Hyacinthaceae – jag vill visa vårtecken

Hyacinthaceae – jag vill visa vårtecken

Hyacinthaceae

Det händer för mycket! Och källorna är inte alltid överens. Men jag är överens med mig själv om att jag vill se vårtecken. Eftersom snön liksom kylan ligger kvar så blir det virtuella, digitala vårtecken från hyacintfamiljen. Som förresten numera ingår i sparrisfamiljen, Asparagaceae. I stort sett lika snurrigt som en modern, mänsklig familjekonstellation helt enkelt. Jag ska ändra ibland mina växter när jag skrivit det här.

Det här blev ett, inte långt utan jättelångt inlägg och vill du se fler sorter/bilder så finns de under fliken ‘VÄXTER’ i menyn ovan.

Hyacinthaceae innehöll många vårlökssläkten fast åtminstone Scilla har höstblommande arter. Jag älskar vårlökar så därför har jag genom åren samlat ihop många sorter. Ett annat skäl att jag varit medlem i Botaniskas vänförening i många år och där erbjuds ofta en lista med spännande sorter. Försäljningen bidrar också till projekt i trädgården. En del är mer spridningsglada och de håller jag på och flyttar ur rabatter och in i buskage. Och egentligen tycker jag det är vackrare att se vårlökar blomma bland gamla löv och annat än mot kal jord.

Hyacinthaceae hos mig:

  • Bellevalia – sorghyacint
  • Brimeura – midsommarhyacint
  • Chionodoxa – ingår numera i Scilla
  • Hyacinthoides – spansk klockhyacint
  • Muscari – pärlhyacint
  • Ornithogalum – stjärnlök
  • Puschkinia – porslinshyacint
  • Scilla

Bellevalia en av de mer svårodlade

Sorghyacinter är mycket mer kräsna när det gäller växtplats än många andra i det gamla släktet Hyacinthaceae. Jag har testat två arter B romana, romarhyacint, och B pycnantha, sorghyacint. Den första vet jag lever, den andra tror jag lever men har blivit sammanblandad med pärlhyacinter. För de blå sorghyacinterna är ganska eller väldigt lika för lekmannaögon som mina. De behöver en solig och väldränerad växtplats och är inte lika tåliga som de vanliga pärlhycinterna. Men romarhyacinten är så vacker med de mörkt blåsvarta ståndarna mot de vita klockorna. Det är ingen risk att jag misstar den för någon annan med den uppåtriktade, klockformade blomman heller.

Bellevalia romana

 

Brimeura en försommarblommare

B - Brimeura amethystina

Från början hade jag både den vanliga arten Brimeura amethystina och den vita varianten. Både är sirliga och väldigt fina. Men succesivt så blev gruppen med de vita mer och mer blå och idag har jag bara blå kvar. Därför har jag inte ens försökt hitta den vita igen. Det här är en lökväxt som trivs i vandrande skugga under buskar. Och som får en ensidig klase med sirliga blåklocksliknande blommor i maj – juni. Blomman är också lik en nertaggad vanlig hyacint – alltså som de ser ut om man planterar ut de i rabatten och väntar en säsong. Då blir blommorna glesare och lite mindre – intrycket är mycket finare. Brimeura växer vilt i Pyrenéerna.

Camassia – ätliga knölar från Nordamerika

De flesta av de få arterna växer i Nordamerika, en i Sydamerika. Men de sorter jag hittar knölar av här kommer från Nordamerika. Genom åren har jag hittat lökar främst genom Botaniskas vänförening och Konnässörsklubben.   C leichtlinii, vit stjärnhyacint, som blir nånstans mellan 60 och 90 cm som det svenska namnet säger får de stjärnlika blommor samlade i en klase som öppnar sig nerifrån vilket ger en lång blomning även om varje blomma är kortlivad. Detsamma gäller för blek stjärnhyacint, C cusickii, som jag behövde hålla jämte den förra när den blommade för att se skillnaden. Den bleka har en svagt gråblå ton i blommorna och den vita är cremevit – inte vit.

Camassia fungerar som snittblomma om man kan leva med att ha överblommade blommor längs stänglarna. Idag finns det fina namnsorter av leichtlinii: Sacajewa med variegerade blad och en med det imponerande långa namnet C leichtlinii ssp suksdorfii Caerulea-gruppen som får vackert mörkt himmelsblå blommor. Den tredje arten jag odlar är C quamash som är betydligt lägre och sirligare – blir glad varje gång jag hittar den i blom. Det är en namnsort som heter ‘Orion’. Jag har skrivit att de vill ha lerhaltig, god och väldränerad jord i sol till halvskugga. Så mycket lera har jag inte men det har fungerat ändå. C leichtlinii är en som jag håller på och flyttar till lägen där den kan sprida sig fritt. De passar lika bra i perennrabatten som förvildade.

