Berberidaceae – berberisfamiljen älskad och hatad
Berberidaceae – berberisfamiljen som triggade hela funderingen, vilka familjer odlar jag egentligen växter ur? Och odlar jag flest av de familjer jag tror? Dessutom är familjen så mycket mer än taggiga buskar. Vi får väl se. Hittills leder Asparagaceae – sparrisfamiljen på grund av alla olika sorters Hosta jag odlar. Berberis – den hatade, taggiga och enligt många fula busken som nog kantade fler skolgårdar än någon annan buske… Det var med förvåning jag långt senare förstog att sockblommorna som jag gillar så mycket tillhörde samma familj.
Familjen innehåller 18 släkten, uppgifterna varierar, och ca 570 olika arter. Mahonia känner många till. Men det är ganska nytt och tidigare hade Berberidaceae bara 4 medlemmar. Läser att Berberis och Mahonia är så nära släkt att det finns en korsning mellan dem. Flera släkten innehåller bara några få arter och att berberissläktet innehåller i särklass flest i familjen.
Berberidaceae, Lövfällande eller vintergröna buskar, eller fleråriga örter. Grenar med eller utan tornar. Blad strödda, enkla, parbladiga eller två till tre gånger pardelade. Stipler saknas. Blommor tvåkönade, ensamma eller i glesa till täta klasar. Yttre hylleblad i två eller flera, två- eller tretaliga kransar, inre hylleblad i två kransar. Ståndare i två, två- eller tretaliga kransar. Fruktämne översittande. Frukt en kapsel eller ett rött eller blåsvart bär.
Källa: Den virtuella floran
Jag odlar:
- Achlys – hjortbladssläktet, 1 art hos mig
- Berberis – berberissläktet har flest arter inom familjen
- Caulophyllum – azurbärssläktet, 3 arter från Asien och Nordamerika
- Diphylleia – paraplybladssläktet, 3 arter
- Dysosma – pandabladssläktet, ca 10 arter enligt Wikipedia som inte alltid är så uppdaterat
- Epimedium – sockblomssläktet, 60+ arter
- Jeffersonia – presidentsippssläktet med 2 arter
- Nandina – heter nandinasläktet på svenska, odlar är lite överdrivet här – jag har frösått 2017
- Podophyllum – fotbladssläktet
- Ranzania – ranzaniasläktet en art
Achlys, hjortblad
Jag odlar Achlys californica för bladens skull. Tyvärr har den inte bildat någon tät matta utan väver sig fram bland andra växter i en våtbädd. Men bladen är vackra och kanske skulle den växa tätare i en mer kompakt jord. Får se hur det går med dess framtid hos mig. Det var inte riktigt det växtsätt som jag tänkt mig.
Achlys californica
Berberis nyfunnen kärlek
Våren 2017 köpte jag en liten berberis, det släkte som har övervägande delen av alla arter inom Berberidaceae, Den lilla godsaken hette ’Pow Wow’ en upprättväxande med smalt växtsätt som jag kan bedöma det nu. Den har röda knoppar och gula blad i utspringet som långsamt övergår i grönt under sommaren. Men sen har jag också sått flera berberisarter med frön från Kina och Frankrike. Så jag hoppas på en mångfald på sikt. Varför? De har ofta vackra blad, underbar blomning, får fina bär och härliga höstfärger. De levererar alltså vår-sommar-höst vet inte om jag kan begära så mycket mer. ’Pow Wow’ är nyplanterad och var lite tilltufsad från plantskolan. Men jag tror på den framgent. Det finns mer berberisinspiration på ODLAs hemsida.
