Mina Växter
Ormbunkar
- vårens kung i lunden -
Ormbunkar, åtminstone vissa av dem har en historia som sträcker sig miljontals år bakåt i tiden. Att det sen går att skapa miljöer som känns fantastiskt frodiga med olika ormbunkar är en tanke och känsla som jag gillar. Inte en verklig regnskog men åtminstone en svensk minivariant är det jag försöker åstadkomma. Och faktum är att det finns en hel lång rad av släkten, arte och sorter vi kan använda.
Alltid vackra men våren är en höjdpunkt
Det är en fröjd att se bladen utvecklas hos vissa släkten under våren. En rund, platt, snedställd och väldigt hårig 'bulle' kommer upp ur jorden. En bulle som sen sakta, sakta rullas upp och ut. Det visar sig att de där fjällen som dessutom finns i olika nyanser beroende på art döljer ett grönt inre - de nya bladen. Men vissa har också ett fantastiskt utspring där de nya bladen antar olika nyanser i gult, orange och rött. Det är som att äta en lakritsrulle...
Ormbunkar för lunden
Eftersom jag älskar lundmiljöer lite mer än andra miljöer man kan ha i trädgården ligger mitt fokus där. Du kan titta i bilderna nedan och välja släkten och arter utifrån förutsättningarna i din trädgård.
Men vi återgår till lundmiljön och ormbunkar - det vill säga vandrande skugga under högre träd och i en fuktighetshållande, mullrik jord. Fukt och mull behövs för att ormbunkar ska bli så pampiga som bara ormbunkar kan bli.
Urval och inköp
Utbudet av ormbunkar är inte jättestort i de flesta svenska plantskolor. Men ute i Europa däremot finns det mer specialiserade. Men jag upplever att fler har fått upp ett intresse och jag tänker att det kommer också visa sig i våra plantskolor så småningom. En förening som STA, Sällskapet Trädgårdsamatörerna, har växtmarknader runt om i Sverige och där kan du hitta saker utöver det vanliga även bland ormbunkar.
De vanligaste och enklaste
Ormbunkar - det finns massor av ormbunkssläkten men i huvudsak är det några som är enkla att odla i södra Sverige. Det är Athyrium, Blechnum, Dryopteris, Osmunda och Polystichum. Utöver dessa så odlar jag Adiantum och Asplenium och några arter till. För mer inspiraton, arter och sorter samt lite om odling av ormbunkar kan man kika hos odla.
Anatomin bland ormbunkar
Ombunksanatomin har ett rikt språk på engelska men tyvärr finns det inga bra översättningar kring vad de olika delarna hos ett ormbunksblad ska kallas. Hela bladet inklusive bladstjälken kallas på engelska 'frond' och mäts från marken till toppen. Bladen, leaf eller blade, kallas oftast bladskivor och börjar vid de nedersta småbladen. De små bladen längs bladstjälken kallas 'pinna'. Sen finns ett antal vetenskapliga begrepp för att beskriva variationen hos småbladen och spetsarna på bladskivan.
Ljus och fukttillgång för vanliga sorter av ormbunkar
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Adiantum
Ett gracilt och dessutom mycket vackert släkte ormbunkar och många känner säkert igen bladen från blomsteraffären där snittadiantum ofta finns. Släktet innehåller cirka 200 arter av små till medelstora ormbunkar och de är spridda över hela världen. Adiantum kännetecknas av att de oftast har svarta, blanka stjälkar och blad utan mittnerver.
Mellan två av de vi oftast hittar till salu, aleuticum och pedatum är skillnaderna väldigt små och kanske förklarar det varför namnsorter som till exempel 'Miss Sharples' förs till båda. Det vill säga du kan hitta de under flera artnamn men sortnamnet är konstant.
De som kan odlas på friland hos oss bildar med tiden vackra mattor om man har tålamod. De trivs bäst i en fuktighetshållande, inte blöt, mullrik jord och i ett läge med ljus skugga.
aleuticum - serpentinadiantum
Växer vilt i sydvästra och sydöstra USA, sydöstra Kanada, Alaska men också i norra Mexiko
Gracil och vacker ormbunke som även den har lysande gröna ormbunksblad utbredda ungefär som fingrarna på en hand. Stjälkarna är tunna och svarta och bildar därigenom en vacker kontrast. Bildar en fin rugge med horisontala blad.
Föredrar mullrika men också fuktighetshållande jord
ca 60 cm
aleuticum 'Imbricatum'
Bladskivan är dubbelt delad och småbladen överlappar ungefär som taktegel. Bladen är dessutom blåaktigt gröna. Rhizomen är kort och krypande.
ca 15 cm
aleuticum 'Miss Sharples'
Vacker adiantum med stora flikade ormbunksblad i ljust grönt.
ca 40 cm
aleuticum 'Subpumilum'
En mindre men också mer kompakt from av arten.
ca 20 cm
japonicum
Japan
En ormbunke som skiljer sig lite men som flyttas runt mellan släkten och angetts som en variant. Jag har köpt den som en variant av A. aleuticum men oftare verkar den ha förts till A. pedatum men på senare tid menar åtminstone en del att den skiljer sig nog för att få status som egen art. Men dessutom så ger KEW den status som egen art och anger också att namnet är accepterat som så.
Bladskivan beskrivs som handformad och med dubbelt delade småblad, double pinnate. De nya skotten tonar i brons och rosa. Utöver det så är det en krypande art som sakta sprider sig med rhizomer i sidled och så småningom bildar en vacker matta.
Blir upp till 40 centimeter hög
x mairisii
Det här lär vara en hybrid mellan Adiantum capillus-veneris, venushår, och en annan okänd art. Den upptäcktes första gången 1885 hos den UK baserade plantskolan Mairis & Co. Nursery och namngavs senare av Thomas Moore.
Beter sig som en växtkraftig klon av venushår men med betydligt bättre härdighet. Även den här lär bilda mattor som med tiden kan bli en meter i diameter efter fem år. Blir upp till trettio centimeter hög.
pedatum - frilandsadiantum
Växer vilt i östra Nordamerika
Tunna rödbruna bladskaft som sen bär upp bladskivor med ljust gröna men också tunna småblad. Bladet är handflikigt sammansatt. De nya skotten på våren är dessutom rosa i utspringet. Artnamnet betyder att bladet är skuret som en fågelfot.
50-60 cm hög, bildar en rugge och breder sakta ut sig men växer långsamt
venustum - bergadiantum
I stort sett vintergrön i milda områden. Har en tunn men även krypande rhizom som bildar en matta med ovala ormbunksblad. Varje blad är uppbyggt av många små, solfjäderformade segment. Får ofta också en vacker rostbrun ton under höst och vinter.
OBS! Den som oftast odlas och som spridits via STA är inte en äkta venustum. Vad min är... ?
Blir ungefär 25 centimeter
venustum 'Tum Tum'
Verkar vara en lägre variant av arten bergadiantum och det stämmer dessutom bra hos mig. Den har etablerat sig bra och börjar nu breda ut sig till en vacker matta i ett läge som är halvskuggigt men ljust.
Håller sig runt omkring 10 centimeter i höjd
Arachniodes
Ett släkte med flera vackra arter som dock är mindre härdiga och därför också ovanligare i Sverige. Men hittills har jag trots allt ändå lyckats bättre på friland än med de jag prövat i kruka. Det vill säga jag letar hellre upp ett riktigt bra läge i trädgården och lägger mer omsorg på vintertäckning.
Jag odlar de jag listar här i en sluttning och väljer att sätta de här känsliga arterna i högre lägen och då minskar också risken för att alltför mycket fukt blir stående vintertid.
miqueliana -
Växer vilt i Japan, Korea men också i Kina
Den här arten har ljusare gröna bladskivor än de flesta andra i släktet. Den är mycket sirlig och elegant med sin tredelade bladskiva som dessutom sitter i toppen av ett högt bladskaft. Det gör att den också är fin med marktäckare med kraftigare blad under sig. Den växer och breder dessutom sakta ut sig i sidled med rhizomer. Jag delade mitt exemplar i samband med en flytt och nu börjar gruppen växa till sig och visa hur snygg den är. Den är inte 90 centimeter ännu men var trots det på god väg sommaren -24.
Fuktig, humusrik jord i halvskugga. Den lär vara lättodlad och härdig till USDA zon 5 och kommer snällt tillbaka hos mig i zon 2 utan täckning.
90 centimeter hög
simplicior - synonym aristata
Blanka gröna blad med djupt inskurna småblad som dessutom har en jättesnygg gul rand längs mittnerven. Därför lägger en del handlare till ett extra 'Variegata' till namnet vilket är helt fel. Arten har det här utseendet i grunden.
Trivs i ett fuktighetshållande, väldränerat och skyddat läge. Men det är också en ormbunke för den som vill zonknäcka och testa gränser. Får se om den klarar zon 2. Och det har den gjort även om den kommer upp väldigt sent och inte växer särskilt mycket. Jag krukade in två exemplar inför en flytt sommaren -23 men det var med dåligt resultat.
simulans 'Chen Yi'
Kallas på engelska för ‘Rosy Holly-Fern’ och beskrivs som en av de vackraste i sitt släkte. Bladskivorna är delade upp till fyra gånger och väldigt eleganta. De nya bladen är ljust rosa men mognar sen till en gröngul ton. Kontrasten är mycket fin i ett ljust läge. Min står lite för mörkt för att verkligen visa upp det här.
Behöver ett skyddat läge i ljus skugga men kanske allra bäst i kruka. Behöver vintertäckning. Det här enligt litteraturen men den har gått bra på friland ett par säsonger hos mig. Och den har dessutom flyttats och delats under tiden. Så kanske tuffare än man trott.
simulans 'Roten Austrieb'
Roten austrieb betyder översatt rött utspring och det är dessutom ett namn som stämmer bra. Men jag upplever också att bladskivorna är sirligare än hos selektionen 'Chen yi' ovan.
Även den har jag flyttat under tiden jag haft den och den har klarat tre säsonger på friland hos mig varav vintern 23-24 var rejält tuff. Nu återstår att se hur den klarat vintern 25-26.
standishii
Växer vilt i Kina, Japan men också i Korea
Upside Down Fern - blader ser helt enkelt ut som om de vänt undersidan upp. Det beror bland annat på att bladens nervatur är mer tydlig på ovan- än på undersidan.
Trivs i en fuktighetshållande något sur jord och mår bra av mulchning under växtsäsongen.
Blir upp emot 50 centimeter hög
Asplenium - bräkensläktet
Ett släkte med flera vackra ormbunkar men där kanske hjorttungan och alla de selektioner som gjorts från den är mest kända men också vanligast i odling. På senare tid har man också flyttat in andra släkten och de jag odlar är betydligt mindre. Ett exempel är A. ceterach. Men jag har också hittat en art vild i trädgården - A. septentrionale, gaffelbräken.
