Memory lane en älskad plats jag kan sakna
Memory lane – jag läser temat minnenas allé hos Trädgårdsfägring en söndag och minns vad jag tänkte dagen innan när jag gick min runda. Då tittade jag på de frösådda gullregnen och kanske kommer ni som läst här länge ihåg en miljö jag hade vid förra huset. Grusgården… ..där satt jag ofta och njöt i skuggan på dagen och i kvällssolen innan solen försvann på kvällen. Jag mätte aldrig upp den då men jag upplevde den som liten fast egentligen var den nog ganska rejäl men eftersom den var omgiven av växter, hus och annat gjorde det att den kändes intim. En miljö att älska och jag vill absolut ha en ny. Det är känslan jag är ute efter inte utseendet i sig.
Resultatet av ett enda litet elfel
Grusgården kom till efter det första galna året i det huset. Det började med att en elledning till en tryckfelsbrytare för den egna brunnen rasade och det ena gav det andra. Vi grävde för att hitta elledningen till brunnen och sen ännu djupare för att hitta vattenledning, avlopp och varför inte ta elledningarna ut till elskåpet också. Och då försvann den gigantiska granhäcken, rabatterna, gångarna och gräset. och följande vår var det bara en lerig sörja utanför. Men i ett ögonblick av klarhet såg jag formerna framför mig. Och så här i efterhand tror jag det var en stock förra ägarna lagt som kant plus ett flerstammigt gullregn som triggade det som skulle bli min Memory Lane.
Grusgården min Memory Lane
Huset fungerade som ’vägg’ åt norr. En rabatt åt öster som bildade en vägg bakom ryggen och en sluttning upp åt söder där lunden sen växte fram och så nästan fri sikt åt väster. En från början rätt liten Rh. yakushimanum till vänster i siktlinjen och några högre Miscanthus gräs till höger.
När jag tittar på bilderna nu inser jag att jag måste redan innan ha kört in jordlassen som jag kärrade ut, upp snarare, i lunden och även lyft in stenarna som jag la i sluttningen. Jag och jag vi använda kran… En sten anar jag fortfarande i bilden nedan som är tagen 2011. Den la vi som en sittbänk, den var en dryg meter lång, ca 40 cm hög och lika bred men min R. yakushimanum gillade förutsättningarna bakom stenen och bredde ut sig ganska raskt. Jag anlade från 2004 så grusgården kanske var klar 2006? – lite oklart. Bilden är från 2011 och nu har min rododendron tagit över stenen framför – stenen var tänkt som sittplats.
Bakom rododendronen i bild är sluttningen upp mot söder. Där hade jag skapat en lund och därför kunde jag sitta och titta upp åt vänster och se en ljuvlig mix av vårlökar och vårblommande perenner i vitt, ljust gult och blått – ja mestadels i vart fall. Från början hade jag de rosablommande växterna längre upp i sluttningen men myror och annat spred frön åt alla håll och kanter.
Återskapa min Memory lane
Platsen är given känns det som och det jag klurade på är hur jag ska skapa den där intima känslan. För den här platsen är större och också mycket mera öppen. Och nej jag har inte hört något mer från Länsstyrelsen sen man sa att ev kunde man ta mitt ärende med förtur. Jag tror därför att inspektören på kommunen berättat om läget när han skickade in överklagan. För den eventuella förturen var något som juristen svarade innan jag frågat.
I så fall…
På den tänkta platsen är i så fall en sida hyfsat klar. Det är sidan mot norr därför att där tar sig den sista kvällssolen in och den ska tas tillvara. och som en trygg miljö i ryggen blir i så fall ett hus. Och så den ’svåra’ sidan åt söder, det som blir min vänstra sida, den får jag klura på. Rakt fram åt väster är utsikt och sol men också insyn så en lagom hög avskiljning ska till.
..och en lösning
Fast nu när jag bläddrar tillbaka till början av inlägget så ser jag en möjlig lösning. Därför att ett antal frösådda gullregn har dykt upp med tiden och de skulla passa bra åt söder. Och då är det ett område kvar men där har jag redan tänkt ut en lösning. Det är avskiljningen jag nämnde, eftersom man annars har full insyn nerifrån byvägen. Då får jag lite insynsskydd sommartid och utsikt vintertid. Grusgården ska ha känslan även i nästa skepnad.
Tack till alla er som troget kikar in – läser och kommenterar! Det är så roligt att interagera med er 🙂 Det här inlägget, precis som alla andra länkar jag till Trädgårdsfägring.
Nu är snart den tråkiga januari slut… ..bara lite trist februari kvar. Det har gått otroligt fort!
Jeg kan godt forstå, at du var glad for grushaven og at du vil lave sådan en igen. Jeg håber, at det lykkes for dig. Sådan en siddeplads er guld værd.
Kram Lisbeth
Ja den var högt älskad 🙂 och jag satt många timmar där genom åren.
