Videungar och annat jag vill se när våren kommer
Videungar – ulliga, gulliga och med en helt egen visa men just nu är det läge att lugnt sova vidare medan vintern rasar vidare och ut. När sen vintern ger med sig ja då är det dags att väcka pelargoner, så fröer och ta hand om frösådder, gräsmattan kanske behöver en make over inför sommaren. Det finns massor jag kan ta itu med efter vintern. Men det är också då som jag plockar fram en solstol även om snön är kvar. För det är så skönt att bädda ner sig på en dyna i stolen med täcke och kudde över och vända näsan mot solen.
Efter vintern och videungar kommer sippor
Det känns lite konstigt med svenska namn som vitsippa och blåsippa när jag har flera vitsippor som inte är vita och blåsippor som inte är blå. Den första att blomma är alltid den ungerska blåsippan, H. transsilvanica ’Buis’. Det är för övrigt enda gången jag är tacksam för rådjurens betande, de har alltid kalätit så alla gamla och vid det laget fula blad är borta.
Vita sippor
Vi är inte ensamma om att ha vitsippor i våra skogar och flera kontinenter har egna vitsippor i släktet Anemone. Vi har nemorosa, Asien har bajkalsippan nedan och Nordamerika har den i mina ögon sötaste, sirligaste är quinquefolia – amerikansk vitsippa. Länken går för övrigt till North Carolina native wildflowers – en organisation och virtuell flora där den finns avbildad. Nu är det en orättvis jämförelse… Därför att den amerikanska har en sötare blomma men bildar bara små ruggar. Medan ett vitsippsflor i skogen som täcker hela marken under träden är en så vacker syn. Vanligt är också bra!
Mjukt rosa som videungar
…är blommorna hos ’Evelyn Meadows’ och hon blev en favorit redan förra våren men till den här säsongen hoppas jag att hon brett ut sig en liten aning. Det finns för övrigt mängder av sippor vi kan odla och du kan se de jag odlar som kommer ur knölar eller rhizomer HÄR.
Första februariveckan
Ja den ligger snart bakom oss och chilin och paprikorna jag sådde för ett tag sedan börjar gro. Jag har inte beställt några nya frön av något och inte ens tittat igenom vad för frön som finns kvar. Fast jag har en känsla av att jag behöver sallatssorter, de fröna verkar åldras fort, och kanske mer och rolig kål… Trädgårdsfägring handlar om att se borton vintern och det är inte så svårt.
Vi får väl se vilka frön som såtts när våren kommer…
Anemone er en skøn blomst, jeg er efterhånden ved at have nogle stykker, men nogle af dem jeg har forsøgt mig med er forsvundet igen, det er ærgerligt.
Klem Lisbeth
Alla är långt ifrån lika växtglada och jag upplever att tex quinquefolia har varit svår att etablera. Men söta är dem så jag prövar igen… 🙂
Kram, Carina
Så herlige bilder du viser! Ja, de samme navnene har vi her også. Blåveis, og hvitveis. Dine ungarske blåsipper var helt nydelige, og spesielt den første.
Den Anemone nemorosa ’Evelyn Meadow’s var veldig vakker. Kan jeg be deg om en liten rotbit av den? 🙂
Jeg har aldri hatt en rosa hvitveis før 🙂 Det er jo mange hvite hvitveis som skifter til rosa når de nærmer seg avblomstret, men din er vel rosa fra start til slutt?
Klem, Marit
Tack Marit!
Det kan du absolut få men den får bli lite större först, jag planterade den våren 2020. Och du har helt rätt – den har samma färg från knopp till åldrad och det var det som gjorde den annorlunda. Hade inte du en halffylld H. transsilvanica? Vi kan kanske byta så småningom, ’Buis’ är en klar favorit 🙂
Kram, Carina
Jeg nyter hver årstid, men det er vel ikke å komme fra at jeg gleder meg veldig til våren. Jeg har nemlig kjøpt meg drivhus i vinter, så våren kommer med mange planer.
Det låter härligt att förbereda för att sätta upp växthus och sen få fylla det till våren. Våren är speciell i att så mycket börjar om från början igen.
Ha det gott! Carina
Hvor morsomt, at du lige i dag viser Mount Aso, for den sad jeg og kiggede på forleden, fordi jeg vil købe den her til foråret. Jeg så for længe siden de rosa gæslinger, som vi kalder dem, og det var dem, jeg faldt for, og farveændringen, som du viser er virkelig et ekstra plus, som jeg glæder mig til. Jeg planlægger at have den i en krukke. Hvad er din erfaring med behov for vand. Pil er jo generelt glad for vand.
Så smukke anemoner, du har.
Mange hilsener Lisbeth
Min erfarenhet är att den snabbt blev större och högre än vad som angetts – den bredde ut sig rejält. Och den stog i en torvbädd i ett soligt läge som torkar ut och den tyckte det var för torrt så jag tror den behöver både utrymme och rejält med fukt. I höstas misshandlade jag den så vi får se om den överlever men jag har några sticklingar som får ta över annars.
Ha det gott! Carina
Tak – jeg skal vist påregne at beskære, når den står i krukke. Og vande godt. Og måske sørge for lidt skygge.
Jeg trodde den var mye eldre, for den så veldig stor ut. Selvsagt må den vokse seg større. Nei, jeg har bare en som kan deles og det er ’Blue Jewel. Den er ikke halvfylt dessverre. ’Buis’ var helt nydelig ja.
Klem, Marit
Tyvärr inte men visst var plantan fin. Köpte den när jag hämtade barrotade perenner hos Gerbianska. Jag får se när våren kommer hur den kommer upp – den kanske redan brett ut sig 🙂
Kram, Carina
Pil og violer og anemoner er vidunderlige forårsbebudere.