De jag frösådde våren 2017 från Kina är bara plockade som Berberis sp. alltså arten okänd. Men bilderna var väldigt vackra. Se nedan
En berberisart, Berberis sp., från Kina som jag sått. Tyckte att bladen men framförallt de röda klockorna till blommor var väldigt vackra
Caulophyllum – azurbär
Släktet innehåller 3 arter när jag googlar men bara 2 arter enligt SKUD. Jag odlar C thalictroides, på svenska azurbär men det vetenskapliga namnet betyder thalictrumliknande en beskrivning som stämmer. Blommar i maj med raffinerade, många skulle nog säga intetsägande, gulgröna blommor över ett grågrönt bladverk och mörka foderblad. Mycket vacker att titta nära på. Det svenska namnet kommer av de bär som kommer efter blomningen. I lunden i min förra trädgård var perfekt att fota den här typen av växter som kanske är lite intetsägande på håll.
Diphylleia – paraplyblad
Är på tillväxt kan man säga. Jag har sått frön i omgångar men det är ett släkte som behöver sås med färska frön. Underbara att odla i grupp under träd i lunden. De blir runt 50 cm höga. Det brukar vara 3 arter jag hittar i olika frölistor: cymosa, grayi och sinensis. Blomningen är ganska intetsägande det är bladverket och fruktställningarna som är intressanta. Bilden är från Oslos botaniska trädgård som har en stor grupp av Diphylleia cymosa.
Epimedium – sockblommor
Underbara, vintergröna marktäckare för halvskuggiga lägen. Bladverket är väldigt vackert i sig själv och kan få underbara höstfärger. Men så en kort tid på våren kommer blomstänglar fyllda med små spindelliknande, otroligt fascinerande och vackra blommor. Jag försöker klippa undan de gamla bladen på vårvintern för att blomningen verkligen ska synas. Enligt registret ska jag ha 20 olika blandat arter och namnsorter. Och jag tvekar inte om jag springer på en ny sort… Men jag har lärt mig att den blekgula och röda sockblomman, E. x versicolor och E x rubrum, bildar en tät ogenomtränglig matta av rötter i jordytan och det kan vara värt att tänka på när man planterar den.
-
- Epimedium x versicolor, blekgul sockblomma
-
- Epimedium x rubrum, röd sockblomma
-
- Epimedium grandiflorum ’Lilafee’
Jeffersonia – presidentsippor
Man hör av namnet att de är ståtliga, eller? Njae egentligen är de ganska små men mycket, mycket vackra. Däremot kan man lista ut att de två arter som finns i släktet kommer från Nordamerika. Det här är växter man får handskas lite försiktigt med när man vill skapa fler. Enklast är frösådd med färska frön. Delning av etablerad planta – då dör sannolikt hela härligheten – jag har prövat. Men ett tips jag fått är att mycket försiktigt försöka lossa skott i ytterkant av ruggen utan att gräva upp den och sen skilja av dem. Jeffersonia diphyllea har ett bladpar, eller blad som liknar ett par elefantöron, ungefär som Achlys ovan fast utan mittfliken. Blommar kort men vackert i vitt.
Jeffersonia dubia en fortfarande liten frösådd som blommar i vackert syrenlila andra året efter utplantering
Nandina domestica
domestica – som inhemsk men det är den knappast här. Men det är en vacker bladväxt som i varmare klimat får stora klasar med röda bär på hösten. Men jag såg plantor utanför en plantskola i höstas och ’bara’ bladverket var en vacker kontrast mot en låg, taggfri hagtorn. Så här såg buskarna ut i Lyon. Så jag odlar är kanske fel – jag har frösått…
Podohyllum – fotblad och Dysosmia – pandafotssläktet
Dubbelkollade i SKUD igen för fotblad är ett släkte som jag trodde och har sett uppdelat i flera släkten. Men i SKUD tillhör de jag odlar Podophyllum. Jag odlar hexandrum, indiskt fotblad och peltatum, amerikanskt fotblad. Sen väntar jag spänt på frösådder av hexandrum ’Royle’ och pleianthum. Dysosmia – Verkar som vackra variegerade former som säljs under namnet ’Podophyllum’ egentligen hör hit. Verkar väl vettigt, när jag tittar på bladen hos ’Spotty Dotty’ så är de inte så lika fotbladen egentligen utan betydligt mer lika D delavayi, pandafotblad. Inte för jag nånsin sett någon pandafot. Märker att den enda som fotats åtskilligt är ’Spotty Dotty’. Förutom de här två släktena ser man ibland att hexandrum får heta Sinopodophyllum som SKUD inte godkänner. Det är kanske lika svårt att vara växt som människa… ..eller så är växterna lyckligt ovetande om diskussionerna människor emellan om vart växterna hör.
