Mina Växter
F-G - perenner
- nävor och lunddockor -
Perenner på F-G är inte så värst vanliga de heller hos mig trots att det inkluderar nävor och nejlikrötter. Men ett vackert och populärt släkte under F-G är nävorna, Geranium. Det finns nävor för rabattens framkant likväl som till de högre. Blomfärgen varierar från vitt över rosa-rött och till violett-blått. En del har dessutom ett vackert bladverk.
Växter på F-G i lunden
I lunden odlar jag 3 vackra släkten som börjar på G. Det är Gillenia, trebladsspira som är en stadig perenn. Den blommar på sensommaren med sirliga blommor i vitt. Vackra höstfärger. Gentiana - kanske det släkte som har de mest intensivt koboltblå blommor som finns. Och sist lunddocka, Glaucidium, en fantastiskt skön vår- och försommarblommare med underbart ljusgrönt bladverk. Blommorna är oftast klassiskt syrenlila men en vit, mycket vacker variant finns.
Marktäckare på F-G
Om man vill och vågar finns en vacker men spridningsglad växt på G - Galium odorata, myskmadra. Jag har den men när jag såg hur den efter 2 år i rabatten exploderade så flyttade jag den till utkanten av planteringarna.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
F under perenner F-G
Ficaria - svalört
Svalörten är en söt vårblommande ört som kommer ur rhizomer. Jag odlar namnsorter som inte är så spridningsbenägna som arten är. Du hittar dem HÄR...
Filipendula - älggrässläktet
Älggrässläktet är ett släkte i familjen Rosaceae och som återfinns i den norra tempererade zonen och som innehåller 10 arter. I Sverige kan man hitta 2 av dessa, nämligen Brudbröd, Filipendula vulgaris och Älggräs, Filipendula ulmaria. Men några av de andra arterna tillsammans med deras namnsorter är också fina i våra rabatter.
Alla blommar under sommaren fram till sensommaren. Och de allra flesta trivs bäst i en fuktighetshållande jord. De större kan till och med växa i ett riktigt fuktparti nära till exempel dammen.
vulgaris 'Multiplex'
Underbart vackra bronsfärgade knoppar sitter som pärlor längs en i toppen grenad blomstängel. När knopparna öppnar sig visar den fyllda, cemevita blommor och tillsammans med outslagna knoppar blir effekten extra fin. Bladen är mellangröna och djupt men också vackert flikade. Bladverket doftar dessutom starkt.
Lär gilla kalkrik mark och soligt läge. Jorden där jag odlar är inte kalkrik och det går bra ändå. Frösår sig sparsamt.
40 cm, juni - juli
Fritillaria - klockliljor
Diskreta och vackra lökväxter som dessutom ofta har ett rutigt innanmäte. Man talar om fina detaljer och det har verkligen många i det här släktet och du hittar dem HÄR...
G under perenner F-G
Galium under G
Se nedan...
odoratum - myskmadra
Europa inkl Sverige samt Sibirien och NV Afrika
Vacker och mycket tålig marktäckare med mellangröna och kransställda blad. Man kan plocka och torka buketter på våren för att sen få fram och ha kvar väldoften till vintern.
Det sägs att den behöver en näringsrik jord men jag är tveksam eftersom jag grävt upp och slängt den åt sidan men den fortsätter väsa ändå. Den sprider sig!! Men är också sanslöst fin. Kanske ska läget avgöra...
20 centimeter, blommar i maj - juni
Galtonia - kaphyacinter
Kaphyacinter är lökväxter och du hittar dem HÄR...
Gentiana under G
De jag odlar är fleråriga örter med upprätta stjälkar. Bladen är oftast vaxartade och vackert gröna, helbräddade och brett äggrunda till smalt lansettlika.
Blommorna kommer ensamma eller få tillsammans i ett toppställt knippe. Kronan är oftast stor, femtalig och med mindre flikar mellan de större, klocklig eller fatlik. De flesta blommar i blått eller purpurrött. Frukten är en mångfröig kapsel.
Etymologi - Släktet Gentiana anses vara uppkallat efter den siste illyriske kungen, Genthios (180-168 f. Kr.). Namnet används som ett växtnamn redan av Dioskorides.
De flesta trivs i en grusblandad jord med lågt pH och i ett soligt läge om inget annat anges
Släktet har mer än 300 arter. I Sverige finns bara tre,baggsöta (G. purpurea), klockgentiana (G. pneumonanthe) och fjällgentiana (G. nivalis).
