Mina Växter
Ramssläkten
- vackra växter för lunden -
Ramssläkten här finns Polygonatum - Streptopus - Disporopsis - Disporum, det här är fyra mycket vackra ramssläkten. De flesta hör hemma i sparrisfamiljen, Asparagaceae förutom Prosartes som förs till liljefamiljen Liliaceae. Jag har skrivit mer om sparrisfamiljen i en inläggsserie om växtfamiljerna. Disporum och Prosartes fördes tidigare till ett släkte men har nu delats upp så att Disporum har alla asiatiska arter och Prosartes alla arter som växer i Nordamerika.
Det här är sirliga växter för lundens fuktighetshållande, mullrika jord och vandrande skugga. Det innebär dock inte att de vill stå vått utan jorden behöver också vara väldränerad - särskilt för Prosartes och Streptopus. De här två kan vara ganska kinkiga att etablera.
Alla har vackert variegerade varianter och de är helt ljuvliga i lunden men behöver ännu mer omsorg för att etableras väl.
I handeln finns inte särskilt mycket att välja på men växtbytarträffar inom tex STA, Sällskapet trädgårdsamatörerna, bjuder mer. Och utanför Sverige finns ett större utbud. I Japan är utbudet av variegerade sorter mycket större. Man gör selektioner av sorter som får variegerade skott. Inte så konstigt eftersom man fokuserar mer på blad och uttryck än blomning i japanska trädgårdar.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Disporopsis - vinterrams
En släkting till vår vanliga getrams, Polygonatum, och släktet har 10 arter från Asien. De är underbara halvhöga växter för lunden där bladverket är huvudattraktionen även om några har fina blommor. Blommorna är vita-cremevita men ibland med gröna inslag. De är klockformade och hänger under bladverket längs de välvda stjälkarna. Senare på hösten får de bär i orangerött- purpur som hänger under bladverket.
De är någorlunda härdiga hos mig och anges till USDA zon 5 men även om vintergraderna går att översätta så är deras somrar betydligt längre och varmare och vintrarna då också kortare. Så jag håller med om att de är fantastiska växter för lunden med sitt fräscha bladverk men inte om att de per automatik är lättodlade.
De föredrar, som övriga bland ramssläktena, ett halvskuggigt läge med en fuktighetshållande men väldränerad jord med hög mullhalt. Just Disporopsis är ett 'tufft' släkte och kan tolerera mer skugga.
Sprider sig sakta med rhizomer och bildar med tiden små kolonier.
Disporum
Kallas allmännt för 'Fairy Bell' alltså ferams tillsammans med det nordamerikanska släktet Prosartes. Man kan inte med bara ögat särskilja de två släktena åt men de anses såpass skilda att de förtjänar egna släkten. Arterna inom Disporum hör hemma i Asien och ingår i familjen Colchicaceae.
Får vackra, stjärnlika klockor i gult, vitt eller cremevitt.
Trivs i lundens vandrande skugga med samma typ av jord som övriga här.
cantoniense 'Moonlight'
En kompakt sort med ett unikt variegerat bladverk i vitt och grönt där vitt dominerar. Får vackra höstfärger i purpurrosa. Välvda grenar där små blommor sitter i samlingar i bladvecken under stjälkarna.
'Moonlight' är tveksamt härdig hos mig i zon 1-2 men fungerar i kruka. När den växt till sig en aning kommer jag sätta ut en del i ett skyddat lundläge.
> 60 cm, maj - juni
uniflorum
En klumpbildande, upprätt växande perenn som växer till med rhizomer. Bladen är mörkt gröna och elliptiska till ovala. Blommorna är smalt klockformade och ljust gula. Blommorna sitter ensamma eller i en liten samling med upp till tre blommor per blomstjälk. Bären som mognar på hösten är blåsvarta.
60 cm
Polygonatum - ramssläktet
Får i de flesta fall stjälkar som är två till tio decimeter höga, stjälken är rund eller kantig. Bladen är strödda eller i kransar, oskaftade och ovala eller lansettlika. Blommorna är oftast oansenliga och hänger på ett kort skaft från bladvecken ensamma eller i fåblommiga klasar. Färgen kan variera från vit, grönaktigt vit, cremevit över i rosa eller smutsigt rosa. Blomman är tubformad och har sex korta flikar. Bären är röda eller blåsvarta med få frön.
Etymologi - Polygonatum kommer av grekiskans polys (många) och gonatus (knä), namnet syftar på den knöliga jordstammen
Släktet har 55 arter. I Sverige finns tre arter,kransrams (P. verticillatum) med kransställda blad och getrams (P. odoratum) och storrams (P. multiflorum) med strödda blad. Jätterams är en hybrid mellan de två sistnämnda arterna, den är högväxt och rikblommig och odlas ofta som prydnadsväxt.
biflorum - amerikansk jätterams
Bladen är enkla, kala och med pararella nerver de är upp till 18 cm långa. Bladen är uppåtriktade från fästena och sitter längs välvda stjälkar. De får även en vacker gyllengul höstfärg. Blommorna är 2 cm långa och gul-grön-vita och de hänger gracilt i bladvecken, 2-10 per skaft.
> 50 cm, juni - juli
hookeri - dvärgrams
Ö Himalaya, SV Kina
Sprider sig med krypande rhizomer ur vilka stjälkar med täta grupper av mörkgröna och smalt äggrunda blad kommer. Blommorna kommer innan bladen och är ljust rosa till rosalila och uppåtvända. Får svarta, små bär som är 3 mm i diameter, som också är giftiga.
Vacker liten rams som passar i ett upphöjt läge i lunden så man ser blomningen.
Trivs i humusrik, mullhaltig och fuktighetshållande jord som är väldränerad
> 10 cm, maj
humile - smårams
Sydöstra Asien
Mellangröna, motsatta blad och förhållandevis stora vita blommor med en grön teckning.
Sprider sig glatt och raskt men är en underbar marktäckare om man tänker igenom växtplatsen. Har sett en bild av den eller liknande växt där den satts under en ruggbildande bambu. Bilden sitter inpräntad på näthinnan.
15 cm, maj - juni
odoratum - getrams
Jag odlar inte arten men några selektioner från den. Generellt så trivs den här arten i lundens vandrande ljus och med en mullhaltig och fuktighetshållande jord. Men de vill inte stå i vatten utan behöver också god dränering.
Prosartes - felilja
Ett nordamerikanskt släkte som tidigare hörde till det asiatiska släktet Disporum. Anses numera ha tillräckligt särskiljande drag för att bilda ett eget släkte. Skillnaderna är dock nästintill omöjliga att se med ögonen.
Stjälkarna kommer ur rhizomer som sakta breder ut sig. Blommorna hänger ensamma eller i små knippen under bladverket. Får bär på hösten som är gula eller röda. Kallas för 'Fairybells' på engelska och det är väl det draget som lockat mig att odla dem.
De vill, som övriga ramssläkten, växa i en mullrik, fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge.
maculata - fläckig felilja
Östra USA
Cremevita eller gulaktiga blommor med purpurfärgade fläckar. Blommorna hänger ensamma eller i par från ändarna av de gaffellikt förgrenade stjälkarna.
Liknar lanuginosa ovan som växer i Ontario och from söder om New York till Georgia och Arkansas. P. lanuginosa har gula blommor men saknar fläckar.
40 cm, juni - juli
Streptopus - skruvrams
Trots att släktet inkluderats i sparrisfamiljen anser många ändå att liljefamiljen är rätt.
Ett släkte med rhizomata växter som är lite av kosmopoliter och som hittas naturligt i tempererade Nordamerika, Europa och Asien.
Vridna stjälkar som är anpassade till växtmiljöerna som hittas längs bergiga bäckfåror i halvskugga och med förna från barrväxter.
amplexifolius - skruvrams
C och S Europa, N Asien, Japan, V och Ö Nordamerika - SC USA, Grönland
Välvda stjälkar som är uppbyggda i en zig-zag form. Breda, ovala blad i vackert mellangrönd och under dessa hänger ljust gula över till cremevita blommor. Får även lysande röda frukter på sensommaren - hösten.
40 cm, maj - juni