-
- Läckraste fotbladet – Podophyllum pleianthum
-
- Podophyllum ’Spotty Dotty’ syn. Dysosma ’Spotty Dotty’
-
- ’Spotty Dotty’ i blom
Ranzania
En endaste art Ranzania japonica som växer i Norra Japan. Bladen påminner om sockblommans men ranzanian är högre ca 40 cm. Hoppas våren 2018 blir fin och frostfri så att jag äntligen kan få tagit lite bilder på en rugge utan frostskador. Blommorna kommer före bladverket är fullt utvecklat likt sockblomman. Jag har köpt mitt exemplar som en fröplanta på Göteborgs botaniska och planterade i en torvbädd. Det gick finfint men senare fick jag höra att det möjligtvis är 3:e gången gillt som gäller. Tur jag inte visste det från början.
Sammanfattningsvis så finns det många likheter bland perennerna i blad- och växtsätt i Berberidaceae. Berberisbladen liknar genom att bladkanten ofta är tandad precis som hos flera sockblomsarter. Jag känner mig lite snuvad på konfekten.
Jag trodde jag hade mängder av växter i Berberidaceae… ..men kommer ’bara’ upp i 29 om jag räknar bort frösådderna. Håller tummarna för att det gror bra till våren.
Nästa släkte på tur är Colchicaceae. Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…
Hej Carina!
Intressant läsning och till min stora förvåning återfinns både sockblomma och Ranzania inom denna stora familj. Jag har odlat just Ranzania ganska många år men om jag inte passar den äter mössen upp den små skotten som kommer tidig vår.
Jag tillhör nog dem som rynkar på näsan åt taggiga berberisbuskar men jag håller smått på att omvärdera en del och då tänker jag på de små, färggranna buskarna som numera har blivit så populära, jag skulle nog gärna plantera en sådan.
Kkram!
Tack Gunilla! Prata inte om möss… De har tagit sig in och kalasat rejält i mina lökbäddar. Colchicum är tydligen favorit. Jag har kanske kikat mer efter likheterna. När jag skapade databasen la jag till en kolumn för familj. Jag upplever att bladen vecklar ut sig på samma sätt hos sockblommorna och Ranzanian och att i det stadiet är de rätt lika.
De var faktiskt de där små och vackra buskarna som öppnade mina ögon också 🙂
Kram, Carina
Tack för lärorikt och intressant inlägg! Imponerad över allt arbete du lägger ner. Delar kärleken till sockblommor även om jag tycker det är svårt att hitta nya platser för jag vill ha mycket av de jag redan har också. Stora böljande sockblomsmattor är vad jag längtar efter.
Kram
/Anette
Tack Anette! Ja det är ju det där med att behöva prioritera… Ingen lätt sak. Förstår väldigt väl att du vill ha stora mattor för massverkan blir otroligt läcker. Tack och lov breder inte alla ut sig och en del växer till och med riktigt sakta.
Kram, Carina
Hej Gunilla
Ja denna familj är speciell – vem skulle tro att Berberis och Podophyllum är besläktade?
Jag tror det var Marie- Hortofilia som berättade för mig.
Jag kommer inte upp på 29 – har ”bara” 11 olika Epimedium, 2 Podophyllum och 1 Jeffersonia (den andra:) Men jag har ett släkte du inte har med: Amerikansk Epimedium: Vancouveria hexandra. Den fick jag i somras från Marit:)
Kul med nästa familj – tror bara jag har en 2-3 arter.
Ha en trevlig kväll
Hej Karsten!
