De där första växterna som sticker upp näsan ur jorden har ända sen jag var liten betytt något speciellt för mig. Bland annat älskade jag att springa ner till bäcken där det växte vårlök, vitsippor och svalört i en mild färgskala bland vintertrött gräs. Ytterligare några år senare spanar jag fortfarande lika ivrigt men nu i trädgården och blomningen är än tidigare. Framförallt är det behovet av förändring efter en lång vinter och längtan efter ljuset som återvänder som gör att jag tar en runda för att leta vårtecken nästan varje dag. Det är löftesrikt därför att en ny säsong ska ta fart eller om jag helt enkelt längtar efter mer aktivitet efter en lång vinter. Och då är olika lökar och knölar suveräna att odla.

Första vårblomningen

Den kommer nämligen ur olika lökar och knölar. Hos mig tävlar snödroppar, vintergäck och en snöiris om att blomma först - vintergäcken drar oftast det kortaste strået.

Eftersom jag älskar den här tidiga blomningen ville jag ha mycket utav den  och under lång tid. Därför har samlingen utökats med fler släkten och sorter som blommar vackert. Ett exempel är de små hundtandsliljorna, Erythronium. Exemplet är ett av många släkten jag lärde känna via Konnässörsklubben som var en 'klubb' skapad av Göteborgs botaniska trädgård. Märk väl - var! Den finns tyvärr inte kvar men jag har hittat många nya släkten och odlingsvärda sorter den vägen. Det var för övrigt också deras beskrivningar av dem då popularitetsmässigt stendöda pärlhycinterna som gjorde att jag odlar många fina sorter idag. För övrigt kan nämnas att de kan dofta lätt och gott och är alldeles fantastiska utropstecken i en vårbukett.

Höstblommande lökar och knölar

Jag har nämnt de tidiga släktena, snödroppar till exempel och de känner de flesta till. Däremot upplever jag att de höstblommande lökarna och knölarna är långt mindre kända. Och här finns också fina lökar och knölar för glädjechockande och färgsprakande höstblomning, jag blir till exempel minst lika glad av en uppiggande dos neonrosa i oktober som av vårens första snödroppe. I första hand tänker jag på krokus och tidlösor men snödroppar, narcisser med flera har höstblommande arter däremot är de ofta lite trixigare att odla.

Odla lökar och knölar

Jag rekommenderar att, om det går, plantera lökar i olika varma lägen. Ett fint exempel är snövita snödroppar som lyser i ett vårkyligt och skuggigt läge det gör själen varm och lockar mig på en längre runda i trädgården. Dessutom gör de det ett par veckor senare och längre än i ett soligt läge. Jag upplever att framförallt snödroppar och vintergäck är bra att göra så här med. På samma sätt är det bra att odla lökar och knölar bland perenner som växer upp och täcker det falnande bladverket om man tycker det är störande.

Jag har nämnt några vanliga släkten som exempel men till lökar och knölar hör mängder av olika växtsläkten och sorter som vi odlar. Och eftersom de kommer från många olika geografiska områden behöver de väldigt olika förhållanden för att växa till och må bra.

Subsektioner

En del släkten som till exempel pärlhyacinter, Muscari, och Iris är till och med indelade i så kallade subsektioner för att man ska veta på ett ungefär hur de vill växa. Du kan läsa mer under respektive släkte och art. Men först lite kort om skillnaden...

Lökar och knölar vem är vem

Lökar

Jag läser mig till att lökar består av en kort platt stam som har rötter neråt och tjocka blad uppåt. Lökens olika lager är blad som lagrat vatten och näring som förberedelse inför en vinterperiod eller som hos en del för en sommarperiod. Yttersta lagren är torra och förstärkta med fibrer eller stenceller som bildar ett lökskal. Växtfamiljer och släkten som har lökar är Amaryllidaceae: snödroppar, amaryllis, allium (våra matlökar tex), narcisser med flera. En annan familj är liljefamiljen som inkluderar bland annat tulpanerna och givetvis alla liljor. Hos liljorna är lökskalen bara ihopväxta vid basen ungefär som en tallkotte och där kallas skal lökfjäll. På engelska kallas lökar för 'bulbs' om du vill läsa mer.

Oökta lökar = knölar

Knölar eller rotknölar har till exempel släkten som krokus, cyclamen och en del anemoner. Rotknölen hos de här släktena, liksom hos morot och andra rotfrukter, är en rotdel där näring i form av stärkelse samlas. Här är det en enda lagringskammare alltså inga skal som bildar en knöl. Jag upplever att vi inte är så petiga med det här och därför finns inte  jättemycket skrivet på svenska men på engelska används dels uttrycket 'corms' och växterna kan också kallas för 'tuberous' som i att de har tubliknande knölar. Knölarna växer till i storlek när de trivs och mår bra. Jag har en Anemone knöl, blanda eller apennina, som är drygt 5x5 cm idag.

Och sist rhizomerna

Vitsippan är det bästa exemplet jag kan ge. En rhizom är en tjock, uppsvälld  och näringslagrande rot ur vilken det växer mindre, smala rötter som tar upp näring åt rhizomen. De här växterna breder sakta ut sig genom att de krypande rhizomen växer till. De ligger ofta ytligt och uppskattar, i de flesta fall, om löv och annat får ligga kvar och hålla fukten.

SidornaSidorna har jag lagt upp så att varje släkte har sin sida för att minska bläddringen för dig. Och där kan du också se de släkten som jag odlar höstblommande sorter av.

Ett svenskt företag som har en fin lista med lökar och knölar är Botanicus.

The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission