna spå i kärleksfrågor. H. telephium växer vilt i södra och mellersta Sverige. En annar art, den kinesiska kärleksörten H. spectabile, finns också med i en del hybrider men är inte lika vanlig.
Kärleksört är perenna örter med blågröna, köttiga blad. Höjden varierar något men upp till 50 cm är vanligt. Samtliga blommor i augusti - september och ännu senare om hösten är mild.
Förr användes kärleksörtens blad mot liktornar och brännsår. Forskaren/läkaren Retzius (1806) skriver också att "Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock".
Kärleksört trivs i vanlig, väldränerad jord i ett soligt läge. De tål torka bra men blommar bättre om de har tillgång till fukt och man kan därför vattna vid behov. De kan i många fall drabbas av mjöldagg om de får torka ut för mycket.