Ja det är dem 🙂 Men just nu är allt täckt av snö – det var längesen.
Ha det gott! Carina
Hej Carina!
Vilka underbara sippor, både blåa, vita och rosa. Har tänkt som du, känns också fel att säga blåklocka om en vit klocka. Och videungarna så härliga, hör våren till. De första solstrålarna på våren, då kan man inte sitta inomhus. Vilken härlig tid vi har framför oss.
Ha det gott /Kram, Marika
Hej Marika och tack!
De är underbara helt enkelt även om namnen är lite konstiga ibland… Häromdan tänkte jag att jag ska ta fram solstolen. Det är skönt att bädda ner sig det enda som behövs är en dyna i botten och täcke över. Men först ska jag bli klar med renoveringsprojektet här… 🙂
Tack detsamma! KRam, Carina
Gåsunger, ja!
Bare å glede seg til dem og alt det skjønne som kommer utover våren.
God helg!
/Irene
Fint namn gåsungar – de är ju ulliga och gulliga som små fågelungar 🙂
Ha det gott! Carina
Hej Carina,
Med snötäckt trädgård och ordentligt kallt så ser man verkligen fram både mot sippor och videung men just nu är jag rätt nöjd med att vi i alla fall fått ett tag med riktig vinter. Bilden på de blommade ’Mt Aso’-kissarna är bara för vacker. Vilka färger!
Såg knoppar i blåsipporna innan snön kom, skönt att de fick ett ordentligt täcke innan det blev kallt. Nu är det bara att vänta.
Ha en fin vecka! Kram Ulrika
Hej Ulrika och tack!
Bilden är en favorit i och för sig har jag många favoriter men ändå 😉 Riktig vinter känns både tryggt och bra. Och jag tänker att nu borde vi slippa en sen frost i tex maj. Visst är det fascinerande hur växter kan ligga i startgroparna och bara vänta på en signal om vår – likt blåsipporna.
Tack detsamma! KRam, Carina
Men kära nån Carina … så du gör! Få mig att längta efter videkissar och att få slänga mig raklång i blåsippsbackarna. Dom rosa kissarna är ju något alldeles speciellt och skådespel är det verkligen … vilka nyanser! Och alla dessa sippor. Undrar ändå om inte sipporna är mina favoritblommor, i varje fall just i denna stund, efter att ha sett dina bilder. Annars har jag ett speciellt minne av videkissar. I skolan, i lågstadiet, sattes det upp en pjäs och jag fick rollen som Videung. Jag hade en korg med videkissar på armen och sjöng ”sov du lilla videung”. Och jag hade en syster som hette Kajsa sopkvast som till slut kom in och sopade bort det sista av vintern med en kvast som bestod av påskris. Så mycket mer kommer jag inte ihåg. Ja sickna minnen som kan dyka upp 🙂
Ha en fin vecka!
Kram Anita
Tack Anita!
Längtan kan väl bara vara rätt tänker jag … Vi har mycket fint att se fram emot. Och tänk så lite som behövs för att trigga minnen både äldre och nyare… Jag älskar de rosa kissarna och att de sen visade sig bjuda på ett färgskådespel och åldras med behag var bara plus. Favoriter är något variabelt tänker jag och tur är väl det.
Kram, Carina
Rosa videkissar har jag aldrig sett här uppe i norr vi kanske har en annan sort för de växer alldeles vid knuten vid vårt sommarhus.Ni har ju så fina vitsippor som blommar överallt i skogen på våren fick vara med om att se det när vi reste till Göteborg med bil för några vårar sedan och jag blev så hänförd det är inget som vi har här i vår zon.
Du gör helt rätt i att ta vara på solens strålar med att sitta ner en stund och njuta det brukar jag göra varje dag under vårvintern när det är sol.Ha det gott/Margareta
Det är kanske för att det är en ganska ny växt i plantskolorna – tror det är 5 år sedan jag såg en första bild. Det är samma här att den vilda sälgen får ’vanliga’ grå videungar. Jag trodde lite naivt att vitsippshav i skogsbackar fanns även uppe i norr… Men ändå härligt att du fått uppleva det härnere i söder – det är magnifikt.
Jag har inte plockat fram solstolen ännu men snart har jag renoverat färdigt och då ska jag plocka ut stolen igen.
Ha det gott! Carina
Vilka fantastiskt söta videkissar, där öppnade du en helt ny värld för mig! Hade inte ens tänkt på att de kunde vara flerfärgade.
Håller med dig om att en matta av vitsippor är bland det vackraste man kan se – eller ett hav av röda vallmo. Åh, så längtar jag till snösmältningen igen …
Å jo… de kan ha många fina färger. Det finns en art med nästintill svarta videungar och om jag minns rätt så är barken mera gul – läcker kontrast.. Snösmältning – ja det är lika trevligt som blommor och snart räcker det med vinter. Kan inte riktigt komma ihåg när jag fick minusgrader här men det är en lång period med frost nu – ovanligt lång… Det är nog en av de kontinentala vintrarna här.
Kram, Carina
Tak for de dejlige forårsbilleder. Vinteren har bidt sig fast, men foråret venter lige om hjørnet, og snart er skovbunden fyldt af anemoner. Dine billeder satte gang i mine drømme.
Hilsen Elna
Tack Elna – det var roligt att höra! 🙂
Vi har visserligen haft vinter ett tag nu men tiden går rasande fort så snart har vi nog vår trots allt. Och jag såg innan snön la sig att det fanns knoppar hos våriris och andra – klara att spricka upp bara de får lite värme.
Ha det gott! Carina