Liliaceae och fler vårblommande lökar och knölar

Liliaceae och fler vårblommande lökar och knölar

Liliaceae – en av mina vårfavoriter

 

Liliaceae är en familj med många prydnadsväxter och för oss vårtörstande – vårblommande lökväxter. Ca 15 släkten och drygt 700 arter men här ingår tulpaner och liljor så antalet hybrider och namnsorter är enormt.

De är enhjärtbladiga, fleråriga örter. Många av dem lagrar resurser i lökar. Växterna i den här familjen har i evolutionen utvecklat ganska stor morfologisk variationsrikedom, trots ganska likartad genetik. Bland de gemensamma egenskaperna finns stora blommor vars delar är arrangerade i tretalig symmetri: sex färgade eller mönstrade hylleblad (det finns ingen tydlig åtskillnad mellan kronbladen och foderbladen) i två kransar, sex ståndare och ett överliggande fruktämne. Bladen är linjära till formen, med nerverna vanligtvis arrangerade parallellt med kanterna, de sitter enstaka, alternerande på stjälken, eller i en rosett vid basen. De flesta arterna växer från en lök, men några har jordstam… ..Familjen uppkom för ungefär 52 miljoner år sedan i evolutionshistorien, under de geologiska perioderna yngre krita och paleocen.

Källa: wikipedia

Liliaceae hos mig:

  • Erythronium – hundtänder
  • Fritillaria – klockliljor
  • Lilium – liljor
  • Prosartes – feliljor
  • Streptopus – skruvrams frösådder på gång
  • Tricyrtis – stjärnlök
  • Tulipa – tulpaner
  • Cardiocrinum, Nomocharis, Notholirion – frösådder på gång

Erythronium – hundtänderna

Snödroppar och crocus är såå välkomna men det är något särskilt när hundtänderna börjar blomma. Det är knölarnas form som gett hamnet hundtand. Om du köper ute i handeln så köp tidigt, detsamma gäller snödroppar och vintergäck, för knölarna får inte torka ut. Plantera dem sedan djupt gärna 15 cm eller mer och ge dem näring som naturgödsel och mullämnen regelbundet. Namnsorter av den vanliga Erythronium dens-canis är oftast växtkraftiga och när blomningen avtar är det bra att lyfta och dela. Men var beredd på att det tar tid… Det blir otroliga mängder knölar och jag har svårt att slänga. Har aldrig tänkt på att hundtänderna ingår i Liliaceae.

Geografisk spridning

De växer på flera kontinenter varav en, dens-canis, i Europa. Men många kommer från Nordamerika: revolutum, hendersonii, tuolumnense, americanum, umbillicatum, grandiflorum, albidum mfl. De jag räknade upp fungerar bra i lundpartier hos mig i zon 1-2. Ifrån Asien kommer några vackra men inte alls lika många arter: caucasicum, sibiricum, japonicum. De två sista har jag odlat i flera år, caucasicum planterade jag i höstas. Det skulle vara underbart att besöka USAs västkust på våren när hundtänderna blommar…

Namnsorter och korsningar som ‘Pagoda’ har nog många sett bilder och knölar av. Det här är ett släkte jag upptäckte via Göteborgs botaniska och Konnässörsklubben. Det var därifrån jag köpte mina första 3 eller 4 sorter och sen väntade spänt andäktigt genom vintern…

 

Alla namn finns i gallerierna eller om du håller muspekaren över bilden

 

Fritillaria – klockliljor gärna ett hav av dem

De här knölarna liknar inte heller en liljelök så Liliaceae var en aha-upplevelse. De flesta känner säkert igen kungsängsliljan som fått sitt svenska namn från utbredningen vid kungshögarna i Uppsalatrakten. Och kejsarkronan som var vanlig i trädgårdar förr hör också hit. Kejsarkronans lökar är dessutom bra sorkskrämmor. Det är ett mycket stort släkte med mängder av vackra knölväxter men alla är inte lika lättodlade som kungsängsliljan. Många vill ha en torr och varm sommar, kyla är oftast inget problem men en fuktig, regnig växtkustvinter är mindre bra.

