natur & trädgård i ord och bild

Colchicaceae – tidlösefamiljen

Colchicaceae

Colchicaceae är en familj med knölartade och rhizomata växter. Det ingår ca 15 släkten och 285 arter där släktet Colchicum, tidlösor, har absolut flest arter. Det är lite deppigt att skriva det här eftersom mössen har haft julfest i mina lökbäddar på framförallt olika tidlösor. Å andra sidan hade jag ingen aning om att lundfavoriterna Uvularia, guldrams, och Disporum, feramssläktet hörde hit. Och bilderna av tidlösor finns ju kvar… ..och kanske i bästa fall någon lök av de vårblommande.

Men i mitten av januari  var jag i Varberg på trädgårdsfest mitt i vintern. Och äntligen har jag en förklaring till varför jag inte känner igen mig i uttalet av de vetenskapliga namnen vs det jag lärde mig när jag läste latin. ‘Växtlatinet’ använder dels förenklade uttalsregler, dels uttalsregler från en annan tidsperiod än det klassiska latinet jag läste. Sen har man lånat in många ord från klassisk grekiska. Det är alltid lättare när man förstår. Jag hamnade vid samma bord som Magnus Lidén under kvällens middag.

Colchicum

Ett släkte som växer med knölar och som har både vår- och höstblommande arter. Hit har många släkten flyttats in sedan man började gentesta växter. Colchicum har idag 160 arter enligt Wikipedia. När jag skrev om växtfamiljer nämnde jag klan – de här knölblommande ingår i klanen Colchiceae.

De höstblommande är hos mig i zon 2 hyfsat enkla i en rabatt som inte är alltför fuktig vintertid. De kan gärna få växa i halvskugga under träd och buskar men vissa blommar väldigt sent hos mig och får därför stå i ett soligt läge. Det är ju den sena höstblomningens färgkickar jag är ute efter. Namnen på de höstblommande finns om du öppnar galleriet här under. Det står angivet att de blommar september – oktober men av mina är det bara ‘The Giant’ som blommar i september. ‘Lilac Wonder’ i galleriet är fotad 29 oktober och har inte ens slagit ut ännu. C x agrippinum blommade i ett skuggigt läge från andra veckan i oktober och framåt.

Höstblommande tidlösor

De här höstblommande tidlösorna tycker om väldränerad, näringsrik humusjord som håller fuktigheten bra. Det lär vara bra att gödsla med välbrunnen kompost, det har jag inte gjort däremot med välbrunnen kogödsel och pelleterad hönsgödsel för kravodling. Rekommendationen är att plantera knölarna på 20 cm djup eftersom blommorna har tunna blomskaft. Jag har nog inte planterat så djupt. Det lär motverka att de välter men… ..vet inte om jag tror på det.

Vårblommande…

Många tycker tidlösor är lika och förväxlar dem med Crocus, kanske allra mest de vårblommande. Men de tillhör som sagt inte ens samma familj. Det är alltså de här vårblommande knölarna som mössen tagit tabberas på om jag ser rätt…. Plus några till som jag planterade i höstas. De har något näpet över sig och den vita C szovitsii var trots sin litenhet, 5 cm, helt oemotståndlig. Ser på ett sätt ut som krokus men är både robustare men ändå gracilare än krokus – kan inte riktigt förklara som ni märker… De här har jag valt att sätta i en lökbädd där jag kan lägga över ett lock av glas eller plast på sommaren. Många av de behöver en så kallad bakning = extremt torrt och varmt. Det förstår man om man tänker på att de bland annat växer runt medelhavet.

Disporum – feramssläktet

SKUD listar 7 giltiga artnamn Wikipedia 20. Disporum växer vilt i Asien från norra Indien till Japan, S Indonesien och mot norr i det mest östra Ryssland. Alla amerikanska arter har flyttats till Prosartes som ingår i Berberidaceae. Tänk vad lite genteknik kan åstadkomma. Jag struntar i vilket och tycker att de är förbaskat vackra att odla i lunden. Lite utmanande om jag förstår rätt men peppar, peppar.. Det är kul med utmaningar också.

Jag har D sessile som bildar en klump men som om den trivs kan sprida sig med rhizomer, tyvärr har den inte blommat ännu. Elfenbensvita, klockliknande blommor längs stjälkar som kan bli mellan 15 och 60 cm höga. Det här är en art som har flera mycket vackra sorter med variegerade blad. Men de lär också vara ganska svåra att hålla vid liv över tid. Sen har jag planterat D uniflorum, syn. D flavensförra våren utan att notera var. En art som blommar med gula klockliknande blommor och som kan bli uppåt 80 cm hög.

Här i Sverige skulle jag gissa att de blommar i juni. Jag har redan nämnt att det är lundväxter alltså vill de växa i halvskugga-skugga och i en torvblandad jord. Man kan gott vintertäcka dem särskilt om man testar variegerade bladformer.

