SCILLA
- blåstjärnor om än inte alla är blå -
Scilla - blåstjärnesläktet förknippar jag med azurblå mattor i parker och trädgårdar. Mattor som avlöser snödroppar och krokusar. Men Scilla - blåstjärnesläktet innehåller många arter och flera av de är mycket odlingsvärda arter. Men på senare tid har också varningar om spridningen hos de vanligaste börjat höras.
Klassificering av Scilla - blåstjärnesläktet
Scilla - blåstjärnesläktet är nog ett av de mest förvirrade släktena när det kommer till klassificering. Det är ett stort släkte i hyacintfamiljen, Hyacinthaceae, som på senare tid placerats i subfamiljen Scilloideae under sparrisfamiljen, Asparagaceae. Flera har föreslagit att släktet borde brytas upp i flera mindre släkten, några med bara ett fåtal arter. En del av de här förändringarna har accepterats. Till exempel så betraktas inte Chionodoxa som ett eget släkte i SKUD längre utan listas numera under Scilla. Jag stoppar där och anger vid respektive art de förändringar jag känner till. Scilla kommer för mig alltid vara namnet på vårlökarna som bildar blå mattor.
Variationen bland Scilla - blåstjärnesläktet
Variationen är stor. Vissa är höst/vinterblommande och andra vårblommande. Alla arter växer med det som klassificeras som riktiga lökar. Blommorna är oftast blå, någon gång rosa eller vita med sex ståndare.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
bifolia - tidig blåstjärna
En i naturen spridd art som växer i centrala, östra och södra Europa, Turkiet och Kaukasus
Gentianablå, uppåtriktade små stjärnformade blommor som dessutom sitter fem till nio stycken samlade i toppen av rödtonade blomstänglar. Bladen är två men ibland också tre och de är gröna men med en rödtonad kant. Det finns flera varianter av den här arten till exempel fyllda blommor men också vita eller rosa. Den fyllda gick snabbt över i vanliga enkla blommor. Den vita är fin men inte så växtglad som övriga scillor och den rosa tenderar att gå över i blått även den. Men den är dessutom en mer smutsrosa än klarrosa.
Den blå räcker och är en mycket fin liten vårlök att odla bland löv i lunden möjligen kompletterad med den vitblommande.
De är tacksamma på de flesta jordar men gör sig bäst i ett ljust eller soligt läge i lunden där de kommer upp bland höstlöven. Förvildar sig genom frösådd.
Blir 10 centimeter och blommar i april.
forbesii - vårstjärna
En art från västra Turkiet som idag klassas som potentiellt invasiv. Synonym med Chionodoxa forbesii
En liten och vårblommande art med blå blommor. Blomstjälken tonar i rött och kommer ur ett bladpar vid basen. Bladen är linjära och ungefär en centimeter breda och rännformade. Blomställningen är förgrenad och kan bära upp till tio blommor. Blommorna sitter upprätta eller lätt nickande i toppen av stängeln och de är upp till två centimeter i diameter. Blomman har blå kalkblad som tonar i vitt mot basen och det ger intrycket av ett vitt öga. Ståndarna är vita och ganska korta, breda och samlade i en cirkel runt fruktämnet.
Etymologi - forbesii hedrar den engelske överträdgårdsmästaren James Forbes (1773 - 1861).
Lär bli 20 centimeter hög men det upplever jag är väl stort, snarare max 15 centimeter hos mig. Blommar i slutet av april och/eller maj.
forbesii 'Pink Giant'
En rosablommande selektion som i alla delar är större än arten.
luciliae - stor vårstjärna, synonym Chionodoxa gigantea, C. luciliae
Växer vilt i västra Turkiet
Stor vårstjärna är en potentiellt invasiv art och bör hållas efter.
Stora och blekt blå blommor med en aning till vitt öga i centrum. Stjälken är ungefär två decimeter hög som fullt utvuxen och omges av två blad vid basen. Bladen är linjära, rännformade och omkring en centimeter breda. Blomställningen är ogrenad eller sparsamt grenad och arten har oftast en eller sällan två stora och dessutom upprätta blommor. Blommorna är stora, ibland upp till fem centimeter vida, och de har en blekt violettblå kalkblad med en bas som tonar i vitt. Ståndarsträngarna är vita, breda och dessutom samlade i ett rör runt stiftet.
Etymologi - S luciliae är uppkallad efter Lucile Boissier (1822 - 1849) som var gift med botanisten E. Boissier. Han var den som beskrev arten och gav den dess vetenskapliga namn.
Blir upp till 20 centimeter hög men oftast lägre upplever jag. Blommar i senare delen av april och/eller maj.
luciliae 'Alba'
Stora vita blommor som oftast sitter ensamma som en öppen stjärna i toppen av blomstängeln. Bildar vackra mattor om den får sprida sig och den är vacker bland löv i lundens tidiga sol. Men passa på så den inte sprider sig för mycket.
Blir 10 centimeter och blommar i april.
luciliae 'Rose Queen'
En sort som lanserades 2008
Mer delikat i uttrycket än den svulstiga S. forbesii 'Pink Giant' ovan. Blommar med klart rosa och för släktet typiska vårstjärnor och den förstärker primörvärdet under buskade och i lunden.
Blir 15 centimeter och blommar tidigt i april.
mischtschenkoana - persisk vårstjärna
En art som växer vilt i Kaukasus och nordvästra Iran
Ljust porslinsblå blommor med en mörkare blå rand i längdriktning på varje kalkblad. Varje lök ger tre stjälkar med minst tre blommor på varje. Blommorna visar sig så snart knopparna kommit ur jorden och blomningen pågår sedan tills stängeln nått sin fulla höjd.
Beskrivs som en art som är bra till förvildning men jag upplever att den uppför sig väluppfostrat och inte breder ut sig något nämnvärt. Därför odlar jag den gärna lite upphöjt och i framkant där jag verkligen kan se den tidiga blomningen. För den är mycket tidig i blom på vårvintern.
Blir ungefär 15 centimeter som mest och blommar tidigt ofta i mars.
rosenii - vitögd blåstjärna
En art från nordöstra Turkiet och Kaukasus
Blommorna är blekt azurblå och dessutom med blått pollen medan de i formen i mycket liknar en hundtandslilja.
De trivs på en ljus plats i ett sten- eller torvparti men de får inte torka ut under sommaren.
Blir ungefär 10 centimeter och blommar i april.
sardensis - tidig vårstjärna
Växer vilt i västra Turkiet
De blåaste blå blommorna men de är också mindre än de hos C luciliae som den liknar. Längs toppen av rödtonade stänglar sitter fyra till tio gentianablå blommor som har ett litet vitt öga i centrum. Namnet kommer från Lydiens huvudstad Sardis.
Blir ungefär 10 centimeter och blommar i mars och/eller april.
siberica - rysk blåstjärna
Växer vilt i östra Europa, Kaukasus till nordvästra Iran
Två till tre blad vid basen av stjälken. Bladen är lysande gröna, formade som rännor och upp till två centimeter breda. Blomställningen är oftast en fåblommig liten klase med nickande, klocklika blommor som sitter på korta skaft. Ståndarna har långa, smala strängar och mörkt blå ståndarknappar.
Etymologi - siberica betyder 'från Sibirien'. Arten kallas ofta scilla vilket är dess vetenskapliga släktnamn.
Blir ungefär 10 centimeter hög och blommar strax efter de tidigaste krokusarna i mars till april.
siberica 'Alba'
En vit variant som är mycket fin och där jag dessutom att blommorna ofta ser fyllda ut trots att de är enkla.
15 centimeter och blommar tidigt i april