Geografisk utbredning

De flesta kommer från olika delar av Asien för de jag skrivit in är Centrala och Östra Asien dominerande. Kejsarkronan sägs vilja ha lite tyngre jord men kan också behöva tas upp över sommaren för att blomma bra. Kungsängsliljan är också lättodlad. F camschatcensis och thunbergii har jag planterat i lunden och där ska även affinis och pallidiflora klara sig. Medan caucasica, collina, eduardii, pudica mfl bör odlas i stenparti eller lökbädd. Man behöver helt enkelt läsa lite eftersom släktet är så stort och växer på så olika lokaler.

Har skrivit om kejsarkronor förr och de Fritillaria jag odlar kan du hitta här.

Liljor

Att liljor fått ge namn åt familjen Liliaceae känns självklart pga alla arter och namnsorter. Var ska jag börja? Kan börja med att arter av liljor ofta drabbas av virus och att bästa sättet att undvika det är att fröså. Köpta knölar eller delning av knölar är ofta virusbärare – något att tänka på. Jag odlar en del arter som jag köpt lökar av. Och jag har sått en del. Sen har jag planterat namnsorter för det intrikata utseendets skull och den ljuvliga doften. Det är samma som med klockliljorna – den geografiska hemvisten styr hur de vill växa. En del odlar jag i torvbäddar i lunden andra står i vanlig rabattjord. Och jag måste plocka fram information och läsa på varje gång för jag glömmer. Vill man läsa om arter är Pacific Bulb Societys hemsida bra.

Prosartes

Ett litet släkte med 5 arter listade i SKUD, samtliga från Nordamerika. Jag har två arter i odling hookeri och trachycarpa som jag planterade 2014. Det här är utpräglade lundväxter som trivs i halvskuggigt läge med en torvblandad, mullrik jord. Blommorna är mer sirliga och skriker absolut inte på uppmärksamhet utan är lite mer tillbakadragna. Men helheten med de vackra, veckade bladen och blomningen är fin.

Prosartes hookeri

Prosartes hookeri blommar i lunden för första gången 2017

Streptopus

De asiatiska kusinerna till Prosartes kanske man kan säga… Jag har frösått S amplexicaulis och simplex. Den första har grott och jag tror jag satt ut den i rabatten. Utseendemässigt är de väldigt lika Prosartes. Här finns underbara urvalssorter med variegerade blad – de älskas i Japan.

 

Tricyrtis

Skuggliljor är väldigt välkomna höst- eller sensommarblommare. Men jag upplever också att de kan vara svåra att etablera, åtminstone namnsorter. Men T hirta som jag fick en rejäl rugge av har växt till och blommar fantastiskt varje höst. Varianten med vitkantade blad, ‘Albovariegata’ kommer tillbaka varje år men har inte blommat. Medan macropoda, namnsorterna ‘Adbane’ och ‘Tojen’ växer sådär. Antagligen bör jag flytta dem till ett soligare och varmare läge. Alla hör hemma i Asien och jag har skrivit att de föredrar väldränerad, mullrik och något sur jord i halvskuggigt läge.

Tulpan…

Välkänd för alla och ruinerande för somliga. Jag älskar små botaniska tulpaner, alltså arter eller namnsorter som står arterna nära. Men självklart odlar jag vanliga stora tulpaner också. Allra bäst fungerar de i en mycket väldränerad jord med benmjöl som näring och i ett läge där solen kan baka jorden på sommaren. Jag hade några liljeblommande tulpaner stående i ett riktigt sommartorrt och varmt läge i nästan ren sand. Inga problem med att de försvann… ..tvärtom de blev fler och fler.. Kan inte få med alla sorter men du kan se de här.

