Kejsarkronor dyrkas bäst på håll
Kejsarkronor en anti-bambi läckerbit
Kejsarkronor, Fritillaria imperialis – visst bär de sitt namn väl. När jag var liten tyckte jag de var gräsligt fula. Kejsarkronan kändes som en tråkig mormorsväxt. Men så småningom brukar ju även sån’t smyga in i trädgården. Det var nog orden om hur de hatas av rådjur och allehanda marodörer, sniglar exkluderade, som ändrade läget. Idag kan jag gå riktigt nära utan att röra, och kanske med en klädnypa för näsan för den känslige, beundra härligheten. För även på håll kan en känslig näsa känna en svag och inte så behaglig doft, tror den beskrivs som rävliknande… Jag har aldrig umgåtts med rävar men kejsarkronedoften är ja, klart annorlunda. Men vad gör det om den håller betande marodörer på avstånd. Numera tycker jag de är ett läckert, eller kanske kaxigt, inslag för ögat. Och som alla andra i släktet så är oftast insidan av blomman väl så spännande som utsidan om man gillar detaljer.
Det är ganska lätt att hitta vanlig röd, Fritillaria imperialis rubra, och gul, F imperialis Lutea, i handeln. Men sen finns det en hel del vackra namnsorter som oftast är dyra så jag brukar välja bort. Men i höstas fyndade jag på lökrea. När jag hade läst på lite bestämde jag mig för att sätta de i kruka första säsongen. Jag fick leveransen väldigt sent och faktiskt hade det hunnit frysa till rätt rejält. Nu blommar några av de i krukan.. och några på åkern. Vissa har till och med blommat klart efter sommarvärmen som var.
Fritillaria är ett jättestort släkte där många arter är rätt så känsliga. Ska de fungera i vårt klimat behöver många växa i en lökbädd eller ett alpinhus. En bra länk för bilder och odlingsråd är ’The Fritillaria Group’. Fritillaria blommor är inte av den skrikiga sorten, tvärtom. De är oftast diskreta skönheter. Hos oss fungerar förutom kejsarkronor till exempel kungsängsliljor – F meleagris, F pallidiflora, F michailovskyi och F uva-vulpis bra i i södra Sverige. Sen är det alltid fritt fram att experimentera… I höstas satte jag F persica på friland och den har överlevt en blöt höst och kall vinter.
Nu i vår när jag fotat dem kommer jag på mig med att gilla den där rufsiga högen av toppställda blad högst upp. Hela härligheten påminner mig om grannens alpacor. Det är något kaxigt över båda…
Fritillaria imperialis rubra lite mörkare orangeröd
Fritillaria imperialis ’Lutea’ inte i bästa form efter att sniglar mumsat av halva stängeln…
Fritillaria imperialis ’Sulpherino’ har klarat 3 flyttar och blivit långt fler. Kronbladen kantas av en tunn mera gul kant
Fritillaria imperialis ’Aurora’ beskrivs som solnedgågnsorange
Fritillaria imperialis ’Aureomarginata’ ja den är lätt att känna igen och bladen har gett namnet
Fritillaria imperialis ’William Rex’ beskrivs som bronsröd, jag upplever den som en robust sort med större klockor och liksom maffigare
Fritillaria raddeana
..och sist den som väldigt tråkigt kallas halmgul, Fritillaria raddeana, som jag tycker är en ljuvlig ljustljust gul med gröna toner och inte ett dugg lik halm. En som finns kvar på önskelistan är F eduaridii efter att jag såg ett blommande exemplar på Gerbianska förra våren…
Kejsarkronor – härkomst och odling
Kejsarkronan, Fritillaria imperialis, kommer från Iran och Västra Himalaya. De är imponerande och blir när de trivs upp till 1 meter höga och bör därför stå i ett vindskyddat läge. Plantera de djupt, 20-30 cm, i djup, väldränerad lätt kalk- och lerhaltig jord i soligt, varmt och vindskyddat läge. Lökarna bör sättas tidigt, senast i september och rekommendationen är att lägga sand närmast löken för dräneringens skull. Göteborgs botaniska plockar upp sina lökar när bladen vissnat ner och förvarar dem helt torrt över sommaren för att få en säker blomning år från år. Funderar på att testa det för min äldsta gul som inte alls vill sig sedan jag flyttade. Vissa har jag aldrig behövt det med. Däremot har jag tagit upp och delat lökarna ca vart 3:e år för annars slutar de garanterat att blomma.
Vad tänker du om kejsarkronor?? Tror det är en älska eller hata växt…
Tack för intressant läsning! Alltid lär man sig något nytt!
Jag tycker kejsarkronan är väcker, men den orange färgskalan tilltalar mej inte så mycket.
Hälsningar fårn ett soligt och vackert Wales
Jo det var nog just färgen som gjorde att det tog tid för mig att anamma den… Min dotter sa när hon tittade förra helgen bland mina växter att de starkt gula, orange och röda tonerna hos tulpaner och narcisser inte passade på våren. Jag förstår precis hur hon menar 🙂
Carina
Jeg har kun en keiserkrone, og den er til alt overmål helt knall gul 😉
Jeg plantet den egentlig for å se hvordan den fungerer mot vånd/jordrotter for det var det mye av når vi flyttet hit. Tror nok det egentlig er motorgressklipperen som skremmer de mest 😉
Den Aureomarginata er veldig fin, men har aldri sett noen som har solgt den her. Raddeana er også veldig fin med sin blekgule farge. Den minner mye om pallidiflora synes jeg.
