Mina Växter
Barr - träd & buskar
- städsegrönt som lockar vintertid -
Barr - barrväxter antingen det är träd eller buskar har hatats i några decennier kanske som ett resultat av de mängder som planterades under 60- och 70-talet. Och visst blev det kanske för mycket av det goda särskilt som många av sorterna i handeln då blev betydligt större än det som stog på plantorna.
Men trots den här historian så är de mycket värdefulla att odla i trädgården och det finns massor av sorter som faktiskt håller den där minimala storleken även som gamla. Dessutom lämpar sig många av dem som ändå blir större bra för uppstamning när de blir äldre.
Att ha växter som är gröna under vintern är ett måste för mig. Att gå ut i en trädgård och bara se vissnade växtrester, kala grenar med bark i allt från grått över till brunt eller bar brun jord är inte lockande. Att bryta av vinterns färgpalett med grönt och struktur i form av barr är så värdefullt. Nu är inte alla släkten jag listar här städsegröna - ett par faller utanför ramen men anses ändå höra till just 'barr'. Ett annat släkte är städsegrönt, Ilex, men har blad inte barr.
Barr i olika färger
Det finns dessutom flera sorter som får vackra andra färger under vintern, 'Chief Joseph' en avvikande tall lyser som ett ljus med sina gula barr vintertid.
Ilex - järnek inte barr men platsar ändå som städsegrön
Ilex - järnekssläktet bidrar även de med vackra färger vintertid eftesom de är städsegröna och det finns många sorter med variegerade blad.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Abies - ädelgranssläktet
En stor ädelgran med en ovanlig gråblå färgton. Arten tolererar torka ganska bra särskilt för att vara en ädelgran. Vill ha lucker jord och ogillar därför kompakterad - ganska naturligt.
Ett annorlunda barrträd med långa, mjuka barr som är svängda uppåt och som för tankarna till diskborstar. Färgen kommer av att båda sidorna hos barren är klädd med ett harts för att dämpa avdunstningen. Det här bidrar till att göra arten tålig mot tork. Den klarar också mer oskyddade platser och kan därför placeras som en vacker solitär.
Jag odlar inte arten men några utvalda sorter som stammar ur insamlingar av häxkvastar.
Bildar på sikt ett träd på 20 x 8 meter
koreana 'Brevifolia'
En långsam växande art i sig som med tiden bildar ett konformat men ändå oregelbundet träd. Barren är mörkt gröna med två vita band längs mittnerven på undersidan. Kottarna som sitter som ljus på ovansidan är länge rödvioletta tills dess de mognar. ‘Brevifolia’ förblir mindre och växer långsammare men har även mycket korta barr på grenar som växer horisontellt i våningar.
Trivs bäst i ett soligt läge och en jord med lägre pH.
Cedrus - cedersläktet
Barrträd som alltid fascinerat mig med sitt annorlunda och vackra växtsätt. Beskrev 1757 av Christoph Jakob Trev (1695 - 1769). På grekiska Κέδρος; الأرز på arabiska; cedro i Italien och i Spanien; in Italian and Spanish; ཐང་ཁྲག på tibetanska; och sedir på turkiska.
Cederträd kan bli upp till 40 meter höga i det vilda med hartsdoftande ved. Barken har kraftiga åsar eller är sprucken i kvadratiska rutor. Grenarna är breda och växer i våningar. Skotten är dimorfa med långa skott som bildar ramverket och korta skott som bär den största delen av barren. Barren är vintergröna och nållika 8 - 60 mm långa och de är arrangerade i en öppen spiral på de långa skotten och i täta kluster med 15-45 barr som växer i spiral på de korta skotten. Färgen på barren varierar från gräsgrönt till mörkgrönt till starkt blågrönt beroende på hur tjockt det vita vaxlagret är som skyddar barren mot uttorkning. Frökottarna är fatformade och mellan 6 och 12 cm långa och 3 - 8 cm breda först gröna men mognar till gråbrunt. Pollenkottarna är smala och 3-8 cm långa och kommer under sommaren och sprider sitt pollen under hösten. Det tar ett år för kottarna att mogna.
Cedrar kan beskäras vilket de tål väl om det görs tidig vår eller under sommaren. Men det är ett träd med karaktäriskt växtsätt så bibehåll utseendet.
Växer bra i de flesta jord men vill inte ha sur jord. Välj ett soliga läge och undvik frosthål i trädgården.
Chamaecyparis - ädelcypressläktet
Släktbeskrivning
Ilex - järnekssläktet
Järnek är ett stort släkte och med arter i alla världsdelar utom Australien - totalt ca 400 arter. Järnek växer vild längs kusterna i skandinavien.
