nejlika, familj - Caryophyllaceae

Perenner härliga att odla inte minst för den kryddiga doftens skull. Bladverket är många gånger minst lika vackert som blommorna och bidrar till en lång säsong.

De flesta arter och sorter trivs bäst i ett soligt och väldränerat läge.

Ett- till fleråriga, kala eller fint håriga örter. Stjälkar är upprätta, enkla eller greniga och beroende på art olika höga. Bladen är motsatta och smalt lansettlika med en helbräddad kant. Blommor kommer ensamma eller i glesa eller täta tvåsidiga knippen. Foderbladen är smalt cylindriska och rörformade vid basen omges de av två till fyra hylsblad. Kronbladen är rosa, röda eller vita  ofta med mörkare fläckar i blommans centrum och i spetsen är de ofta tandade eller djupt fransade.  Blomman har 10 ståndare och två stift. Frukten är en enrummig kapsel som öppnar sig i fyra 'tänder'.

Etymologi - Dianthus kommer av grekiskans dios (Zeus, gudens) och anthos(blomma) och betyder 'Zeus blomma', namnet var ett växtnamn redan hos Theofrastos, 300 f. Kr.

Släktet har omkring 300 arter varav sex förekommer som bofasta i Sverige. Den vanligaste är backnejlika(D. deltoides). De två arterna borstnejlika (D. barbatus) och brödranejlika (D. carthusianorum) är ursprungligen odlade, men förekommer nu förvildade. Flera andra arter odlas i trädgårdar och kan ibland förvildas, bland annat bergnejlika (D. gratianopolitanus), fjädernejlika (D. plumarius) och trädgårdsnejlika (D. caryophylleus), vilken är en av de äldsta kända trädgårdsväxterna med en historia som går tillbaka till 1500-talet.