 

Ännu mer vårlängtan nu kanske 🙂 Jag hade inte fått nog av vinter eller?!? I vart fall har jag varit i Hemsedal hela veckan och det har snöat konstant. Jag har fått mina kängor sydda – sprang på ett par när vi var uppe på Venåshøvda för 2 somrar sen och när vi pratade på vägen ner så berättade han att han servade vandrarkängor… Perfekt. Idag skiner en blek sol och i morron ska det bli underbart väder. Sen ska jag åka hem och njuta plusgrader säger väderleksrapporten. Och kolla på mina frösådder. När jag åkte såg det ut som samtliga 3 arter jag sått av Cremanthoidum grott = 3:e gången gillt.

Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…

 



19 thoughts on “Liliaceae och fler vårblommande lökar och knölar”

  • Jag har säkert skrivit det förut men gör det igen! Genomgångarna av olika växtfamiljer du gör Carina är guld värda. Den här gången har jag dessutom njutit extra mycket. Så många härliga bilder! Jag älskar hundtandsliljor även om jag inte lyckas med dom. Men nu har jag faktiskt lyckats med en vit som kommit upp två år i rad. Namnet vet jag inte i huvudet men jag har etiketten sparad. Jag tror att det är en vanlig sort i varje fall och det är väl därför jag lyckats med den. Den gula däremot går bra. Den växer bland azaleorna och är så fin när den kommer bland fjolårslöven på våren. Kungsängsliljan är en annan favorit och jag har bland annat den vita i Månskenslandet där den sprider sig. Små botaniska tulpaner är så fina men tyvärr så tycker ju även rådjuren det. Jag köpte i varje fall en sort i Berlin förra året, Tulipa humilis ‘Alba Caerulea Oculata’, mest för att pröva.

    Önskar dig en skön helg!
    Kram Anita

    • Tack Anita! Även om du har det så är det lika roligt att höra 🙂 Det måste inte betyda att den är vanlig utan kanske snarare att den är en E dens-canis hybrid. De är lite bättre för vårt klimat. Arterna från USAs västkust är besvärliga hos mig också och kräver en massa jox… Pagoda är en fantastisk och tacksam hybrid tycker jag. Den har fin färg och blir lite högre. Kan tänka att den är perfekt bland azaleorna. Rådjuren är ett elände. Hos mig var det rätt lugnt ett antal år efter att rävstammen återhämtade sig men nu verkar något ha hänt. Men jag sprutar Trico Garden med jämna mellanrum och på sikt får det nog bli viltstaket även om det är tråkiga pengar.

      Tack detsamma! Kram, Carina

  • Hundtandslilja `Pagoda´har jag försök att plantera i parken för några år sen, men dom har inte kommit upp – hitintills! Klocklilja & Kejsarkronor gillar jag inte, konstigt nog. Vet faktiskt inte varför, men dom har aldrig tilltalat mig. Men…resten du visar är alla underbara! Tack!!
    KRAM/Susie

    • Det är det fina med trädgård och egentligen allt – smaken är som baken och det är helt ok 🙂 Hundtänderna vill nog ha en mera mull- och näringsrik jord än du kanske har??

      Ha det gott! Carina

  • Åhhh, sier jeg bare! 🙂
    Der har du de jeg ønsker å få til men som ikke trives her (de også), nemlig hundetann. Jeg fikk en gul ‘Pagoda’ av ei venninne som bor på Vestlandet. Der trives jo alt, men den kom opp her i flere år. I fjor kom den ikke, men da hadde vi jo også barfrost hele vinteren. Men det er jo de hvite av de jeg helst vil ha. Jeg har kjøpt utallige av de, men de vil ikke 🙁
    Vakre bilder du byr på! Fritillaria pallidiflora klarer seg her, så da trives de nok hos deg også!
    Litt av noen oppsummeringer du lager 🙂
    God helg, Carina!
    Klem, Marit

    • Tack Marit! 🙂 Enligt Henrik Zetterlund, Göteborgs botan, ska man plantera de riktigt, riktigt djupt. Och de kommer upp trots allt. Så det är kanske det du ska pröva? Sen är knölarna väldigt känsliga för att torka ut och då är nästan alla knölar i handeln uteslutna. F pallidiflora har delat och frösått sig och är bara helt fantastisk 🙂

      Tack detsamma! Kram, Carina

  • Hej Carina!