Bladen är mörkt gröna, glänsande och de flesta arter har taggar. Järnek blommar i maj - juni med vita svagt doftande blommor. Får vackra bär på hösten.
crenata - japansk järnek
Japan
En buske som växer långsamt men som med tiden kan bilda ett litet träd 6 meter högt i det vilda. Bladen är små, blanka och sägs det mörkt gröna. Lär få svarta frukter.
Det här var väl den buske som många föreslog som plantering när buxbom drabbades av virus. Men jag upplever att den växer alldeles för glest och långsamt. Föredrar en närings- och humusrik fuktig men väldränerad jord.
Juniperus - Ensläktet
Enar ingår i cypressfamiljen, Cupressaceae. Beroende på vilken takonomisk ståndpunkt man läser så varierar antalet arter mellan 50 och drygt 60. Samtlinga växer på de nordliga breddgraderna.
Enar varierar i storlek och form från höga träd till låga, utbredda buskar.
Larix - lärksläktet
Ett släkte som beskrevs 1754 av Philip Miller. Ett av få släkten som fäller sina barr, egentligen blad, på hösten efter att de först fått fantastisk gul höstfärg. De nya barren på våren ger lärken ett sagolikt utseende med sina limegröna nålar.
Picea - rödgran
Ett släkte med ca 35 arter i tallfamiljen, Pinaceae. De växer på den norra delen av klotet. Bildar med tiden stora träd som blir mellan 20 och 60 meter höga. Kan särskiljas med hjälp av sina spiralväxande grenar och koniska form. Barren är relativt små och ensamma och sitter mellan 4 och 10 år.
Världens äldsta rödgran, Picea abies, som kallas Old Tjikko, växer på Fulufjället i Dalarna. Gentester har visat att den förökat sig med avläggare och att den är 9,550 år och lär vara jordens äldsta gran.
Pinus - tall
Ett släkte med ca 115 arter, lite beroende på vilken källa man tittar i, och mängder av underarter, varianter och kultivarer. Många är så kallade häxkvastar som förökats upp och getts egna namn.
Jag började skaffa tallar efter att jag insåg vilket fint skydd de gav till känsliga rododendron i min lund. Men jag hade också läst en lyrisk beskrivning av att vandra längs en stig täckt av tallbarr. Och med tiden insåg jag att de nedfallna barren ger ett fantastiskt skydd åt känsliga växter vintertid. Men jag har också förstått att med tiden blir det väldigt torrt under stora tallar. Vi får se hur det går med mina så småningom.
armandii - kinesisk svarttall
Kinesisk silvertall, Burma, S, C och Ö Kina, Taiwan, Armand David 1897
Av kineserna ansedd som en symbol of uthållighet och odödlighet. Barken går hos äldre exemplar från brunt över i en gråaktigt scharlakansröd ton och får med tiden djupa sprickor. Ljust gröna barr som är smala och upp till 16 cm långa. Arten har distinkta och stora kottar som blir 8-15 cm långa och 4-6 cm vida. De stora fröna är ätliga men leder till pinjemun som ger en metallisk smak till mat och som varar i 5-10 dagar.
Trivs på en lätt, väldränerad och sandhaltig jord. Väletablerade exemplar tolererar torka.
> 25 m
nigra 'Green Tower'
En vacker upprättväxande tall som bildar en smal pelare med vackert gröna och förhållandevis långa barr. Barren blir 4 - 7 år och sitter i knippen om två. Växer långsamt med skott som blir 10 - 15 cm per år.
Trivs i ett soligt läge i fuktig men väldränerad jord.
ca 2,5 meter och 45 cm i diameter efter 10 år
strobus 'Pendula'
Löst grenad och kraftigt hängande form. Det är bra att stötta stammen tills den nått den höjd man önskar. Kan ha dominanta sidoskott men även de övergår i hängande när de växer till sig. Bildar till slut en stor rugge. Ett elegant utropstecken med tiden.
Tillväxten är 30 till 45 cm per år. Min växer långsammare på grund av jorden.
En av de äldsta kultivarerna i odling och den mest kända dessutom. Nämns för första gången 1866 i - Pinaceae: Being a Handbook of the Firs and Pines av J Nelson.
x schwerinii - hybridtall
Hybridtall, Pinus strobus x P. wallichiana
En arkitektoniskt spännande tall med att lite spralligt och knixigt växtsätt. Huvudstammen sträcker sig snabbt upp i höjden och sträcker ut långa horisontella grenar med luftiga barrknippen. Blågröna barr sitter i knippen, fem och fem. Barren är påfallande långa, tunna och mjuka. Trädet får dessutom vackra kottar som är långa, smala, något svängda och som hänger lodrätt ned i knippen. Först är de blåaktiga men som mogna blir de varmbruna, betydligt bredare och sitter vanligen kvar på trädet tills nästa omgång kottar mognar.
x schwerinii 'Wiethorst'
Samlingar av långa blågröna barr som är så tunna att minsta vindpust lyfter dem. Barren sitter i knippen på en brett, pyramidalt formad tall.