Uvularia – guldramssläktet

Ett släkte med 3 arter  som bara växer i Nordamerika och som nog är betydligt mer känt än Disporum. Det vetenskapliga namnet kommer från latinets ūvula som betyder liten druva antagligen på grund av att blomman hänger neråt. I nordamerika blommar de i april – maj och växer i skogsklädda sluttningar och raviner. Hos mig blommar guldramsen i maj-juni beroende på våren.

Jag odlar den vanliga guldramsen, Uvularia grandiflora, som blir 45-60 cm hög och ca 30 cm i diameter och som sakta breder ut sig med rhizomer. Jag har delat ganska elakt med spade flera gånger.  Blommorna är hängande, vackert citrongula och kommer 1-2 i de övre bladvecken. Bladen är blådaggigt gröna och är så kallat perfoliata vilket betyder att stjälken ser ut att växa igenom bladen. En otroligt vacker växt som förr gick under det svenska namnet sorgklocka – tack för att det ändrades. Bladruggen är vacker hela sommaren och får sen en vacker gulorange höstfärg som ger ruggen en känsla av att vara genomskinlig, opac. Det var en riktig samlarväxt när jag köpte den från Konnässörsklubben 1998, hmm det är alltså dags för 20-årsjubileum i höst… Idag har det skrivits mycket om den och jag tycker jag ser den i plantskolor både nu och då.

2 andra lättodlade

Jag har också planterat både perfoliata, liten guldrams, och sessilifolia, dvärgsorgklocka, men de har antingen inte kommit upp alls eller så har de försvunnit efter ett par år trots att de ska vara lättodlade. U perfoliata har också som namnet säger stjälkomslutande blad men blommorna har orangefärgade ‘bumps’ på kronbladen. Jag tänker fläckar men bumps betyder gupp. Jag kan tyvärr inte uttala mig eftersom jag inte sett den blomma. U sessilifolia har blad som växer från stjälken och blommorna är mindre och blekare. Om jag kommer ihåg rätt bildar den inte en rugge som de andra två utan det kommer en liten själk här och en där. Den dog i samband med flytten från trädgården.

Förutom att de breder ut sig med rhizomer sätter de också frön och precis som hos till exempel blåsippor har fröna ett litet oljigt bihang, elaiosome, som är attraktivt för myror.

Vill du läsa mer om olika bladformer och hur man kan uttyda bladformen ur det vetenskapliga namnet så finns det bra läsning med bilder på den här länken.

 

Jag nämner ofta SKUD eftersom jag alltid börjar där när jag vill kontrollera namn, nya namn, synonymer, svenska namn mm. Men SKUD, Svensk kulturväxtdatabas, är precis som det utskrivna namnet säger bara tänkt att lista de växter som är hyfsat vanligt odlade i Sverige. Därför finns det ofta gap i antal släkten och arter mellan SKUD och heltäckande listor.

Nästa släkte på tur är (Compositae) eller Asteraceae som SKUD verkar acceptera. Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…

 



22 thoughts on “Colchicaceae – tidlösefamiljen”

  • Flere av disse har jeg prøvd å dyrke her, men de overlever ikke vinterene som er spesielt kalde. De er så vakre, og de fylte tidløsene hadde jeg flere av.
    Uvularia trives godt her, og det er jo hyggelig 🙂
    De andre du nevner kjenner jeg ikke.

    Spennende å lese om alle disse familiene 🙂

    Klem, Marit

    • Tråkigt men antagligen rimligt – jag läser svensk zon 1-2. Det är tråkigt att plantera växter om och om igen som bara försvinner hur vackra de sen är. Uvularian är underbar tycker jag och Disporum är lik fast blommorna lite mindre.

      Kram, Carina

  • Hej Carina

    Ja, tidigare trodde jag också att Colchicum var en typ av Crocus:)
    Jag har bara vårblommande och C. szovitsii brukar komma i mitten av februari.

    Som dig har jag Disporum och Uvularia. Och det var nog det..

    En stor familj, kanske man skulle lite gå på upptäckt?

    Ha en trevlig kväll

    • Det är ju helt logiskt egentligen för de är lika 🙂 Just nu känns det som jag inte behöver upptäcka fler släkten jag gillar. Det blir bara dyrt och mycket mer jobb. Kanske jag snart tar ett år och bara tar hand om det jag har, kanske….

      Ha det gott! Carina

  • Jeg har også tidløs, men jeg synes altid, at de vælter, det ser ikke så pænt ud.
    Uvularia har jeg også, men de fylder ikke så meget endnu.
    Ha det godt
    Lisbeth

    • Tycker de lägger sig ner i dåligt väder och sen reser sig igen. Men jag ska pröva att plantera några riktigt djupt så får vi se. Uvularia är underbart fina när de växer till, men även innan det 🙂

      Tack detsamma! Carina

  • Hej Carina!
    Det är bara några år sedan jag såg den första tidlösan, trodde det var en släkting med crocus.
    Otroligt vackra.
    Ha det bra /Marika

    • För mig var det några lökar som låg i en korg som jag passerade i en kassakö 🙂 Det var ‘The Giant’ som började dela sig snabbt. Då är det lätt att skaffa fler när jag vet de går hyfsat bra.