Asplenium scolopendrium är mycket variabel och det finns ett otal sorter som har odlats i trädgårdar. Under ormbunkseran på 1800-talet fanns hundratals sorter av den men idag finns inte så många kvar i odling. När de trivs och är fullt utvecklade ser de ut som riktiga exoter i trädgården.
Ett av de lite trixigare ormbunkssläktena var det jag hade läst när jag började odla dem och den första hjorttungan dog men sen dess har det gått väldigt bra så jag tänker att man definitivt ska pröva.
De är känsliga för väta vintertid men om man ser till att vatten inte kan stanna runt dem utan dränerar iväg bra så är det problemet löst. De grönskar dessutom sent på våren. Sägs trivas bäst på kalkhaltiga jordar men jag odlar ett exemplar i en våtbädd med torvjord. Man kan mylla ner lite krossade äggskal just runt ormbunken eller musselskalskross som man stärker hönornas foder med.
adiantum-nigrum - glansbräken
Bladen är tre till tio centimeter breda och dessutom smalt trekantsformade. Bladen är mörkt gröna eller mellangröna, styva men också blanka med 2-3 gångers flikning. Bladen är på gränsen till gaffelgrenade genom att både primär- och sekundärflikarna har ett smalt men ändå substantiellt brett fäste i mittnerverna. Och därifrån utvidgar de sigi en solfjäder eller gaffelformation. Bladskaftet är långt och mörkt vid fästet men tonar i grönt från mitten och uppåt och sen längs hela bladskivan.
En art som jag först krukade men som mådde dåligt i krukan och eftersom den växer vilt längs bland annat Bohuskusten satte jag ut den på vinst och förlust våren -24.
30 cm
ceterach - mjältbräken, synonym Ceterach officinalis
Växer vilt i Europa inklusive Sverige, är fridlyst och akut hotad
En mycket liten ormbunke med en kort, upprätt jordstam. Bladen är fem till tio centimeter långa och upp till två centimeter breda men också djupt parflikade. Bladflikarna är helbräddade. Ovansidan är kal och rent grön medan bladkanten och undersidan är tätt fjälliga vilket ger ett silvrigt intryck. Bladen är vintergröna och vissnar ner först under andra året.
Trivs i ettstenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka. Men hos mig växer den upphöjt i ett torvparti och mår bra där.
10 centimeter
x ebenoides
naturhybrid mellan Asplenium platyneuron och Asplenium rhizophyllum, den växer vilt i Nordamerika och kallas där för 'the walking fern'.
En vacker och mörkt grön ormbunke men som tyvärr också älskas av sniglar. Och därför behöver man skydda den mot angrepp.
Växer hittills bra i ett hörn av ett upphöjt torvparti hos mig. Läget är ljust men ändå utan direkt sol.
15-20 cm
fontanum -
Växer vilt i centrala och södra Europa men också i Marocko
Ännu en liten men också kompakt ormbunke. Bladen är friskt gröna och sitter på korta skaft. De blir någonstans mellan fem och tjugo centimeter långa och ser relativt kompakta men också sirliga ut. Tyvärr är det också en av de ormbunkar som sniglarna älskar så det gäller att ge snigelmedel från tidigt på säsongen för att hålla efter dem.
Trivs i stenparti med lite kalk i jorden.
Kan bli 20 centimeter men har alltid varit lägre hos mig.
scolopendrium - hjorttunga
Växer vilt i Europa inklusive Sverige men är i övrigt också en kosmopolit som återfinns i flera världsdelar
Vacker bräken som har hela, långsmala blad i en vacker ljust grön färg. Bladen är dessutom vaxartat blanka och liknar en tunga i formen. Dekorativa bruna sporsamlingar som bildar ränder på bladens undersida. Växer i tuvor där bladen sitter på kraftiga bladskaft som även de är dekorativa.
När det gäller de olika bladvarianter som finns att köpa i handeln eller på växtmarknader så går man internationellt allt mer emot namn som till exempel Cristatum-gruppen men SKUD verkar dock inte anamma det. Eftersom det finns mängder av snarlika selektioner av samma bladtyp känns det dock mer rimligt föra de till grupper istället för egna namnsorter.
Trivs bäst i fuktiga och lätt kalkhaltiga jordar i ett halv- till helskuggigt läge. Men jag kan tycka att för att den ska komma till sin rätt är ett ljust läge i skugga och kanske också med sol några timmar det bästa. Hjorttungan är dessutom vintergrön. Man säger kalkhaltig jord men jag har odlat de och de har mått bra även i torvpartiet men numera har jag ändå börjat sätta lite musselskal runt om klumpen.
scolopendrium - sporförökad planta från variabel förälder
Den hade när jag valde den breda och flikade blad. Jag får se hur den kommer utvecklas över tid.
scolopendrium 'Angustatum'
Smala blad som även har tätt rynkade kanter och det är en selektion som dessutom är relativt lätt att hitta i handeln. 'Angustatum' är väl värd att odla i en grupp med sitt mörkgröna bladverk.
Har odlat den i olika torvpartier med mer eller ibland också lika mycket, kogödsel och torv. Ibland har den när jag kommer ihåg fått lite musselskal men verkar trivas väldigt bra även utan det trots att pH borde vara för lågt för dess smak.
scolopendrium 'Crispum'
Ännu en selektion med ganska smala blad som även har tätt rynkade kanter men mer har effekten av att vara kreppad jämfört sorten 'Angustatum' ovan. Det vill säga - man behöver båda. Tycker om den ljusare gröna nyansen som den har. Vacker jämte en mörkt grön hosta till exempel.
scolopendrium 'Crispum Cruciatum'
Bredare blad än de ovan men där bladspetsen förutom den vågade bladkanten dessutom är delad och mest liknar en kam med flikar = cruciatum. Bildar en klump där det ena bladet aldrig är det andra likt. Men den bildar därför också vacker kontrast till andra växter med lugnare intryck.
scolopendrium 'Crispum Golden Queen'
Den här vackra selektionen har lite bredare blad men också en tätt rynkad bladkant. Bladen är dessutom limegula i rätt läge. Den växte ganska långsamt hos mig men sommaren -24 satte den fart eventuellt eftersom den fick en giva kogödsel runt sig. Och den har definitivt potential att bilda en vacker och fyllig rugge.
scolopendrium 'Crispum Moly'
Bladkanterna är kraftigt rynkade men de smalnar också av mot en utdragen spets. Bildar en liten grupp hos mig eftersom jag delade mitt exemplar men på sikt kommer det bli en vacker grupp i ovankant av en stor sten.
Blir ungefär 30 centimeter hög
scolopendrium 'Cristata' eller 'Cristatum'
Ett kärt barn och ett som dessutom har många namn. Jag har köpt flera med olika variationer av namnet - jag vet ju aldrig kanske är den ena snyggare än den andra...
Bladen är mångdubbelt delade i i bladtoppen och påminner därför om en solfjäder. Utseendet är ganska olikt arten men den ljust gröna nyansen och frodigheten är trots allt densamma.
Min växer ofantligt bra i torvpartiet trots rekommendation om kalk.
ca 30 cm kan bli 45 cm när den är etablerad.
scolopendrium 'Ramosum'
En selektion med hela men också lätt rynkade bladkanter och med en bladspets som dessutom är kamdelad.
ca 30 cm
scolopendrium 'Undulatum'
En selektion som jag tycker är mycket fin med sina mjukt böljande och vågade bladkanter. Men det återstår att hitta ett bra läge för hos mig har den växt långsamt. Just därför skaffade jag ett andra exemplar och det verkar trivas bra i ett ljusare läge.
Blir upp till 30 centimeter hög
scolopendrium 'Variegerad' - mitt namn
En planta jag fått där en helt vanlig scolopendrium verkar vara variegerad, det vill säga den har oregelbundna, ljusare partier på bladskivan. Får se om den är stabil. Men jag kommer också hålla koll på eventuella virusangrepp vilket kan vara det som ger den här färgskiftningen. Variegering hos växter kan vara en natulig variation men ibland även en indikation på sjukdom. Och i det sista fallet gäller destruering av plantan.
ca 30 cm
trichomanes - svartbräken
En nästintill kosmopolitisk art som är fridlyst i Sverige
En låg och tuvbildande ormbunke som dessutom är vintergrön. Bladskivan är enkelt delad och det enskilda bladet är rundat och mörkt grönt. Medan bladskaftet och mittnerven är mörkt brunsvarta precis som namnet antyder och det är även det som gett den sitt svenska namn. Det här är en mycket vacker och odlingsvärd art som också är en favorit i ett upphöjt läge där jag ser den väl. En favorit bland många alltså....
Trivs bäst i fuktig men väldränerad jord.
Blir upp till 20 centimeter hög
Athyrium - majbräkensläktet
Ett mycket anpassningsbart men också variabelt släkte där arterna blir allt mellan trettio centimeter och en och en halv meter höga. Arterna finns dessutom över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och de verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord.
I handeln finns ofta några varianter av majbräken, filix-femina och niponicum men det har också börjat dyka upp några andra arter och vissa av de är mycket vackra.
filix-femina - majbräken
Majbräken växer vilt i nästan hela den tempererade zonen inklusive Skandinavien
Jag har säkert arten på tomten eftersom det är en skogssluttning men har inte aktivt köpt den. Däremot odlar jag ett antal selektioner av den även om jag ibland undrar hur stabila de egentligen är.
Bladen är breda, lansettformade och med ett tyldigt fjällat skaft. De växer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa men också mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel i naturen och därför lär det finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna.
Bilden visar en jag köpt som 'Lady in Red' men som definitivt 'bara' är den vanliga arten.
filix-femina 'Dree's Dagger'
Hittades i Skottland 1861 under den febriga ormbunkssamlingsperioden som senare kom att kallas “Victorian Fen Craze”. Man sökte ovanliga former och den här är verkligen annorlunda.
De pinnlikt korslagda delbladen bildar ett kors, X, längs bladstjälken och förutom det är toppen av bladskivan dessutom delad i en tofs.
filix-femina 'Frizelliae'
Smala och vackert välvda blad med persiljelika men också hopdragna rundade småblad. Men över tid släpper den här alla hämningar och mina exemplar blir allt mer delade i topparna och det dyker också allt oftare upp plantor med ett annat utseende jämte. De behöver tas bort.
Upp till 60 centimeter hög
filix-femina 'Frizelliae Garden Queen'
Skillnaden mot sorten ovan och som dessutom jag kan se med blotta ögat är att småbladen är fler men också tätare placerade längs bladstjälken men den verkar också mer stabil i uttrycket. Det har inte dykt upp några delade toppar eller liknande hos den här, åtminstone inte ännu
50 - 60 cm
filix-femina 'Grandiceps'
En selektion där toppen av varje småblad är delad i en kvast. Utöver det har den samma ljust gröna färg men också samma form på bladskivan som arten har.
Blir upp till 60 centimeter hög
filix-femina 'Lady in Red'
Skall ha gröna blad och vackert kontrasterande röda stjälkar. Men mitt exemplar är en dålig selektion sannolikt en sporförökad planta som tvärtom har gröna bladskaft och egentligen är ganska trist.
filix-femina 'Minutissimum
En dvärgvariant av arten som dessutom bara blir mellan femton och tjugofem centimeter hög och ungefär lika vid. Jag tycker den är mycket fin med sina ljusgröna bladskivor som också har flikade småblad och den gör sig därför bra som bland till exempel hostor.
Upp till 25 centimeter hög
filix-femina 'Plumosum'
Nyplanterad selektion som även den har ett mycket vackert och fjäderlikt bladverk.
80 - 100 cm
filix-femina 'Plumosum Kalothrix'
Fjäderlik med nästintill hårlika bladsegment och dessutom i en vackert ljusgrön nyans. Tycker mycket om att odla den här bladtypen bland hostor för att variera uttrycket.
80 - 100 cm
filix-femina 'Rotstiel'
En selektion med krusade blad och som dessutom skall ha vinröda stjälkar. Nedvissnad när jag köpte den får se om den lever upp till det nästa säsong. Den har med tiden utvecklat röda stjälkar vilket syns tydligast på våren när bladen är nyutslagna. Men den är fin även senare på säsongen. Den bildar en vasform som även den är snygg bland hostor.
80 cm
filix-femina 'Vernoniae'
En selektion med välvda men också smalt ovala bladskivor där småbladen dessutom är starkt tandade och tydligt separerade. Ger ett spetsliknande utseende - vacker!
60 cm
filix-femina 'Victoriae'
En gammal kultivar från den viktorianska eran när en ormbunksmani dessutom härjade.
Bildar en medelstor klump med fint flikade bladskivor. Där småbladen sitter i par om två och där bladparen dessutom överlappar varandra och därför ser ut att bilda X längs bladstjälken. Toppen på småbladen är gaffelliknande.
60 cm
'Ghost' - hybrid
En selektion med dubbelt grenade eller flerflikade toppar på bladen. Bladen är dessutom tonade i rött och silver.
Numera heter den endast Athyrium 'Ghost' och har alltså brutits ut från A. niponicum.
60 x 75 cm som väletablerad
iseanum 'Cristatum' x A. niponicum 'Purple Garden'
En korsning jag köpt från Holland men som jag inte har någon information kring.
Den har brunröda stjälkar mot ett olivgrönt nästan silvertonat bladverk. Den andra bladdelningen är dessutom ofta gaffelgrenad i spetsen medan de enskilda småbladen är spetsiga.
40 - 60 cm
iseanum 'Cristatum'
En art och selektion jag köpt från Holland men som jag inte hittar någon information kring.
Liknar delvis A. niponicum var pictum. Bladskivorna verkar vara smalare och småbladen är mörkt gröna och mer silvriga mot bladskivans spets. Därför ser det ut som den har en mörkt grön rand längs bladstjälken. Bladskivorna är oftast gaffelgrenade i spetsen 'Cristatum'. Jag delade mitt exemlar sommaren -24 och hoppas få en vacker grupp om ett par år.
niponicum - regnbågsbräken
En art som växer vilt i östra Asien
En art med ett kompakt växtsätt men som trots det har ett krypande rhizom som sakta breder ut sig sidled. Ur rhizomet växer två till tredubbelt parbladiga bladskivor upp. Växtsättet är gracilt och bladskivorna smalnar av mot spetsen men de böjer sig också utåt i en välvd form. Småbladen är fräscht gröna medan det centrala bladskaftet är mörkt rödtonat vilket ger en vacker kontrast. Arten är inte så vanlig i handeln men den är trots det mycket odlingsvärd!
Regnbågsbräken fortsätter rulla upp nya blad långt in på sommaren om den trivs. På en mullrik jord sprider den sig utåt sidorna och bildar låga, vackra mattor som är lätta att dela.
Det finns flera selektioner med olika färgvarianter och kombinationer av rött, grått, silver och grönt. Vissa verkar väldigt lika varandra medan andra är mer särpräglade. Men man bör odla de i uppåt tre år för att de ska visa sitt rätta jag. Av namnsorterna nedan är det värt eller snarare man bör att leta efter vegetativt förökade exemplar. Detta eftersom sporförökning ger ett variabelt resultat och oftast sämre färger.
niponicum 'Applecourt'
Liknar ‘Pictum’ i färgen men bladskivan är mer triangulär. Bladen är mörkt gröna överdragna i oliv och silver men kompletteras också vinröda stjälkar.
30 - 50 cm
niponicum 'Burgundy Lace'
Något överhängande triangulära blad. Silvergrå med röda nerver och dessutom med ett rödtonat stråk i bladskivans centrum. Dock är en del bilder på nätet kraftigt överdrivna i färgerna.
40 cm
niponicum 'Crested Surf'
Pewter = tenn och visst har den här selektionen en fantastisk färgkombination. Mot bladskivans mitt mörknar färgen och bildar ett mörkt band i centrum tillsammans med bladskaftet i purpurrött. Fortsätter dessutom att sända upp nya silverfärgade blad hela säsongen. Spetsarna på det andra bladparet är delat i en kvast.
50 cm
niponicum 'Pewter Lace'
Ännu en av selektionerna med silvriga och tennfärgade nyanser i bladskivorna. Färgen mörknar mot bladskivans centrum och kompletteras med ett bladskaft i purpurrött.
Det är värt att leta efter vegetativt förökade exemplar eftersom sporförökning ger stor variation och det kan mycket väl ge en sämre färgsättning.
50 cm
niponicum 'Pictum'
En selektion som tidigare även sålts som 'Metallicum' och den ska ha särskilt silvriga blad. Men i ärlighetens namn är det kanske inte någon större skillnad på några av de här olika selektionerna antagligen för att de är sporförökade. Men de är odlingsvärda ändå om man som jag har gott om plats.
50 cm
niponicum 'Purple Garden'
Bladskivorna är silvergröna och lätt välvda medan bladskaften och nerverna är intensivt vinröda. Men den behöver få etablera sig för att få fullt utvecklade färger. Mitt exemplar är planterat på försommaren 2023.
50 cm
niponicum 'Red Beauty'
Attraktiva, välvda och triangulära bladskivor i silvergrönt. Bladskaften men också nerverna är intensivt och vackert vinröda. Den här namnsorten har samma typ av färgsättning som 'Pictum', synonym 'Metallicum', men färgerna är mer intensiva i 'Red Beauty'. Men den behöver upp till 3 år för att utveckla hela färgskalan. Man bör dessutom köpa från en handlare som delar eller mikroförökar för att behålla en vacker färgkontrast.
Kan bli upp till 50 centimeter hög
niponicum 'Silverfalls' - synonym var pictum 'Silverfalls'
Lysande silverfärgade, triangulära bladskivor och dessutom i kombination med bladstjälkar och bladnerver i vinrött vilket ger en väldigt fin kombination. Hos mig är den dock ganska nyplanterad men jag ser fram emot att följa den. Eventuellt ska den få ett ljusare läge så småningom.
50 cm
'Ocean's Fury' - hybrid
niponicum var. pictum x filix-femina 'Congestum Cristatum'
En iögonfallande ormbunke som ger ett silver - gråtonat intryck på grund av småbladens färg. Toppen av det andra bladparet är dessutom delad i en kvastlik avslutning.
Blir 50 centimeter hög
otophorum var. okanum
En bladskiva som är dubbelt pardelad och där de mörka mittnerverna ger en suverän kontrast till småbladen. Utspringet är dessutom vackert rosarött. En av de allra vackraste som jag odlar här.
Blir 50 centimeter hög
wardii -
Korta rhizomer ur vilka upprätta bladstjälkar som även är klädda med mörkt bruna fjäll reser sig. De fertila bladskivorna är upp till sextio centimeter långa medan de andra, sterila, bladskivorna är upp till trettio centimeter höga. De enskilda bladskivorna är avlångt utdragna och småbladen längs bladskaften är avsmalnande men också lätt tandade.
Blir upp till 60 centimeter hög
vidalii - pagodbräken
Växer vilt i centrala, östra och södra Kina, Korea, Japan men även i Taiwan
En klumpbildande ormbunke som dessutom växer vasformat. Den har sommartid vackert gröna bladskivor och vinröda bladskaft. Den är helt fantastisk odlad i ljus skugga med god tillgång på fukt och näring. Även den här är en absolut favorit.
Kan bli 100 centimeter hög i gynnsamma lägen
Blechnum - kambräkensläktet
Ett stort släkte med 150 - 200 arter men endast en växer vilt i norra Europa nämligen B. spicant. Den förekommer på spridda lokaler, främst i den norra tempererade zonen inklusive i sydvästra Sverige. I handeln hittar vi oftast bara två arter; kambräken och dvärgbräken.
chilense -
Chile, Argentina
En vintergrön ormbunke med mörkt gröna, spjutformade blad med enkla småblad som dessutom ser ut att nästan ligga omlott. De fertila bladen är mer upprätta.
Är fullt härdig i ett fuktigt läge i Storbrittanien och den klarar sig eventuellt ute i södra Sverige milda vintrar men krukodling där krukan förvaras frostfritt vintertid är att föredra.
Blir 120 centimeter
penna-marina - dvärgbräken
Växer vilt i norra Mexiko, sydöstra Brasilien, sydvästra och södra Sydamerika, Sydatlantiska öarna, sydöstra Australien men också Nya Zeeland
En vintergrön ormbunke som också sprider sig med utlöpare som dock är relativt lätta att dra upp. Bladen är tonade i rött och orange i utspringet men också vintertid men grundfärgen är mörkt grön och de är även blanka. Den lär kunna bilda ganska täta mattor men hos mig bildade den en lös samling där det dök upp enstaka blad. Kanske var substratet den växte i alltför luckert eller så var det det skuggiga läget.
Fungerar fint som marktäckare men se upp med spridningen och tänk till innan så växtplatsen blir lämplig.
Trivs i ett fuktigt men soligt läge.
15 cm
penna-marina 'Alpina'
En lägre och mer kompakt variant av själva men som inte lär sprida sig lika raskt
Blir 10 centimeter hög
spicant - kambräken
Växer vilt i Europa inklusive Sverige, Turkiet, Kaukasus, nordvästra Afrika, Alaska och hela vägen ner till norra Kalifornien. Fridlyst i Blekinge län
En grov jordstam som även har svarta fjäll och där det i spetsarna reser sig flera rosetter med enkelt parflikiga blad. Bladen är dessutom av två olika slag. De sterila bladen är gröna och läderartade men också vintergröna. Medan de fertila bladen är upprätta med smala flikar och rader av sporangiesamlingar som också flyter samman. Samlingarna sitter längs mittnerven. De fertila bladen vissnar der efter att sporerna har spridits. Kambräken går inte att förväxla med någon annan ormbunke och är mycket fin när den får rätt förutsättningar.
Trivs i ett soligt och fuktigt läge.
30 cm
Coniogramme - bambubräkensläktet
Ett släkte med exotiskt utseende och som inte är helt lätta ens i mitt ganska milda zon 2 klimat. Påminner ocksålite om Cyrtomium nedan. Vackert och oftast ljust gröna blad som sitter parvis strödda längs bladstjälken. Arterna växer dessutom vasformat vilket gör de fina mot en lägre marktäckare. Växer långsamt ut i sidled med hjälp av rhizomer om den trivs.
Vilt växer de i fuktighetshållande lägen i lätt skugga. Eftersom de är på härdighetsgränsen här behöver de ett väldränerat läge.
emeiensis -
Arten är endemisk från Mount Emei i Yunnan.
Enkelt delade bladskivor det vill säga en mittnerv som sen har ett blad på varje sida om mittnerven. Bladet är lansettformat men har också gula streckliknande markeringar som också bildar ett fiskbensmönster. Det här gör att en del handlare lägger till ett 'Variegatum' men det är helt felaktigt. Visar sig mycket sent på säsongen men den är ändå så vacker att den är mer än värd att odla i kruka och sen förvara den frostfritt vintertid.
Behöver ett fuktighetshållande men väldränerat läge och skydd vintertid mot tjäle och mycket väta.
Blir upp till 60 centimeter hög
gracilis - smalbladig bambubräken, synonym japonica var. gracilis
Den här har bara nyligen fått status som egen art istället för en variant av bambubräken.
Den här har smalare blad och kallas på engelska dessutom för smalbladig bambubräken. Varje stjälk har tre till fem vackert ljusgröna bladpar.
intermedia 'Yoroi Musha'
Arten växer vilt i Kina, Japan men också Korea
Japanska plantskoleägare är kända för att hitta men också skapa, udda muterade plantor. 'Yoroi Musha' är ett bra exempel på just det. Bladen hos välmående och väletablerade exemplar är ända upp till nittio gånger sextio centimeter, 90 x 60 cm, och kommer ur rhizomer som dessutom sakta växer ut i sidled. Bladen är blanka och mörkt gröna med småblad som slumpmässigt muterar och bildar udda utväxter. Det finns inte två blad som är lika.
Kan få upp till 90 centimeter långa blad
japonica - bambubräken
En art som växer vilt i Asien
En vacker och dessutom upprätt växande ormbunke. Enkelt delade bladskivor där de enskilda bladen sitter parvis längs ett skaft i mitten. Bladen är vackert gröna och har dessutom en fin textur. Är egentligen vintergrön men inte utomhus i vårt klimat och behöver i så fall odlas i kruka.
Blir 60 centimeter
japonica 'Flavomaculata' - synonym 'Variegatum'
En vacker form där det enskilda bladet är ljusare kring mittnerven på grund av ljust gula streck. Påminner alltså om C. emeiensis men upplevs som en aning mindre gul och de ska alltså inte förväxlas.
Den här fungerar bra på friland hos mig ca zon 2 men den visar sig sent på säsongen. Så egentligen behöver den liksom flera andra ormbunkar en längre sommar än vi har. Men den är trots det ändå ytterligt odlingsvärd och en kruka och frostfri förvaring tar bort problemet.
Blir ungefär 60 centimeter
Cyrtomium - mahoniabräknar
Ett släkte med ett fåtal arter där några går att odla på friland åtminstone i södra Sverige. Men de är så vackra att de är värda att ha i krukor och allt som det innebär. Som namnet antyder är småbladen mahonialiknande och de ger därför ett annorlunda intryck gentemot andra ormbunkar.
De trivs i ett halv- till helskuggigt läge med väldränerad men trots det fuktighetshållande jord. Har odlat min i ett soligt läge i flera år och det fungerar bra men bladen blir inte lika vackra.
falcatum - mahoniabräken
Arten växer vilt i östra Asien, Indien, södra Afrika men också på Hawaii
En städsegrön ormbunke som växer i en kompakt, vasformad klump. Välvda, blanka och mörkt gröna bladskivor. Småbladen är tjocka och läderartade. Ser ut som en riktig exot oavsett om jag odlar den i kruka eller prövar den på friland.
Tveksamt härdig hos mig så den får till en början växa i kruka tills jag kan dela den. Vill ha en fuktig, humusrik men väldränerad jord i halvskugga - skugga. Skyddas mot vinterfukt eftersom rotklumpen lätt ruttnar.
60 cm
falcatum 'Rochfordianum'
Beskrivs som en kultivar av en del men utan några kännetecken
falcatum 'Spin Cycle'
En sort som jag inte hittar någon information om men som hittills odlar i kruka.
fortunei var clivicola
jagSjälva arten har det svenska namnet japansk mahoniabräken och den växer vilt i Kina och Japan
Varianten lär vara mer kompakt i storleken än den rena arten och den ska dessutom växa mer utbrett än högt. De individuella småbladen är större men också mer vinklade men även bladparen ska vara färre än hos arten. Bladen är matt gulgröna och bladytan är matt. Den är i grunden ganska blek i färgen och därför gör den sig bäst i ett ljust men ändå skuggigt läge för att lyfta färgen bäst. I ett soligt läge ser den bara urblekt ut. Den här sorten är vanlig i handeln medan arten är svårare att hitta.
50 cm
fortunei var intermedia
Lär vara en synonym till namnet ovan. Jag får se när den växer upp om det verkar stämma.
macrophyllum var tukusicola
Arten växer vilt i södra kina, Japan och Taiwan
Bildar en rejäl rugge på femtio x femtio centimeter som också är vintergrön. De enskilda bladskivorna är dessutom mycket vackra. Bladet är större än hos andra arter i släktet men har bara två till fyra bladpar per bladskiva istället. Spetsen av bladskivan är treflikad. Bladen är matt gröngula medan bladskaftet är mörkt brunsvart en färg som sakta tonar ut i de enskilda bladskivorna. Tillsammans ger det en väldigt fin effekt. Bladformen gör den också annorlunda mot många andra ormbunkar. Bladen är breda, styva och spetsiga.
Lär kunna bli hela 90 centimeter hög eller bred beroende på hur upprätta bladskivorna är.
Cystopteris - stenbräkensläktet
Ett i stort sett kosmopolitiskt släkte som växer även i Sverige.
fragilis - stenbräken
En kosmopolit som växer vilt även i Sverige
En lågväxt och tuvbildnade ormbunke med en kort och tjock jordstam. Bladen är ljusgröna och tunna. Bladskaften är även de tunna med ljusa fjäll nertill. Bladskivan är kal, lansettlik och pardelad två till tre gånger. Bladflikarna saknar en urnupen spets. Småbladen sitter ganska glest särskilt i nedre delen av bladskivan och bär också små runda sporsamlingar.
Trivs på fuktiga berg och i rasmarker, klippspringor och murar.
Etymologi - fragilis kommer av latinets frangere (bryta) och betyder skör, vilket syftar på bladskaftet.
regia -
Hittar ingen information om den här arten men litar på källan jag fått den från.
En ljusgrön låg ormbunke som jag planterat bland en liten och mörkt grön hosta - 'Small Parts'. Fin kombination.
ca 15 cm
Dennstaedtia - höbräkensläktet, synonym Dicksonia
Ett litet släkte ormbunkar som bildar kolonier. Namnet höbräken kommer av att bladen doftar nyslaget hö när man bryter i den. Det vetenskapliga släktnamnet refererar till August W. Dennstaedt, en tysk botanist som dog 1826.
Trivs bäst i fuktig, närings- och humusri knågot sur jord i halv- till helskugga. Fungerar även i ett soligt läge om den får tillräckligt med fukt.
punctilobula - höbräken
Växer vilt i östra USA
Det latinska namnet punctilobula betyder "med små, prickiga lober" vilket syftar på sporsamlingarna på bladskivornas baksida. Bladskivorna är spetsliknande och triangulärt avsmalnande och upprätta till välvda. Bladen är gröngula men övergår i gult under hösten innan den vissnar ner.
Trivs bäst i fuktig, närings- och humusrik något sur jord i halv- till helskugga. Med tillräcklig fukttillgång fungerar ett soligt läge. Den lär kunna sprida sig väl bra med rhizomer där den trivs i sin naturliga växtmiljö och därför är det en bra idé att ha koll på den i trädgården.
60 cm
Deparia
Ingår i familjen Athyriaceae
Ett släkte med en mängd arter men där de allra flesta inte finns går att hitta i handeln här.
conilii -
En art som bildar en matta med mellangröna och parbladiga bladskivor.
Trivs bäst i halvskugga och blir ungefär 25 centimeter hög
japonica -
Bladskivan är avlångt lansettformad med tolv till sexton par med småblad. Småbladen är oftast runt tolv centimeter långa men de närmast bladskaftet är lite kortare. Den här arten breder ut sig i sidled med korta rhizomer.
Dryopteris - lundbräkensläktet
Fleråriga ormbunkar med kort jordstam. Bladen kommer i rosetter och är vintergröna hos en del arter. Bladskaften är ganska korta och saknar led nedanför mitten, nedtill har de ljusa eller mörka hinnlika fjäll. Bladen är lansettlika eller utdraget triangulära, längre än de är breda och två till tre gånger parflikiga. Småbladen är parflikiga med småflikar som är grunt till djupt sågade, tänder oftast utan utdragen spets. Sporsamlingarna på undersidan är runda.
Etymologi - Dryopteris kommer av grekiskans drys (ek) och pteris (ormbunke), det användes redan av Dioskorides om en växt som växte vid ekar (Quercus). Namnet ingår också, som artepitet, i det vetenskapliga namnet på ekbräken (Gymnocarpium dryopteris).
affinis - raggträjon
Växer vilt i västra och södra Europa men även i sydvästra Asien
En vintergrön ormbunke med ljusgröna unga blad som dock senare övergår i mörkt grönt. Bladen är breda och styvt läderartade nästintill vassa. Växer kraftigt och bildar en symmetrisk rugge. Robust. Det här är en art från vilken man gjort flera selektioner där flera också går att hitta i handeln. De är ofta vanligare än arten själv.
Växer vilt i fuktiga jordar i lundmiljöer med hög luftfuktighet. Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går dock bra i de flesta jordar.
Blir upp till 120 centimeter hög
affinis 'Crispa Congesta Grandiceps'
En kompakt namnsort av en annars storvuxen ormbunksart. Den här har rätt packade, Congesta, småblad som i sin tur också är delade i topparna = Grandiceps.
ca 20 cm
affinis 'Cristiata'
En sort som har flera synonyma namn som den gått under i handeln; 'Cristata The King', Dryopteris felix-mas 'The King', affinis 'The King'
En robust och dessutom i stort sett vintergrön ormbunke med rosetter av upprätta, välvda och parbladiga bladskivor i vackert grönt. Småbladen är dessutom delade i topparna.
Blir upp till 120 centimeter och den behöver verkligen plats.
affinis 'Cristata Angustata'
Även den här namnsorter är starkväxande och bildar en upprätt men också delvis vintergrön rugge. Bildar rosetter ur vilken bladskivorna som är smala, skarpt spetsiga och lansettformade kommer. Småbladen är delade i toppen och delningarna sitter tätt packade och liknar därför mest en liten kvast. På våren är den dessutom vackert gulgrön men övergår i mörkt grönt under sommaren.
Odlar 3 i en grupp som ser ut att bli ett vackert blickfång. Varje planta blir cirka 100 x 100 centimeter så med tiden lär jag få göra något annorlunda med dem.
affinis 'Pinderi'
En starkt växande och dessutom upprätt ormbunke som delvis är vintergrön. Bildar rosetter med smala, skarpt spetsiga och lansettformade bladskivor. På våren är de vacker gulgröna men övergår i mörkare grönt under sommaren.
Det här är en stor ormbunke som behöver sin plats - 100 x 100 centimeter
x australis -
Växer vilt i USA i delstaterna: Virginia och Louisiana
En naturligt förekommande hybrid mellan D. celsa och D. ludoviciana. En klumpbildande art som även har korta, krypande rhizomer. Bladen är blanka, lansettformade och upprätt välvda. Småbladen är alternerande och lysande gröna.
Blir upp till 150 centimeter hög
austriaca 'Lepidota Cristata'
Delvis vintergrön ormbunke som bildar rosetter med ovalt triangulära blad som byggs upp av mindre bladskivor av småblad som i sig bildar en liten trekant. Småbladen är smala och urnupna och hela bladskivan ger ett sirligt uttryck som påminner om spets.
Synonymer -Dryopteris austriaca 'Lepidota Cristata'
Dryopteris dilatata 'Lepidota'. SKUD för arten till D dilatata och eventuellt är det densamma som jag odlar som D. dilatata 'Lepidota Cristata'
50 - 100 cm
bissetiana -
Namngiven efter en samlare i Miyanosh'ta, Japan, Mr Bissett - och den växer vilt i Japan, Kina men också i Korea
Har korta, krypande rhizomer med tydliga fjäll men är också klumpbildande. Bladskivan är fyrtiofem centimeter lång och trettio centimeter bred. Den lär också vara vintergrönt. Bladskaftet utgör ungefär en tredjedel av den totala längden i de allra flesta fall. Skaftet har även svarta fjäll som är smalt triangulära. Bladet är tredelat vid basen och ovalt till spjutformat. Ovansidan är dessutom läderartad. Småbladen sitter i femton till tjugo par.
I det vilda föredrar den här arten marken i skogsmiljöer eller vid kanten av bergsskogar. Lär vara härdig ner till -25 grader.
Blir upp till 45 centimeter hög.
carthusiana - skogsbräken
En kosmopolitiskt ubredd omrbunke som växer vilt även i Sverige
Skogsbräken bildar små tuvor med endast ett fåtal blad i varje. Bladskaftet är ungefär lika långs som själva bladskivan och är dessutom klätt med ljusbruna fjäll nertill. Bladskivan är utdragen och bildar en trekant som är bredast vid basen. Den är tre gånger parflikad med plana småflikar som har utdragna tänder som påminner om taggar.
Påminner mest om lundbräken, D. dilatata, och nordbräken, D. expansa, men de här två arterna är större och de har dessutom gula körtelprickar på bladen och bladskaften.
Blir ungefär 50 centimeter hög
championii - briljansbräken
Kina, Japan och Korea
Vackra, glänsande och dessutom mörkt gröna bladskivor som bildar en vackert välvd trekant. Mitt exemplar är relativt nydelat, sommaren -23, men jag upplever den som hög och med ganska smala bladskivor.
Trivs bäst i lätt, vandrande skugga och med en fuktigighetshållande jord. Var försiktig på våren eftersom de nya bladen kommer sent på säsongen.
> 90 cm
clintoniana -
Växer vilt i sydöstra Kanada och nordöstra USA
En art som är delvis vintergrön och också har fräscht gröna blad. Växer vasformat och lite yvigt i min lund.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen och går dessutom bra i de flesta jordar. Vill ha god tillgång till fukt.
Blir 80 centimeter hög
x complexa 'Stableri'
x:et framför complexa betyder att det är en hybrid som uppstår spontant i naturen. Växer upprätt och är delvis vintergrön, den lär också likna 'Barnesii'. Bladskivorna är cirka åtta centimeter breda och de skapar en fin vertikal i lunden genom sin höjd.
Lär bli en stor och effektfull ormbunke som trivs i ett lätt skuggigt läge över till skugga i en fuktighetshållande jord.
Blir ungefär 100 centimeter
coreanomontana - synonym till D. sichotensis
Växer vilt i Korea, Sachalin men även Japan
De nya bladskivorna är ljust gröna men mognar till en mörkare grön ton allt eftersom under säsongen. Har också ett delvis överhängande växtsätt. Vintergrön i naturen men vet inte hur den utvecklas här i Norden.
40 - 60 cm
crassirhizoma
En art som växer vilt i nordöstra Asien men även i Japan
Mörka, fjällade stjälkar och den är inte olik D. wallichiana men den har mer fyrkantiga småblad. Fräscht grön men inte vintergrön.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
Ett felnamnat inköp och jag ser att fler och fler blad inte stämmer överens med artens utseende... Bladen stämmer bättre med D. affinis 'Cristata'.
80 cm
cycadina - lurvbräken, synonym till D atrata
Lurvbräken växer vilt i Europa inklusive Sverige och hela vägen till Kaukasus
Växer rosettformat med utbredda bladskivor över fjälliga stjälkar. De nya bladens stjälkar är täckta av mycket vackra svarta fjäll. Småbladen är enkelt parbladiga och jämnt tandade eller flikade. Har en vacker grön nyans som dessutom är en mycket vacker kontrast mot de mörkare nerverna och de svarta fjällen. Har blivit en av många favoriter.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
80 cm
dilatata 'Crispa Whiteside'
Arten D. dilatata - lundbräken växer vilt i Europa inklusive Sverige och hela vägen till Kaukasus
Namnsorten får krusade blad i ljust grönt som passar mycket bra bland till exempel formstarka hostor.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
40 cm
dilatata 'Lepidota 'Cristata'
En mindre ormbunke med en tydligt utdragen spets men också ett spetsliknande, sirligt bladverk. Bladskivorna har småblad, pinnules som är smala. Bladstjälken har även rödbruna fjäll. Överlagt växer den mer ojämn i växtsättet där bladverket mest liknar morotsblast eller kruspersilja mer än de triangulära bladen som arten har.
Epitetet 'lepidota' kommer från det latinska ordet lepidotus som i sig är en latinisering av grekiskans lepidōtos, som betyder fjällig medan cristata betyder spetsig eller tuftad.
Dryopteris dilatata växer vilt i Europa särskilt i de västra och centrala delarna och begreppet 'dilatata's betyder utspridd och syftar då på bladskivorna.
erythrosora - blodbräken
Växer vilt i östra Asien
En vansinnigt vacker ormbunke och som dessutom är lätt att hitta i handeln.
De nya bladen är bronsröda i utspringet men övergår sen i mörkare grönt allt eftersom. Men den fortsätter att producera nya blad under hela säsongen och ruggen har därför en vacker kontrast mellan det bronsröda och gröna. Min favorit? Odlar den jämte Acer griseum för effektens skull.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord. Men för att få mest glädje av färgspelet är ett ljust läge i skugga eller med sol bara stunder under dagen bra.
Blir ungefär 40 centimeter hög
erythrosora 'Compact'
En selektion som ska vara lite kortare i rocken än själva arten. Även den här fortsätter få nya blad under hela säsongen och färgspelet fortsätter då också. Bladskivan känns mer kompakt även om det kan vara lite svårt att avgöra. Jag har bara odlat den här selektionen sen sommaren -24. Men färgspelet var nästan mer intensivt hos den här än hos arten.
erythrosora 'Brilliance'
En selektion som enligt beskrivningar ska ha extra starka och lysande färger på nytillväxten. Och eftersom nya blad fortsätter komma hela säsongen består de här färgskiftningarna. En del källor menar att den är synonym med D. purpurella - du kan jämföra bilden lite längre ner. Men allt som oftast är jag tveksam till skillnaderna mellan arten, 'Brilliance' och purpurella. Tveksam som i att jag har svårt att se skillnaderna men de är vackra och därför har jag olika grupper med olika namn. På sikt kanske jag sätter ett exemplar av varje jämte varandra för att se...
erythrosora 'Prolifica'
Selektionen 'Prolifica' beskrivs som en slående och kompakt men också delvis vintergrön ormbunke. Kan inte säga så mycket om den ännu men tiden lär visa.
expansa v. willeana
Hittar ingen direkt information om den här arten. Men det är en vacker ormbunke och kanske får jag så småningom fatt i mer information.
Dryopteris filix-mas - träjon
Växer vilt i Eurasien inklusive Sverige men också i nordvästra Afrika och Nordamerika
Kraftig ormbunke med en kort men också tjock jordstam. Ofta meterlånga, mörkgröna bladskivor som växer i rosett ur jordstammen. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovt sågtandade och trubbiga småflikar. Den nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporsamlingarna är runda och täckta av ett runt svepefjäll och de här svepefjällen blir med tiden svartbruna. Träjon som art är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land men i handeln finns dessutom ett antal vackra namnsorter av den.
Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik, fuktighetshållande jord.
> 100 cm
filix-mas 'Barnesii'
Upprätta och smala bladskivor i mörkt grönt och som dessutom ger ett lite rufsigt intryck. Det här är en elegant ormbunke som bildar en snygg rugge.