Hyacinthoides

Spansk klockhyacint – lite stor och jämfört med gracilare kusiner som Brimeura på gränsen till vulgär. Men de är ändå väldigt tacksamma i rabatter där de kan breda ut sig eller kanske ännu bättre förvildade. Det är samma här – ett släkte jag fick upp ögonen för via Botaniskas vänförening och genom de har jag köpt flera namnsorter i blått, vitt och rosa. De vita är min favorit och även om jag köpt flera vita namnsorter så kan jag inte se skillnad på dem idag. Nuförtiden får allt jag planterar en etikett, synlig eller nedgrävd, men så gjorde jag inte från början.

Så här har jag skrivit under odlingsråd… “De växer bra i humusrik jord i neutral eller något sur jord. Föredrar halvskugga under träd och växer i nästan vilket skuggigt läge som helst. Lökarna drar sig själva ner till djup jord och kan vara svåra att få upp när de etablerat sig.” Japp det håller jag med om, dessutom får de mängder av smålökar så även när jag gräver upp så blir det lökar kvar och det kan ta 2-3 år innan ruggen är 100%-igt flyttad. Den art som kallas Bluebell i England heter non-scripta och dyker upp som Hyacinthoides eller Scilla. Tyvärr är alla mer eller mindre värdelösa som snittblommor.

Muscari

När jag började skaffa pärlhyacinter så var det världens otrendigaste, osexigaste lökväxt. Har inte kvar några trädgårdstidningar från den tiden så jag kan inte riktigt säga vad det var som var trendigt men pärlhyacinter var helt ute, stendött… Men jag älskar dem!! Fina i vas, tacksamma, lättodlade och vackra särskilt om man studerar detaljerna. Jag hade planterat en infattningskant med pärlhyacinter som avlöstes av en låg hosta. Så nya sorter från pålitliga källor införlivas stadigt. Och det finns ju rätt många idag…

Ornithogalum

Stjärnlökar är ett stort släkte med stor geografisk spridning. En del arter sprider sig fantastiskt snabbt och bra, så här är det förvildning som gäller. Då tänker jag främst på Ornithogalum umbellatum, morgonstjärna.  En del arter hittar man i blomsteraffären, åtminstone en välsorterad. Den jag tycker är allra läckrast är Ornithogalum nutans för sina vita och egentligen gröna blommor men det gröna har en silvrig ton som gör den väldigt annorlunda. Ornithogalum magnum, stor stjärnlök, är precis som namnet antyder reslig och får mängder med små blommor längs stjälken precis lagom strödda för att ge spetsgardinkänsla, samma känsla men lägre är O ponticum. 

Jag upplever att de som är härdiga här sprider sig ganska raskt när de etablerat sig. Så en rekommendation är kanske att plantera lökarna i en lämplig rabatt och sen vara beredd att flytta ut lökarna om de kommer tillbaka och trivs. Ser ett annat skäl att förvilda dem när jag tittar på bilderna nu. Samtliga har helt eller delvis gulnade blad så gröna blad behövs runt.

Puschkinia

Porslinshyacinten kommer från Mindre Asien och är superhärdig. En perfekt lökväxt för förvildning i ett buskage. De mest vackra och kompakta exemplar jag haft växte helt vedervärdigt inne vid husgrunden i gånggruset, 8-15 kross, över ett litet jordlager i ett hörn jag skapade för en klätterros. Där frösådde de sig hej vilt som ni kan se i en av bilderna. Har svårt att se att man kan ha ihjäl dem. Den helvita är däremot inte så vanlig i odling.

Scilla

Ännu ett av de där släktena som man delat isär och där man gett nya namn till många arter. Åtminstone säger en del så. När jag tittar i SKUD finns de jag odlar kvar under Scilla. Den jag tycker allra, allra bäst om är rosenii med sina cyclamenliknande blommor i blått och den vita varianten är lika fin men delar sig inte i sidolökar och sätter aldrig frön. Hade jag hittat lökar i någon lista skulle jag slå till direkt men har bara sett den en endaste gång. Och då lyckades jag få en lök. En annan favorit är den vita varianten av den vanliga scillan – den ger ett rufsigt, dubbelt intryck som jag tycker om. Och mischtschenkoana som förutom ett löjligt jobbigt namn är väldigt tidig och söt med stora ljusblå klockor. De allra flesta scillasorter man hittar i handeln fungerar jättebra för förvildning. Skulle dock inte sätta rosenii så. De olika arterna och sorterna jag odlar kan du se bland mina växter det här inlägget blev väldigt långt ändå.

