Mina Växter
B
- växter för lunden -
B innehåller flera tacksamma och vackra släkten där många dessutom fungerar fint i lunden.
Släkten för lundens miljö under B
Beesia är ett lite ovanligare släkte med fantastiskt vackra blad och ett släkte som också är väl värt att leta efter. Men också B som i Bensoniella är oerhört tacksamma bladväxter för lunden och de fungerar fint som marktäckare.
Sen finns släktet som många älskar att hata under B. Jag tänker på Bergenia som jag tycker är ett fantastiskt släkte med sina vackra blad och maffiga blomställningar. Dessutom är de tacksamma och lättodlade.
Torktåliga perenner som kontrast under B
Berkheya är ett fascinerande släkte med väldigt vackra blommor. Blommorna ser nästan ut som eterneller från början.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Beesia under B
Ett släkte som ingår i familjen Ranunculaceae där många av lundens vackraste perenn också ingår. Släktet innehåller 2 arter, calthifolia och deltophylla, som båda hör hemma i Kina.
Beesia är en botanisk kusin till akleja och Helleborus men också till klematis. Introducerades i västerländska trädgårdar så sent som 1996 och som från början fördes till USA av Dan Hinkley.
Beesia är vintergröna marktäckare med blanka, hjärtformade men även läderartade blad. Blommorna sitter i toppen på stänglar en bit över bladverket.
Föredrar ljus skugga och en fuktig men ändå dränerande jord. De är mycket fina tillsammans med julrosor, hostor och ormbunkar i ett lundparti.
calthifolia
Norra Burma, sydvästra, centrala och södra Kina
En art som har blanka och dessutom vintergröna hjärtformade blad med ljusare nerver. Bladen tonar också över i brunrött vintertid. Blommorna är små och vita och svävar på stjälkar ungefär tio till femton centimeter över bladruggen som oftast håller sig under tio centimeter. Blommar av och till från april och ända in i augusti. En mycket vacker och vintergrön perenn för lundens ljusare lägen.
Bensoniella
Ett släkte med en art listad i SKUD och som ingår i familjen Saxifragaceae
oregana
Västra USA; Klamath Mts
En väst utan svenskt namn och som är endemisk till bergskedjan ovan. En på många sätt oansenlig växt med gröna blad som oftast är fina vintern igenom. Blomstänglarna reser sig över bladverket och liknar flaskborstar under blomningen med sina små och vita blommor med gulgröna ståndare som sticker ut lite utanför kronbladen. Men efter blomningen blir den lite 'kuriös' genom att det bildas samlingar av små svarta frön i vecken där blommorna slutit an till bladstjälken. En växt som listas som 'rare' i Kalifornien. Tycker den är fin och tacksam som marktäckare i lunden men det kan vara värt att ta undan en del blomstjälkar innan den hinner fröa fritt.
Trivs bäst i en lätt fuktighetshållande jord och lätt skugga kanske med vandra sol. Där blir ruggen cirka 15 centimeter hög och den blommar i maj till juni.
Bergenia
Ett släkte som många älskar att hata och som ingår i familjen Saxifragaceae som innehåller flera vackra bladplantor för lunden och andra lägen.
Bergenior har blanka och vintergröna blad som ofta får röda nyanser när temperaturen faller på hösten. De blommor med klocklika blommor i vitt och olika rosa men också över till nästan röda toner. Blommorna sitter samlde i klaseliknande samlingar där blomstjälken är grenad och grenarna är dessutom ofta vackert välvda.
Bergenia är väldigt tåliga och anspråkslösa och klarar de flesta lägen utom de torraste. Och då får man en vacker vintergrön marktäckare. Man kan rensa bort fula blad tidigt på våren och toppdressa med ett lager ny och näringsrik jord.
Bach - hybrid
En av Eric Smith's hybrider och den är uppdragen 1972 vid Hadspen House
Nätt och blankt bladverk som rodnar i rött och brons under vintern. Bladruggen blir ungefär 40 centimeter. Blomsamlingarna är stora och tätt packade där de individuella blommorna är ljust rosa men som senare bleknar till vitt. Blommar i april till maj.
Pink Dragonfly - hybrid
Bildar en vacker liten rugge som blir maximalt 30 centimeter hög och som har mindre blad än hos de vi oftast tänker på. Bladen är vackert mellangröna men tonar ofta i brunrött i utspringet och de får också ofta fina höstfärger. Blommorna är relativt stora i relation till bladen och de är lysande chockrosa. Blommar i april till maj.
En mycket vacker sort men de är lite mer kinkiga att odla och flera av namnsorterna som liknar den här har senare försvunnit från plantskolorna igen.
ciliata - strävbergenia
Himalaya
En art som har vackert gröna och håriga blad i ändan av röda bladstjälkar. Blommorna är fransade och först vita men åldras mot vackert rosa. Det här är en art som är mycket vacker och odlingsvärd som bladrugge i lunden men som också har en extra dragkraft i form av fin blomning. Bladruggen blir upp emot 30 centimeter lite beroende på fukt och näring och blomningen sker i maj till juni.
cordifolia 'Schneekristall' - hjärtbergenia
Ganska små blad jämfört med vår vanliga bild av Bergenia men som har stora och välförgrenade blomställningar med stora och vackra vita blommor. Bladruggen är ungefär 15 centimeter hög och med blomställning är den cirka 25 centimeter och blommar i maj till juni.
emeiensis
Växer vilt i skogar och skuggade sluttningar men också bergsskrevor på 1600 - 4200 meter i centrala och västra Sichuan
En art med mindre och skedformat utdragna blad i äppelgrönt och med bladstjälkar som ofta tonar i rött. Bladen är längre än de är breda och kan te sig lite slappa. Blomstjälkarna reser sig över bladruggen och de är också välgrenade. Varje gren är vackert välvd och bär relativt stora och klockformade, öppna blommor i vitt men som kan te sig rosa på grund av det röda fruktämnet och de röda stjälkarna.
Det här är en art som samlades in i mitten av 1900-talet men sen glömdes bort innan den återintroducerades på senare tid.
Berkheya - tistelastersläktet
Ingår i familjen Asteraceae
purpurea - tistelaster
Sydafrika
En art som lär vara stenhärdig trots sitt ursprung i Sydafrika. Får stora och tistellika blommor i syrenlila med ett mörkare centrum. De basala bladen växer rosettformat och är upp till 25 centimeter långa med en vågad och taggig kant. Bladens ovansida är nästintill glänsande. Längs blomstjälken sitter också strödda småblad som blir mindre och mindre och där basen blir längre och längre och närmast liknar vingar. Blommorna sitter på korta sidogrenar och varje stjälk kan få upp till tre knoppar som dock slår ut succesivt.
Trivs i ett soligt läge med en lätt skogsjord som torkar ut men den lär inte vara så känslig som sagt. Ruggen är ungefär tio centimeter hög medan blomstängeln når ungefär en halv meter. Blommar i juni till september.
Berneuxia
Ett släkte som ingår i familjen Diapensiaceae där även släkten som Galax, Shortia och Schizocodon ingår. Och ett släkte som innehåller en enda art som liksom övriga inom de andra släktena i familjen trivs i ett svalt läge precis bakom eller i en torvmur. Mycket odlingsvärd om man får tag i den.
thibetica - kinesisk fransklocka
Sydvästra Kina
En vintergrön perenn med avlångt utdragna men också något cylindriska blad i mörkt grönt som vintertid också ofta tonar i rött och orange. Blommorna är vita och tydligt fransade och de sitter samlade i ett litet knippe i toppen av stänglar som blir ungefär tio centimeter höga. Medan själva bladruggen håller sig krypande vid markytan. En mycket vacker perenn som trivs bäst planterad i eller vid ett torvblock i ett svalt läge.
Bistorta - ormrotssläktet under B
Fleråriga örter som ingår i familjen Polygonaceae och som bildar en kort kraftig men ofta också vriden jordstam. Stjälken är upprätt och ogrenad med få blad. Bladen är skaftade och bladskivan är smalt lansettlik eller äggrund med helbräddade bladkanter.
Blommorna är tvåkönade och sitter i toppställda ax som ibland också kan ha groddknoppar nedtill. Hyllet består av fem vita eller rosa kronbladslika hylleblad som är lika stor. Blommorna har även åtta ståndare och ett ensamt stift med tre märken. Frukten som följer är en trekantig nöt.