      Tack detsamma! Carina

  • Förbaskade möss! Jag som trodde att tidlösan var giftig men tydligen inte för möss. Trodde förr att det bara fanns höstblommande tidlösa. Hade själv i många år under ett gammalt plommonträd. Men när plommonträdet dog och vi tog bort det, ja då försvann ju också tidlösan. Nu håller jag tummarna för att mössen sparat en del av dina lökar så att du i varje fall får njuta av lite vårblommande tidlösa.

    Kram Anita

    • Nä vi har olika smak och antagligen påverkas olika också. En Fritillaria hade de gnagt på men lämnat. De lär ogilla doften. Antagligen gjorde plommonträdet att det blev en lagom fuktnivå för tidlösorna som sen rubbades. Det hoppas jag också 🙂

      Kram, Carina

  • Jag har flera sorter av höstblommande tidlösor – dom växer förvånansvärt bra här på Gotland i vår lätta sandjord så det som rekommenderas stämmer inte riktigt ”väldränerad, näringsrik humusjord som håller fuktigheten bra”. Visserligen har vi väldigt väldränerat så det stämmer ju, men resten – näringsrik jord som håller fuktigheten bra – har vi absolut inte, istället tvärtom!
    KRAM/Susie

    • Så är det ju med alla rekommendationer… De stämmer inte överallt och inte alltid. Det är bara att tacka och vara glad.

      Ha det gott! Carina

  • Hei, og takk for at du stakk innom siden min. Tidløs er vakre. Jeg har bare den som blomstrer om høsten, en av plantene som var her allerede da vi flyttet inn for mange år siden. Ha en fin dag, hilsen Ingeborg

    • Tack själv! Javisst är de fina och kanske ännu mer uppskattade för att de blommar så sent. Roligt att de fanns där och att de bara blir fler.

      Ha det gott! Carina

  • Interessant læsning omend noget af en udfordring for en dansker. Uvularia sessilifolia vokser hos os i et surbundsbed, hvor den breder sig en del, men dens sartgule blomster er virkelig fine.

    • Förstår det… Jag har en del problem med danskan också men förstår ändå den övergripande meningen om än inte alla detaljer. U sessilifolia – ev kommer den i en av mina rabatter nu 🙂

      Ha det gott! Carina

  • Mycket jag inte visste om tidlösefamiljen, intressant. Har en höstblommande tidlösa och den blir större för varje år, glad är jag för det.
    Kram

  • Hej Carina!
    Vilket intressant inlägg. Jag lärde mig massor om tidlösefamiljen. Det är alltid kul att veta var växterna hör hemma, släkten, familjer, klaner…… Jag har några höstblommande tidlösor men alla andra växter du beskrev här var för mig nya bekantskaper. Synd att de verkar vara lite svåra, men som du skriver, utmaningar är ofta roligt.

    Så spännande att få Magnus Lidén till bordet. Vilken inspirations- och kunskapskälla. Och väldigt trevlig också, verkade han vara. Latin är intressant. Ibland får i alla fall jag stå där med svansen mellan benen och konstatera att mitt uttal nog inte var det bästa. Eller ibland och ibland …… 🙂

    Kram
    Anna-Karin

    • Jag har heller inget bra latinskt uttal eftersom jag sitter fast i det klassiska så det blir ofta förvirring när jag försöker uttala. Men nu vet jag varför i vart fall. Numera struntar jag i hur det låter gentemot de allra flesta. Det är några få personer där jag bryr mig lite. Vi pratade inte jättemycket – det var några andra där som höll låda 🙂

      Guldramsen är jag övertygad fungerar – den är lätt tänker jag. Men kolla zonen det är väl det som kan ställa till det.

      Kram, Carina

  • Oj, vad flitig du är med inläggen! Tidlösor har en särskild plats i mitt hjärta, bland annat för att de verkligen stortrivs här på sandbanken. Hade inte tid att läsa allt första gången jag tittade in, så jag är lite efter.
    Beklagar de attans sorkarna! Jag använder burfällor agnade med fågelfrö eller hönsfoder. Sommarhalvåret vittjas burarna varje dag. Stora sorkar är för smarta men de mindre storlekarna decimerar jag flitigt.
    Som vanligt väldigt trevligt och informativt inlägg.
    Om nu den vita lilla vårtidlösan orkar poppa upp här även denna sommar trots att den inte blivit bakad, lovar jag att bättra mig.
    Kram
    /Anette

    • Tack hade bra med inspiration ett tag, nu är den inte lika stor 🙂 De är väldigt fina tidlösor och att ha en bra jord – det är bara att gratulera. Burfällor – det ska jag testa att sätta ut nu. Om det är sorkar så tror jag alla storlekar är ovana vid dem här. Vet inte om det är de men såkrukorna från i höstas är helt massakrerade. Om den vita tidlösan tittar upp så tänker jag att den klarar sig utan bakning och det är ju helt idealt 🙂

      Kram, Carina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.