Pion – vad är det med dem?
Pion – mer än vårdslöst, förförande blomning
Kort och rätt så intensiv är väl sammanfattningen, eller? Åtminstone den om blomningen. Lite rufsiga, sladdriga och ovårdade. Så vad är det med pioner?
Paeonia ’Etched Salmon’ vackert bleknad efter ett par da’r i solsken. Stor fin rot satt i höstas.
Min första pion var en som växte hos farmor, sannolikt en ’Edulis Superba’. En ganska eller väldigt vanlig doftpion i kraftigt rosa. Många av de äldre pionsorterna är ljuvliga men lite sladdriga. En del med blommorna så stora att de vill lägga sig ner. En kraftig regnskur och de ligger garanterat på backen. De flesta behöver stöttas. Trots det så har de ändå något, kanske känslan av historia? Om man har överlevt som sort sen 1800- eller till och med 1700-tal då måste man ju vara speciell, eller hur? Doften och utseendet förlåter allt…
När jag så småningom flyttade hit i april ett år kom huset och trädgården med två glada överraskningar. En helt vanlig röd bonnpion som jag länge velat ha. Frågade grannen hemma lite försynt men de var övertygade om pionens snara död efter en delning. Den andra en rosa – antagligen ’Sarah Bernhardt’.
Som vanligt går jag baklänges… Börjar med stora, fyllda hybridiserade sorter och letar mig så småningom ner till vildarterna. De är oftast först ut av alla att blomma med enkla vackra blommor och ett bladverk läckert i form och färg. Sen kommer sk hybrider – vet inte varför just dem kallas hybrider – sist doftpionerna. Men det stannar inte där…
Experimentglada människor, oftast män bosatta på andra sidan ett stort hav, fick så småningom fram nya och omöjliga färger i nya hybrider… Korall, laxrosa och så småningom gula. Idag finns det så mycket att välja på att det går att säga; jag vill ha en stadig pion med friskt bladverk som är doftande och bra till snitt!! Eller så kan man förälska sig i en viss hybridisörs avkommor, professor Saunders till exempel. Eller varför inte nya utmaningar som att få buskpioner och örtartade pioner att förena sig – ITOH hybrider kallas de.
Håller man bladen friska ger de ett vackert och grönt lugn i rabatten efter blomningen. En del med läckra fröställningar, en del med fina höstfärger… ..och just det – vårens röda skott. Det och vårdslöst förförande blomning är svaret på frågan – vad är det med pioner?
Nu är mina bilder lite luriga… ..ta de inte som ett facit för hur blomningen ska se ut. Har gjort tillägget ’säker’ där etikett och bilder stämmer med beskrivningar. Pioner varierar en del mellan åren, de kan mutera dvs bli något helt annat. Och pionerna reagerar ofta på omplantering genom att avvika ett par år. I stort sett samtliga flyttade jag i höstas. Extremen är en ’Inger Molin’ i ljuvligt rosa i år valde hon lätt svavelgul. Tvivlar på mig själv och jag har funderat på om jag tagit fel men etikett och allt följde noga med henne..
/Carina
Ja vad är det med pioner? Kanske är de så efterlängtade just för att blomningen är så kort och intensiv. Jag älskar mina pioner, som fick flera dagar i solsken innan regnet kom och böjde deras långa halsar. Varje år slutar det med att jag kryper på alla fyra och njuter de sista nere på gräsrotsnivå… Nästan, haha ;D
En sann dyrkare med andra ord. Du har rätt det är nog bra med de där blommarna som tvingar oss att stanna upp. Tänk förr letade jag alltid låååångblommare. Nu tittar jag mycket på bladverket.
Så mange flotte peoner du har! Det er lett å få helt dilla på de, ja…
Jeg kjøpte min første Itoh i fjor, men den har ikke blomstret i år. Jeg har sett hvor mange flotte det finnes av de, og det er best å lukke øynene hardt igjen ;-))
Ha en fin helg!