Blir ungefär 100 centimeter hög med tiden
filix-mas 'Linearis Polydactyla'
En bräken med ett mycket speciellt utseende men som också bildar en vacker rugge med tiden. Småbladen är mycket smala och sitter dessutom väldigt glest på det sammansatta bladet och det ger den här selektionen en elegant och sirlig effekt.
> 100 cm
goldiana - amerikanskt träjon
Växer vilt i östra Kanada men även i de norra delarna av centrala och östra delarna av USA
Mörkt grönt till guldgrönt bladverk på en storvuxen men också bredbladig ormbunke. Mycket dekorativ i skuggiga partier.
Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge.
Blir upp till 100 centimeter hög
koidzumiana - synonym till erythrosora var koidzumiana
En vintergrön ormbunke som har de mest fantastiska färgerna på bladskivorna särskilt i utspringet.
Växer i ett soligt till skuggigt läge och i alla typer av jord. Men blir allra bäst i fuktighetshållande och mullrik jord i ett ljust skuggigt läge. Lär vara härdig till -12 grader och i så fall har kanske mitt exemplar dött vintern 25-26.
Blir upp till 60 centimeter hög
kuratae -
lepidopoda - rostbräken
ludoviciana -
En upprätt ormbunke som bildar en vacker rugge och som dessutom är delvis vintergrön milda vintrar. Bladskivorna är upprätta till välvda med blanka och triangulärt formade bladskivor i mörkt grönt. Småbladen är lansettformade men har också djupa lober längs kanterna.
Lär kunna bli 150 centimeter hög under goda förhållanden
namegatae
purpurella
sieboldii - halmbräken
Växer vilt i Japan men också Taiwan
Ormbunke med för släktet ovanligt formade blad vilket gör den distinkt. Bladskivorna har en läderaktig känsla med två till fem breda bladpar. Toppbladet är även det flikat med en lång, utdragen spets. I bilderna från sommaren 2018 och 2019 ser den ut att trivas bra.
Skydda mot kyla och vinterfukt men behöver trots det en fuktighetshållande jord. Kan vara vintergrön. Utvecklas sakta och sprider sig med rhizomer.
Halvskugga-skugga
Etablerad kan bladen bli 20-50 x 20-35 cm
stewartii
Växer vilt i Himalya, Afghanistan, Pakistan, Indien och Nepal och den är härdig ner till -20°C
En delvis vintergrön ormbunke som bildar en vacker rugge. Bladskivan är triangulär till lansettformad. Småbladen är rundat avlånga och dessutom fint tandade. De nya bladen är också lysande limegröna till gula vilket gör den extra fin i ett skuggigare läge.
Planterat den våren 2024 men tycker den är jättefin redan efter första säsongen.
90 cm
tokyoensis - tokyobräken
Växer vilt i Kina, Japan men även Korea
En uppättväxande ormbunke som har ett vasformat växtsätt. Bladskivorna kommer ur en krona av rhizomer. Varje bladskiva har tjugo till fyrtio par med grunt flikade men också lansettformade småblad. Bladskivorna är cirka tolv centimeter breda.
> 90 cm
wallichiana - svansbräken
Växer vilt i Himalaya och sydvästra Kina
Upprättväxande med glansiga, mörkgröna och dekorativa blad. Längs hela bladstjälken sitter dessutom mörkt bruna nästan svarta fjäll som bildar en vacker kontrast. Den här arten är även vintergrön.
Halvskugga-skugga
100 cm
wallichiana 'Jurassic Gold'
'Jurassic Gold' har blivit väldigt populär i handeln de senaste åren på grund av sitt fantastiska bladutspring. Och då menar man att det är en namnsort av D. wallichiana. Men det är en art där de nedersta bladparen är kortare än de över och de är dessutom tydligt riktade neråt. Och det här stämmer sällan på de man ser i handeln som Jurassic Gold. Sannolikt är det en D. lepidopoda som har ännu vackrare färg i utspringet som har valts ut och fått ett nytt sortnamn.
Gymnocarpium
dryopteris - ekbräken
En cirkumpolär art som även växer vilt i Sverige
Triangulära blad som är friskt gröna och tre gånger fjäderdelade, nästintill liksidiga. Bladskivan sitter dessutom något vinklad på stjälken vilket ger intryck av en bladmatta som flyter över marken. Upprätta, mörka och blanka stjälkar som också ger en vacker kontrast.
En tunn, krypande och finförgrenad underjordisk stam som gör att den kan breda ut sig kraftigt. Får mycket vacker höstfärg.
Mullhaltig jord i skugga, behöver utrymme för att trivas. Och breder ut sig om den trivs!
Blir någonstans mellan 20 och 30 centimeter hög
Matteuccia -strutbräkssläktet
orientalis - japansk strutbräken
Växer vilt i Himalaya men även Japan
Strutformat växtsätt men mot toppen också vackert överhängande växtsätt. Bladen är mörkt gröna. Vacker som solitär där den trots det kan lugna ner sin omgivning.
Mullhaltig jord i halvskugga - skugga
100 centimeter hög
Onychium
Familj - Pteridaceae
Ett släkte ormbunkar som inte är härdiga hos oss mer än möjligtvis i södra Sverige. Men som ändå kan vara vackra krukväxter traditionell mening men också för krukor som förvaras frostfritt vintertid.
japonicum - klövbräken
Växer vilt i tropiska Asien
Kallas på engelska 'carrot fern' - morotsormbunke och då syftar man så klart på det vackra bladverket. Klövbräken har tunna, svarta stjälkar som bär upprätta till välvda bladskivor. Bladskivan är tredelad med fjäderaktigt men också fint delade småblad.
Härdigheten anges till USDA zone 7 eller engelsk H4 (H3). Den behöver därför ett mycket gynnsamt läge om man vill pröva den ute. Naturligt växer den på fuktiga men väldränerade jordar i ljus eller delvis skugga. Måste skyddas utomhus med täckning mot väta vintertid och mot tjäle genom en rejäl mulchning med torrt material. Enklast är kanske ändå krukodling.
40 x 100 cm
Osmunda
Ett släkte med ett fåtal vackra ormbunkar för trädgården och där samtliga vill växa i en jord med lågt pH och god tillgång på fukt.
Släktnamnet hedrar Osmundus eller Asmund, född1025, en man som var en skandinavisk runskrivare som också hjälpte till att lägga grunden för att kristna Sverige.
cinnamomeum - kanelsafsa, numera Osmundastrum
Heter numera Osmundastrum cinnamomeum
En av växtvärldens kosmopoliter.
Producerar både sterila och fertila blad. De sterila kan bli allt mellan trettio och ända upp till etthundrefemtio centimeter hög och femton till tjugo centimeter breda bladskivor som också är parbladiga. De mindre parbladen är fem till tio centimeter långa och två till två och en halv centimeter breda. De är dessutom djupt flikade så att de nästan är tvådelat parbladiga.
De fertila, sporbärande bladen är upprätta och kortare ofta bara tjugo till fyrtiofem centimeter höga. Och det är deras kanelfärg som också gett arten sitt svenska namn. De fertila bladen kommer först och de går långsamt över från grönt till kanelbrunt.
Bildar stora kolonier där den trivs i fuktiga kärrlika områden. Rotstockorna är massiva med tätt, mattbildande rötter. Rotmassan är dessutom ett bra substrat för många epifytiska plantor som orkidéer tex.
> 150 cm
claytoniana - kronsafsa
En av växtvärldens kosmopoliter, upptäckt av John Clayton som kom till USA från UK 1705
Växer i en för släktet typisk vasform. Breda bladskivor som blandas upp i centrum av sporbärande blad. Bladskivorna är ljust gröna. Vandrar sakta i sidled utan att bli ett problem
> 150 centimeter under optimala förhållanden annars cirka 90 centimeter
japonica - japansk safsa
En art som växer vilt i Himalaya och östra Asien men trots det har den fått namnet japansk...
En massiv ormbunke som med tiden bildar en stam med hår och där gamla blad också vävs samman med svarta rötter. Bladskivan är femtio centimeter hög och fyrtio centimeter vid och den vissnar ner på hösten. De fertila bladen är smalare men också högre. Stjälkarna har långa 'hår' i ljust rödbrunt men om jag tolkar rätt så försvinner de med tiden. Bladen är dubbelt pardelade och sterila. De är bredast i botten. De fertila bladen har endast sporangier och liknar papper med ljust bruna hår som snabbt faller av. Småbladen som är upp till tio centimeter långa och de sitter i fyra till sex par och är avlånga. Bladkanterna är fint tandade och utan nervatur. Sporerna är gröna. Sägs likna en korsning mellan O. cinnamomea och O. regalis.
> 100 cm
lancea -
Lätt blågröna och något daggiga småblad sitter arrangera i en vid fjäderform. Bladskivorna bärs upp av upprätta och mahognyfärgade stjälkar.
Trivs i en neutral till lätt sur jord som är mullhaltig och fuktighetshållande.
regalis - safsa
En kosmopolit
En vacker ormbunke av vilken kanske selektionerna nedan är vanligare i handeln. Men den är både vacker och dessutom odlingsvärd även som art.
Trivs i ett fuktighetshållande och mullrikt substrat.
regalis 'Gracilis'
En selektion med ett namn som antyder att den ska vara mer gracil än arten men jag har inte hunnit utvärdera det.
> 100 cm
regalis 'Purpurascens'
Gracil och hög i växten med separata fruktsamma blad som också har ett mycket avvikande utseende gentemot de andra. Denna sort har något brunröda unga blad som blir gröna när de vecklar ut sig.
> 100 cm
Pellaea - penningbräkensläktet
Familj - Pteridaceae
Ett släkte ormbunkar som typiskt har krypande rhizom och enkelt eller dubbelt sammansatta blad som saknar fjäll. Sporsamlingarna sitter i småbladens kanter och där skyddas de av ett så kallat indusium - som ett litet paraply ungefär översatt. Arten atropurpurea är mycket fin och värd att odla även om man behöver ha den i kruka och vinterförvara frostfritt.
Polypodium - stensötesläktet
Ingår i familjen Polypodiaceae
De flesta känner säkert igen stensöta, Polydodium vulgare, från naturen i Sverige. Men släktet är större än så och av de ca 150 arter som finns är en del också möjliga att odla hos oss tillsammans med olika selektioner som gjorts. Fler borde prövas i trädgården eftersom de är vintergöna med vackert gröna läderartade bladskivor. Det finns i huvudsak två släkten som växer i Storbrittanien - P. cambricum (Syn. P. australe) och P. interjectum förutom vanlig stensöta. Dessa och selektioner och namnsorter av dessa är värda att pröva även här. Polypodium cambricum är numera känd som en kamdelad form av P. australe men eftersom arten sen tidigare fått namnet P. cambricum så har det namnet behållits enligt reglerna för namnsättning. Det anses också vara det rätta namnet för arten och alla kultivarer som selekterats.
