Rhododendronstigen i januari

Rhododendronstigen i januari

Stigen som helt plötsligt behövde ett namn. För mig en gång där jag går många gånger varje dag. Den är naturlig att ta från hörnan där jag haft barnkammaren. Stigen är lika naturlig när jag kommer från de soliga, öppna rabatterna. Och stigen är enklaste vägen för tungt lastade skottkärror.

Rhododendronstigen mot öster
Rhododendronstigen mot öster

Rhododendronstigen i januari

Rhododendronstigen i januari – här föll valet till slut. Januari får en överblicksbild över här och nu och sen en historisk tillbakablick. Förhoppningsvis kan den inspirera till att förändra mer. Växter växer fortare än man tror, det finns ofta nån gyllene medelväg som verkar rätt lätt jämfört med den kanske ännu mer rätta men svåra vägen.

Till vänster

Från början, 2013 om jag minns rätt, så hade jag rader med omskolade sådder av perenner, träd och buskar här. Det fanns mängder av ogräsfrön i jorden… Jorden är dessutom lätt och ganska torr. Det var inte kul att rensa ogräs bland de små perennerna och det var inte kul att vistas där mer än att se – vilka sådder kommer fint efter vintern, efter torkan…

Rhododendronstigen med kvarteren droppen och paisley
Rhododendronstigen med kvarteren droppen och paisley

Idag har raden blivit 2, första delen heter ’Droppen’ och den bortre delen ’Paisley’ – jag ville gena tvärs över ofta, ofta svor – det var inte lätt att gå på rätt ställe. Dela upp och lägg en stig där också – så blev det. Om droppen och vad kvarteret innehåller kan du läsa HÄR. Former inspirerar!

Till höger

Närmast stigen och fram till den sista tallen fanns sista delen av en lång rad perenner jag bara flyttat från förra trädgården. Bakom raden och ut mot berget som löper längs hela bädden var hallonsnår, ogräs, tallarna och en del sly. Här är mycket skugga och jorden ja svår att sammanfatta. En liten bit efter perennraden där hade jag hittat åkerfräken och det vill jag inte under några omständigheter ha in i växternas rotklumpar.

Rhododendronstigen från andra hållen - vy västerut
Rhododendronstigen från andra hållen – vy västerut, kvarteret är betydligt längre och mindre rund än vad bilden ger sken av. Alla rhododendron som syns i bakkant står i bädden.

Bland det sista jag gjorde på förra tomten var att flytta alla buskar och träd jag kunde. Och efter att ha stått tillfälligt i en våtbädd så bestämde jag mig för att snygga till lite. För det här var inte heller lockande. Det var helt enkelt tråkigt att sköta den ’plantskola’ som blivit efter att jag grävt upp växt efter växt och sen flyttat och grävt ner. Enda hänsynen jag hade tagit i viss mån – jord och ljus.

Min son ångrade mig

En kväll på vägen hem efter en middag innan vi flyttat – då sa han… ’Men mamma, så här kan du väl inte ha det? Det är väl inget fint?’ Nej just det. Sen började jag med det här. Aspen ringbarkad och en hel del till

Återblick på lunden lillevarn
när lunden precis klivit ur tankestadiet i maj 2014. Tallen till vänster står i rhododendronpartiet och den avslutande stigen går ungefär längs den lilla spen till höger.
projekt och anläggning en återblick
Lunden börjar ta form – september 2014. Se Magnolian i krukan det är tripetalan som nu är drygt 3 meter hög

Efter det började jag fundera på att utöka lunden. Det var lundmiljö och torvparti jag behövde mer av. Och vad är bättre än skuggan under tallarna? Just det – jag glömde en sak. Det stora problemet var alla askskott som växte tätt, tätt. Efter mycket funderande på vattentillgång, hur mycket jobb jag orkade, jorden som inte fanns – ja då gjorde jag en latmanslösning – allt är relativt. Jag tog hand om aspskotten, rullade ut plast, la på grus för att skapa ett vattenmagasin och fixade jord. Sen började jag flytta ut de stora, gamla rhododendronbuskarna. Det gick ganska fort för jag tog bit för bit. Motiverades av hur fint det blev… Tänk en stor bit plast med en sandhög, jordhög på det och en stor rhododendron på toppen – det var det som faktiskt var men jag såg något annat 🙂

Fortsättning följer i februari

Det här känns redan långt. Jag berättar mer om rhododendronpartiet nästa månad. För övrigt tänker jag hålla temat fritt. Vädret är kul, särskilt när jag ser tillbaka kommande år, men jag har så svårt att påminna mig om hur det varit. En viss dag? Ja om jag kan annars inte. En tanke är månadens växt ungefär som det fanns veckans växt i ett bloggnätverk för några år sedan.

Mer trädgårdsläsning, inspiration, favoriter – allt du kan tänkas vilja läsa om det finns här på Trädgårdsfägring.

Till nästa gång – kanske ett vårtecken? Åtminstone en februaribild och en presentation av planteringen till höger.


16 thoughts on “Rhododendronstigen i januari”

  • Så fint med navn på de forskjellige områdene i stien. Det er jo en god idé å skille de forskjellige områdene fra hverandre med navn. Landskapet forandrer form hos deg 🙂

    Klem, Marit

    • Det började som en praktisk grej – med namn kan jag enkelt söka ut vilka växter jag har i just en viss bädd 🙂 Och växterna är lätta att flytta i databasen. Nu är det en lite rolig grej särskilt när ett namn dyker upp och det inte finns en plantering klar. Det har hänt en hel del även om det inte alltid känns så. Det är som hjärnan glömmer och tur är väl kanske det. Men jag kommer ihåg att det var ljuvliga septemberdagar 2014.

      Kram, Carina

    • Tack Lisbeth!

      Ja namnen är praktiska att ha för att hålla ordning på växterna 🙂 Nu har jag uppdaterat så ’droppen’ finns beskriven. Det visade sig vara en herrans massa växter på ca 9 kvadratmeter.

      Tack detsamma! Carina

  • Det är mycket du har haft att stå i. Visst är det fantastiskt att skapa något nytt och lunden är något av det mer upphetsande i en trädgård – och i naturen. Har man lite olika rumsindelningar i trädgården är det praktiskt att ha namn på dem 🙂

    Åkerfräken är en värsting som du aldrig blir av med, men den går att kontrollera – någorlunda .

    Ha en fortsatt fin vecka!
    /Anja

    • Tack Anja!
      Ja det är ett rejält jobb men som du skriver så är det också ett väldigt kul jobb och jag är väldigt nöjd idag med det som blivit. Rumsindelning är nästan ett måste och då är det naturligt att kvarteren får namn.

      Jag hade åkerfräken på förra tomten så att slarva med den… nej, aldrig. Jag la tjock plast över många, många kvadratmeter runt den. Vi får se … På förra tomten grävde jag upp och slängde en vacker ros. Först hade jag tänkt göra ren rotsystemet men så när jag spolade av det så hade åkerfräken rötterna liksom klistrat sig på rosen… Då var det färdigt med den.

      Tack detsamma! Carina

  • Hej Carina

    Jag har också namn på många avsnitt i trädgården:)
    Funkade ringbarkningen inte? Aspar kan vara så besvärliga!
    Fint lundamiljö du får gjort!

    Ha en trevlig helg

    • Tack Karsten! Jag känner mig nöjd 🙂 Ringbarkning fungerar utmärkt men man måste ha framförhållning. De första träden började dö 3:e året. Det jag tog bort och la plast över var mängder av rotskott som inte gick att ringbarka.

      Tack detsamma! Carina

  • Hej Carina!

    Du kunde inte valt ett bättre namn än Rhododendronstigen, ett fint sätt att ära en växt som jag vet vi båda håller högt. Och ja, när trädgården växer behövs det namn på olika ställen så man vet vad man pratar om. Om jag skulle säga till min man att leta där den vackra vivan växer så skulle han inte ha en aning om vad jag menar så med tiden har olika platser fått namn, om än inte alltid så genomtänkta.
    Jag ser att du inte fått något riktigt snötäcke ännu, hoppas det kommer innan våren anländer, vatten behövs i våra Rhododendronplanteringar.
    Att göra om naturmark/skog till en trädgård kräver mycket av den som ger sig på ett sådant projekt. Lite naturromantik och vildvuxet i all ära men i realiteten är det nog det tuffaste man kan ge sig på. Bara asparna, som om de får vara kvar skjuter en tät matta med vita, tjocka rötter in i en nyetablerad rabatt och kväver allt som planterats. Örnbräken, liljekonvaljer, åkerfräken och alla andra som är så mycket tuffare än våra sköra trädgårdsväxter måste bort. Hela vår trädgård är anlagd och utgrävd i skogen, bit för bit har vi grävt och forslat bort all infekterad jord och fyllt på med ny ogräsfri jord. I början förstod jag inte skogsträdens inverkan på växtligheten så det blev i efterhand att ta ner stora träd som gran, sälg och asp som är värstingar när det gäller rötter. Jag ville egentligen inte ta bort ett ända träd men det handlade om träden eller trädgården.