En häxkvast upptäckt av M Wieting i Gießelhorst, Tyskland på en Pinus x schwerinii. En mycket vacker kultivar som sätter bra med kottar som är kraftigt överdimensionerade jämfört med resten av trädet.
Man kan knipsa av årsskotten om man vill behålla det som ett litet kompakt träd/buske. Annars bildas ett unikt, informellt och upprättväxande träd. Båda formerna är väldigt vackra.
Växer 7,5 - 15 cm per år och är ca 150 cm efter 10 år
Taxodium - sumpcypresser
Ett släkte som beskrevs 1753 av Linné i 'Species Plantarum'. Det är ett släkte med mindre träd och buskar. Alla är närbesläktade med varandra oavsett art och en del botanister anser att alla är underarter eller varieter av T. baccata som är den först beskrivna arten.
Släktnamnets etymologi är inte helt klar men man tror att det kommer ur det grekiska toxon - en båge från Scythian, liknande persiskans tachš - båda betyder båge eller pil och syftar på faktumet att pilbågar gjordes av trä från idegran.
Idegran är ett långsamt växande släkte som kan uppnå hög ålder. Beroende på art så varierar höjden mellan 1 och 40 m. Barken är rödaktig.
Barren är platta, mörkgröna, lansettlika och blir 1 till 4 cm långa och 2 till 3 mm breda. Barren sitter i spiral längs grenarna men där basen är vriden så att det bildas två platta rader längs grenen. Kottarna är kraftigt omformade till ett enda frö delvis omslutet av ett rött fruktkött. Bären äts av vissa fågelarter och lär behöva den processen för att kunna gro bra. OBS! Fruktköttet är sött och gott men fröet är mycket giftigt.
Idegran trivst bäst i mullrik, näringsrik och väldränerad jord. De flesta sorterna trivs i kalkrik jord. Behöver en jämn tillgång till vatten.
distichum - sumpcypress
Sumpcypress, SC - NÖ USA
Ett snabbvuxet träd som släpper sina barr på hösten. Oftast ett blickfång på grund av sin gulorangea - rostbruna höstfärg innan dess. Nya och vackert gröna barr på våren ger ett frodigt uttryck. Bilderna visar från vä sommarfärg, sensommar och höstfärger
De växer naturligt i SÖ Nordamerikas mangroveskogar ofta i vattnet. Men i vårt kyligare klimat bör vi odla de betydligt torrare men i kanten av vattendrag så att de kan dricka vid behov.
Växtsättet är kolonnformat. Stammarna är bruna och har ofta grunda men täta sprickor och med långa, kvarhängande barkstrimmor. Utvecklar rotknän nere vid marken när de får tillräckligt med fukt.
Taxus - idegran
Ett släkte som beskrevs 1753 av Linné i 'Species Plantarum'. Det är ett släkte med mindre träd och buskar. Alla är närbesläktade med varandra oavsett art och en del botanister anser att alla är underarter eller varieter av T. baccata som är den först beskrivna arten.
Släktnamnets etymologi är inte helt klar men man tror att det kommer ur det grekiska toxon - en båge från Scythian, liknande persiskans tachš - båda betyder båge eller pil och syftar på faktumet att pilbågar gjordes av trä från idegran.
Idegran är ett långsamt växande släkte som kan uppnå hög ålder. Beroende på art så varierar höjden mellan 1 och 40 m. Barken är rödaktig.
Barren är platta, mörkgröna, lansettlika och blir 1 till 4 cm långa och 2 till 3 mm breda. Barren sitter i spiral längs grenarna men där basen är vriden så att det bildas två platta rader längs grenen. Kottarna är kraftigt omformade till ett enda frö delvis omslutet av ett rött fruktkött. Bären äts av vissa fågelarter och lär behöva den processen för att kunna gro bra. OBS! Fruktköttet är sött och gott men fröet är mycket giftigt.
Idegran trivst bäst i mullrik, näringsrik och väldränerad jord. De flesta sorterna trivs i kalkrik jord. Behöver en jämn tillgång till vatten.
Thuja - tuja
Tuja är ett släkte med 5 arter där 2 växer vilt i Nordamerika och 3 i Asien. De har en vacker rödbrun bark. Skotten är platta och sidoskotten sitter i ett plan med huvudskottet. Barren är fjällika och 1-10 mm långa. Hankottarna är små, intetsägande och sitter i skottspetsarna. Honkottarna växer ut till 1-2 cm långa kottar som är mogna efter 6-8 månader.