Ett antal arter odlas också som prydnadsväxter i trädgårdar, till exempel alpgentiana (G. acaulis), gullgentiana (G. lutea), knippgentiana (G. asclepiadea), korsgentiana (G. cruciata), krypgentiana (G. dahurica), kungsgentiana (G. makinoi) och höstgentiana (G. sino-ornata).
asclepiadeae - knippgentiana
Centrala och södra Europa - Norra Iran och Nordvästra Afrika
Lansettlika mellangröna men också något blanka blad som sitter parvis längs stjälkarna. Blommorna som är vackert mörkblå sitter i bladfästena längs elegant bågformade stänglar. Det här är en vacker och sirlig art som passar i ljus skugga med till exempel astilbe och hostor. Den fungerar också bra i buketter.
Geranium - nävor under G
Fleråriga örter som ofta är håriga och som också kan ha körtelhår. Arterna kan vara mer liggande/krypande eller upprätta. Bladen är strödda i de flesta fall, handnerviga och handflikiga. Foderbladen är oftast utåtriktade och sällan upprätta. 5 lika stora kronblad som är hela till djupt urnupna.
Etymologi - Geranium kommer av grekiskans geranos (trana) och syftar på fruktställningen som är näbblik (Odhner 1963).
Släktet har omkring 300 arter varav 14 förekommer regelbundet i Sverige, till exempel blodnäva (G. sanguineum), midsommarblomster (G. sylvaticum) och stinknäva (G. robertianum). Flera arter kan förekomma som tillfälliga ogräs, som kvarnnäva (G. carolinianum), klibbnäva (G. rotundifolium), ryssnäva (G. sibiricum) och spretnäva (G. divaricatum). Många nävor odlas som trädgårdsväxter, till exempel kungsnäva (G. x magnificum) och flocknäva (G. macrorrhizum), och dessa kan ibland påträffas förvildade.
Rosengeranium är trots sitt namn inte en Geranium utan hör till släktet pelargoner (Pelargonium).
Ett släkte som trivs i de flesta lägen som inte är för våta.
Geum - nejlikrotssläktet
Fleråriga och håriga örter med upprätta blomstänglar och en rosettbildande bladsamling nära marken. Stläktet ingår i familjen Rosaceae vilket man kan ana i blommans utseende.
Bladen är trefingrade till treflikiga eller parflikiga. De basala bladen är parflikiga till parbladiga med ett stort uddblad eller ändflik. Blommorna sitter ensamma eller i fåblommiga knippen i spetsarna av blomstänglarna. Blommorna har fem foderblad och fem kronblad.
Etymologi - Geum användes redan av Plinius som ett växtnamn.
Släktet har ett fyrtiotal arter varav fem förekommer i Sverige. De två vanligaste är humleblomster (G. rivale) som har hängande blommor med rödbrunt foder och blekrosa kronblad, och nejlikrot (G. urbanum) som har upprätta gula blommor. De tre likaså gulblommiga arterna, amerikansk nejlikrot(G. macrophyllum), rysk nejlikrot (G. aleppicum) och sträv nejlikrot (G. hispidum), är sällsynta.
Flera arter och hybrider odlas som prydnadsväxter, till exempel kungsnejlikrot (G. x balcanum), röd nejlikrot (G. coccineum), bergnejlikrot (G. montanum) och hybridnejlikrot (G. x cultorum).
Humleblomstret, G. rivale, växer på fuktiga till och med blöta jordar. Medan andra trivs i mera väldränerade jordar. Soliga lägen.
Gillenia - gillenia, trebladsspira
Ett litet släkte med cirka 5 arter i familjen Rosaceae men där vi oftast endast hittar trifoliata i handeln. Det är en vacker växt för lunden och bidrar bland annat med sin sirlighet och lite höjd.
Trivs bäst i en fuktighetshållande men väldränerad jord som även är något sur. Fungerar bäst i lätt skugga. Man kan föröka den genom frö eller delning men höstblommande växter delar jag normalt sett på våren.
trifoliata - gillenia, trebladsspira
Sydöstra Nordamerika
Vita blommor som liknar små fjärilar där de sitter strödda längs grenarna. Kontrasten mot de rödaktiga stiplerna och frukterna är fin. Den får också vackra höstfärger i allt från gult via orange över till rött.
80 centimeter, blommor i juli och augusti
Gillenia - trespirasläktet
Släktbeskrivning
Glaucidium - lunddocka
En av de vackraste växterna vi kan odla i lunden och ett släkte som ingår i familjen Ranunculaceae.
Bladen är lönnlika och vackert äppelgröna med mycket tydliga nerver. Blommorna är stora och ljust violetta där kronbladen påminner om den där tunna nerviga känslan som vallmoblommor har.
Behöver en näringsrik och något sur jord som är fuktighetshållande men framförallt vill de ha ett svalt läge. Om de står för varmt så försvinner de snabbt.