De är oftast väldigt anpassningsbara och inte så kräsna när det gäller plats och jordmån. De är modesta i storlek och spridning. Enda haken är att de vegeterar sent på säsongen ofta så sent som i juli. Det innebär att i april till juni är de bruna. Man kan klippa tillbaka eller ännu bättre - rycka loss de gamla bladen för att stimulera tidigare nytillväxt. De växer långsamt och är dessutom lätta att dela och flytta. Och de är utmärkta marktäckare för svåra lägen inklusive torra där inte mycket vill växa.
Stensötor är vintergröna ormbunkar med fjälliga, krypande jordstammar som grenar sig sparsamt. Bladen kommer ett och ett eller i en liten grupp från jordstammen. Bladskaftet är långt och ledat vid basen. Bladskivan är parflikig, kal och läderartad. Småbladen är enkla och helbräddade eller fint naggsågade. Runda, orangebruna sporangiesamlingar som sitter i rader på undersidan av småbladen.
Etymologi - Polypodium kommer av grekiskans poly (många) och podos (fot) och betyder mångfotad, vilket kan syfta på den grenade jordstammen.
cambricum 'Pulcherrimum'
Bildar ett spetsliknande mönster eftersom småbladens kanter är flikade och olika utdragna.
30 cm?
glycyrrhiza 'Longicaudatum'
En vintergrön selektion som precis som de flesta i släktet har ett krypande rhizom. Bladskivorna har primärflikar som är rundat tandade och som sakta blir kortare och kortare mot spetsen som även är långt utdragen.
Blir ungefär 30 centimeter högcm
x mantoniae - hybridstensöta
En korsning mellan Polypodium interjectum x vulgare som uppstått i naturen
En hybrid som ofta återfinns i områden där båda föräldrarna växer. Hybridstensöta är steril men breder ut sig med rhizomer som också går att dela av och etablera. Den växer på både sura och basiska substrat.
40 cm
x mantoniae 'Cornubiense'
Verkar vara en ormbunke med mer oregelbundet formade bladskivor.
40 centimeter hög under goda förhållanden
Polystichum - taggbräkensläktet
Ett stort släkte med runt 200 arter och bland dem finns också många som är intressanta för våra trädgårdar. Rhizomet är i regel kraftigt och upprätt med en kompakt rosett av oftast kortstjälkade blad med tätt fjälliga bladstjälkar. De flesta är mediumstora till stora, vintergröna ormbunkar, dessutom med en styv bladtextur och blanka blad. Bladen växer i rosetter och är vintergröna hos många arter. Bladskaften är korta, fjälliga med fem till sju kärlsträngar. Själva bladet är långsmalt och enkelt eller dubbelt parbladigt med en fjällig mittnerv som sträcker sig ända till bladspetsen. Småbladen närmast skaftet har en utdragen taggsågad kant. Ibland är den övre småfliken större än den undre närmast mittnerven. Sporsamlingarna är täckta av ett sköldlikt svepefjäll. Polystichum är nära släkt med Dryopteris men bladen hos Polystichum är kraftigt tillbakaböjda i upprullningen.
Släktet har inga större krav på jordens pH utan klarar sig både i ett surjordsparti och en rabatt med neutral jord. Men vintertid behöver Polystichum ha ett läge där fukt inte blir stående eftersom rotstocken lätt ruttnar.
Etymologi - Polystichum kommer av grekiskans polys (många) och stikhos (rad), vilket skall syfta på sporangiesamlingarna.
acrostichoides - julbräken
Växer vilt i östra Kanada, centrala och östra USA men också i nordöstra Mexiko
I USA går den under namnet 'christmas fern' eftersom den håller sig grön över helgerna i slutet av året. Och sannolikt har det också gett den sitt svenska namn.
Bladen är vackert mellangröna och sitter något förskjutna mot vararndra längs bladstängeln den är alltså inte parbladig även om det först ser ut så. Det lilla bladet har också en enda utdragen flik längst in vid bladstjälken på ovansidan mot toppen sett. Bladen sitter relativt tätt och hos större bladskivor ger de ett överlappande intryck.
Trivs i djup skugga och en sval och fuktighetshållande jord.
60 cm
aculeatum - uddbräken synonym till P. lobatum
Växer vilt i Europa inklusive Sverige men även i nordvästra Afrika samt västra och södra Asien. Fridlyst i hela Sverige
De vintergröna, glansigt gröna bladen är upprepat delade, med en tydlig textur och dessutom med bruna fjäll på undersidan och bladstjälk.
Odlas i fuktig jord i ett halv- till helskugga och helst också vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik jord.
40 centimeter hög
aculeatum 'Zillertal'
En kultivar av P aculeatum som jag inte hittar någon information om. Men på en bild ser man att varje småblad är flikat och delat och att småbladen dessutom delvis överlappar varandra.
? cm
aculeatum 'Zillertal mini'
En selektion som jag inte hittar någon direkt information om men jag har noterat att den ska bli ungefär trettio centimeter hög.
acutidens
En parbladig bladskiva där det på bilder av den här ormbunken ser ut som att det innersta småbladet, det vill säga det närmast bladstjälken, kan överlappa det ovanstående. Det här syns bäst på bilder tagna från baksidan. Bladen ser ut att vara överhängande och ganska långa.
60? cm
braunii - skuggbräken
Växer vilt i Europa inklusive i Sverige men också i Kaukasus - nordöstra Asien, västra Kanada, nordöstra Nordamerika en sann kosmopolit men den är trots det fridlyst i hela Sverige eftersom den är akut hotad.
Delvis vintergrön om vintern och läget är gynnsamma. Bladen är matt gröna blad och har en hårig ovansida. Men den har också vita fjäll på undersidan och därför har den ett silvrigt intryck när de nya bladen rullas ut på våren.. Bladen är också parflikiga. Bladen är mjuka, örtartade medan småbladen är ganska tvärt spetsade och det innersta paret av småflikar är nästan lika stora. Bladskaftet och mittnerven är tydligt fjälliga. Sporangiesamlingarna är dessutom täckta av ett sköldformigt svepefjäll,
Blir ungefär 30 centimeter hög
x dycei -
En kraftigt växande och dessutom vintergrön ormbunke som bildar vackra ruggar. Bladskivorna är lätt välvda och blankt mörkgröna. En steril hybrid som producerar en eller ibland också två bulbiller i spetsen på bladskivan.
Blir 60 centimeter hög och 120 centimeter vid
makinoi -
Växer vilt i östra Himalaya, Kina, Korea men även i Japan
Den här arten är flikbladig med bladpar som är lite förskjutna mot varandra den är alltså inte helt parbladig. Har vackert olivgröna blad och hela bladskivan ger dessutom ett glänsande blankt intryck. Arten är vintergrön. På nätet ser jag att någon plantskola kallar den järneksbräken men det är inte ett godkänt svenskt namn enligt SKUD.
Blir ungefär 70 centimeter hög
munitum - svärdbräken
Växer vilt i västra Kanada och ner till Kalifornien men också på Guadeloupe
Dekorativa, vintergröna bladskivor är en beskrivning av den här ormbunken. Men den speglar dåligt hur snygg den är i rätt läge. Hos mig är den alltid vintergrön. Den är superfin i en grupp om tre, fem eller varför inte fler. De enskilda småbladen sitter parvis motsatt längs bladstängeln. Själva bladstängeln är även täckt av vackert kontrasterande konjaksbruna fjäll.
Gott om fukt och näring så är den drygt 100 centimeter hos mig annars brukar höjden anges till 70 centimeter.
neolobatum
Växer vilt i Asien, Kina, Himalaya, Japan och Taiwan en riktig kosmopolit österut alltså
Beskrivs som en av de tuffaste och mest slående av de vintergröna ormbunkarna med ett blankt, läderartat och dessutom riktigt mörkt grönt bladverk. Stjälkarna är täckta av konjaksbruna fjäll. Kan användas som solitär men blir vackrast i grupper om fem eller fler.
Föredrar ett skuggigt till halvskuggigt läge men bränns i ett soligt läge. Den är också mycket torktålig men det gäller först som etablerad planta.
Blir upp till 60 centimeter hög men jag upplever att den växer mer utbrett än högt hos mig.
neolobatum 'Shiny Holly'
En variant jag inte vet så mycket om men P. neolobatum är en vacker ormbunke i sig och därför gör det inget att ha två. Hittills ser jag dock ingen direkt skillnad på den här sorten och den rena arten.
polyblepharum - sköldbräken
En av de vintergröna arterna. Bladen är mattgröna och har dessutom en hårig ovansida med vita fjäll på undersidan. Bladen sitter också parvis längs stjälken så kallat parflikiga.
Blir ungefär 50 centimeter hög
proliferum - synonym till Polystichum aculeatum v. proliferum
Sydöstra Australien
Proliferum i artnamnet syftar i det här fallet på de talrika groddknoppar och skott som bildar små plantor längs bladskivorna. Rhizomet är upprätt, tjockt och bildar ofta en stjälk upp till 10 cm hög. Fjällen är spiralvridna och upp till två centimeter långa. Bladskivan i sig är en meter lång och trettio centimeter bred. Den här arten är vintergrön men endast i varmare klimat.
retroso-paleaceum
Växer vilt i Japan
rigens - styvbräken
Växer vilt i Japan
Beskrivs som en lättodlad art men jag och flera med mig vet att antingen trivs den eller inte. Just nu har jag ett exemplar som trivs. Får läderartade, skarpt tandade och triangulära blad. Bladen är något välvda och hela ruggen bildar en liten välvd planta. Är vintergrön om temperaturen inte är allt för låg.
40 centimeter
setiferum - spetsbräken
Spetsbräken - en ormbunksart som fått en så kallad AGM, Award of Garden Merit, och det säger väl allt. En av de allra bästa ormbunkarna att odla i trädgården. Sirliga och eleganta bladskivor. Genom åren har mängder av selektioner och kultivarer namngetts. Många säger - det finns inga fula setiferum.
Beroende på hur småbladen ser ut och hur tätt de sitter delas de in i olika grupper. Sen verkar det finnas en viss förvirring och beroende på var jag tittar så förs olika selektioner till olika grupper. Jag har köpt flera av samma helt enkelt för de varit namnsatta olika och namnen anses nu som synonyma. Vill du djupdyka i ormbunkstaxonomi så finns en hos engelska ormbunkssällskapet.
Trivs i neutral till svagt sur jord som är luftig och mullrik med mycket organiskt material.
80 x 80 cm eller mer under goda förutsättningar
setiferum 'Barfood's Dwarf'
En vacker och dessutom mycket kompakt variant
setiferum 'Dahlem'
Medelhög ormbunke med ett mellangrönt bladverk. Mittnerven har också en tät samling kanelfärgade fjäll längs nerven.
