Ormbunkar
A - Ö
Ormbunkssläkten
Ormbunkar
- vårens kung i lunden -
Ormbunkar, åtminstone vissa av dem har en historia som sträcker sig miljontals år bakåt i tiden. Att det sen går att skapa miljöer som känns fantastiskt frodiga med olika ormbunkar är en tanke och känsla som jag gillar. Inte en verklig regnskog men åtminstone en svensk minivariant är det jag försöker åstadkomma. Och faktum är att det finns en hel lång rad av släkten, arte och sorter vi kan använda.
Alltid vackra men våren är en höjdpunkt
Det är en fröjd att se bladen utvecklas hos vissa släkten under våren. En rund, platt, snedställd och väldigt hårig 'bulle' kommer upp ur jorden. En bulle som sen sakta, sakta rullas upp och ut. Det visar sig att de där fjällen som dessutom finns i olika nyanser beroende på art döljer ett grönt inre - de nya bladen. Men vissa har också ett fantastiskt utspring där de nya bladen antar olika nyanser i gult, orange och rött. Det är som att äta en lakritsrulle...
Ormbunkar för lunden
Eftersom jag älskar lundmiljöer lite mer än andra miljöer man kan ha i trädgården ligger mitt fokus där. Du kan titta i bilderna nedan och välja släkten och arter utifrån förutsättningarna i din trädgård.
Men vi återgår till lundmiljön och ormbunkar - det vill säga vandrande skugga under högre träd och i en fuktighetshållande, mullrik jord. Fukt och mull behövs för att ormbunkar ska bli så pampiga som bara ormbunkar kan bli.
Urval och inköp
Utbudet av ormbunkar är inte jättestort i de flesta svenska plantskolor. Men ute i Europa däremot finns det mer specialiserade. Men jag upplever att fler har fått upp ett intresse och jag tänker att det kommer också visa sig i våra plantskolor så småningom. En förening som STA, Sällskapet Trädgårdsamatörerna, har växtmarknader runt om i Sverige och där kan du hitta saker utöver det vanliga även bland ormbunkar.
De vanligaste och enklaste
Ormbunkar - det finns massor av ormbunkssläkten men i huvudsak är det några som är enkla att odla i södra Sverige. Det är Athyrium, Blechnum, Dryopteris, Osmunda och Polystichum. Utöver dessa så odlar jag Adiantum och Asplenium och några arter till. För mer inspiraton, arter och sorter samt lite om odling av ormbunkar kan man kika hos odla.
Anatomin bland ormbunkar
Ombunksanatomin har ett rikt språk på engelska men tyvärr finns det inga bra översättningar kring vad de olika delarna hos ett ormbunksblad ska kallas. Hela bladet inklusive bladstjälken kallas på engelska 'frond' och mäts från marken till toppen. Bladen, leaf eller blade, kallas oftast bladskivor och börjar vid de nedersta småbladen. De små bladen längs bladstjälken kallas 'pinna'. Sen finns ett antal vetenskapliga begrepp för att beskriva variationen hos småbladen och spetsarna på bladskivan.
Ljus och fukttillgång för vanliga sorter av ormbunkar
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Ett gracilt och dessutom mycket vackert släkte ormbunkar och många känner säkert igen bladen från blomsteraffären där snittadiantum ofta finns. Släktet innehåller ca 200 arter av små till medelstora ormbunkar och de är spridda över hela världen.
Mellan två av de vi oftast hittar till salu, aleuticum och pedatum är skillnaderna väldigt små och kanske förklarar det varför namnsorter som till exempel 'Miss Sharples' förs till båda. Det vill säga du kan hitta de under flera namn men sortnamnet är konstant.
Adiantum kännetecknas av att de oftast har svarta, blanka stjälkar och blad utan mittnerver.
De som kan odlas på friland hos oss bildar med tiden vackra mattor om man har tålamod. De trivs bäst i en fuktighetshållande, inte blöt, mullrik jord och i ett läge med ljus skugga.
aleuticum
Serpentinadiantum - Alaska - SV USA, SÖ Kanada, NÖ USA, N Mexiko
Gracil och vacker ormbunke med lysande gröna ormbunksblad som fingrarna på en hand. Stjälkarna är tunna och svarta. Bildar en fin rugge med horisontala blad.
Föredrar mullrika, fuktighetshållande jord
ca 60 cm
aleuticum 'Imbricatum'
Bladskivan är dubbelt delad och småbladen överlappar ungefär som taktegel. Bladen är dessutom blåaktigt gröna. Rhizomen är kort och krypande.
ca 15 cm
aleuticum 'Miss Sharples'
Vacker adiantum med stora flikade ormbunksblad i ljust grönt.
ca 40 cm
'Subpumilum'
En mindre och kompaktare form
ca 20 cm
japonicum
Japan
En ormbunke som skiljer sig lite men som flyttas runt. Jag har köpt den som en variant av A. aleuticum men oftare verkar den ha förts till A. pedatum men på senare tid menar åtminstone en del att den skiljer sig nog för att få status som egen art. Och KEW ger den status som egen art och anger att namnet är accepterat som så.
Bladskivan beskrivs som handformad och med dubbelt delade småblad, double pinnate. De nya skotten tonar i brons och rosa. Och den kryper dessutom runt med rhizomer och bildar med tiden en vacker matta.
30-40 cm hög
pedatum
frilandsadiantum, Ö Nordamerika
Tunna rödbruna bladstjälkar bär upp bladskivor med ljust gröna, tunna småblad. Bladet är handflikigt sammansatt. De nya skotten på våren är rosa i utspringet. Artnamnet betyder att bladet är skuret som en fågelfot.
50-60 cm hög, bildar en rugge och breder sakta ut sig men växer långsamt
venustum
Bergadiantum,
I stort sett vintergrön i milda områden. Har en tunn, krypande rhizom som bildar en matta med ovala ormbunksblad. Varje blad är uppbyggt av många små, solfjäderformade segment. Får ofta en vacker rostbrun ton under höst och vinter.
OBS! Den som oftast odlas och som spridits via STA är inte en äkta venustum. Vad min är... ?
ca 25 cm
venustum 'Tum Tum'
Verkar vara en lägre variant av arten bergadiantum och det stämmer bra hos mig. Den har etablerat sig bra och börjar nu breda ut sig till en vacker matta i ett läge som är halvskuggigt men ljust.
ca 10 cm
Arachniodes
Ett släkte med flera vackra arter som dock är mindre härdiga och därför också ovanligare i Sverige. Men hittills har jag trots allt ändå lyckats bättre på friland än med de jag odlat i kruka. Det vill säga jag letar hellre upp ett riktigt bra läge i trädgården och lägger mer omsorg på vintertäckning.
Jag odlar de jag listar här i en sluttning och väljer att sätta de här känsliga arterna i högre lägen = mindre risk för för mycket fukt vintertid.
miqueliana
Japan, Korea och China
Den här arten har ljusare gröna bladskivor än de flesta andra i släktet. Den är mycket vacker och sirlig med sin 3-delade bladskiva som sitter i toppen av en lång bladstjälk och det gör den fin tillsammans med en lägre markplantering. Den breder också sakta ut sig med rhizomer. Jag delade mitt exemplar och nu börjar gruppen växa till sig och visa hur snygg den är. Den är inte 90 cm ännu men var trots det på god väg sommaren -24.
Fuktig, humusrik jord i halvskugga. Den lär vara lättodlad och härdig till USDA zon 5 och kommer snällt tillbaka hos mig i zon 2 utan täckning.
90 cm
simplicior 'Variegata'
Blanka gröna blad med djupt inskurna ormbunksblad som har en jättesnygg gul rand längs mittnerven.
Trivs i ett fuktighetshållande, väldränerat och skyddat läge. En ormbunke för den som vill zonknäcka. Får se om den klarar zon 2. Och det har den gjort även om den kommer upp väldigt sent och inte växer särskilt mycket. Jag krukade två exemplar inför en flytt sommaren -23 och det gick sämre.
simulans 'Chen Yi'
Kallas på engelska för ‘Rosy Holly-Fern’ och beskrivs som en av de vackraste i sitt släkte. Bladskivorna är delade upp till fyra gånger och väldigt eleganta. De nya bladen är ljust rosa men mognar sen till en gröngul ton. Kontrasten är mycket fin i ett ljust läge. Min står lite för mörkt för att verkligen visa upp det här.
Behöver ett skyddat läge i ljus skugga men kanske allra bäst i kruka. Behöver vintertäckning.
Har gått bra på friland ett par säsonger hos mig och den har dessutom flyttats och delats under tiden. Så kanske tuffare än man trott.
simulans 'Roten Austrieb'
Roten austrieb betyder rött utspring och det stämmer bra. Dessutom upplever jag bladskivorna som sirligare än selektionen 'Chen yi' ovan.
Även den har jag flyttat under tiden jag haft den och den har klarat tre säsonger på friland hos mig varav vintern 23-24 var rejält tuff.
standishii
Kina, Japan, Korea
Upside Down Fern - blader ser helt enkelt ut som om de vänt undersidan upp. Det beror bland annat på att bladens nervatur är mer tydlig på ovan- än undersidan.
Trivs i en fuktighetshållande något sur jord och mår bra av mulchining under växtsäsongen.
ca 50 cm
Asplenium - bräken (hjorttunga)
Vackra ormbunkar, varianter av scolopendrium, som blir ca 30 - 50 cm höga med helbräddade och styva vackert mellangröna och vaxartade blad. På senare tid har man också flyttat in andra släkten och de jag odlar är betydligt mindre. Ett exempel är A. ceterach. Men jag har också hittat en art vild i trädgården - A. septentrionale, gaffelbräken.
Asplenium scolopendrium är mycket variabel och det finns ett otal sorter som har odlats i trädgårdar. Under ormbunkseran på 1800-talet fanns hundratalssorter men idag finns inte så många kvar i odling. När de trivs och är fullt utvecklade är de riktigt exotiska i trädgården
Ett av de lite trixigare ormbunkssläktena hade jag läst när jag började odla dem och den första hjorttungan dog men sen dess har det gått väldigt bra så jag tänker att man ska definitivt pröva. De är känsliga för väta vintertid och grönskar sent på våren. Sägs trivas bäst på kalkhaltiga jordar men jag odlar ett exemplar i en våtbädd med torvjord. Man kan mylla ner lite krossade äggskal just runt ormbunken eller musselskalskross som man stärker hönornas foder med.
adiantum-nigrum
Småbladen är avlångt utdragna och äggformade med en spets eller tvär tand. Bladstjälkarna är blankt svart vid basen. Bladskivan är två- eller tredelad och tio till trettio cm lång. dessutom tvärt tandade.
En art som jag först krukade men som mådde dåligt i krukan och eftersom den växer vilt längs bland annat Bohuskusten satte jag ut den på vinst och förlust våren -24.
30 cm
ceterach
syn. Ceterach officinalis
Mjältbräken - Europa inkl Sverige. Fridlyst och akut hotad
En mycket liten ormbunke med en kort, upprätt jordstam. Bladen är 5-10 cm långa och upp till 2 cm breda och djupt parflikia. Bladflikarna är helbräddade. Ovansidan är kal och rent grön medan kanten och undersidan är tätt fjälliga vilket ger ett silveraktigt intryck. Bladen är vintergröna och vissnar ner under andra året.
Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.
10 cm
x ebenoides
naturhybrid mellan Asplenium platyneuron och Asplenium rhizophyllum, 'the walking fern', Nordamerika
En vacker och mörkt grön ormbunke men som tyvärr också älskas av sniglar. Och därför behöver man skydda den mot angrepp.
Växer hittills bra i ett hörne av ett upphöjt torvparti hos mig. Läget är ljust men ändå utan direkt sol.
15-20 cm
fontanum
C och S Europa, Marocko
Ännu en liten, kompakt ormbunke. Friskt gröna blad på korta stjälkar. Bladen blir mellan 5 och 20 cm och verkar vara mycket kompakta. Tyvärr är det också en av de ormbunkar som sniglarna älskar så det är viktigt att hålla efter dem.
Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.
> 20 cm
rhizophyllum
SÖ Kanada, C och Ö USA
Walking fern - bladen är smalt avlånga 1-3 cm breda och upptill 30 cm långa.
scolopendrium
Hjorttunga - fridlyst i hela landet - Europa (Sverige), Turkiet - N Iran, Japan, NV Afrika, SÖ Kanada, Ö USA, Mexiko, Hispaniola
Vacker bräken som har hela, långsmala blad i en vacker ljust grön färg. Bladen är oftast vaxartat blanka och kan liknas vid en tunga. Dekorativa bruna sporsamlingar som bildar ränder på bladens undersida. Växer i tuvor där bladen sitter på kraftiga bladskaft som även de är dekorativa. Enligt en del källor listas de olika bladvarianterna som nedan men med tillägget -gruppen dock gör inte SKUD det hösten 2019. Eftersom det finns mängder av snarlika selektioner av samma bladtyp känns det rimligt föra de till grupper istället för egna namnsorter.
Trivs i fuktiga kalkhaltiga jordar och är grön vintertid. Men jag är tveksam till kalkhaltig jord - flera av mina växer minst lika bra i torvpartiet. Men trots det har jag på senare tid ändå blandat i lite äggskalskross eller musselskal på på i torven runt plantorna. Musselskal på påse finns där man säljer hönsfoder.
'Angustatum'
Smala blad med tätt rynkade kanter och det är en selektion som dessutom är relativt lätt att hitta i handeln. Tycker det är en vacker selektion som är väl värd att odla gärna i grupp.
Har odlat den i olika torvpartier med mer, ibland mycket, kogödsel och torv. Ibland har den när jag kommer ihåg fått lite musselskal men verkar trivas väldigt bra även utan det.
ca 30 cm
'Crispum'
Ännu en selektion med ganska smala blad och tätt rynkade kanter men som ger mer en bäck-och-bölja effekt än hos 'Angustatum' ovan. Det vill säga - man behöver båda. Tycker om den ljusare gröna nyansen som den har. Vacker jämte en mörkt grön hosta till exempel.
ca 30 cm
'Crispum Cruciatum'
Bredare blad än de ovan men där bladspetsen är delad och liknar en kam med flikar = cruciatum. Bildar en klump där det ena bladet inte är det andra likt. Men bildar en vacker kontrast till andra växter med lugnare intryck.
ca 30 cm
'Crispum Golden Queen'
Lite bredare blad och med en tätare rynkning längs bladkanten. Bladen är limegula i rätt läge. Den växte ganska långsamt hos mig men sommaren -24 satte den fart eventuellt eftersom den fick en giva kogödsel runt sig. Och den har definitivt potential att bilda en vacker och fyllig rugge.
ca 30 cm
'Crispum Moly'
Bladkanterna är kraftigt rynkade och har en avsmalnande, utdragen spets. Bildar en liten grupp hos mig efteresom jag delade mitt exemplar men på sikt kommer det bli en vacker grupp i ovankant av en stor sten.
ca 30 cm
'Crispum Speciosum'
Hittar ingen information om den här. Får se vad det blir.
ca 30 cm
'Cristata', 'Cristatum'
Ett kärt barn och som dessutom har många namn. Jag har köpt flera med olika variationer av namnet - jag vet ju aldrig kanske är en snyggare än en annan...
Bladen är mångdubbelt delade i i bladtoppen och påminner om en solfjäder. Utseendet är ganska olikt arten men den ljust gröna nyansen och frodigheten är densamma.
Min växer ofantligt bra i torvpartiet trots rekommendation om kalk.
ca 30 cm kan bli 45 cm när den är etablerad.
ev. 'Kaye's Lacerated'
Det är en hittills lägre variant hos mig. Bladen är ungefär lika smala eller något smalare än hos 'Angustatum' men bladkanten är betydligt mer flikad faktiskt nästan trasig på ett oregelbundet sätt. I sista bilden syns en jämförelse av bladet hos 'Angustatum' överst och den som ev kan vara 'Kaye's Lacerated' underst. Odlingsvärd och fin är den hur som.
ca 30 cm
'Ramosum'
En selektion med hela men lätt rynkade bladkanter och med en bladspets som är kamdelad.
ca 30 cm
'Undulatum'
En selektion som jag tycker är mycket fin med sina mjukt böljande och vågade bladkanter. Men det återstår att hitta ett bra läge för hos mig har den växt långsamt. Därför skaffade jag ett andra exemplar och det verkar trivas bra i ett ljusare läge.
ca 30 cm
scolopendrium Variegerad
En planta jag fått där en helt vanlig scolopendrium verkar vara variegerad, det vill säga den har oregelbundna, ljusare partier på bladskivan. Får se om den är stabil. Men jag kommer också hålla koll på eventuella virusangrepp. Variegering hos växter kan vara en natulig variation men ibland även en indikation på sjukdom. Och i det sista fallet gäller destruering av plantan.
ca 30 cm
?
En liten planta jag fått onamnad. Vet inte hur bladen kommer se ut. Eventuellt är det 'Muricatum'
ca 30 cm
trichomanes
Svartbräken - nästan kosmopolit, fridlyst
Tuvbildande låg ormbunke med vintergröna blad. Bladskivan är enkelt delad och det enskilda bladet är rundat och mörkt grönt. En mycket vacker art som också är en favorit, bland många...
Trivs bäst i fuktig men väldränerad jord.
15 - 20 cm
trichomanes 'Cristatum'
En selektion där bladspetsarna är ombildade till flera mindre flikar - cristatum = kamformad på latin. Vintergröna blad.
Athyrium - majbräkensläktet
Ett mycket anpassningsbart och variabelt släkte som blir allt mellan 30 och 150 cm högt. Arterna finns dessutom över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och de verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord.
I handeln finns ofta några varianter av majbräken, filix-femina och niponicum men det har också börjat dyka upp några andra arter och vissa av de är mycket vackra.
filix-femina
majbräken, nästan hela den tempererade zonen, inklusive Skandinavien
Jag har säkert arten på tomten eftersom det är en skogssluttning men har inte aktivt köpt den. Däremot odlar jag ett antal selektioner av den även om jag ibland undrar hur stabila de egentligen är.
Bladen är breda, lansettformade med en fjällig stjälk och kommer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa, mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel och det lär finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna.
Bilden visar en jag köpt som 'Lady in Red' men som definitivt 'bara' är den vanliga arten.
f-f 'Dre's Dagger'
Hittades i Skottland 1861 under den febriga ormbunkssamlingsperioden som senare kom att kallas “Victorian Fen Craze”. Man sökte ovanliga former och den här är verkligen annorlunda. De pinnlikt korslagda delbladen bildar ett kors, X, längs bladstjälken. Dessutom är toppen delad i en tofs.
60 cm
f-f 'Frizelliae'
Smala, vackert välvda och bågformade blad med persiljelika, hopdragna rundade småblad. Mina exemplar blir allt mer delade i topparna och det dyker allt oftare upp plantor med ett annat utseende jämte. De behöver tas bort.
50 - 60 cm
f-f 'Frizelliae Garden Queen'
Skillnaden mot sorten ovan och som jag kan se med blotta ögat är att småbladen är fler och mera tätt placerade längs bladstjälken men den verkar också mer stabil i uttrycket. Det har inte dykt upp några delade toppar eller liknande.
50 - 60 cm
f-f 'Grandiceps'
En selektion där toppen av varje småblad är delad i en kvast.
60 cm
f-f 'Lady in Red'
Skall ha gröna blad och röda stjälkar. Mitt exemplar är en dålig selektion med gröna sjtälkar och egentligen ganska trist.
f-f 'Minutissimum'
En dvärgvariant av arten som blir mellan 15 och 25 cm hög och ungefär lika vid. Jag tycker den är mycket fin med sina ljusgröna bladskivor och flikighet bland till exempel hostor.
> 25 cm
f-f 'Plumosum'
Nyplanterad selektion med mycket vackert, fjäderlikt bladverk.