Klem, Marit
Jamen det har jag för mig att sorkar inte ska gilla. Men du har nog rätt i att motorgräsklippare stör mera regelbundet och över större yta. Den med variegerade blad gillade jag inte på bild men så fick jag se den i verkligheten och gillade den.
F raddeana och pallidiflora är lika i färgen. Det är bara sättet som blommorna växer på stjälken som varierar. Och blomtiden… ..pallidifloran blommar nu när raddeanan redan satt frö 🙂
Kram, Carina
Så snygga de är! Jag gillade dem inte heller förr, men nu tycker jag de är riktigt fina. Speciellt de blekgula. Jag har inga själv, har inte riktigt kommit dit ännu:)
Härligt informativt inlägg från dig, gillas:)
Kram Maria
Tack Maria! Att skriva lite mer information är ett av mina sätt att komma ihåg själv. Att bara läsa fungerar inte 🙁 Så anteckningar här blir ett sätt att memorera och samla ihop. Trädgårdsresan är ständigt pågående och vissa ’resmåll’ hoppar man alltid över 😉
Kram, Carina
Den ljusgula faller mig bäst i smaken. Har haft den orange, men jag tror sorken tog den!!! / Britt
Håller med dig men jag gillar ljusa färger bäst på våren. Lättare att placera och hitta bra sällskap till. /Carina
Vad många fina sorter! Jag har precis samma relation till kejsarkronan som du, först var det absolut inget som skulle hamna i min trädgård, och nu tycker jag att den nästan är den finaste lökväxten av dem alla!
Kram Elin
Visst är det spännande – den där trädgårdsresan vi gör, hur smaken förändras. Jag är fortfarande kluven till de där starka lysande färgerna på våren. Så nu gillar jag utseendet men brottas med var jag vill ha dem tidigt på våren.
Kram, Carina
Den ljusgula, nästan vita, var väldigt fin – eller så tycker man det bara för att den är ovanlig? Har inga kejsarkronor men kan beundra dem i andras trädgårdar.
Allt gott!/Laila
Nej jag håller med dig, den är vacker och inte bara för den är ovanlig. Den har en underbar vårnyans tänker jag.
/Carina
Jaa, du! Vilken känsla har jag för denna?
Blir galen att jag aldrig nånsin har sett någon i verkligheten! Har planterat i omgångar i trädgården men det som händer är att bladen kommer fint på våren för att sedan vissna.
För 3 år sedan trodde jag att jag hade hittat knepet eftersom man skulle plantera löken på ”snedden”! så det inte kom in vatten och löken ruttnade!
Näe, de vill inte blomma här! Men jag verkligen gillar dem…
.,.. på bild 😉
Kram
Lite sent nu för blomningen är på upphällningen men Göteborgs botaniska har haft en maffig samplantering med kejsarkronor i vår 😉 Just nu har jag två sorter som inte heller vill blomma. I sommar ska jag ta upp dem och testa torrförvaring… Sen får vi se om det fungerar eller ej. För bara blad är ju inte så kul.
Kram, Carina
Åh! Underbara bilder…
Jag är novis. Såklart har jag stött på dem i gamla trädgårdar häromkring, men – kommer jag nu på – aldrig doftat/luktat dem, aldrig kommit nära. Ja, och så idag, just idag, var jag på växtloppis i Smyge, och fyndade en… Läser innantill: Fritillaria persica ’Ivory Bells’ – Klocklilja. Dvs som jag förstår det samma släkte som kejsarkronorna, men ändå en lite annan.
Hursomhelst, jag gillar dem. Men… jag har inte alltid gillat dem. Tidigare, i mina yngre år hade jag det lite svårare för en del av de gula och orange blommor som jag nu kan komma att finna charmiga, ja, vackra. I slottsträdgården i Malmö hade de för någon vecka sedan kejsarkronor i orange o gula toner planterade i mängd, stor mängd. Det var mäktigt. Så kanske kan de vinna på att vara körsångare… Iallfall om man har en park ;o)
Ha det riktigt gott!
kram
/Katarina
Tack Katarina! Som körsångare – precis så. Jag har sett större planteringar och där blir det otroligt maffigt. Vilket fynd du gjort. Den är urläcker och klockorna ska vara ljust gula,cremevita och/eller grönaktiga om jag kommer ihåg rätt. Den vill jag ha 🙂
Jag är fortfarande lite kluven till det gula och orange. Särskilt nu på våren. Har en lökplantering nu i vår som går i de där varma starka färgerna och det blir MYCKET för ögonen. Inte helt och odelat behagligt…
Kram, Carina
Har funderat många gånger på att införskaffa kejsarkronor, just bara för att dom inte är attraktiva för rådjuren. Men nu fick jag vet att sniglarna gillar dom istället, hm. De orange är de enda jag sett men blev nu väldigt förtjust i den blekt gula Fritillaria raddeana som i mina ögon är så långt från halmgul som den kan komma.
Kram Anita
Åh jag tycker de är så himla härliga och kaxiga! Lite oborstade och tar plats 🙂 Den gula var supersöt men de oranga lyser upp så fint en gråmulen vår/försommardag!