Mina Växter
Ramssläkten
- vackra växter för lunden -
Ramssläkten - här finns de fem släktena Polygonatum, Prosartes Streptopus, Disporopsis och Disporum. Och det är dessutom fem släkten med mycket vackra men också odlingsvärda arter för lunden. De flesta av de här släktena hör hemma i sparrisfamiljen, Asparagaceae förutom Prosartes som förs till liljefamiljen Liliaceae. Jag har ockskå skrivit mer om sparrisfamiljen i en serie inlägg som handlar om olika växtfamiljer.
Disporum och Prosartes fördes tidigare till ett och samma släkte men har nu delats upp så att Disporum har alla asiatiska arter och Prosartes alla arter som växer i Nordamerika. En åtgärd som man för övrigt gjort med fler släkten alltså delat ett släkte i två och fört arter till respektive släkte utifrån kontinent där de växer.
Odla ramssläkten
Det här är sirliga växter för lundens fuktighetshållande, mullrika jord men också vandrande skugga. Det innebär dock inte att de vill stå vått utan jorden behöver också vara väldränerad - särskilt för Prosartes och Streptopus. Arter ur de här två släktena upplever jag kan vara ganska kinkiga att etablera. Väldränerat är särskilt viktigt vintertid upplever jag.
Färgvariationer i bladen hos ramssläktingar
Det finns också vackert variegerade selektioner av flera arter i de här släktena. Och även de är helt ljuvliga i lunden men de behöver ännu mer omsorg för att etableras väl. De är dock väl värda att pröva och svårigheten varierar beroende på hur lite grönt de har i bladen. Men färgvariationen gör de också till ljuvliga blickfång även om ruggarna sällan blir särskilt stora hos de här selektionerna.
Skaffa
I handeln finns inte särskilt mycket att välja på men växtbytarträffar inom tex STA, Sällskapet trädgårdsamatörerna, bjuder mer. Och utanför Sverige finns också ett större utbud. I Japan är utbudet av variegerade sorter mycket större. Man gör selektioner av sorter som får variegerade skott. Inte så konstigt eftersom man fokuserar mer på blad och uttryck än blomning i japanska trädgårdar.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Disporopsis - vinterrams
Det här är en släkting till vår vanliga getrams, Polygonatum. I släktet finns ungefär tio arter som alla kommer från Asien. Samtliga är underbara, halvhöga perenner för lunden eftersom bladverket är huvudattraktionen. Men en del har också fina blommor. Blommorna är vita-cremevita men de kan också ha gröna inslag. De är klockformade och hänger under bladverket längs de välvda stjälkarna. Senare på hösten får de bär i orangerött över till purpur.
De är någorlunda härdiga hos mig och anges till USDA zon 5 men även om vintergraderna går att översätta så är USAs somrar betydligt längre och varmare och vintrarna då också kortare. Därför kan det vara lite lurigt att luta sig mot de härdighetsuppgifterna. Så jag håller med om att de är fantastiska växter för lunden med sitt fräscha bladverk men inte om att de per automatik är lättodlade.
De föredrar, som övriga bland ramssläktena, ett halvskuggigt läge med en fuktighetshållande men väldränerad jord med hög mullhalt. Just Disporopsis är ett 'tufft' släkte och kan tolerera mer skugga. Sprider sig sakta med rhizomer och bildar med tiden små kolonier.
aspersa
Växer vilt i centrala och östra Kina
Det här är en vintergrön rams som bildar mindre ruggar med styva, stadiga stjälkar. Bladen är mörkt gröna, brett lansettlika och dessutom med en blankt vaxartad ovansida. Blommorna kommer i bladvecken och följs ibland också av purpurfärgade frukter.
Blir 30 centimeter hög och blommar i maj - juni
taiwanensis -
En art som precis som namnet antyder introducerats från Taiwan som art men som senare angetts som en underart till den kinesiska arten D. pernyi. Oavsett så introducerades den av Crüg Farm.
En städsegrön art med vackert gröna blad som också har tydliga nerver. Blommorna är klockformade och gröna men också kompletterade med brunröda fläckar. Det vill säga de är ganska intetsägande men ändå spännande med sina intrikata detaljer.
Disporum - feramssläktet
Kallas allmänt för 'Fairy Bell' alltså ferams tillsammans med det nordamerikanska släktet Prosartes. Man kan inte med bara ögat särskilja de två släktena åt men de anses såpass skilda genetiskt att de förtjänar egna släkten. Arterna inom Disporum hör hemma i Asien och ingår i familjen Colchicaceae.
Får vackra, stjärnlika klockor i gult, vitt eller cremevitt.