Den gemensamma nämnaren bland de här släktena är nog att många är väldigt bra till förvildning. Och jag gillar att odla vackra saker under buskar och träd tills dess löven slagit ut, det ger en längre säsong helt enkelt. Just nu känns ett hav av vårlök mer efterlängtat än det gjort på länge 🙂

Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…

 



34 thoughts on “Hyacinthaceae – jag vill visa vårtecken”

  • Hei Carina!

    Dette var vakre vårtegn. Heldigvis har vi mange perleblomster.
    Jeg sådde Cephalaria gigantea etter inspirasjon fra deg. Takk! Nå har to spirer vist seg. Det skal bli spennende. Liker så godt høye planter. Håper flere frø vil spire.

    Ha det godt! Klem Anne

    • Hej Anne!

      Vad roligt att du blev inspirerad och att du fått några plantor. Det var så länge sen jag sådde den att jag glömt om den gror regelbundet, alla ungefär samtidigt, eller oregelbundet. Men den brukar vara tacksam.

      Kram, Carina

  • Mye spennende du viser idag! Vårløk er veldig mange ulike planter, og egentlig vil jeg ha alle du viser. Jeg har faktisk hatt Bellevalia pycnantha ‘Green Pearl’ i flere år. Jeg kjøpte de fra Eurobulb ,og de var kjempefine og helt lysegrønne 🙂
    Jeg husker ikke om jeg har de lengre, men de hadde jeg i noen år. Ellers fikk jeg helt dilla på perleblomster da de kom med de lyseblå. De er mine favoritter av perleblomster. Valerie Finnis heter de 🙂
    Nydelige Hyasinthoides! De har jeg aldri hatt.
    God helg, Carina!

    Klem, Marit

    • Tack Marit! Tänker att många av lökarna passar in i dina vildare delar av tomten. Valerie är en av de vackraste pärlhyacinterna och jag hade några rejäla ruggar å förra tomten. Min vana trogen fick jag för mig att den skulle flyttas och efter det har det inte blivit lika stora och fina ruggar. Tycker mycket om de vita pärlhyacinterna också i alla former 🙂

      Kram, Carina

    • Tack Maria! Jag brukar inte lägga så mycket tid på att längta men nu är jag faktiskt uttråkad och vill kunna börja leta vårtecken 🙂 Det räcker inte att hitta 4 såkrukor där fröna börjat gro…

      Tack detsamma! Kram, Carina

  • Hej Carina!
    Härligt med dina inlägg, intressant att läsa. Spansk Klockhyacint såg jag för första gången i mängder på Hortus Botanicus i Amsterdam, skaffade lökar så nu finns den hos mig också. Porslinshyacinten var en nykomling förra våren, så vacker. Pärlhyacinterna finns lite här och där, både i vitt och blått. Gillar dem, och nu finns det flera små krukor som blommat klart , som skall få flytta ut, när det är dags.
    Ha en trevlig helg/ Marika

    • Hej Marika!
      Det är så bra med vålkökskrukorna man hittar nu… nu kan de glädja inne och sen får de växa vidare ute. Har satt mycket vita pärlhyacinter så. De spanska klockhyacinterna är rätt maffiga när de reser sig högt över andra vår- och försommarväxter.

      Tack detsamma! Carina

  • Alla dom här är mycket vackra och förmodligen väldigt odlingsvärda, men här betraktas åtminstone två av dom som – nästan – ogräs. Det är morgonstjärna och spansk klockhyacint. Den senare har jag fått lökar av och har väl nån enstaka rugge. Den första hann jag läsa på om innan jag skulle plantera dom…..så det blev inga här!
    KRAM/Susie

    • Jag tänker olika… Tycker de är fantastiska växter att odla i buskage och vildare delar där de kan få göra markytan vacker under vår och försommar. Tänker på ängar med klosterliljor runt Vadstena, kungsängsliljor i Uppsala och snödroppsfält från Engelska trädgårdar. Det är väl i så fall exempel på ogräsvarningsspridning men alldeles för vackert för att inte sträva efter större grupper.

      Ha en fin helg! Carina

  • Hej Carina

    Det är en kul grej! Man får anledning att kolla upp! Mina Bellevalia mår bra – en pycnantha har efter 5år delat sig i två:)

    En du inte har med är Anthericum – Det är en favorit här:)

    Ha en trevlig helg

    • Hej!