Etymologi. Släktnamnet Bistorta kommer av latinets bi (två) och torquere (vrida) och betyder 'två gånger vriden', vilket syftar på den vridna jordstammen hos arten stor ormrot (B. major).
Ormrötter trivs i en fuktighetshållande och lucker jord. Fukt är viktigt för att de ska utvecklas fullt ut och blomma bra. Fungerar bra i både ett soligt och halvskuggigt läge men generellt behövs mer fukt ju soligare läget är. De rekommenderas ofta som marktäckare men var försiktig med en del sorter som breder ut sig ordentligt och som kräver en insats för att gräva bort. Men de fungerar också bra i fuktpartier nära dammen eller liknande.
amplexicaulis 'Alba' - blodormrot
Arten växer vilt i östra Afghanistan och Centrala Kina och har lämnat sina gener till många korsningar men odlas i sig själv sällan.
Den vita varianten är dock odlingsvärd med sina stora och frodiga ljusgröna blad. Blommorna är små och sitter strödda längs blomstjälken som är smal och ungefär dubbla höjden mot bladruggen. Bildar en fin kontrast mot de kraftiga bladen med sin sirlighet.
Trivs i ett fuktigt men också soligt läge där ruggen blir ungefär 50 centimeter hög och där den blommar i augusti och september.
Brunnera -
Ett släkte i familjen Boraginaceae där man oftast hittar namnsorter av arten B. macrophylla i plantskolorna.
Alla, både arten och namnsorterna trivs på de flesta jordar men utvecklas ändå bäst i en mullrik och fuktighetshållande jord. Trivs bäst och blir vackrast i lundens tidiga och vandrande ljus det vill säga ljus skugga. Efter blomningen brukar jag klippa ner de överblommade stänglarna eftersom de fröar rejält annars och fröplantorna oftast har mindre intressanta blad. Men det gör också att bladruggen behåller sin prydnad under resten av säsongen. Det finns många olika sortnamn idag som oftast är mer intressanta än arten och som också har ett större värde som bladväxter i lunden.
macrophylla - kaukasisk förgätmigej
Kaukasus, västra Sibirien
Stora och vackert hjärtformade gröna blad med mörka stjälkar. Blommorna som är mörkare blå än de hos förgätmigej sitter i lösa samlingar på blomstjälkar som hålls över bladverket.
macrophylla 'Betty Bowring'
En sort med lite ljusare gröna blad som också är lite mindre än hos många andra och till det vackra flockar med vita blommor. En lugn och vacker sort för en så kallad vit plantering i lunden under våren. Ruggen blir ungefär 30 centimeter hög och något högre under blomningen som sker i april och maj.
macrophylla 'Jack Frost'
Blad med en silvrig känsla men som också har ett tydligt nät av gröna nerver som skapar kontrast. Ruggen blir ungefär 40 centimeter hög och något högre under blomningen som brukar ske i april till maj.
macrophylla 'Sea Heart'
Beskrivs som en superb introduktion som ska ha tjocka och hjärtformade silverfärgade blad med gröna nerver. Ruggen blir ungefär 50 centimeter hög, lite högre när den blommar i april och maj.
macrophylla 'Variegata'
En form som har vackert gulvit brokiga blad men som på grund av sin färg behöver ett ljust läge i lätt skugga för att inte brännas av solen. Blommar i april och maj och blir cirka 40 centimeter hög men med blomstänglar som blir högre.
Bupleurum - harörtssläktet
Ett släkte i sellerifamiljen Apiaceae som innehåller örtartade perenner men även buskar. Alla arter i släktet har blommor som sitter i mer eller mindre täta och dessutom lätt välvda flockar. Högbladen som omger de små blommorna i mitten är oftast huvudattraktionen.
longifolium - långbladig harört
Europa
Subtila nyanser av purpur, brunt men också guld i små blommor som kan påminna om en liten stjärnflocka. Blommorna sitter i utbredda men även flata samlingar. En mycket fin vävarväxt men den är också bra till snitt. Frösår sig en del så passa på de utblommade stänglarna eller ta bort de små fröplantorna.
Trivs i soliga och väldränerade lägen och blir cirka 70 centimeter hög. Blommar i maj och juni.