    Ett alldeles underbart inlägg och det här är vad vi just nu går och väntar på. Hundtandsliljorna har jag ett gott öga till, kanske mer än så, och här fick jag lära mig lite mera. Att dens – canis är europeisk hade jag ingen aning om.

    Kram!

    • Ja nu väntar till och med jag som brukar vara väldigt nöjd med det som är 😉 Den europeiska är den mest lättodlade och namnsorterna ännu bättre. De ska dessutom planteras riktigt djupt för att blomam bra.

      Kram, Carina

  • Wow, hvor har du mange smukke. Meget fin oversigt.
    Jeg har ikke held med mine helt almindelige fritilaria meleagri. Hvor dybt lægger du knoldene? Jeg har netop købt en krukke, hvor knoldene ligger i jordoverfladen. Måske jeg har lagt dem for dybt?
    Mange hilsener Lisbeth

    • Tack Lisbeth! Jag har alltid älskat vårlökar och det har varit bra att vara medlem i botaniskas vänförening för Göteborgs botan liksom när de hade Konnässörsklubben. Riktiga guldgruvor om man gillar vårlökar.

      Hur djupt planterar jag kungsängsliljorna… Vet inte… Det känns som att de ligger ganska ytligt när de frösår sig. Men när de krukplanterar brukar de plantera i jordytan och det går inte ute. MEn kanske 5-10 cm… Ni får ju mindre tjäle än vi får i Sverige.

      Ha det gott! Carina

  • Hej Carina

    Så många du har – imponerande!
    Kul med alla dessa Asiatiska Erythronium – är det bara caucasicum du inte har? Sibiricum trivs också hos mig i Värmland. Japonicum (som jag tycker är så fin) har jag forsökt, men inte haft tur med.

    Tulpaner och liljor ja… Detta är verkligen en familj med många favoritter! Fritillaria!

    Kul och bra med denna familiära gennomgång!

    Ha en trevlig helg

    • Tack Karsten!

      Jag hade turen att hitta Konässörsklubben tidigt och köpte en hel del via dem. Tyvärr finns de inte kvar. Jo jag planterade E caucasicum, om det nu är rätt, i höstas. Men källan brukar vara pålitlig. Får se om den kommer i vår. På ett sätt gillar jag de amerikanska bättre eller rättare sagt de som blir lite högre. De känns väldigt eleganta. De är planterade väldränerat men i fuktighetshållande jord.

      Ha en fin helg! Carina

  • Dina bilder av hundtandliljor och klockliljor ger mig vällustrysningar genom hela kroppen. Såna bestånd lär jag nog aldrig få uppleva här, men det planteras både det ena och det andra varje säsong. Blir så glad bara ett par blommor tittar fram.
    Vackert och informativt inlägg som alltid.
    Kram
    /Anette

  • Hej Carina!
    Så fina växter och härlig läsning. Hundtandsliljan har jag försökt flera gånger, den senaste lyckades bäst, men precis när de skulle börja blomma, torkade knopparna. Får kanske inse att det inte är en växt för mig. Fritillaria och liljor trivs bra, så jag får glädja mig åt dem. Härliga bilder.
    Ha en trevlig helg /Marika

  • Jeg er imponeret over alle de gode og informative indlæg, du får skrevet. Jeg nyder at læse dem – og så er de gode at vende tilbage til.

    Hilsen Elna

    • Tack Elna! Väldigt roligt att höra 🙂 Men så ofta som de flyttar växter och skapar nya släkten så är det lite jobbigt att hänga med och information känns snabbt gammal.

      Ha det gott! Carina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.