Trivs i lundens vandrande skugga med samma typ av jord som övriga bland ramssläktena.
longistylum 'Green Giant'
En selektion som bildar en hög rugge som sakta breder ut sig i sidled med rhizomer. Under ideala förhållanden lär den kunna bli tre! meter hög. Bladen är blanka med djupa nerver och tydligt lansettformade och självklart - de är djupt gröna men som i utspringet kan vara rödtonade. Blommorna är hängande, cremevita eller cremefärgat gulgröna och sitter i små kluster under de välvda stjälkarna. Ur blommorna sticker också ståndare och pistiller ut. På hösten följs blommorna av bär som mognar till svart.
Blir upp till 3 meter hög och blommar i maj - juni.
longistylum 'Night Heron' -
En selektion av arten D. longistylum som precis som arten bildar en rugge som breder ut sig i sidled med rhizomer. Får höga och dessutom vackert välvda stjälkar med blad som i utspringet är mörkt purpurfärgade - hence night heron. Bladen som också är vaxartade övergår sen raskt i grönt. Blommorna är vita till gulvita eller blekt gula och kommer under sena våren eller försommaren. De är en läcker kontrast i början av blomningen när bladen har kvar sin mörkt brunröda ton. Bären som kommer under hösten är svartröda och ger en fin kontrast till bladen där bären hänger längs undersidan av stjälkarna. En spektakulär sort särskilt under utspringet när de mörka skotten dyker upp ur jorden.
Förekommer också under de synonyma namnen som fortfarande används - Disporum var. kawakamii 'Night Heron' och Disporum cantoniense 'Night Heron'
Blir ungefär 90 centimeter hög och blommar i maj - juni
aff. megalanthum
aff. som betyder att den liknar eller har drag av arten megalanthum. Den här har jag frösått med frön insamlade i Sichuan: Ya'an, Erlangshan, 2.200 möh
Den har brett ovala blad i vackert mörkt grönt och om jag kommer ihåg rätt är den vintergrön.
Blir hos mig runt eller upp till 30 centimeter hög
smilacinum - vit ferams
Växer vilt i nordöstra Kina, Korea, södra Sachalin, södra Kurilerna men också i Japan
Olivgröna blad som sitter strödda längs de välvda stjälkarna och från spetsarna utvecklas en till två vita och vackert stjärnformade blommor. Breder ut sig till en ganska lös men samlad matta med rhizomer.
Blir ungefär 35 centimeter hög och blommar i maj - juni
uniflorum - gul ferams
En klumpbildande men också upprätt växande perenn som sakta breder ut sig i sidled med rhizomer. Bladen är mörkt gröna, elliptiska till ovala och de sitter strödda längs de lätt välvda stjälkarna. Blommorna är smalt klockformade och ljust gula. Blommorna sitter ensamma eller i en liten samling med upp till tre blommor per blomstjälk. Bären som mognar på hösten är blåsvarta.
Blir upp till 60 centimeter hög.
Polygonatum - ramssläktet
Ett variabelt släkte med arter som kan vara allt från en till tio decimeter höga - alltså pyttesmå till rejält höga. Stjälkarna som särskilt hos de högre är välvda kan vara runda eller ibland kantinga. Bladen är strödda eller sitter i kransar runt stängeln. De är oskaftade och ovala eller lansettlika. Blommorna är oftast oansenliga och de hänger dessutom i korta skaft från bladfästet. Blommorna är ensamma eller kan sitta i fåblommiga klasar. Färgen hos blommorna varierar men är oftast vit, grönaktigt vit, cremevit eller mjukt rosa ibland också smutsigt rosa hos en del arter. Blommorna är tubformade och har sex korta flikar. Bären är röda eller blåsvarta och innehåller bara ett fåtal frön.
Etymologi - Polygonatum kommer av grekiskans polys (många) och gonatus (knä), namnet syftar på den knöliga jordstammen
Släktet har 55 arter. I Sverige finns tre arter,kransrams (P. verticillatum) med kransställda blad och getrams (P. odoratum) och storrams (P. multiflorum) med strödda blad. Jätterams är en hybrid mellan de två sistnämnda arterna, den är högväxt och rikblommig och odlas dessutom ofta som prydnadsväxt. Men utöver arterna finns också en lång rad selektioner med varierande bladfärger. Och dessa är mycket fina att ha i lunden.
amabile -
En lågväxande art som också har ett sirligt växtsätt. Bladen är mörkt olivgröna och dessutom ovala eller omvänt äggformade. Blommorna sitter i ändan av en liten blomstjälk som bär två blommor i varje klase. Hittar inte direkt någon information om arten i sig men det finns en del sorter ibland samlare av lundväxter. Men jag tycker att även arten är vacker och odlingsvärd
biflorum - amerikansk jätterams
Bladen är enkla, kala och med pararella nerver men de är också mycket långa, ända upp till arton centimeter långa. Bladen är uppåtriktade från fästena och sitter längs välvda stjälkar men de är även många och sitter därför lite överlappande. De får dessutom en vacker gyllengul höstfärg. Blommorna är gul-grön-vita och ungefär två centimeter långa. De hänger gracilt från bladvecken längs de välvda stjälkarna och är samlade i klasar med två till tio blommor i ändan av varje skaft.