      Jo den fanns med redan under Asparagacea 🙂 Får se vad den har tyckt om vintern i år. Ja det blir en del rättelser… Och jag börjar lära mig en del svenska namn men det går trögt.

      Tack detsamma! Carina

  • Jag tycker om dina virtuella och digitala vårtecken. Bild nummer två är mycket njutbar med den skuggbeklädda grönskan där solpunkter letar sig ner och där blå klockor klinga. Så poetisk jag kände mig med ens 🙂 Hos mig växer den vanliga blå scillan och porslinshyacinten rikligt. När gräsmattan fortfarande består mest av mossa och när porslinshyacinterna tittar upp ur mossan, då lägger jag mig raklång med kameran på samma sätt som när de första blåsipporna kommer. Dom är så vackra i mossan, då syns dom verkligen. Den blå scillan väller fram som ett blått hav över gräsmattan men det får den göra. Den blommar innan gräsklippningssäsongen börjar. I England har jag sett många hav av bluebells men där är dom inte helt glada åt den spanska klockhyacinten som dom säger håller på att tränga ut deras non-scripta. Jag skulle dock inte ha något emot att pröva den spanska. När trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar inträffar i början av april brukar det på vägen dit växa hela hav av Chionodoxa. Fantastiskt vackert. Men i år blir det ingen blomning under mässan att njuta av då den infaller redan i mars.

    Tack för de digitala vårtecknen och en fortsatt skön helg!

    Kram Anita

    • Tack Anita! 🙂 Tycker också om bilden för känslan den ger. Blåklockor klinga – en härlig sak att se fram emot. Det är en annan sak med de här inläggen. Det blir tydligt att vissa växter missar jag att fota…

      Att ligga på mage och fota, lyssna på vårgalna fåglar och se på scillamattor – tänk så mycket härligt vi har framför oss. Det är ju en del skillnad i klimat mellan England och oss så spridningen behöver inte alls bli densamma. Lyssnade på föredrag i rhododendronsällskapet igår, Gerben Tjeerdsma var där och pratade om samplanteringväxter till rhododendron. Där fanns en hel del lökväxter och det är så jag odlar en del av de jag har här i inlägget. Då är det svårt att hitta något störande med dem.

      Tack detsamma! Kram, Carina

  • Det var virkelig et spændende og lærerigt indlæg, og så bliver man i forårshumør af de dejlige billeder. Tak for det.

    Hilsen Elna

    • Varsågod! Roligt att du tyckte om inlägget. Vi behöver få lite vårföraningar tänker jag 🙂

      Ha det gott! Carina

    • Tack Lena! Jag fick inte nog av vinter utan åkte till Hemsedal i Norge. Här har det snöat konstant sen jag kom 🙂

      Carina

    • Tack! Det blir en hel del lärande för mig också när jag letar information. Längtar gör vi absolut 🙂

      Ha det gott! Carina

  • Intressant läsning. Otåligt väntar man att de sticker upp, även om jag väntar just nu på att få se, intill husgrunden där snön smälter först, snödroppar, irl ;-).
    Stjärnhyacinterna försöker jag utrota. De är tyvärr för villiga att lägga under sig rabattyta. Även om knölarna är ätliga så är det inte alltid så lätt att börja käka grödor man aldrig smakat förr. (Samma gäller Hosta i sallader – har inte prövat – kommer aldrig att pröva).
    Pärlhyacinter i lite olika färgkombon är väldigt dekorativa och jag har också ett antal sorter men olika blomningstider.
    Det är härligt med vårlökars blomning och snart ser vi dem även på riktigt 🙂

    Ha det jättegott!
    Anja

    • Tack Anja! Visst blir det härligt att få se snödroppar… Stjärnhyacinterna håller jag på och flyttar ut till vildare delar som buskage. Där passar de perfekt innan många buskar får sina blad och blommor. Lökarna lär inte smaka så gott men vara oerhört näringsrika. Men för mig är smak avgörande så jag har inte heller tänkt pröva. Hosta – det har jag tänkt testa däremot… 🙂

      Tack detsamma! Carina

  • Hej!

    Så intressant. Jag hade aldrig gissat kopplingen till sparrisfamiljen, men om man tittar noga så syns släktskapet faktiskt. I alla fall inbillar jag mig det 😀

    Om du vill ha Sumher-frö så skickar jag gärna till dig.

    Vänligen
    Linda

    • Haha… jag får nog titta en gång till 🙂 Det tar jag gärna emot – frön alltså. Chilin lät jättespännande.