Klem, Marit
Samma här, via pionsällskapet blev priset mycket mer tilltalande. En blommade i år, Lemon Chiffon, men med enkla blommor. Behöver nog en säsong till för att bli bra 🙂
Jag tycker pioner är fina, men en sak i förädlingen av nya sorter, har inte lyckats (inte hos mina iallafall) – de bara lägger sig ner. Kan inte stjälkarna bli litet kortare och stadigare så att de kan hålla uppe den enorma blomman? Det skulle jag önska. Nu klipper jag av dem och lägger dem i skålar.
Titta in hos pionsällskapet. De har mestadels listat sorter som är stadiga i sig själva och inte behöver stöttas. De gör sig ju fint avklippta i en skål också men lite av varje är kanske bäst…
Ja dessa underbara pioner! När jag flyttade från huset till 2 familjsvillan fick jag bästa presenten frampå vårkanten, pioner! Av någon anledning så blev det aldrig av att jag satte några i trädgården på Trädgårdsvägen ( :)). Är det den fluffiga mjukheten eller vetskapen om att de ska njutas NU eller kombinationen? Dottern blev i år blixtförälskad i några som kom i en studentbukett och hon blev jätteglad för de som hon fick någon vecka senare.Dessa avnjöts tom efter de tappat glansen och börjat vissna. Jag visste inte att det fanns gula och korallfärgade! Som alltid är det så härligt att få njuta av din trädgård och dina fina bilder.Saknar verkligen en odlingsplätt mer än vad jag trodde, men var sak har sin tid, och det ligger säkert en trädgård någonstans och väntar på mig… 🙂
Hmm… ..du kanske ska låna ett hörn av min åker? Två flugor i en smäll… Jag hinner inte med ogräset över hela nu 🙂
Tack Carina! Rensa är avkopplande…
Låter ungefär som med pelargoner. Man börjar med de vanligaste och hamnar tillslut bland vildarna 😉 Jag hade några pioner för flera år sedan, men de drog till sig myror och jag valde tillslut att plocka bort dem. Kändes tråkigt då de är så vackra och ståtliga. 🙂
Hmm… började med pelargoner och visst det är precis samma sak. Men så är jag inte så bra på vinterskötseln och en vår hade alla sagt tack och hej! Efter det försöker jag låta bli vissa länkar och plantskolor i sticklingstider 🙂
Har tänkt på myrorna som samlar socker på knopparna men inte att de stannar kvar sen… Får kolla 🙂
Det vi upptäckte när vi grävde bort pionerna var att pionerna hade små sockerknölar i rötterna som myror gillade och där var det många fler myror än ovan jord. Vi hade inte plockat bort våra vackra pioner om det inte var för myrorna. Kanske skiljer sig mellan pionsorterna också om myrorna gillar dem eller inte? 🙂
Alldeles underbara pioner! Flera av mina pioner har jag fått från mormor och morfars trädgård men de har inga namn.
Kram
De har något ännu mera speciellt!! Minnen och ’rötter’ bakåt i generationer 🙂
Kram
Så många fina pioner du har! Jag tycker pionblomningen varit kort i år, tror det varit för varmt… Skulle vilja ha pioner som är senblommande. Fast det är ju inte ofta som våren sätter i gång så tidigt som i år.
Här är blomningen över för i år.
Kram Maria
Roligt att du gillar dem! Jag har både sena och tidiga men dem har blommat huller om buller, hej vilt. Fort försvann det härliga också 🙂
Kram, Carina
Underbara bilder på en av ”primadonnorna” i trädgården. Jag kan inte tänka mig att vara utan dem, trots relativt kort blomning, njuter desto mer av dem kanske just därför? Här finns det nu bara några få blommor kvar att dofta på under trädgårdsrundan.
Kram Kristina
När man ser dina bilder behöver man inte undra längre vad det är med pioner…
Här tillkommer några varje år även om förutsättningarna inte är helt hundra.
Skulle också behöva en åker.
Fint inlägg
Anette