Vancouveria är väldigt söt men jag har varit i valet och kvalet eftersom den breder ut sig snabbt och rejält. Men en är beställd till våren. Vet inte varför jag hade fått för mig att jag har så många inom den familjen. Men det är väl det som är spännande med det här ämnet 🙂 Och visst är det kul med alla konstiga släktskap.
Ha det gott! Carina
Jeg har nok stukket meg nok på Berberis til at den får noen plass her. Jeg hadde Mahonia der jeg bodde før, og den stikker ikke på langt nær så mye. Men at de er i slekt er lett å forstå.
Epimedium visste jeg om fra før at de var i slekt, men jeg visste ikke om Podophyllum og Jeffersonia. Spotty Dotty står øverst på min ønskeliste. Jeg plantet den antagelig feil her, så jeg må bare prøve den en gang til.
Vancuveria hexandrum er også en nær slektning av epimedium. Epimedium har jeg begynt å samle på, for jeg synes de har så vakre blomster og blader. Det finnes så mange nye sorter av de som har kommet til salgs de siste årene.
Klem, Marit
Vem vet… Jag kanske kommer ångra mig bittert om några år och börja gräva upp berberis 🙂 ’Spotty Dotty’ var dyr när jag köpte den och jag var lite nervös första vintern eftersom jag hört att den inte var helt lätt att etablera. Särskilt som jag hade satt den i en våtbädd. Men tack och lov gick det bra och den har till och med börjat blomma.
Sockblommor är favoriter här också 🙂 Men Vancouveria har jag inte hittat här men såg den i en lista nu.
Kram, Carina
Man får tacka så mycket för dina genomgångar av olika familjer. Just den här har man ju många av, utan att veta att dom var släkt till Berberis – för det är en växt jag aktat mig noga för!
Tyvärr – för egentligen är jag enormt förtjust i dom, det finns ju såna massor av olika mycket vackra buskar att välja på. Men…jag är otroligt försiktig med alla växter med taggar, så det tog lång tid innan jag planterade några rosor t.o.m. (här på Rosornas Ö). Tror att jag sammanlagt har bara 2-3 arter med taggar förutom klängrosorna.
KRAM
Susie
Det är ju bra att växtriket är så stort och att det finns så mycket att välja ur beroende på vad man gillar och ogillar. Jag har inte så ont av taggar som det är nu. Tänker att det kan vara en fin miljö för småfåglar som vill sitta skyddat. Var jag är i morron? Ingen aning 🙂
Ha det gott! Carina
Interessant læsning og morsomt, fordi jeg også for noget tid siden efterhånden lavede et indlæg om berberisfamilien . Mange af planterne i dit indlæg går igen i mit, men du har også inddraget flere, som jeg ikke fandt plads til. Som jeg husker det, gik jeg mere i dybden med berberis og mindre med epimedium. Cool!!
Men vad spännande – det känns som jag missat det men minnet är kort. Jag ska i varje fall ta och kika – kanske hittar jag något nytt och spännand. Jag hade inte så många bra bilder på berberis. Mest några bär och en namnetikett 🙂
Tack ska du ha! Carina
Först och främst, jag är djupt imponerad över det jobb du lägger ner. Det här är en guldgruva för oss andra. Ett stort tack och jag blir lika glad när jag kommer till slutet på varje inlägg och ser texten … nästa släkte på tur är … för då vet jag ju att det kommer ytterligare inlägg. Och ännu har du bara klarat av B. Tänk så mycket intressant som väntar.
Och som vanligt så hade jag inte en aning att allt detta ingick i familjen Berberidaceae. Minna minnen av berberis är väl som många andras. Jag stack mig på dom när jag var barn och jag tyckte dom fanns överallt. Vid skolan och i villaträdgårdarna. Men jag vet att jag tyckte dom blev fina på hösten i varje fall.
Sockblommor tycker jag mycket om men i min lilla täppa har jag inte vågat mig på dom. Är rädd dom ska ta över. Presidentsippa har jag haft men den har försvunnit. Jag undrar om jag inte har ett svagt minne av att jag försökte flytta den en gång. När jag läser det du skriver om hur känsligt den är vid delning så är det nog jag själv som förmodligen är orsaken till att den försvunnit. Bilden från Lyon är fantastiskt vacker!