Blir ungefär 70 centimeter hög
setiferum 'Divisilobum'
Alla i gruppen Divisilobum är vackra och har än mer finflikiga småblad är arttypen. Ett antal fina former kommer från Tyskland. 'Dahlem' ovan är en av dem liksom 'Herrenhausen' nedan.
setiferum 'Divisilobum Wollaston' - synonym 'Proliferum Wollaston', 'Wollastonii'
Ännu en av de med flera olika namn i handeln men som SKUD för till namnet ovan. Beskrivs som vintergrön med långa, sirliga bladskivor.
60 cm
setiferum 'Herrenhausen'
Bildar en relativt låg rugge men med långa bladskivor som också är välvda. Småbladen påminner om persilja.
Blir ungefär 30 centimeter hög men betydligt vidare
setiferum 'Lineare'
Smala och glest fördelade småblad längs långa bladstjälkar. Bladskivorna har ett nästan liggande växtsätt och ormbunken är betydligt mer utbredd än upprätt. Bladskivorna ger ett luftigt intryck och det är fint att plantera flera plantor tillsammans. Lyser upp i en mörk del av trädgården. Vacker ända fram till vårvintern när man kan rensa bord de gamla bladen.
90 x 120 cm
setiferum 'Multifidum'
En selektion där mittnerven är mjukt zick-zack formad
setiferum 'Multilobum'
Upprätta och dessutom smalt triangulära bladskivor i ljust grönt. Den sätter även många bulbiller längs mittnerven och dessa går att rota.
Blir med tiden 90 x 90 centimeter
setiferum 'Nantes'
Bladen är smala och klart gröna ofta kluvna i toppen. Stjälken är tjock och täckt av gyllengula fjäll och små bulbiller. Småbladen är små och rundade. Men som äldre och mer etablerad ändrar den delvis också utseende och får mer kluvna spetsar och något vridna bladskivor. Personligen tycker jag att det yngre utseendet är finare.
50 centimeter hög
setiferum 'Nantes Spiralis'
Hittar inga beskrivningar av den här selektionen.
Plumoso Divisilobum gruppen
Sammansatta blad som är 4-delade. Bladskiva, småblad, parblad och flikar på parbladen. Småbladen överlappar varandra kraftigt
setiferum 'Plumoso Divisilobum Baldwinii'
En elegant ormbunke med ett spetslikande utseende. Är delvis vintergrön. Bladskivorna sitter i lager över varandra. Bildar fluffiga bladskivor med smalt delade småblad som ger den ett ömtåligt utseende. Äldre exemplar har så finfördelade småblad att de ger ett mossliknande intryck. Bladskivorna formar en kurva från centrum och ut till spetsen och rugge liknar en virvelvind ovanifrån.
Trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge. För mycket sol gör bladen gula.
45 cm hög och 70 cm vid
setiferum 'Plumoso-multilobum'
En elegant ormbunke med ett spetslikande utseende som också är delvis vintergrön. Bladskivorna sitter i lager över varandra. Bildar fluffiga bladskivor med smalt delade småblad som ger den ett ömtåligt utseende. Äldre exemplar har så finfördelade småblad att de ger ett mossliknande intryck. Bladskivorna formar en kurva från centrum och ut till spetsen och rugge liknar en virvelvind ovanifrån.
Trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge. För mycket sol gör bladen gula.
45 cm hög och 70 cm vid
setiferum Plumosum gruppen
Det finns många vackra kultivarer under beteckningen 'Plumosum-gruppen. Plumosum betyder fjäderliknande. 'Bevis' är en välkänd sort. Plumosum kombineras ofta med multilobum och tillsammans hittar man där några av de absolut vackraste sorterna med bladskivor med de finaste tänkbara texturer. Och i Storbrittanien går de därför under namnet - mosssköldbräknar. Det finns också så kallade 'crested' former. Crested betyder kamliknande, det vill säga bladskivans spets är ombildad till en bred avslutning som liknas vid en kam.
setiferum 'Plumosum Bevis' - Plumosum grp
synonym 'Pulcherrimum Bevis'
Upprätta, lätt välvda blad där småbladen sitter lite glesare och dessutom är fint tandade. Ger ett luftigt och vackert intryck.
80 cm efter 5-10 år
setiferum 'Plumosum Densum' - Plumosum grp
En vintergrön ormbunke med findelade och tätt packade småblad och i spetsen också en fjäderliknande bladspets.
Blir ungefär 45 x 45 centimeter
setiferum 'Green Lace'
Småbladen är betydligt smalare och det ger ett vackert, skirt intryck till både bladskivan men också helheten.
? cm
setiferum 'Madame Patti'
Vet inte något om den här men eftersom jag gillar P setiferum och alla selektioner som gjorts av den så skaffar jag de jag kommer över.
setiferum 'Proliferum'
Selektioner med kraftig växt och en mängd blad som även har distinkt flikade småblad som fyller bladskivan. Tillsammans ger allt det här en vacker ormbunke.
Behöver lätt skugga och något sur och fuktighetshållande, mullrik jord men där fukten behöver kunna dränera undan. Härdig till -27°C enligt angivelser.
Blir upp till 60 centimeter hög
setiferum 'Proliferum Wollastonii' - synonymt namn till 'Divisilobum Wollaston'
setiferum 'Rotundatum Cristatum' - Rotundatum grp
En kompakt men också upprätt växande selektion med en rejäl och vacker kamdelning i bladspetsarna. Bildar en liten och vacker rugge med sina bladskivor som ser ut att ligga i lager på varandra.
setiferum 'Seestern'
Hittar ingen information om den här selektionen, men den verkar bilda en låg och dessutom utbredd rugge med bladskivorna utbredda som en större grön sjöstjärna.
squarrosum
Växer vilt från subkontinentala Indien till Kina; sydvästra Sichuan och norra Myanmar
En sporförökad planta som jag fått av en ormbunksvän. Det vill säga den kan bli eller vara något annat än vad modern var.
Arten är vintergrön och bilder visar snygga och mörkt gröna blad som påminner om P neolobatum. Rhizomen är täckt av brett lansettformade, bruna fjäll. Bladet är mellan femtio och åttio centimeter och har dessutom en bärnstensfärgad stjälk som är upp till fyrtio centimeter lång.
80 cm
tsus-simense - blåbräken
Växer vilt i östra Asien
En liten och precis som flera andra i släktet är den också vintergrön. Växer upprätt med smala, lansettformade och parbladiga blad som även har en smal spets.
45 centimeter hög
wilsonii
synonym med Polystichum sinense
yunnanense
Arten är vintergrön och växer ur mer eller mindre upprätta rhizomer som är täckta av linjära bruna fjäll. Bladskivorna är upp till åttio centimeter med en gulbrun stjälk som är sexton till trettionio centimeter långa. Vid basen är stjälken dessutom täckt av linjära, lansettformade fjäll. Större fjäll är tvåfärgade med ett brunsvart band på mitten. Bladet är parbladigt och ovalt eller elliptiskt till lansettformat trettio till sextio centimeter långa och där mittdelen dessutom är upp till tjugo centimeter bred. Den nedre delen av bladskivan är steril.
Arten är vintergrön och växer ur mer eller mindre upprätta rhizomer som är täckta av linjära bruna fjäll. Bladskivorna är upp till åttio centimeter långa med en gulbrun stjälk som är sexton till trettionio centimter långa. Vid basen är stjälken täckt av linjära, lansettformade fjäll. Större fjäll är dessutom tvåfärgade med ett brunsvart band på mitten. Bladet är parbladigt och ovalt eller elliptiskt till lansettformat trettio till sextio centimeter långt och där mellandelen är upp till tjugo centimeter bred. Den nedre delen är även steril.
Blir upp till 80 centimeter hög
Thelypteris
Ett släkte som ingår i familjen Thelypteridaceae. Ormbunkar som bildar ruggar med krypande, håriga jordstammar ur vilka ensamma och upprätta blad kommer. Bladskaften är kala och lika långa som bladskivan. Bladskivan är ljusgrön och två gånger parflikig med småblad som har helbräddade småflikar. Sporangiesamlingarna sitter i kanten av småflikarna.
De arter som odlas i Sverige trivs bäst i skuggiga och fuktiga miljöer. Men man kan även pröva de mindre härdiga men då plantera de mindre fuktigt än de växer i naturen.
Etymologi - Thelypteris betyder kvinnlig ormbunke efter grekiskans thelys, female, och pteris, ormbunke.
decursive-pinnata
Växer vilt i Pakistan, södra Kina, Korea, Taiwan och Indokina
En låg till medelhög ormbunke som breder ut sig i sakta mak. Bladskivorna är upprätta och mörkt gröna. Med tiden bildar den en prydlig rugge som kan vara lämplig i framkanten av en skuggig och fuktighetshållande plantering.
Trivs i ett fuktighetshållande jord i ett skuggigt läge och den tolererar dessutom mer sol om fukttillgången är god. Den är även lätt att dela på våren. Blir nånstans mellan 30 och 60 centimeter hög.
Woodsia
Ett släkte som ingår i familjen Woodsiaceae och som är namngivet efter Joseph Woods som levde mellan 1776 och 1864 och som var en engelsk botanist.
obtusa
En relativt liten ormbunke med mellangröna bladskivor men som inte sticker ut något särskilt med sitt utseende. Trivs i ljus skugga och relativt väldränerat.
polystichoides - asiatisk hällebräken
En liten ormbunke som har enkelt delade blad som även är något håriga och ljust gröna. Vill ha ett väldränerat men ändå näringsrikt läge i ljus skugga. Blir upp till 30 centimeter hög.
Woodwardia
Ett släkte som ingår i familjen Blechnaceae. Woodwardia hör hemma i varma tempererade områden på norra halvklotet. De bildar stora ruggar med bladskivor som blir 50-300 centimeter långa.
Släktet har fått sitt namn efter Thomas Jenkinson Woodward, (1745-1820), som var en engelsk botanist.
unigemmata
Växer vilt i södra och östra Asien men även i Nya Guinea
En mycket vacker ormbunke som har en roströd nytillväxt men också mycket långa, välvda bladskivor som kan bli upp till 250 centimeter långa. I spetsen bildas bulbiller och de kan sen rota sig när den långa bladskivan lägger sig ner. Knappast härdig i Sverige eftersom den har USDA Zon 8 så det är en ormbunke som behöver krukodlas men också tas in för sval förvaring vintertid.
species
species description
species
species description
species
species description
species
species description
Fantastisk flot oversigt – og samling.
Tack Lisbeth! Den underlättar för mig att hålla ordning med hjälp av bilder 🙂