80 - 100 cm
f-f 'Plumosum Kalothrix'
Fjäderlik med nästan hårlika bladsegment i en vackert ljusgrön nyans. Tycker mycket om att odla den här bladtypen bland hostor för att variera uttrycket.
80 - 100 cm
f-f 'Rotstiel'
En selektion med krusade blad och som skall ha vinröda stjälkar. Nedvissnad när jag köpte den får se om den lever upp till det nästa säsong. Den har med tiden utvecklat röda stjälkar vilket syns tydligast på våren när bladen är nyutslagna. Men den är fin även senare på säsongen. Den bildar en vasform som även den är snygg bland hostor.
80 cm
f-f 'Vernoniae'
En selektion med välvda, smalt ovala bladskivor där småbladen är starkt tandade och tydligt separerade. Ger ett spetsliknande utseende - vacker!
60 cm
f-f 'Victoriae'
En gammal kultivar från den viktorianska eran. Bildar en medelstor klump med fint flikade bladskivor. Där småbladen sitter i par om 2 och där bladparen överlappar varandra och därför ser ut att bilda X längs bladstjälken. Toppen på småbladen är gaffelliknande.
60 cm
iseanum 'Cristatum' x A. niponicum 'Purple Garden'
En korsning jag köpt från Holland men som jag inte har någon information kring.
Den har brunröda stjälkar mot ett olivgrönt nästan silvertonat bladverk. Den andra bladdelningen är ofta gaffelgrenad i spetsen medan de enskilda småbladen är spetsiga.
40 - 60 cm
iseanum 'Cristatum'
En art och selektion jag köpt från Holland men som jag inte hittar någon information kring.
Liknar delvis A. niponicum var pictum. Bladskivorna verkar vara smalare och småbladen är mörkt gröna och mer silvriga mot bladskivans spets. Därför ser det ut som den har en mörkt grön rand längs bladstjälken. Bladskivorna är oftast gaffelgrenade i spetsen 'Cristatum'. Jag delade mitt exemlar sommaren -24 och hoppas få en vacker grupp om ett par år.
niponicum
regnbågsbräken ◑ - Ö Asien
En art med ett kompakt och ibland dessutom krypande rhizom ur vilket ovala, två till tredubbelt parbladiga blad växer upp. Bladskivorna är gracila, avsmalnande mot spetsen men böjer sig också utåt. Småbladen är fräscht gröna. Medan huvudbladstjälken är mörkt rödaktig och ger en vacker kontrast. Men själva arten är ovanlig i handeln trots att den är mycket odlingsvärd!
Regnbågsbräken fortsätter rulla upp nya blad långt in på sommaren om den trivs. På en mullrik jord sprider den sig utåt sidorna och bildar låga, vackra mattor som är lätta att dela.
Det finns flera selektioner med olika färgvarianter och kombinationer av rött, grått, silver och grönt. Vissa verkar väldigt lika varann andra är mer särpräglade. Men man bör odla de i uppåt tre år för att de ska visa sitt rätta jag. Just nu, sommaren -24, tycker jag flera är väldigt lika men som sagt så ska tiden få de att utveckla sina särdrag. Av namnsorterna nedan är det värt att leta efter vegetativt förökade exemplar. Detta eftersom sporförökning ger ett variabelt resultat och ofta sämre färger.
'Apple Court'
Liknar ‘Pictum’ i färgen men bladskivan är mer triangulär. Bladen är mörkt gröna överdragna i oliv och silver med vinröda stjälkar.
30 - 50 cm
'Burgundy Lace'
Något överhängande triangulära blad. Silvergrå med röda nerver och med ett rödtonat stråk i bladskivans centrum. Ibland är den kraftigt överdriven i bilder på nätet har jag sett.
40 cm
'Crested Surf'
Pewter = tenn och visst har den här selektionen en fantastisk färgkombination. Mot bladskivans mitt mörknar färgen och bildar ett mörkt band i centrum. Fortsätter dessutom att sända upp nya silverfärgade blad hela säsongen. Centrum är purpurrött. Spetsarna på det andra bladparet är delat i en kvast.
50 cm
'Ghost'
En selektion med dubbelt grenade eller flerflikade toppar på bladen. När den är väletablerad kan den bli något större än arten och bli upp till 60 cm hög och något bredare. Bladen är tonade i rött och silver.
Numera heter den endast Athyrium 'Ghost'
60 x 75 cm som väletablerad
'Ocean's Fury'
niponicum var. pictum x filix-femina 'Congestum Cristatum'
En iögonfallande ormbunke som ger ett silver - gråtonat intryck på grund av småbladens färg. Toppen av det andra bladparet är delad i en kvastlik avslutning.
50 cm
'Pewter Lace'
synonym var. pictum 'Pewter Lace'
Ännu en av selektionerna med silvriga och tennfärgade nyanser i bladskivorna. Färgen mörknar mot bladskivans centrum. Och själva bladstjälen är purpurröd.
Det är värt att leta efter vegetativt förökade exemplar eftersom sporförökning ger stor variation och det kan mycket väl ge en sämre färgsättning.
50 cm
'Pictum'
En selektion som tidigare även sålts som 'Metallicum' och den ska ha särskilt silvriga blad. Men i ärlighetens namn är det kanske inte någon större skillnad på några av de här olika selektionerna antagligen för att de är sporförökade. Men de är odlingsvärda ändå om man som jag har gott om plats.
50 cm
'Purple Garden'
synonym var. pictum 'Purple Garden'
Attraktiva, välvda och triangulära bladskivor i silvergrönt. Bladstjälkarna och nerver är vackert och intensivt vinröda. Men den behöver upp till 3 år för att utveckla hela färgskalan och mitt exemplar är planterat försommaren 2023.
50 cm
'Red Beauty'
Attractiva, välvda och triangulära bladskivor i silvergrönt. Bladstjälkarna och nerver är vackert och intensivt vinröda. Den har samma färgsättning som 'Pictum', synonym 'Metallicum', men färgerna är mer intensiva i 'Red Beauty'. Men den behöver upp till 3 år för att utveckla hela färgskalan.
50 cm
'Silverfalls'
synonym var. pictum 'Silverfalls'
Lysande, silverfärgade, triangulära bladskivor och dessutom i kombination med bladstjälkar och bladnerver i vinrött vilket ger en väldigt fin kombination. Hos mig är den dock ganska nyplanterad men jag ser fram emot att följa den. Eventuellt ska den få ett ljusare läge så småningom.
50 cm
otophorum v. okanum
En bladskiva som är dubbelt pardelad och där de mörka mittnerverna ger en suverän kontrast till småbladen. Utspringet är vackert rosarött. En av de allra vackraste som jag odlar här.
50 cm
wardii
Korta rhizomer med upprätta bladstjälkar som är klädda med mörkt bruna fjäll. De fertila bladskivorna är upp till 60 cm långa medan övriga är upp till 30 cm. Bladskivorna är avlångt utdragna och småbladen är avsmalnande och lätt tandade.
>60 cm
vidalii
Pagodbräken, C, Ö och S Kina, Korea, Japan, Taiwan
En klumpbildande och vasformad, hög ormbunke med gröna bladskivor och vinröda stjälkar. Den har varit fantastisk i ljus skugga med god tillgång på fukt och näring. Även den är en absolut favorit.
100 cm
Blechnum - kambräkensläktet
Ett stort släkte med 150 - 200 arter men endast en finns i N Europa, B. spicant. Den förekommer på spridda lokaler, främst i den norra tempererade zonen. Finns i sydvästra Sverige liksom på flera andra platser i världen. I handeln är det oftast bara två arter tillgängliga.
chilense 'Purpurea selection'
Chile, Argentina
En vintergrön ormbunke med mörkt gröna, spjutformade blad med enkla småblad som ser ut att nästan ligga omlott. De fertila bladen är mer upprätta.
120 cm
penna-marina
Dvärgbräken - N Mexiko, SÖ Brasilien, SV och S Sydamerika, Sydatlantiska öarna, SÖ Australien, Nya Zeeland
Vintergrön ormbunke som sprider sig med utlöpare. Bladen är mörkt gröna och blanka. Kan få röda - orange toner under vintern och vid nyutspring.
Fungerar fint som marktäckare men se upp med spridningen.
Trivs i ett fuktigt men soligt läge.
15 cm
penna-marina 'Alpina'
En lägre och mer kompakt variant som inte lär sprida sig lika raskt
10 cm
spicant
Kambräken - Europa (Sverige), Turkiet, Kaukasus, NV Afrika, Alaska - N Kalifornien
Fridlyst i Blekinge län
En grov, svartfjällig jordstam som i spetsen har flera rosetter av enkelt parflikade blad av två slag. De sterila bladen är vintergröna och läderartade, oftast mer eller mindre utbredda på marken. De fertila bladen är upprätta och smalflikiga med rader av sammanflytande sporangiesamlingar längs mitten av bladflikarna, och de vissnar ner efter det att sporerna har spridits. Kan inte förväxlas med någon annan ormbunke.
Trivs i ett soligt och fuktigt läge.
30 cm
Cheilanthes -
Ett stort släkte men där de allra, allra flesta är svårodlade i vårt klimat. De växer ofta i torrare och klippiga lägen.
Jag har i omgångar odlat arten C. tomentosa men den får stå i kruka. Den har ett lite ludet och silverfärgat bladverk som blir ca 15 cm högt. Fin men besvärlig.
Coniograme - bambubräkensläktet
Ett släkte med exotiskt utseende och som inte är helt lätta ens i mitt ganska milda klimat. Påminner lite om Cyrthomium. Vackert gröna blad som sitter parvist strödda längs bladstjälken. Arterna växer vasformat. Växer långsamt och breder ut sig med rhizomer om den trivs.
Vilt växer de i fuktighetshållande lägen i lätt skugga. Eftersom de är på härdighetsgränsen här behöver de ett väldränerat läge.
emeiensis
Arten är endemisk från Mount Emei i Yunnan.