Du konstaterar att du bara har 29 familjerepresentanter. Själv har jag 0 men kunde haft 1, Presidentsippan.
Nu ser jag med spänning fram mot nästa släkte!
Kram Anita
PS! Vi pratade ju purjolök. Igår såg jag på Mandelmanns och Marie planterade purjolökar som övervintrat för att ha som blommor. Och hon sa just det där som vi pratade om, att man kan pröva med att plantera purjo man köper om det finns rötter. Det tror jag det finns på dom som säljs på torget. Jag ska banne mig prova, bara på kul och se om det fungerar. Tyckte det var lite kul att det kom upp just igår i och med att vi pratat om det nyligen 🙂
Härligt med snabbt svar från Mandelmanns 😉 Jag väljer och vrakar bland familjerna… ..de är för många för att ta alla. Så jag vill ha de där jag själv har flera släkten i och jag vill ha lite bilder att illustrera med. Ämnet är tillräcklit torrt ändå.
Men då kan jag maila dig tips om Epimedium jag odlar som inte sprider sig så. Sockblommorna är tåligare än presidentsippan så det går att sätta spaden i också.
Ok – jag är nöjd jag hoppas mycket på det som står i kallbänkarna också.
Kram, Carina
Vilket jobb och så systematisk du är :). Intressant läsning. Har beundrat Diphylleia på Botan Gbg många gånger. Den är fantastisk men så stor den blir. Så det får nog blir beundran på avstånd. Kul att se vad man har inom släktet. Men berberisbusken har nog ett tag kvar innan den kommer in i min trädgård.
//Helene
Tack Helen! Jo jag är nog systematisk när jag gör saker, åtminstone vissa. Allting tar ju tid och tiden vill jag använda effektivt. Så det blir tid kvar att leva och njuta… Jag har heller aldrig släppt lös Diphylleia men ska förhoppningsvis hitta något bra ställe så småningom.
Ha det gott! Carina
Den där översta vita blomman påminner nästan om en blåsippa. Jag blir alldeles pirrig i magen när jag ser alla vackra blommor – det är ha-begäret som vaknar. Och det ska det INTE göra. Jag ska bli en sansad odlare som inte slänger sig över första bästa skönhet. Jag ska försöka planera och skapa en rabatt med eftertänksamhet. Men jag är fascinerad. Tänk att berberis har så fina släktingar. Vi hade sådana buskar som häck från framsidan av huset när jag var liten. Minnet av hur ont det kunde göra i bara fötter och hjulande händer är känns väldigt färskt i mitt minne. Vi hade även mahonia.
Kram
Linda
Men nej, allergisk mot amaryllis. Det låter ju inte alls kul. Förstår att du lyckas glömma bort det framåt hösten. Själv har jag väldigt svårt att komma ihåg att jag är överkänslig mot choklad … 😉
Ha det så gott!
Linda
Jag säger som många andra: Hade ingen aning om att de allesamman är släkt!!
Jag köpte en berberis på rea för 3-4 år sen och tänkte att den får bo i surjordsrabatten. Och från första säsongen blev det en favorit. Så otroligt vacker men långa hängande grenar, gul vacker blomning och fina höstfärger med röda fina bär. Den heter Red Tears 🙂
Tack för all inspiration!
Kram
Berberis och sockblomma alltså. Ok. Verkligen allmänbildande och fina inlägg du gör Carina, stort tack för detta. Det är intressant och kul att lära sig mer om växters samhörighet. Kanske skulle inläggen fungera fint som en serie i TA också? Bara en tanke!
Kram Kristina
Tack Kristina! Christina och jag har en del kontakt både genom foto och STA-gruppen på Facebook. Jag blev tyvärr tvungen att tacka nej till jobbet som redaktör förra våren när Owe först skulle lämna. Hon vet redan om serien och hör säkert av sig om det är intressant 🙂
Kram, Carina