Strandirisarna blommar i regnbågens alla färger
Strandirisarna – de tidiga har blommat över ett tag liksom de som blommar mitt emellan. Och nu har de som blommar allra sist slagit ut och de är ’Ester CDM’ och ’Blueberry Brandy’. En vit och den andra mörkt, rent blå. Och det är flera av de nya som jag satte i våras som faktiskt blommar redan i år. Numera finns det strandirisar i de mest otänkbara färger möjliga. Och kombinationer av nästan otänkbara färger. Jag kommer inte på något annat släkte som kombinerar färger på samma sätt som irisar kan och gör. Och när sen duktiga hybridisörer sätter igång så ställs det mesta på ända. De flesta finns i USA och en är Schafer/Sachs med JPW flowers.
Det blev lite kaka-på-kaka förra veckan, kanske påverkad av nån slags julisnurrighet så två inlägg blev publicerade samtidigt men jag tog tillbaka det här 🙂
När strandirisarna blommat klart
Men de blir ju så skräpiga sen – ett statement och en föreställning men den stämmer mest på äldre sorter. Nu när de blommat över ja då finns de strama bladruggarna kvar. De flesta jag odlar är sorter som inte blir så höga som de vi hittade i plantskolor här förr. En strikt rugge på 60 – 80 cm är bara en prydnad. Det är bara en sak som tar lite tid… ..bladen behöver klippas ner och de är sega. Strandirisarna är dessutom väldigt lättodlade och väldigt tacksamma. Du kan läsa mer om dem här. Och precis som vanligt länkar jag också till Trädgårdsfägring. Juli har precis börjat och först tänkte jag – nu tar blomningen en paus men icke nu börjar hostorna blomma och en del av riktigt, riktigt vackra blommor och blomstänglar.
Ha en fin helg – här regnar det lite lätt och jag är så tacksam!
Så fine de er alle sammen! De har så uvanlige fargekombinasjoner, og ’Paprikash’ er helt spesiell 🙂
Klem, Marit
Tack Marit!
Eller hur… ..en del är helt galna och vissa vill jag testa för att se i verkliga livet men en del går bort när jag ser dem i bild. Men Paprikash gillade jag ändå när den blommade.
Kram, Carina
Så många fina och inte alls ”den vanliga blå” (även om även ”de vanliga blå” finns i många nyanser). ’Black joker’ var speciell, så markanta färgskillnader. Den riktigt lyser.
Gillar också deras utseende efter blomning förutom när det blir för torrt och ruggarna kollapsar. Har några som står för skuggigt och som måste ut i solen igen för att blomma bra. En vanlig kökssax är nästan det bästa att klippa bladen med.
Kram Ulrika
Den vanliga blå blommar här också – jag tycker de är fina. Har haft en lite ljusare och en ett par snäpp mörkare men anar att den ljusare är försvunnen.
Jag tror att man förutom nya och nästan otänkbara färger också har satsat på att få ner höjden på dem = de står betydligt stadigare nu. De gamla blir lätt 100 cm hos mig och de viker sig. Men flera av de nya ligger mellan 50 och 85 cm nån enstaka på 90 och de står mycket stadigare i rabatten.
Kram, Carina
jag som beundrade teckningen på irisarna i ditt nyare inlägg, här fick jag ännu mer att njuta av! Håller helt med dig om att bladen är svåra att klippa av. jag har, förstås, den vanliga blå 😉 men den härstammar från min farfar och farmor, så helt vanlig är den inte för mig.
Vanlig blå är älskad här också 🙂 Och nånstans drev ju den intresset att skaffa fler. Jag som har strandirisar, ögonfransirisar och japanska har irisblomning underca 2,5 månad och det känns helt rätt.
Kram, Carina