Enkelt delade bladskivor det vill säga en mittnerv och ett blad på varje sida om mittnerven. Bladet är lansettformat. Visar sig mycket sent på säsongen. De gula streckliknande markeringarna i bladen gör att en del handlare lägger till ett 'Variegatum' vilket är fel.
Det här är en mycket vacker ormbunke men som ändå behöver omsorg för att klara vintern här. Kan odlas i kruka och är en av få jag gullar med eftersom den är just så snygg.
Behöver ett fuktighetshållande men väldränerat läge och skydd vintertid mot tjäle och mycket väta.
60 cm
gracilis - syn. japonica v. gracilis
Har nyligen fått status som egen art.
Bladskivan liknar den hos bambubräken men de enskilda bladen är smalare. Varje stjälk har tre till fem bladpar. På engelska kallas den smalbladig bambubräken - ett talande namn. Bildar korta rhizomer ur vilka nya bladskivor växer fram. Bildar en tätare klump och har ett mera hängande växtsätt än C. japonica. Bladen är blankt gröna, smala och bandliknande. Den här arten är delvis vintergrön men i så fall behöver den en växtplats inomhus eller i växthus i vårt klimat.
Antagligen är den här bäst att odla i kruka. Utomhus behöver den en rik, fuktighetshållande men väldränerad plats som kan skyddas mot tjäle och överdriven fukt vintertid.
intermedia 'Yoroi Musha'
Kina, Japan, Korea
Japanska plantskoleägare är kända för att hitta men också skapa, udda muterade plantor. 'Yoroi Musha' är ett bra exempel. Bladen är 90 x 60 cm och kommer ur rhizomer som långsamt breder ut sig. Bladen är blanka och mörkt gröna med småblad som slumpmässigt muterar och bildar udda utväxter. Det finns inte 2 blad som är lika.
90 cm
japonica
Bambubräken - Asien
Enkelt delade bladskivor där de enskilda bladen sitt parvis längs mittstjälken. Bladen är vackert gröna och har dessutom en fin textur. Är egentligen vintergrön men inte utomhus i vårt klimat. Växer upprätt.
60 cm
japonica 'Flavomaculata'
synonym 'Variegatum'
En vacker form där det enskilda bladet är ljusare kring mittnerven på grund av ljusa, gula streck. Påminner alltså om C. emeiensis men ska inte förväxlas.
Den här fungerar bra på friland hos mig ca zon 2 men den kommer sent på säsongen. Så egentligen behöver den liksom flera andra ormbunkar en längre sommar än vi har. Men den är trots det ändå ytterligt odlingsvärd.
60 cm
Cyrtomium - mahoniabräknar
Ett släkte med ett fåtal arter som går att odla i Sverige, åtminstone södra. Som namnet antyder är småbladen mahonialiknande och de ger därför ett annorlunda intryck bland andra ormbunkar.
De trivs i ett halv- till helskuggigt läge med väldränerad men fuktighetshållande jord. Har odlat min i ett soligt läge i flera år och det fungerar bra men bladen blir inte lika vackra.
falcatum
mahoniabräken - Ö Asien, Indien, S Afrika och Hawaii
En städsegrön ormbunke som växer i en kompakt, vasformad klump. Välvda, blanka och mörkt gröna bladskivor. Småbladen är tjocka och läderartade.
Tveksamt härdig hos mig så den får till en början växa i kruka tills jag kan dela den. Vill ha en fuktig, humusrik men väldränerad jord i halvskugga - skugga. Skyddas mot vinterfukt eftersom rotklumpen lätt ruttnar.
60 cm
falcatum 'Rochfordianum'
Beskrivs som en kultivar av en del men utan några kännetecken så eventuellt är det bara en selektion av arten.
60 cm
fortunei v. clivicola
Japansk mahoniabräken - Kina, Japan
Mera kompakt i storlek än arten och den ska dessutom växa mer utbrett än högt. De individuella småbladen är större och mer vinklade, bladparen ska också vara färre än hos arten. Färgen är mjukt gulgrön, bladytan är matt. Den är i grunden ganska blek och i soliga lägen blir färgen helt urblekt.
50 cm
fortunei v. intermedia
Lär vara en synonym till namnet ovan. Jag får se när den växer upp om det verkar stämma.
macrophyllum v. tukusicola
S Kina, Japan, Taiwan
Bildar en 50 x 50 cm stor och vintergrön rugge. Varje bladskiva är större än hos andra arter i släktet men varje blad har endast 2 till 4 bladpar per skiva istället. I bladspetsen sitter en bladskiva med 3 flikar, 3-forked. Bladskivorna är matt gröngula. Bladstjälken är mörkt brunsvart och färgen tonar sakta ut i de enskilda bladskivorna vilket ger en vacker effekt. Bladen är breda, styva och spetsiga, ungefär 25 x 30-90 cm.
>90 cm hög
Cystopteris
Ett i stort sett kosmopolitiskt släkte som växer även i Sverige.
fragilis
Stenbräken - Kosmopolit, Sverige
En lågväxt och tuvbildnade ormbunke med en kort och tjock jordstam. Bladen är ljusgröna och tunna. Bladskaften är tunna med ljusa fjäll nertill. Bladskivan är kal, lansettlik och pardelad två till tre gånger. Bladflikarna saknar en urnupen spets. Småbladen sitter ganska glest särskilt i nedre delen av bladskivan och har små runda sporsamlingar.
Trivs på fuktiga berg och i rasmarker, klippspringor och murar.
Etymologi - fragilis kommer av latinets frangere (bryta) och betyder skör, vilket syftar på bladskaftet.
regia
Hittar ingen information om den här arten men litar på källan jag fått den från.
En ljusgrön låg ormbunke som jag planterat bland mindre och mörkt gröna hostor - 'Small Parts'. Fin kombination.
ca 15 cm
Dennstaedtia
Höbräkensläktet syn. Dicksonia
Ett litet släkte ormbunkar som bildar kolonier. Namnet höbräken kommer av att bladen doftar nyslaget hö när man bryter dem. Det vetenskapliga släktnamnet refererar till August W. Dennstaedt, en tysk botanist som dog 1826.
Trivs bäst i fuktig, närings- och humusri knågot sur jord i halv- till helskugga. Fungerar även i ett soligt läge om den får tillräckligt med fukt.
punctilobula
Höbräken - Ö USA
det latinska namnet punctilobula betyder "med små, prickiga lober" vilket syftar på sporsamlingarna på bladskivornas baksida. Bladskivorna är spetsliknande och avsmalnande triangulära och upprätta till välvda. Bladen är gröngula. Blir gul under hösten innan den vissnar ner.
Trivs bäst i fuktig, närings- och humusrik något sur jord i halv- till helskugga. Med tillräckligt fukttillgång fungerar ett soligt läge. Den lär kunna sprida sig väl bra med rhizomer där den trivs i Ö USA.
60 cm
Deparia
familjen Woodsiaceae
conilii
Mattbildande art med mellangröna bladskivor
25 cm, halvskugga
japonica
Bladskivan är avlångt lansettformad med 12 - 16 par småblad. Småbladen är ca 12 cm men de nedersta är något kortare. Breder ut sig i sidled med korta rhizomer.
lancea
Smala rhizomer täckta av spjutformade fjäll i svart eller brunt. Bladen är avlångt lansformade. Växer ofta i sur jord på stenar i skogsmiljöer.
Men den växer på låga höjder i bland annat Kina så det blir nog att odla den i kruka
Dicksoniana antarctica
Sydlig trädormbunke - Ö Australien, Tasmanien
Vintergrön så kallad trädormbunke men vissnar ner i kallare områden. Stammen är rödbrun och har en avslutande rosett med välvda, djupt flikade och blanka mörkgröna blad som kan bli 3 meter långa.
Måste tas in vintertid i vårt klimat.
Kan sakta växa upp till 4 meter
Dryopteris
Lundbräkensläktet
Fleråriga ormbunkar med kort jordstam. Bladen kommer i rosetter och är vintergröna hos en del arter. Bladskaften är ganska korta och saknar led nedanför mitten, nedtill har de ljusa eller mörka hinnlika fjäll. Bladen är lansettlika eller utdraget triangulära, längre än de är breda och två till tre gånger parflikiga. Småbladen är parflikiga med småflikar som är grunt till djupt sågade, tänder oftast utan utdragen spets. Sporsamlingarna på undersidan är runda.
Etymologi - Dryopteris kommer av grekiskans drys (ek) och pteris (ormbunke), det användes redan av Dioskorides om en växt som växte vid ekar (Quercus). Namnet ingår också, som artepitet, i det vetenskapliga namnet på ekbräken (Gymnocarpium dryopteris).
affinis
Raggträjon - V och S Europa och SV Asien.
En vintergrön ormbunke med ljusgröna unga blad som övergår i mörkt grönt. Bladen är breda och styvt läderartade. Växer kraftigt och bildar en symmetrisk rugge. Robust. En art med ett flertal selektioner som ofta är enklare att hitta i handeln än arten i sig själv.
Växer vilt i fuktiga jordan i lundmiljöer med hög luftfuktighet. Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar.
> 120 cm
affinis 'Crispa Congesta Grandiceps'
En kompakt ormbunke med tätt packade, Congesta, småblad och vars småblad är delade i topparna, Grandiceps.
ca 20 cm
affinis 'Cristata'
syn. 'Cristata The King', Dryopteris felix-mas 'The King', affinis 'The King'
Robust i stort sett vintergrön ormbunke med rosetter av upprätta, välvda parbladiga ormbunksblad. Småbladen är vackert delade i topparna
> 120 cm, behöver plats
affinis 'Cristata Angustata'
Starkväxande och upprätt ormbunke som delvis är vintergrön. Bildar rosetter med smala, skarpt spetsiga, lansettformade blad. I toppen av småbladen sitter en tätt packad samling som liknar en liten kvast. På våren är den dessutom vackert gulgrön men övergår i mörkt grönt under sommaren.
Odlar 3 i en grupp som ser ut att bli ett vackert blickfång.