      Kram, Carina

      • Jag tänkte på hur de fäster ihop mellan stjälk och blomma 🙂 Tack för krya på dig-hälsningen. Det är bättre nu, tack och lov.

        Var skickar jag fröerna? Du kan mejla mig på linax@boremail.com om du vill.

        Kram
        Linda

  • Hej Carina!
    Vilket superfint inlägg. Du lockade verkligen fram vårkänslorna. Och vilket arbete du lagt ner med massor av intressant info, fina bilder och på att nysta i “familjetrasslet” Har alltid trott att det finns spansk- och engelsk klockhyacint men inser nu att även den “engelska” är spansk.

    Blev riktigt förtjust i stjärnlökarna och Brimeuran. Den där sirligheten är så tilltalande.
    Har en del pärlhyacinter, porslinshyacinter och scillor och är väldigt förtjust i dem. Har också en annan medlem i familjen som jag inte har en aning om vad det är. Den ser ganska exotisk ut och kommer den åter i år efter barfrost och elände så återkommer jag gärna med den för att kolla om du vet vad det är för nån.

    Tack för superfint inlägg!
    Kram Anna-Karin

    • Tusen tack Anna-Karin för återkopplingen 🙂 Såg en fråga senast idag i STAs Facebookgrupp… ..hur ska man tänka när det står olika på olika ställen. I lördags lyssnade jag på ett föredrag och en konklusion var – allt som är minsta osäkert hamnar enligt SKUD under XX-gruppen. Rätt eller fel – vi får väl se så småningom.

      De är samma släkte den spanska och den engelska men den spanska har fått namnet hispanica. Men de är grövre upplever jag. Självklart får du återkomma 🙂

      Kram, Carina

      • Aha – tack för informationen. Får gå in på STA.s fb – sida och kolla. Och på SKUD. Visste inte att det fanns en XX-grupp. Jag hoppas att min “hyacint” återkommer. Förra året var den lite skraltig men kanske det blir en bättre vår i år. När den väl kommer. Nu ska jag iväg och lyssna på en föreläsning om jord. Det ska bli kul.

  • Hvilken fin oversigt og dejlige vårbilleder.
    Kan du fortsat kende forskel på alle dine sorter? Blander de sig ikke? Jeg tænker fx på muscarii? Jeg har opgivet at hitte rede i sortsnavne på de fleste af mine forårsløgvækster. Men de er jo flotte alligevel 🙂
    Mange hilsener Lisbeth

  • Tack Lisbeth!

    Numera när jag planterar så sätter jag alltid ner etiketter även vid lökväxterna så de kan jag hålla isär. Men pärlhyacinter från förr har jag sämre koll på. Jag vet exakt vad jag skaffat men att hitta bra beskrivningar och riktiga bilder så jag kan särskilja dem… ..det är svårt 🙂 Fast som du säger – de är vackra ändå.

    Ha det gott! Carina

  • Hej Carina!

    Ett lärorikt inlägg och det finns många att välja på. Jag håller nog med dig, de passar bäst i något förvildade områden, en del kan bli riktigt besvärliga i trädgården. Pärlhyacinter gräver jag upp massor varje vår liksom scilla. Jag vill inte vara utan dem men oj vad de sprider sig. Jag har aldrig planterat någon av dem men det måste ha funnits lökar från förut här och då är den fina jorden i trädgården attraktiv förstås.

    Efter gårdagens ljumma vårväder har vi nu full vinter igen och det snöar kraftigt. Jag tycker väl som du, att alltid längta efter något när man blir äldre för varje dag känns inte som en bra strategi men nu börjar även jag att bli lite otålig, det är sent med våren i år. Inte ens trollhasseln har slagit ut. När våren väl anländer händer allt på en gång vilket inte heller är så trevligt, det skall finnas tid att njuta också. Det svenska lagom har oförskyllt ett dåligt rykte.

    Kram!

    • Tack Gunilla!

      Lagom är ett alldeles suveränt ord och de flesta förstår lätt vad man menar. Trollhasseln har inte slagit ut hos mig heller… Kanske också för att den är nysatt men nästa år.. då hoppas jag på tidig blomning. Såg en för mig ny namnsort i veckan med fantastiska gula blommor ‘Nina’. Men perennsådderna har börjat gro och då börjar det liksom suga i vårbrukstarmen 🙂

      Kram, Carina

Att läsa kommentarer från dig som läsare är härligt. Vad du tyckt och tänkt, kanske känt, om dina erfarenheter. Kanske vill du tillägga eller fråga något... Varmt välkomna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.