Till snödroppsträdets ackompanjemang
Snödroppsträdets blomning och tankarnas flöde
Tänker på orden och deras flöde. Allt medan jag tittar på snödroppsträdet och tankarna ackompanjeras av trädets blomning. Vinden river och sliter i de sköra, vita och nästan genomskinliga blommorna. Känns lite lyxigt med en nästan vindstilla kväll nufört’in, åtminstone här på västkusten. Men hur var det nu? Vad gör jag till snödroppsträdets ackompanjemang…
Satt i stolen härom eftermiddagen och fascinerades av orden. Nja inte orden i sig utan flödet. Hur de ibland nästan fryser till is – liksom blir till en issörja i skallen. Det var motsatsen som triggade tanken. Orden rann så lätt, så lätt och la sig så naturligt, finurligt på plats. Log lite och visan dök upp den också. ”Du ska inte tro det blir… ..jag gör så” att orden de hoppar och far.. För visst vet jag svaret på frågan; vad är skillnaden? Och visst är det jag som ’gör’. Det handlar om att fördela gracer och att summan av energi är konstant. Jag kan bruka energin på olika sätt och spara lite på hyllan ibland men det är brukandet av energin som avgör om orden hoppar och far.
Jag kan vara otroligt nöjd även när orden inte vill lägga sig fint på plats. Oftast har jag då gjort något annat jag är väldigt nöjd med, något som tagit sin beskärda del av energin. Var nog mest förundrad härom’dan. Förundrad eftersom jag gett mig in ett projekt där jag lämnar in fotouppgifter med krav på genomtänkthet och kvalite varje vecka sen början på maj. En medveten tanke att utmana mitt fotande, att tvingas ta det utanför komfortzonen. Att hitta ett ordflöde mitt i det var kul och fascinerande.
Och att allt det krockade med mig i en solstol till Snödroppsblomning i maj – C’est la vie, det sköna, förunderliga gröna…
/Carina
Så vakkert det er! Jeg kjøpte nettopp et sånt tre, bare at klokkene var en anelse rosa. De er jo så vakre, men jeg aner ikke om det vil klare seg gjennom vinteren her. Det ser jeg først til neste vår… 😉
Flotte bilder!
Klem, Marit
Tack Marit!
Håller tummarna för ditt träd. Det finns en varietet med rosa klockor 🙂 Jag har två jämte varann; dels den rena arten och dels den här varieteten. Faktum är att arten mår mycket sämre. Medan den här vuxit sig ca 4 m hög.
Kram, Carina
Så vackert trädet är, underbart. Liksom dina ord, det flöde du delar med dig av.
Ibland, upplever jag det som, går det liksom inte att få tag på dem, de gömmer sig och låter mig vänta. För att dyka upp, när det passar dem. Orden, liksom tankarna. Hönan och ägget, liksom. Många liksom… Nåväl, att försöka tvinga fram ett flöde, nej, det tror jag inte går. Att göra annat, vara i annat och vila i det. Plötsligt flödar orden och tankarna igen. Liksom =o))
Trädet är fantastiskt, om jag hade en stor trädgård med stor plats så… Men det gör inte så mycket att jag inte har det, njuter av bilderna dina!
kram
Katarina
Visst är det fascinerande det där med orden! Jag respekterar dem och flödet, eller om det är hjärnan, energin och kreativiteten. Spelar mindre roll. Det ÄR!
Trädet är i en lagom liten storlek. Blir aldrig nån jätte om jag fattat rätt. Så vem vet – en dag??
Kram, Carina
Fin text med mjukt men tydligt flöde och ett inspirerande träd. Blommorna ser ju verkligen ut som snödroppar.
Kul med stående uppdrag och att utvecklas är alltid tillfredsställande.
Allt gott
Anette
Absolut är det så – utveckling är kul. Men jag är helt ny och ovan vid det här med ’aktiv’ ljussättning. Brukar leva med det som finns naturligt serverat.
Det är ett vackert träd i sig själv. Frukterna efteråt är också kul.
Kram, Carina
Jag bara njuter av bild och text… 🙂
Så fint träd och bra text. Liknar verkligen små snödroppar.
Undrade du vad min blå vallmo heter? Ja, säg det. Blå vallmo något mer vet jag inte.
Skatungar kan faktiskt vara riktigt lata. Jag såg en gån hur föräldrarna gång på gång visade hur man flyger över en häck. Ingen reaktion. Till sist vankade de genom häcken på marken. Trotsig såg det ut.
Fina bilder och tankvärd text!
Tack Lena!
Det krävs mod att gå utanför komfortzonen, tyvärr gör jag det väldigt sällan. Du är modig och utvecklar dig själv!
Tack – hade inte tänkt på det så. Kände bara att jag gjorde samma och samma, ville gå vidare. Fast jag fastnade ju faktiskt för en bild som läraren ritat kring just komfortzoner 🙂
Ibland behöver man bryta sina invanda mönster, tycker du är tuff som har utmanat dig själv! Och orden, de gör lite som de vill vissa dagar, man får vänta in de där som lurar precis bakom hörnet och bara anas.
Snödroppsträdet är så vackert, längtar tills mitt är stort nog att blomma.
Kram Kristina
Förstår att du längtar men träden i sig är vackra också. Allt som oftast är resan mer värd än målet.
Det här året kommer ta mycket energi känner jag. Men har fattat på ett par andra svenskar att de känner att lärt sig massor. Fotografen som leder är riktigt duktig på ljussättning och är väldigt konstruktiv.
Kram, Carina
Kul att utmana sig själv när man får mycket tillbaka. 🙂
En krock i en solstol i snödroppsträdblomningens tid .. en krock som mynnar ut i en skön flod av ord som blir till ett härligt inlägg. Som vanligt inspirerande att läsa dina inlägg och njuta av sköna bilder. Kul och spännande med fotoutmaningen. Du får berätta mer vid tillfälle. Låter väldigt intressant.
Kram Anita
Hej fina du! Vilka fina ord. 🙂 Njutningsfulla, lågmälda och energirika på en och samma gång. Liksom dina bilder. Skönt att hitta tillbaka till dig och bloggandet. Har saknat er båda.
Kram!
Oj, men… och tack, stort tack! Bloggandet går lite upp och ner. Men roligt att du hittar tillbaka.
Kram, Carina
Intressant och lärorikt att läsa om hur andra upplever tankarnas omvandling till ord, skrivandet, som är en svår, rolig och energikrävande process på samma gång. Att göra sig begriplig för andra på ett personligt sätt – med ord eller bilder – är ett behov som förenar oss.
Jag skulle också vilja läsa mer om fotoutmaningen…
Kram
Marta
Tack Marta! Hmm… ..ja jag får väl snickra ihop något då 🙂 Nu ska jag iväg och prova kajaker. Får väl se om orden strömmar ikapp med havet…
Kram, Carina