    Bra jobbat Carina!

    • Tack Gunilla! Jag vet ju att du förstår jobbet. Och jag tror vi båda hellre gör rätt från början än hoppas att det löser sig senare.

      Utan namn skulle jag ha lite problem att hitta en hel del växter. Vi kan bortse från att det betyder att jag nog har för många 😉 Men visst är det ett tufft och det vilda och naturromantiska har i vilt tillstånd oftast en bra balans. I trädgården tror jag man måste skapa den själv och det tar både tid och kraft. Asparnas rötter är läskiga men jag känner problemen med de andra du nämner. Ni har gjort en fantastisk trädgård – det lyser fram ur bilderna. Liljekonvaljer har jag men det är namnsorter. Den rosa börjar breda ut sig och ska nog kontrolleras. Örnbräken ska jag googla så jag har koll på den. Tror inte jag har den och då behöver den inte flytta in.

      Vad är din erfarenhet av aspar? Det är mest askar och almar där jag tänker. En del har mängder av hägg men där kan man komma åt med en grävmaskin. Häggen tar för stor del av luftrummet och då finns det ett matchande rotsystem tänker jag.

      Kanske får vi nederbörden i snöform annars som regn… Vi får se.

      Kram, Carina

      • Aspar är en utmaning och de är helt omöjliga att ha i närheten av planteringar. De skickar de vita sugrötterna långt från stammen och hittar snabbt den nya och fina jorden. Rötterna bildar en tät, tät matta som tar all näring och fukt och så sätter de rotskott, mängder. Man kan ofta läsa att trädens rötter inte sträcker sig längre ut än trädkronan men det är inte sant. Jag har grävt bort så mycket rötter av olika träd och hittar rötter långt utanför trädets krona. Björkar är också väldigt besvärliga, deras rötter lämnar inte ett uns fukt kvar om de tar sig in i en plantering. Jorden blir som damm, även om det regnar så blir det fuktigt bara någon cm på ytan, att vattna hjälper inte. Det är trädet man vattnar.

        Jag har ingen erfarenhet av ask och alm, inte heller hägg. En hassel sparade jag men den producerar massor av rotskott. Rönn har fått vara kvar, likaså tall som bildar en pålrot, om den kan alltså. I stenig terräng skickar den ut rötterna sidledes.
        Sälg är mycket besvärlig, dessutom är sälgen ett instabilt träd som lätt kan falla vid hårda vindar.
        Det är svåra avvägningar för träden skänker välbehövlig skugga och silar vinden och skyddar växterna. Vi behöver dem men de kan snabbt tillintetgöra en plantering.

        Kram!

  • Det må have været et kæmpe arbejde, du gik i gang med. Jeg forstår slet ikke, hvordan du har kunnet magte det. Mon ikke det har krævet en vis portion stædighed.
    Det er praktisk at give stier og haverum navne, og så lyder det smukt. Rhododendronstien er et godt navn, der indbyder til en lille gåtur.

    Hilsen Elna

    • Tack Elna!
      Det är lite av en prövning ibland men jag är så lycklig när jag håller på med projekt och hittar lösningar på besvärliga saker. Jag har lagt upp min växtinformation bland annat runt namnen på planteringarna – så kan jag gå båda vägar. Se både vilken plantering en växt finns i. Eller vilka växter innehåller en plantering. Sen låter och känns trevligare att prata om och tänka på dem som ’individer’. 🙂

      Ha det gott! Carina

  • Rhododendronstigen, vilket vackert namn. Här blir det knappast någon stig med bara en ynka rododendron.
    Jag slås av vilket tålamod du måste ha utifrån att du haft din tillfälliga (?) trädgård så länge.
    Kram

    • Tack det var ett fint ord att läsa… Jag tycker själv att jag har bråttom. Men jag har nog tagit några kliv bakåt och låtit besluten mogna. Det som motiverar mig är nog att jag behöver något att fokusera på och att jag gillar projekt. Jobbar bara när jag har lust.

      Kram, Carina

  • Det tegner virkelig godt, men hvor ER det et stort arbejde, du har præsteret. Du var modig, at du gik i gang.
    Jeg har også navne på de mindste dele af haven. Jeg tror, at mange anser det for sært eller krukket, men jeg er enig med dig i, at det er nødvendigt for at kunne tale om haven. Og jeg har noteret samtlige planter, og så er jeg nødt til at kunne skrive præcist hvor de vokser.
    Rhododendronstien er et fint navn, og den ser meget indbydende ud.
    Mange hilsener Lisbeth

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.