> 100 x 100 cm, behöver plats
affinis 'Pinderi'
Starkväxande och upprätt ormbunke som delvis är vintergrön. Bildar rosetter med smala, skarpt spetsiga, lansettformade blad. På våren vackert gulgröna men övergår i mörkt grönt under sommaren.
> 100 x 100 cm, behöver plats
x australis
USA - Virginia och Louisiana
En naturligt förekommande hybrid mellan D. celsa och D. ludoviciana. Den är klumpbildande med korta krypande rhizomer. Bladen är blanka, lansettformade och upprätt välvda. Småbladen är alternerande, lysande gröna.
> 150 cm
austriaca 'Lepidota Cristata'
Delvis vintergrön ormbunke som bildar rosetter med ovalt triangulära blad som byggs upp av mindre bladskivor av småblad som i sig bildar en liten trekant. Småbladen är smala och urnupna och hela bladskivan ger ett sirligt uttryck som påminner om spets.
Synonymer -Dryopteris austriaca 'Lepidota Cristata'
Dryopteris dilatata 'Lepidota'. SKUD för arten till D dilatata.
50 - 100 cm
bissetiana
Namngiven efter en samlare i Miyanosh'ta, Japan, Mr Bissett - Japan, Kina, Korea
Har korta, krypande rhizomer med tydliga fjäll är klumpbildande. Bladskivan är 45 cm lång och 30 cm vid och den ska vara vintergrön. Bladskaftet är ca 1/3 av längden i många fall. Bladstjälken har svarta fjäll som är smalt triangulära. Bladet är 3-delat vid basen och ovalt - spjutformat. Ovansidan är läderartad. Småbladen sitter i 15 till 20 par. Växer vilt på marken i skogsmiljöer eller vid kanten av bergsskogar. Härdig till - 25.
45 cm
carthusiana
Skogsbräken - kosmopolit inkl Sverige
En ormbunke som oftast håller sig kring 50 cm i höjd. Den bildar små tuvor med få blad. Bladskaftet är ungefär lika långt som bladskivan och är klätt med ljusbruna fjäll nertill. Bladskivan är utdragen och bildar en trekant som är bredast vid basen. Den är tre gånger parflikad med plana småflikar som har utdrgna tänder som påminner om taggar.
Påminner mest om lundbräken, D. dilatata, och nordbräken, D. expansa, men de här två arterna är större och har gula körtelprickar på bladen och bladskaften.
50 cm
championii
Kina, Japan och Korea
Vackra, glänsande mörkt gröna bladskivor som bildar en vackert välvd trekant. Mitt exemplar är relativt nydelat, sommaren -23, men jag upplever den som hög och med ganska smala bladskivor.
Trivs bäst i lätt, vandrande skugga och med en fuktigighetshållande jord. Var försiktig på våren eftersom de nya bladen kommer sent på säsongen.
> 90 cm
clintoniana
SÖ Kanada, NÖ USA
En art som är delvis vintergrön och som har fräscht gröna blad. Växer vasformat och lite yvigt.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar. Vill ha god tillgång till fukt.
80 cm
x complexa 'Stableri'
x:et framför complexa betyder att det är en hybrid som uppstår naturligt i naturen. Växer upprätt och är delvis vintergrön, den lär också likna 'Barnesii'. Bladskivorna är ca 8 cm breda och de skapar en fin vertikal i lunden genom sin höjd.
Lär bli en stor och effektfull ormbunke.
Trivs i ett lätt skuggigt läge över till skugga i en fuktighetshållande jord.
100 cm
coreano-montana
synonym D. sichotensis
De nya bladskivorna är ljust gröna men mognar till en mörkare grön ton. Har ett delvis överhängande växtsätt. Vintergrön i naturen men vet inte hur den utvecklas här i Norden.
40 - 60 cm
crassirhizoma
NÖ Asien, Japan
Mörka, fjällade stjälkar och inte olik D. wallichiana men med mer fyrkantiga småblad. Fräscht grön, ej vintergrön.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
Fler och fler blad stämmer inte med artens utseende. Eventuellt är det två sorter i varandra. Bladen i bilderna stämmer bättre med D. affinis 'Cristata'.
80 cm
cycadina
syn. atrata - Lurvbräken - Europa (Sverige) - Kaukasus
Växer rosettformat med utbredda blad över fjälliga stjälkar. De nya bladens stjälkar är täckta av mycket vackra svarta fjäll. Småbladen är enkelt parbladiga och jämnt tandade eller flikade. Har en vacker grön nyans mot de mörkare nerverna och de svarta fjällen. Har blivit en av många favoriter.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
80 cm
dilatata 'Crispa Whiteside'
Lundbräken - Europa (Sverige) - Kaukasus
Krusade blad i ljust grönt som passar mycket bra bland till exempel formstarka hostor.
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
40 cm
dilatata 'Lepidota Cristata'
Jag har köpt den som 'Lepidota Cristata' men hittar den i SKUD under 'Lepidota Crispa'.
erythrosora
Blodbräken - Ö Asien
Mycket vacker ormbunke! Och den är dessutom lätt att hitta i handeln.
De nya bladen är bronsröda i utspringet men övergår sen i mörkare grönt. Nya blad kommer dock under hela säsongen och ruggen har därför en vacker kontrast mellan det bronsröda och gröna. Min favorit? Odlar den jämte Acer griseum för effektens skull
Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord
40 cm
erythrosora 'Compact'
En selektion som ska vara lite kortare i rocken än själva arten. Även den här fortsätter få nya blad under hela säsongen och färgspelet fortsätter då också. Bladskivan känns mer kompakt även om det kan vara lite svårt att avgöra. Jag har bara odlat den här selektionen sommaren -24. Men färgspelet var nästan mer intensivt hos den här än hos arten.
erythrosora 'Brilliance'
En selektion som enligt beskrivningar ska ha extra starka och lysande färger på nytillväxten. Och nya blad fortsätter komma hela säsongen. En del källor menar att den är synonym med D. purpurella - du kan jämföra bilden lite längre ner. Men allt som oftast är jag tveksam till skillnaderna mellan arten, 'Brilliance' och purpurella. Tveksam som i att jag har svårt att se dem men de är vackra och därför har jag olika grupper med olika namn.
erythrosora 'Prolifica'
Selektionen 'Prolifica' beskrivs som en slående och kompakt delvis vintergrön ormbunke. Kan inte säga så mycket om den ännu men tiden lär visa.
erythrosora 'Prolifica Minima'
Selektionen 'Prolifica' beskrivs som en slående och kompakt delvis vintergrön ormbunke. Minima indikerar att det ska vara en mindre variant och bladen är mindre i alla delar. Småbladen ser ut att vara mycket tjocka och nästan plastiga och hela plantan känns annorlunda.
30 cm?
expansa v. willeana
Hittar ingen direkt information om den här arten. Men det är en vacker ormbunke och kanske får jag så småningom fatt i mer information.
filix-mas
Träjon -Eurasien (Sverige), NV Afrika, Nordamerika
Kraftig ormbunke med kort, tjock jordstam. Ofta meterlånga, mörkgröna blad som växer i rosett. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovsågade småflikar som är trubbiga. Nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporsamlingarna är runda och täckta av ett runt svepefjäll, de blir med tiden svartbruna. Träjon är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land.
Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik, fuktighetshållande jord.
> 100 cm
filix-mas 'Barnesii'
Upprätta och smala bladskivor som ger ett lite rufsigt intryck. Det här är en elegant ormbunke som bildar en snygg rugge.
> 100 cm
filix-mas 'Linearis Polydactyla'
En bräken med ett mycket speciellt utseende. Småbladen är mycket smala och sitt väldigt glest på det sammansatta bladet. En elegant och sirlig effekt.
> 100 cm
formosana
Bergsskogar i Japan, Taiwan och Filippinerna
Bladskivan är 100 cm hög och 35 cm vid och vintergrön i varmare klimat. Bladstjälken har basala fjäll som är svartbruna 1,5 cm breda i rörformade samlingar med 3-7 i ett C-format mönster. Bladen är 3-delade hos de lägsta småbladen men blir mindre delade mot toppen.
> 100 cm
goldiana
Amerikanskt träjon - Ö Kanada, NC och Ö USA
Mörkt grönt - guldgrönt bladverk på en storvuxen och bredbladig ormbunke. Mycket dekorativ i skuggiga partier.
Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge.
> 100 cm
kuratae
lepidopoda
namegatae
purpurella
sieboldii
Halmbräken - Japan, Taiwan
Ormbunke med ovanligt formade blad vilket gör den distinkt. Bladskivorna har en läderaktig känsla med 2-5 breda bladpar. Toppbladet är flikat med en lång, utdragen spets. I bilderna från sommaren 2018 och 2019 den verkar trivas
Skydda mot kyla och vinterfukt men behöver trots det en fuktighetshållande jord. Kan vara vintergrön. Utvecklas sakta och sprider sig med rhizomer.
Halvskugga-skugga
Etablerad kan bladen bli 20-50 x 20-35 cm
stewartii
Himalayas: Afghanistan, Pakistan, India, Nepal. Hardy to -20°C
En delvis vintergrön ormbunke som bildar en vacker rugge. Bladskivan är triangulär till lansettformad. Småbladen är rundat avlånga och fint tandade. De nya bladen är lysande limegröna till gula.
Planterat den våren 2024 men tycker den är jättefin redan efter första säsongen.
90 cm
tokyoensis
Tokyobräken - Kina, Japan, Korea
Upprättväxande ormbunke med ett vasformat växtsätt. Bladskivorna kommer ur en krona av rhizomer. Varje bladskiva har 20 - 40 par med grunt flikade och lansettformade småblad. Bladskivorna är ca 12 cm breda.
> 90 cm
wallichiana
Svansbräken - Himalaya, SV Kina
Upprättväxande med glansiga, mörkgröna och dekorativa blad. Mörkt bruna, nästan svarta fjäll sitter längs hela bladstjälken och bildar en vacker kontrast. Vintergrön
Halvskugga-skugga
100 cm
wallichiana 'Jurassic Gold'
Det här ska vara e nselektion av D. wallichiana men det verkar vara fel. 'Jurassic Gold' har småblad som är bredare mot basen medan wallichiana har småblad som är smalare nertill. Det här är sannolikt en Dr. lepidopoda eller selektion av den.
