Om växterna som bara är
Trädgårdens doldisar
Har du tänkt på växterna som inte är så mycket i sig själva? De som är lite lätt oansenliga, typ nästan osynliga. Dem fastnade himla bra på sensorn häromdan. Och faktum är att några av dem lånar sig fantastiskt bra som ackompanjemang till en del ’drama queens’ jag har. Så en bukett växter som bara är….
Börjar med ett strå, en blomning. Den – ja jag ser en syrsa – hoppade på mig när jag hittade en liten vit hyacintliknande växt bland allt ogräs som frodas på åkern. Ett gräs, Stipa pennata, en av tyvärr alltför många svagheter. Lätta och tacksamma från frö. Och jag har hittat en plats för dem, en med motljus från solnedgången…
En klöver, Trifolium trichocephalum, som ska blomma i ljust gult – månskensgult om man vill uttrycka sig lite artistiskt sådär… Till höger en bladväxt för lunden Peltoboykinia watanabei, lönnbräcka. Mycket vacker, faktiskt även när den blommar 😉
Min favorit!!! Föll för några rader i en frökatalog från Göteborgs botaniska som jag inte kommer ihåg. Men herregud
så snygg den är. Ett måste som sällskap till de tidigaste, rödblommande pionerna. Vansinnigt snygg och hållbar i bukett. Och ja – den finns allt som oftast i blomsteraffären eller om det är en syster eller kusin… ..vad vet jag. Bupleurum longifolium..
Den här lilla blyga med sina rosa klockor, faktiskt prickiga när jag tittar nära, ska få flytta in i en sval skugga. Vet inte
riktigt vem hon ska förhöja skönheten och skapa 1+1 = 3 med, men kommer tid kommer råd. Polygonatum prattii
Räknar lite snabbt och 100% är frösådder. Visst är det en del pyssel med det. Men det är ett bra sätt att få många av dem som ska fungera som kavaljerer. Tänk om man kunnat skapa danskavaljerer till dansgolvet lika lätt?!?! Kan du förresten gissa vilken som representerar de 20%:en – den jag inte sått?
Ha det gott! Carina
När jag ser dina fina bilder tänker jag ännu mer att jag vill ha ett objektiv till. Vad använder du för något?
Ha det bra!
Åh, så vackert! Jag är svag för de där oansenliga. Ja, de där som måste upptäckas, kanske solen ska nå den på ett alldeles speciellt vis. Och/eller kräva att man hukar sig och blir kvar en stund. Söka med blicken för att se. Stunden inträffar. Så kan det vara Rariteten eller den där vanliga som du kan finna på ängen, i lunden eller i det där andra ”vanliga”… Men när när du väl fått syn på den… Det är något speciellt med det.
kram
Katarina
Tack! Jo jag håller med. Genom åren har jag blivit mer och mer förundrad och fascinerad över hur intrikat naturen skapat mycket. Och hur ofta de göms om jag inte tar mig tid.
Kram, Carina
Så många fina växter, väl värda att få extra uppmärksamhet. Bupleurum sådde jag för många år sedan, så snygg i buketter. Spännande växter:)
Kram Maria
Tack Maria! Kul att någon mer upptäckt Bupleurum och förtjänsterna med den.
Kram, Carina
Den ene ligner på Euforbia? Mye lekkert du viser! Det er mye fint som bare står der og er litt kjedelig hver for seg, men sammen med noe annet så blir de kjempefine!
Klem
Marit
Tack! Ja Bupleurum och Euphorbia är lika i många delar. Kanske, tom sannolikt, är de släkt. Kommer inte ihåg men Bupleurum har kanske inte den där gummisaften…
Kram, Carina
Så fina enkla växter, som ser fantastiska ut när de syns på nära håll. Nej, jag kan inte gissa.
Javisst är de – både enkla och fina. Klövern är läcker med sitt grå, mjuka och beröingsvänliga bladverk också.
Ja, vilken kan det vara tro? Jag gissar på Stipa pennata.
Det är lustigt det där med de oansenliga, de som bara är, de behövs ju lika mycket de som primadonnorna. Vi borde bli bättre på att se dem.
Kram Kristina
Ja utan rätt sällskap försvinner primadonnorna – tänker jag. De behöver liksom beundran. Stipan är frösådd men spetsmössan är inköpt 🙂
Kram, Carina
Vackra bilder! Det är nåt utmanande och tillfredsställande i att ha ögat inställt på det mindre uppenbara, att få upptäcka, beundra och dessutom hitta rätt ljus att fota i. Du har ju lyckats fenomenalt i allt. Spännande att fröså. Har inte sett några frö till spetsmössa så jag gissar att du kanske inte har sått den, å andra sidan har jag inte sett frön till de andra heller 🙂 Jag gissar att du har ett speciellt fröställe att botanisera på.
Kompis till Polygonatum prattii är inte heller lätt. Vet ju inte ens hur hög den här, men skulle den inte framträda fint mot några stenar?
Allt gott
/Anette
Tack – så kul att du gillar bilderna. Visst är det spetsmössan som är köpt. Stenar låter fint. Den blir ca 30 cm hög så jag kan tänka mig en låg hosta som sällskap, kanske en med gula blad.
Kram, Carina
Googla på Hjärtnöt får du se vad gulliga nötterna är. Det är en valnötssläkting.
Ooo ja den var söt. Undrar om den skulle klara sig hos mig 🙂
De lite blyga mer oansenliga är ofta de bästa och vackraste! Mannen tog in en blomma av en simpel Hästkastanj idag…
Och Shit vad snygg den var på nära hål!
//Veronica
Mmm… ..den har jag tänkt hinna fota. Har sett att den nog har en hel del intressant för den som tittar.
Himmel vilka underbara bilder du tar! Härliga”oansenliga” växter!Det är väl med växter som med människor,visst det är kul med stjärnor,men de skulle ju inte finnas utan de små oansenliga…..
Tack Lotta! Roligt att du gillar bilderna 🙂 Jag blir mer och mer förtjust i de oansenliga växterna.
Visst är det tur att man har macrot, så att även de oansenliga som egentligen inte alls är oansenliga får stiga fram i ljuset. Underbart inlägg och Bupleurum longifolium är en snygging som jag ofta köpt (eller om det nu är en släkting) i blomsterhandeln när jag gjort egna buketter. Kan tänka mig att den är fantastisk till de rödblommande pionerna.
Kram Anita
Tack Anita!
Ja vad vore livet utan macrot?? Använder nästan bara det till allt nuförtiden. Blir inte nöjd med skärpan när jag kör med zoomen. Kul att du också hittat Bupleurum 🙂
Kram, Carina