Breder ut sig i sidled med rhizomer men begränsas relativt lätt genom att gräva upp oönskade skott.
Blir upp till 50 centimeter hög och blommar i maj - juni
cirrhifolium - synonym P. trinerve
En upprätt nästan klättrande perenn. Bladen är tre till sex och är smalt lansettformade. Och de sitter dessutom i en krans runtom stjälkarna. Blommorna är vita, grönvita eller ibland också ljust lila och formade som tuber med tillbakavikta flikar nertill. Följs också senare av röda bär.
Blir någonstans mellan 30 till 90 centimeter hög och blommar från våren
curvistylum - smalrams
Slanka och välvda stjälkar som bär blad och blommor som också sitter samlade i kransar. Bladen som är matt grågröna har också en röd ton. De är även avlångt utdragna och dessutom med en tydlig mittnerv. Blommorna är violetta till cremefärgade och sitter två och två i ändan av en lång stjälk. Blommorna är också relativt korta och med tydligt tillbakavikta flikar nertill. Slender arching stems clothed in narrow purple-tinted leaves carry clusters of little mauve bell-like flowers, in early summer.
Blir 60 centimeter hög och blommar i maj - juni
hookeri - dvärgrams
Växer vilt i östra Himalaya men också i sydvästra Kina
Sprider sig med krypande rhizomer ur vilka stjälkar med täta grupper av mörkgröna och smalt äggrunda blad kommer. Blommorna kommer innan bladen och är ljust rosa till rosalila och uppåtvända. Får svarta, små bär som är tre millimeter i diameter, som också är giftiga.
Vacker liten rams som passar i ett upphöjt läge i lunden så man ser blomningen. Det är också den minsta jag odlar i släktet.
Trivs i humusrik, mullhaltig och fuktighetshållande jord som är väldränerad
> 10 cm, maj
humile - smårams
Sydöstra Asien
Mellangröna och dessutom motsatta blad längs stänglarna. Blommorna är förhållandevis stora och vita men de har också en grön teckning.
Sprider sig glatt och raskt men är en underbar marktäckare om man tänker igenom växtplatsen. Har sett en bild av den eller liknande växt där den satts under en ruggbildande bambu. Bilden sitter inpräntad på näthinnan.
Blir 15 centimeter hög och blommar i maj - juni
humile 'Shiro Shima Fu'
En selektion av arten som har blad variegerade i gult och grönt. Det verkar för övrigt vara så med de här selektionernas namn att de definierar en specifik färgsättning. Och därför kan sortnamnet som till exempel 'Shiro Shima Fu' användas på alla selektioner av olika släkten som har det specifika färgmönstret.
x hybridum - jätterams
En hybrid som uppstår spontant i naturen där arterna Polygonat multiflorum × odoratum överlappar varandra i Europa inklusive Sverige. Jag odlar inte den här men det finns några fina sorter av den. Men liksom övriga ramsar breder den ut och namnsorterna ut sig och det är bra att tänka igenom växtplatsen innan. Men det går också att begränsa den i ytterkanterna genom att gräva upp skott med spaden.
x hybridum 'Golden Gift'
En stor och kraftig rams med typiskt välvda stjälkar där blommorna syns bra eftersom den är så hög. Den här selektionen ska ha limegula - limegröna blad men jag upplever den mest som grön men eventuellt beror det på att den stått för skuggigt. Ska därför prova den även i ett mera soligt läge. Den bildar en tydlig rugge men sprider också ut sig i sidled med rhizomer. Har flyttat den till ett område bland några rhododendron där den kan få växa fritt trots allt.
x hybridum 'Striatum'
Mörkt gröna blad med attraktiva teckningar i vitt och ljusgrönt. Sprider sig i rätt miljö men går trots det relativt lätt att hålla efter. Och den är ett fint inslag i en rabatt. Jag har försökt skapa en 'vit rabatt' och där gör den sig fint.
Blir ungefär 55 centimeter hög och blommar i maj
odoratum - getrams
Jag odlar inte arten men några selektioner från den och totalt sett finns det många. Generellt så trivs den här arten i lundens vandrande ljus och med en mullhaltig och fuktighetshållande jord. Men trots det vill de också ha en god dränering och får absolut inte stå i vatten särskilt inte vintertid.
odoratum 'Byakko'
En mycket gammal och tydligen nästan utrotad sort som använts mycket till bladgrönt - åtminstone enligt en del källor. 'Byakko' betyder vit tiger och det stämmer väldigt bra med bladens utseende. Men först, stjälkarna är välvda och vackert röda. Och längs de sitter bladen strödda. I utspringet ska bladen vara gröna för att senare till hälften övergå i cremevitt från stjälken och uppåt men alltså inte hela vägen. Men det här gör också att den är svagväxande även om den beskrivs som ' reasonably vigorous'.
Blir ungefär 60 centimeter hög
odoratum 'Echicho Nishiki'
Den här selektionen ska ha ljust gröna blad som också har stråk med gröna och vita markeringar. Som äldre, oklart om det gäller det enskilda bladet eller plantan, lär den få bredare vita stråk mot bladkanterna. Blommorna är vita, klockformade men också doftande och de hänger precis som hos övriga arter och sorter i bladvecken.
Cirka 25 centimeter hög och blommar i maj - juni
odoratum 'Kouryu'
Eventuellt är sortnamnet felstavat hos plantskolan eller så finns två snarlika namn. Sorten 'Koryu' har långa lansettformade blad i matt grönt. Men längs mitten går ett lätt silvertonat band där bladet också ser ut att vara lätt rynkat. Framtiden får utvisa vilken sort jag skaffat.
odoratum 'Red Stem'
Här är de röda och vackert välvda stjälkarna i fokus eftersom de inte bara är röda utan lysande röda särskilt tidigt på säsongen. Mot de röda stjälkarna bildar strumpan nertill, hinnan, i ljust rosa en fin kontrast. Bladen är gröna och sitter strödda längs stjälkarna. Blommorna är cremevita men de har också svagt gröna spetsar längst ner på kronbladen på ett typiskt vis. Helheten blir alltså både elegant och vacker.
Blir cirka 50 centimeter och blommar i maj - juni.
prattii - praktrams
Växer vilt i sydvästra Kina
Matt mellangröna och jämnbreda smala blad. Blommorna är violetta eller kanske snarare smutsrosa, små och hängande. De sitter i en liten samling i ändan av en kort stjälk från bladvecken. Bären är gröna men med röda prickar. Introducerades från Kina av Göteborgs botan relativt nyss - 1980-tal? En sirlig art som jag saknade när jag trodde den försvunnit men tack och lov stog den där en dag igen.
Blir upp till 50 centimeter hög och blommar i maj - juni
Prosartes - felilja
Ett nordamerikanskt släkte som tidigare hörde till det asiatiska släktet Disporum. Anses numera ha tillräckligt särskiljande drag för att bilda ett eget släkte. Skillnaderna är dock nästintill omöjliga att se med ögonen.
Stjälkarna kommer ur rhizomer som sakta breder ut sig. Blommorna hänger ensamma eller i små knippen under bladverket. Får bär på hösten som är gula eller röda. Kallas för 'Fairybells' på engelska och det är väl det draget som lockat mig att odla dem.
De vill, som övriga ramssläkten, växa i en mullrik, fuktighetshållande men väldränerad jord i ett halvskuggigt läge
maculata - fläckig felilja
Växer vilt i östra USA
Cremevita eller gulaktiga blommor som också har små, strödda fläckar i purpur. Blommorna hänger ensamma eller i par från ändarna av de gaffellikt förgrenade stjälkarna. Bladen är ljust gröna, ovala och dessutom med tydliga nerver.
Liknar lanuginosa som växer i Ontario och from söder om New York till Georgia och Arkansas. P. lanuginosa har gula blommor men saknar fläckar.
Blir 40 centimeter och blommar i juni - juli
smithii - storblommig felilja
En art som växer vilt i längs USAs västkust
Har upprätta och välförgrenade stjälkar med blad som är ovalt lansettformade men som också har en tvär bas. Bladkanterna är håriga till en början men håren försvinner under säsongen. Blommorna är vita till cremevita och formade som en cylinder med lätt utbredda spetsar.
Blir allt mellan 30 och 100 centimeter hög och blommar i juni
Streptopus - skruvrams
Trots att släktet inkluderats i sparrisfamiljen anser många ändå att liljefamiljen är rätt.
Ett släkte med rhizomata växter som är lite av kosmopoliter och som därför hittas naturligt i tempererade i Nordamerika, Europa men också i Asien.
Precis som namnet antyder är stjälkarna vridna och det är en anpassning till de växtmiljöer där arterna växer. Man hittar den i vilt tillstånd längs bergiga bäckfåror i halvskugga och dessutom med förna från barrväxter.
amplexifolius - skruvrams
Centrala och södra Europa, norra Asien, Japan, västra och östra Nordamerika - sydcentrala USA men också på Grönland - en sann kosmopolit
Välvda stjälkar som är uppbyggda i en zig-zag form. Breda, ovala blad i vackert mellangrönt som också har tydliga nerver. Under bladen hänger de stora och ljust gula blommorna som ibland också kan vara mer cremevita. Får även lysande röda frukter på sensommaren - hösten.
Blir 40 centimeter hög och blommar i maj - juni