Gymnocarpium
dryopteris
Ekbräken - cirkumpolear (Sverige)
Triangulära blad som är friskt gröna och 3 gånger fjäderdelade, nästintill liksidiga. Bladskivan sitter något vinklad på stjälken vilket ger intryck av en bladmatta som flyter över marken. Upprätta, mörka och blanka stjälkar som ger en vacker kontrast.
En tunn, krypande och finförgrenad underjordisk stam som gör att den kan breda ut sig kraftigt. Får mycket vacker höstfärg.
Mullhaltig jord i skugga, behöver utrymme för att trivas. Och breder ut sig om den trivs!
20 - 30 cm
Matteuccia
orientalis
Japansk strutbräken - Himalaya, Japan
Strutformat, överhängande växtsätt. Mörkgröna blad. Vacker solitär som kan lugna ner omgivningen
Mullhaltig jord i halvskugga - skugga
100 cm
Neolepisorus
Familj - Polypodiaceae
Ormbunkar som ofta lever som epifyter eller växande på stenar. Men de här ormbunkarna behöver man odla i kruka och förvara i ett gynnsammare klimat vintertid. Ett svalt rum, vinterträdgård kan till exempel fungera.
fortunei
S Kina - Malaysia
En art som i naturen ofta växer längs vattendrag. Men som hos oss behöver odlas i kruka och tas in i behagligare temperatur vintertid.
Enskilda gröna blad växer ur en rhizom som sakta breder ut sig till en matta i det vilda. I kruka fyller rhizomerna ut krukan och börjar sen breda ut sig över kanterna om man har tur.
20 cm
Onychium
Familj - Pteridaceae
Ett släkte ormbunkar som inte är härdiga hos oss mer än möjligtvis i södra Sverige. Men som ändå kan vara vackra krukväxter.
japonicum
Klövbräken - tropiska Asien
Kallas på engelska 'carrot fern' - morotsormbunke och då syftar man på bladverket. Klövbräken har tunna, svarta stjälkar som bär upprätta till välvda bladskivor. Bladskivan är tredelad med fjäderaktigt och fint delade småblad.
Härdigheten anges till USDA zone 7 eller engelsk H4 (H3). Den behöver ett mycket gynnsamt läge om man vill pröva den ute. Naturligt växer den på fuktiga men väldränerade jordar i ljus eller delvis skugga. Måste skyddas utomhus med täckning mot väta vintertid och mot tjäle genom en rejäl mulchning med torrt material. Enklast är nog ändå krukodling.
40 x 100 cm
Osmunda
Ett släkte med ett fåtal vackra ormbunkar för trädgården och där samtliga vill växa i en jord med lågt pH och god tillgång på fukt.
Släktnamnet hedrar Osmundus eller Asmund, f 1025, och som var en skandinavisk runskrivare som hjälpte till att lägga grunden för att kristna Sverige.
cinnamomea
Heter numera Osmundastrum cinnamomeum
Kanelsafsa - kosmopolit
Producerar både sterila och fertila blad. De sterila kan bli allt mellan 30 till 150 cm höga och 15 - 20 cm breda, parbladiga. De mindre parbladen är 5-10 cm långa och 2-2,5 cm breda och djupt flikade så att de nästan är tvådelat parbladiga.
De fertila, sporbärande bladen är upprätta och kortare ofta 20-45 cm höga. De blir kanelfärgade därav namnet. De fertila bladen kommer först och de går långsamt över från grönt i den typiska kanelbruna färgen.
Bildar stora kolonier där den trivs i fuktiga kärrlika områden. Rotstockorna är massiva med tätt, mattbildande rötter. Rotmassan är ett bra substrat för många epifytiska plantor som orkidéer tex.
> 150 cm
claytoniana
Kronsafsa - kosmopolit, John Clayton som kom till USA från UK 1705
Växer i en för släktet typisk vasform. Breda bladskivor som blandas upp i centrum av sporbärande blad. Bladskivorna är ljust gröna. Vandrar sakta i sidled utan att bli ett problem
> 150cm under optimala förhållanden annars ca 90 cm
japonica
Himalaya, Ö Asien - japansk safsa
En massiv ormbunke som med tiden bildar en stam med hår och gamla blad som vävs samman med svarta rötter. Bladskivan är 50 cm hög och 40 cm vid och vissnar ner på hösten. De fertila bladen är smalare och högre. Stjälkarna har långa 'hår' i ljust rödbrunt men om jag tolkar rätt så försvinner de med tiden. Bladen är dubbelt pardelade och sterila. De är bredast i botten. De fertila bladen har endast sporangier och liknar papper med ljust bruna hår som snabbt faller av. Småbladen som är upp till tio cm långa sitter i fyra till sex par och är avlånga. Bladkanterna är fint tandade och utan nervatur. Sporerna är gröna. Beskrivs likna en korsning mellan O. cinnamomea och O. regalis.
> 100 cm
regalis 'Gracilis'
En selektion med ett namn som antyder att den ska vara mer gracil än arten
> 100 cm
regalis 'Purpurascens'
Safsa - kosmopolit
Gracil och hög i växten med separata fruktsamma blad med mycket avvikande utseende. Denna sort har något brunröda unga blad som blir gröna när de vecklar ut sig.
> 100 cm
Pellaea
Familj - Pteridaceae
Ett släkte ormbunkar som typiskt har krypande rhizom och enkelt eller dubbelt sammansatta blad som saknar fjäll. Sporsamlingarna sitter i småbladens kanter och där skyddas de av ett så kallat indusium - som ett litet paraply ungefär översatt.
atropurpurea
SÖ Kanada, C, Ö och S USA - Guatemala
En ormbunke från västra sidan av syd- och nordamerika där den växer ur bergssprickor med högt pH. Skilda fertila och sterila blad som kommer ur en kort krypande rhizom med beige fjäll. Bladstjälkarna är håriga, mörkt purpurröda till svarta och 4 - 20 cm höga. Bladskivan är utdragen och 5 - 25 cm lång och triangulär i formen. Småbladen, första delningen av bladskivan har i sin tur 2-5 par av avlångt utdragna blad. Mot toppen av bladskivan är småbladen mindre delade och avslutas med ett ensamt odelat blad. Bladkanterna är inåtrullade och bär sporsamlingarna. De sterila bladen tenderar att vara mindre och med bredare småblad och segment.
30 cm
viridis
Sydafrika
En vacker ormbunke med två- till tregånger delade bladskivor där de enskilda småbladen är mörkt gröna. Medan bladstjälkarna är nästintill svarta. Det här är en vintergrön art men som måste odlas i kruka och förvaras inomhus eller i ett uppvärmt ljust utrymme vintertid.
40 cm
Polypodium - stensötesläktet
Polypodiaceae
De flesta känner säkert igen stensöta, Polydodium vulgare, från naturen i Sverige. Men släktet är större än så och av de ca 150 arter som finns är en del möjliga att odla hos oss tillsammans med olika selektioner som gjorts. Fler borde prövas i trädgården eftersom de är vintergöna med vackert gröna läderaktiga bladskivor. Det finns i huvudsak 2 släkten som växer i Storbrittanien - P. cambricum, (Syn. P. australe,) P. interjectum förutom stensöta. Dessa och selektioner och namnsorter av dessa är värda att pröva här. Polypodium cambricum är numera känd som en kamdelad form av P. australe men eftersom arten sen tidigare fått namnet P. cambricum så har det namnet behållits enligt reglerna för namnsättning och det anses vara det rätta namnet för arten och alla kultivarer som selekterats.
De är oftast väldigt anpassningsbara och inte så kräsna när det gäller plats och jordmån. De är modesta i storlek och spridning. Enda haken är att de vegeterar sent på säsongen ofta så sent som juli. Det innebär att i april till juni är de bruna. Man kan klippa tillbaka eller bättre - rycka loss de gamla bladen för att stimulera tidigare nytillväxt. Långsamväxande och lätt att dela och flytta. Och de är utmärkta marktäckare för svåra lägen inklusive torra där inte mycket vill växa.
De är vintergröna ormbunkar med fjälliga, krypande jordstammar som grenar sig sparsamt. Bladen kommer ett och ett eller i en liten grupp från jordstammen. Bladskaftet är långt och ledat vid basen. Bladskivan är parflikig, kal och läderartad. Småbladen är enkla och helbräddade eller fint naggsågade. Runda, orangebruna sporangiesamlingar som sitter i rader på undersidan av småbladen.
Etymologi - Polypodium kommer av grekiskans poly (många) och podos (fot) och betyder mångfotad, vilket kan syfta på den grenade jordstammen.
cambricum
köpt som P. australe 'Cambricum' - syn. P. australe
En vacker svagväxande ormbunke som hittas i bland annat Storbritannien. Får mycket breda bladskivor som nästan kan vara bredare än långa och med läderartade småblad. Cambricum-gruppen har flera vackra kultivarer med bland annat 'utsmyckade', krispiga och djupt skurna bladskivor.
Trivs bäst på något kalkhaltig jord. Passar bra i framkant av rabatten.
> 40 cm
cambricum 'Barrowii'
En selektion uppkallad efter T. Barrow. Den har ovala och mycket tjocka bladskivor. Primärflikarna har kraftigt utdragna tänder som går nästan ner till basen. Tänderna blir sedan kortare mot spetsen. Det gör att primärflikarna överlappar varande och ger ett spetsliknande intryck.
cambricum 'Grandiceps Fox'
Månghövdad - upptäcktes av Mrs Fox 1868 - selektionen är starkt flikad i toppen och toppen av småbladen
cambricum 'Macrostachyon'
En selektion med en kort och bred bladskiva med tättsittande primärflikar och en avsmalnande och utdragen spets. Bladskivorna är ljust gröna och mycket attraktiva.
25 cm
cambricum 'Macrostachyon Lineare'
Har ett mycket långt utdraget småblad i toppen av varje bladskiva
30 cm?
cambricum 'Prestonii'
Funnen i norra Lancashire 1871 av Mr Preston
En elegant kultivar som växer långsamt. Bladskivorna är ljust gröna, vinklade, inskurna och med vågade primärflikar. Det här ger en ett kompakt och lockigt utseende.
Vill ha ett väldränera, humusrikt läge i ett svalt substrat.
30 cm?
cambricum 'Pulcherricum'
Bildar ett spetsliknande mönster eftersom småbladens kanter är flikade och olika utdragna.
30 cm?
interjectum 'Cornubiense'
Starkväxande och vintergrön ormbunke som får brett ovala och pinnatifida bladskivor med flikade segment mixade med ett och annat enkelt småblad.
Jag har fått den under namnet P. x mantoniae 'Cornubiense'. En del källor anger P. x cornubiense medan SKUD anger P. interjectum ' Cornubiense.
30 cm?
glycyrrhiza 'Grandiceps Diane'
Arten växer vilt längs Nordamerikas västra kust ända upp och in i Alaska. Bladen ser ut att likna stensöta med småbladen är längre, lite bredare och större vilket gör att de ser mer spetslika ut
30 cm?
glycyrrhiza 'Longicaudatum'
En vintergrön selektion med ett krypande rhizom. Bladskivorna har primärflikar som är rundat tandade och som sakta blir kortare och kortare. Spetsen är långt utdragen.
30 cm
glycyrrhiza 'Mahalatense'
Småbladen ser ut att vara ojämnt flikade och delade.
25 cm
x mantoniae
hybridstensöta - Polypodium interjectum x vulgare
En hybrid som ofta återfinns i områden där båda föräldrarna växer. De växer på både sura och basiska substrat. Den är steril men breder ut sig med rhizomer.
40 cm
x mantoniae 'Cornubiense'
Verkar vara en ormbunke med mer oregelbundet formade bladskivor.
40 cm
Polystichum - taggbräkensläktet
Ett stort släkte med runt 200 arter och bland dem finns många som är intressanta för våra trädgårdar. Rhizomet är i regel kraftigt och upprätt med en kompakt rosett av oftast kortstjälkade blad med tätt fjälliga bladstjälkar. De flesta är mediumstora till stora, vintergröna ormbunkar, med styv bladtextur och blanka blad. Bladen växer i rosetter och är vintergröna hos många arter. Bladskaften är korta, fjälliga med fem till sju kärlsträngar. Själva bladet är långsmalt och enkelt eller dubbelt parbladigt med en fjällig mittnerv som sträcker sig ända till bladspetsen. Småbladen närmast skaftet har en utdragen taggsågad kant. Ibland är den övre småfliken större än den undre. Sporsamlingarna är täckta av ett sköldlikt svepefjäll. Polystichum är nära släkt med Dryopteris men bladen hos Polystichum är kraftigt tillbakaböjda i upprullningen.
Släktet har inga större krav på jordens pH utan klarar sig både i ett surjordsparti eller en rabatt med neutral jord. Men vintertid behöver Polystichum ha ett läge där fukt inte blir stående eftersom rotstocken lätt ruttnar.
Etymologi - Polystichum kommer av grekiskans polys (många) och stikhos (rad), vilket skall syfta på sporangiesamlingarna.
acrostichoides
Julbräken - Ö Kanada, C och Ö USA, NÖ Mexiko
Trivs i djup skugga
60 cm
aculeatum
syn. P. lobatum
Uddbräken - Europa (Sverige), NV Afrika, V och S Asien. Fridlyst i hela landet
De vintergröna, glansigt gröna bladen är upprepat delade, med tydlig textur, bruna fjäll på undersidan och stammar.
Sidan och stammar.
Odlas i fuktig jord i halv- till helskugga och helst vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik jord.
40 cm
aculeatum 'Zillertal'
En kultivar av P aculeatum som jag inte hittar någon information om. Men på en bild ser man att varje småblad är flikat och delat och att småbladen delvis överlappar varandra.
? cm
aculeatum 'Zillertal Mini'
15 cm
acutidens
En parbladig bladskiva där det på bilder av den här ormbunken ser ut som att det innersta småbladet, det vill säga det närmast bladstjälken, kan överlappa det ovanstående. Det här syns bäst på bilder av baksidan. Bladen ser ut att vara överhängande och ganska långa.
60? cm
braunii
Skuggbräken - Europa (Sverige), Kaukasus - NÖ Asien, V Kanada, NÖ Nordamerika, fridlyst i hela landet
Vintergröna, mattgröna blad med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga. Bladen är mjuka, örtartade och vissnar vanligen ner på hösten. Småbladen är ganska tvärt spetsade och det innersta paret av småflikar är nästan likstora. Bladskaftet och mittnerven är fjälliga. Sporangiesamlingarna är täckta av ett sköldformigt svepefjäll,
30 cm
x dycei
Kraftigväxande och vintergrön ormbunke som billar ruggar. Bladskivorna är lätt välvda och blankt mörkgröna. En steril hybrid som producerar en ibland två bulbiller i spetsen på bladskivan.
60 x 120 cm
makinoi
Ö Himalaya, Kina, Korea, Japan
olivgrönt, glänsande bladverk, vintergrön
70 cm
munitum
Svärdbräken - V Kanada - Kalifornien, Guadeloupe
Dekorativa, vintergröna blad är en beskrivning av den här ormbunken. Men den speglar dåligt hur snygg den är i rätt läge. Hos mig är den alltid vintergrön. Jag skriver om många - den här ormbunken är väldigt fin och det gör jag även här. Den är superfin i en grupp om 3, 5 eller varför inte fler.
Gott om fukt och näring så är den drygt 100 cm hos mig.
70 cm
neolobatum
Asia, China, Himalayas, Japan, Taiwan
Beskrivs som en av de tuffaste och mest slående av de vintergröna ormbunkarna med ett blankt, läderaktigt och mörkgrönt bladverk. Stjälkarna är täckta av konjaksbruna fjäll. Kan användas som solitär men blir vackrast i grupper om 5 eller fler.
Föredrar ett skuggigt till halvskuggigt läge och är mycket torktåligt men först som etablerad planta.
Tål torka men bränns i ett soligt läge
> 60 cm
neolobatum 'Shiny Holly'
En variant jag inte vet så mycket om men P. neolobatum är en vacker ormbunke så därför gör det inget att ha två. Hittills ser jag dock ingen direkt skillnad på den här och den rena arten.
polyblepharum
Sköldbräken
Bladen är vintergröna, mattgröna, med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga.
50 cm
proliferum
synonym Polystichum aculeatum v. proliferum
SÖ Australien
Proliferum Syftar på de talrika groddknoppar och skott som bildar små plantor på bladskivorna. Rhizomet är upprätt, tjockt och bildar ofta en stjälk upp till 10 cm hög. Fjällen är spiralvridna upp till 2 cm. Bladskivan är 100 cm lång och 30 cm bred och vintergrön i varmare klimat.
retroso-paleaceum
Japan
rigens
Styvbräken - Japan
Beskrivs som en lättodlad art men jag och flera med mig vet att antingen trivs den eller inte. Just nu har jag ett exemplar som trivs. Får läderartade, skarpt tandade och triangulära blad. Bladen är något välvda och hela ruggen bildar en liten välvd planta. Är vintergrön om temperaturen inte är för låg.
40 cm
setiferum
Spetsbräken - en ormbunksart som fått en så kallad AGM, Award of Garden Merit, och det säger väl allt. En av de allra bästa ormbunkarna att odla i trädgården. Sirliga och eleganta bladskivor. Genom åren har mängder av selektioner och kultivarer namngetts. Många säger - det finns inga fula setiferum.
Beroende på hur småbladen ser ut och hur tätt de sitter delas de in i olika grupper. Sen verkar det finnas en viss förvirring och beroende på var jag tittar så förs olika selektioner till olika grupper. Jag har köpt flera av samma helt enkelt för de varit namnsatta olika och namnen anses nu som synonyma. Vill du djupdyka i ormbunkstaxonomi så finns en hos engelska ormbunkssällskapet.
Trivs i neutral till svagt sur jord som är luftig och mullrik med mycket organiskt material.
80 x 80 cm eller mer under goda förutsättningar
setiferum 'Barfod's Dwarf'
En vacker dvärgvariant.
20 cm
setiferum 'Congestum'
En dvärgselektion av sköldbräken som bildar en liten rugge med mjuka, fjäderlika och mörkt gröna bladskivor. Delvis vintergrön.
> 30 cm
setiferum 'Dahlem'
Medelhög ormbunke med mellangrönt bladverk. Mittnerven har tätt med kanelfärgade fjäll.
70 cm
setiferum 'Divisilobum'
Alla i gruppen Divisilobum är vackra och har än mer finflikiga småblad är arttypen. Ett antal fina former kommer från Tyskland. 'Dahlem' ovan är en av dem liksom 'Herrenhausen' nedan.
setiferum 'Divisilobum Wollaston'
syn. 'Proliferum Wollaston', wollastonii,
Ännu en av de med flera olika namn i handeln men som SKUD för till namnet ovan. Beskrivs som vintergrön med långa, sirliga bladskivor.
60 cm
setiferum 'Flexuosum'
Småbladen är smala, förgrenade 2-3 gånger och med tydliga avstånd.
100 cm
setiferum 'Herrenhausen'
Låg rugge med fjäderlika blad påminner om persilja
30 cm
setiferum 'Lineare'
Smala och glest fördelade småblad längs långa bladstjälkar. Bladskivorna har ett nästan liggande växtsätt och ormbunken är betydligt mer utbredd än upprätt. Bladskivorna ger ett luftigt intryck och det är fint att plantera flera plantor tillsammans. Lyser upp i en mörk del av trädgården. Vacker ända fram till vårvintern när man kan rensa bord de gamla bladen.
90 x 120 cm
setiferum 'Multifidum'
En selektion där mittnerven är mjukt zick-zack formad
Multilobum
Upprätta, smalt triangulära bladskivor i ljust grönt. Sätter många bulbiller längs mittnerven.
90 x 90 cm
setiferum 'Nantes'
Bladen är smala och klart gröna ofta kluvna i toppen. Stjälken är tjock och täckt av gyllengula fjäll och små bulbiller. Småbladen är små och rundade.
50 cm
setiferum 'Nantes Spiralis'
Hittar inga beskrivningar av den här selektionen
Plumoso Divisilobum-gruppen
Sammansatta blad som är 4-delade. Bladskiva, småblad, parblad och flikar på parbladen. Småbladen överlappar varandra kraftigt
'Plumoso Divisilobum Baldwinii'
En elegant ormbunke med ett spetslikande utseende. Är delvis vintergrön. Bladskivorna sitter i lager över varandra. Bildar fluffiga bladskivor med smalt delade småblad som ger den ett ömtåligt utseende. Äldre exemplar har så finfördelade småblad att de ger ett mossliknande intryck. Bladskivorna formar en kurva från centrum och ut till spetsen och rugge liknar en virvelvind ovanifrån.
Trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge. För mycket sol gör bladen gula.
45 cm hög och 70 cm vid
setiferum 'Plumoso-multilobum
En elegant ormbunke med ett spetslikande utseende. Är delvis vintergrön. Bladskivorna sitter i lager över varandra. Bildar fluffiga bladskivor med smalt delade småblad som ger den ett ömtåligt utseende. Äldre exemplar har så finfördelade småblad att de ger ett mossliknande intryck. Bladskivorna formar en kurva från centrum och ut till spetsen och rugge liknar en virvelvind ovanifrån.
Trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge. För mycket sol gör bladen gula.
45 cm hög och 70 cm vid
setiferum Plumosum-gruppen
Det finns många vackra kultivarer under beteckningen 'Plumosum-gruppen. Plumosum betyder fjäderliknande. 'Bevis' är en välkänd sort. Plumosum kombineras ofta med multilobum och tillsammans hittar man där några av de absolut vackraste sorterna med bladskivor med de finaste tänkbara texturer. Och i Storbrittanien går de därför under namnet - mosssköldbräknar. Det finns också så kallade 'crested' former. Crested betyder kamliknande, det vill säga bladskivans spets är ombildad till en bred avslutning som liknas vid en kam.
'Plumosum Bevis'
Plumosum-grp - synonym 'Pulcherrimum Bevis'
Upprätta, lätt välvda blad där småbladen sitter lite glesare och är fint tandade. Ger ett luftigt och vackert intryck.
80 cm efter 5-10 år
setiferum 'Plumosum Densum'
Plumosum-grp
En vintergrön ormbunke med findelade och tätt packade småblad och fjäderliknande bladspets.
45 x 45 cm
setiferum 'Green Lace'
Småbladen är betydligt smalare och det ger ett vackert, skirt intryck.
? cm
setiferum 'Madame Patti'
Vet inte något om den här men eftersom jag gillar P setiferum och alla selektioner som gjorts av den så skaffar jag de jag kommer över.
setiferum 'Plumosum' selektion
30 cm
'Proliferum'
Selektioner med kraftig växt och en mängd blad med distinkt flikade småblad som fyller bladskivan. Tillsammans ger allt det här en vacker ormbunke.
Behöver lätt skugga och något sur och fuktighetshållande, mullrik jord men där fukten behöver kunna dränera undan. Härdig till -27°C enligt angivelser.
40 - 60 cm
'Proliferum Wollastonii'
En synonym till 'Divisilobum Wollaston'
setiferum 'Rotundatum Cristatum'
Rotundatum-grp
Kompakt, upprättväxande selektion med rejäl och vacker kamdelning i bladspetsarna. Bildar en liten rugge och som är vacker med sina bladskivor som ser ut att ligga i lager på varann.
setiferum 'Seestern'
Hittar ingen information om den här selektionen, men den verkar bilda en låg, utbredd rugge - som en sjöstjärna.
squarrosum
Indian Subcontinent to China (SW. Sichuan) and N. Myanmar
En sporförökad planta som jag fått av en ormbunksvän. Står i kruka än så länge.
Arten är vintergrön och bilder visar snygga och mörkt gröna blad som påminner om P neolobatum. Rhizomen är täckt av brett lansettformade, bruna fjäll. Bladet är mellan 50 och 80 cm med en stjälk som är bärnstensfärgad och upp till 40 cm lång.
80 cm
tsus-simense
Blåbräken - Ö Asien
Liten, vintergrön ormbunke. Växer upprätt med smala, lansformade parbladiga blad. Spetsen är smal.
Jag tror att plantan jag köpte är felnamnad - den har inte de mörkt blågröna stjälkar som jag sett hos andra plantor.
45 cm
wilsonii
synonym med P sinense
yunnanense
Arten är vintergrön och växer ur mer eller mindre upprätta rhizomer som är täckta av linjära bruna fjäll. Bladskivorna är upp till 80 cm med en gulbrun stjälk som är 16 - 39 cm långa. Vid basen är stjälken täckt av linjära, lansettformade fjäll. Större fjäll är tvåfärgade med ett brunsvart band på mitten. Bladet är parbladigt och ovalt eller elliptiskt till lansettformat 30 - 60 cm där mellandelen är upp till ca 20 cm bred. Den nedre delen är steril.
80 cm
Pteris
Kantbräknar - Pteridaceae
Ett släkte med mestadels rumsväxter hos oss. Men jag vill ändå försöka med en art.
wallichiana
Dr. Nathaniel Wallich - Kina, Indien, Japan, Filippinerna, Taiwan och Vietnam
Växer långsamt ut till en prydlig liten matta från underjordiska, upprätta rhizom. Bladstjälkarna är mörkt bruna med mörkbruna fjäll mot basen. Stjälken delar sig i 3 bladskivor i toppen och de 2 yttre av dem delar sig igen. Den mittersta bladskivan är den längsta och förblir odelad. Bladskivorna är parbladiga och småbladen är djupt delade men inte inskurna till mittnerven. Sporsamlingarna sitter längs en kant på småbladen.
Växer bäst i fuktighetshållande, mullrik jord. Behöver en mycket skyddad och varm plats för att utvecklas bäst
Pyrrosia
stensöteväxter - Polypodiaceae
Ett släkte som trivs i varma tempererade klimat. De trivs i ett halvskuggigt läge där de får lite sol. Jorden bör vara näringsrik och hålla medel fuktighetshalv. Det är egentligen ormbunkar för fönsterbrädan eller exempelvis ett orangeri men arten nedan har odlats i skyddat läge på friland i Göteborg. Jag har krukat sticklingar från den.
lingua
Kina, Japan, Korea, Taiwan
Grunt liggande rhizomer som kan växa sig långa och som sakta bildar en liten gles matta. Från rhizomerna kommer enkla och mörkt gröna till olivgröna blad som smalnar av mot basen. Bladkanterna är böljande med en lätt vridning som visar ett filtat, beige lager på undersidan.
Trivs bäst i morgonsol eller ett läge med ljus skugga. Bra att odla i kruka. Utomhus bör man välja en brant sluttning eller mycket väldränerad, lätt jord.
20-30 cm
Thelypteris
kärrbräknar - Thelypteridaceae
Ormbunkar som bildar ruggar med krypande, håriga jordstammar. Enstaka, upprätta blad från jordstammen. Bladskaften är kala och lika långa som bladskivan. Bladskivan är ljusgrön och två gånger parflikig med småblad som har helbräddade småflikar. Sporangiesamlingarna sitter i kanten av småflikarna.
De arter som odlas i Sverige trivs bäst i skuggiga och fuktiga miljöer. Men man kan pröva mindre härdiga men då plantera de mindre fuktigt än de växer i naturen.
Etymologi - Thelypteris betyder kvinnlig ormbunke efter grekiskans thelys, female, och pteris, ormbunke.
decursive-pinnata
Pakistan, S Kina, Korea, Taiwan, Indokina
En låg till medelhög ormbunke som breder ut sig i sakta mak. Bladskivorna är upprätta och mörkt gröna. Bildar en bildar en prydlig rugge lämplig i framkanten av en skuggig och fuktighetshållande plantering.
Trivs i en fuktighetshållande jord i ett skuggigt läge. Tolererar mer sol om fukttillgången är god. Lätt att dela på våren.
30 - 60 cm x 60 cm
Woodsia
Ett släkte som ingår i familjen Woodsiaceae.
obtusa
En ormbunke för halv- till helskugga
15 cm
polystichoides
En liten ormbunke med enkelt delade blad som är något håriga och ljust gröna.
Vill ha ett väldränerat men ändå näringsrikt läge i ljus skugga.
> 30 cm
Woodwardia
Ett släkte som ingår i familjen Blechnaceae. Woodwardia hör hemma i varma tempererade områden på norra halvklotet. De bildar stora ruggar med bladskivor som blir 50-300 cm långa.
Släktet har fått sitt namn efter Thomas Jenkinson Woodward, (1745-1820), som var en engelsk botanist.
radicans
Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, V Medelhavsområdet, Korsika, Italien, Sicilien, Kreta - fridlyst enligt artskyddsförordningen
Stora och upp till två meter långa, bågböjda blad. Bladskivorna är dubbelt parbladiga och läderartade. Bildar en ståtlig ormbunke men den är inte härdig hos mig och kan kanske inte nå sin potential i kruka.
unigemmata
S och Ö Asien - Nya Guinea
Roströd nytillväxt och välvda bladskivor som kan bli 250 cm långa. I spetsen bildas bulbiller och de kan rota sig när den långa bladskivan lägger sig ner.
Knappast härdig här USDA zon 8 så det är en ormbunke som behöver krukodlas och tas in för sval förvaring
Fantastisk flot oversigt – og samling.
Tack Lisbeth! Den underlättar för mig att hålla ordning med hjälp av bilder 🙂