Kram, Carina
Så flott å lese historien om grusgården din! Jeg forstår godt at dj ønsker å lage den på nytt. Jeg husker historien om din rhododendron, for den fortalte du om en gang da den ble flyttet, eller husker jeg feil? Du må ha gode forhold hos deg siden den vokste så enormt mye.
Klem, Marit
Jodå det är den jag flyttat 5 gånger, senast 2019 🙂 Det förunderliga är att medan de står och bara växer märker jag knappt att de blir större. Det är när jag tittar på gamla bilder eller flyttar som det märks. Den stog längst ner i en sluttning i en bädd med torv blandat med hästgödsel från ett ställe där de använde torv som täckning i boxen. Jag tänker att alla fukt uppifrån passerade under busken så den mådde bra.
Kram, Carina
Takk for at du tok meg med på en spennende vandring i din hage! Jeg gleder meg til våren kommer, men nå nyter jeg vinteren :-))
God helg!
Hilsen Marit
Varsågod 🙂 Jag tyckte också det var kul att titta tillbaka – jag var väldigt nöjd med hur jag fick till det just där.
Tack detsamma! Carina
Good morning dear Carina,
Thank you for taking us with you on a walk trough your garden. It’s amazing to see how huge it is.
Have a wonderful weekend ahead.
Rosehugs Marijke
Good morning dear Marijke!
That garden was around 1.100 square meters and that is huge in comparison to most dutch gardens. The one I’m currently constructing is around 3.500 and it’s very exciting and a bit daunting.
XX Carina
Hej Carina,
Förstår att du saknar (känslan i) Grusgården. Vissa platser lyckas man verkligen med och där trivs man. Eller så är det så att man hittar en plats där man trivs, som man sen formar ytterligare. Vilken tur att rör och ledningar fick lov att grävas upp och att gamla strukturer togs bort, kan ibland vara svårt att se ”nytt” när det gamla är kvar. Ditt nya projekt låter som om det är på god väg (i tanken), hoppas du får tillfälle att fullfölja!
Ha en fin helg. Kram Ulrika
Hej Ulrika!
När vi tog bort häcken kändes trädgården naken, den var en av sakerna jag gillade med tomten. Men det är lättare som du skriver att börja med en helt ny struktur än att lappa i en gammal. Jag var mest trött på att grannarna väldigt sent i processen, vi hade redan fyllt igen, kom och sa att de ville gräva upp allt igen för att lägga ner en vattenledning till kommunens vatten. De hade servitut och vi hade redan bytt även deras avlopp.
Ja det är ett rejält projekt och jag hoppas det kommer gå bra så småningom 🙂
Tack detsamma! Kram, Carina
Hej Carina!
Hoppas verkligen att du får till det, med en lika mysig plats, och det tror jag absolut att du får. Jag har mitt krikonträd där jag byggt en massa runt. Det är den skönaste platsen att sitta när det är för stark sol, då får man lite skugga. Samtidigt som man sitter mitt i trädgården. Vilken helt underbar rhododendron, det är så de skall se ut. Välmående och frodiga.
Ha en trevlig helg /Kram, Marika
Hej Marika!
Det tror jag nog att jag får och blir det inte helt rätt första gången kan jag alltid göra om 🙂 En plats i lätt skugga är jätteviktig tycker jag och jag förstår inte alla nyblivna trädgårdsägare som sågar ner de flesta träd…
Den är väldigt fin och en R. yakushimanum är ju dessutom väldigt härdig och tålig.
Tack detsamma! Kram, Carina
Grusgården lyder som et godt sted. Både på grund af gruset/stenene, der giver fast grund og følelsen af at være tæt på naturen, og ikke mindst på grund af den lukkede fornemmelse.
Jeg håber, du får lavet et nyt sted. Det er jo desværre altid en udfordring at ville have læ og tryghed, samtidigt med at man vil have udsigt eller masser af morgen/aftensol. Men du skal nok lykkes, er jeg sikker på.
Mange hilsener Lisbeth
Du har så rätt – det är en utmaning men å andra sidan blir jag så nöjd när jag hittar bra lösningar på svårknäckte nötter 🙂 Jag har kommit underfund med att det räcker väldigt långt om jag skapar korridorer där ljuset tar sig ner. Det blir mer spännande och dynamiskt dessutom.
Tack detsamma! Crarina
Det er godt at have sådan en lille intim siddeplads i haven. Det er altid hyggeligt at være omsluttet af beplantning, og så giver planterne jo også læ. Det kan blive havens mest benyttede opholdssted.
Hilsen Elna
Ja det är jätteskönt. De första åren efter jag planterat en ny häck som ersatte den gigantiska granhäcken kändes det naket. Men avenboken växte snabbt och med en rabatt i ryggen kändes det ombonat. Sant – där jag allra mest.
Ha det gott! Carina
Hej!
Det kan jag förstå att du saknar din grusträdgård! Det är någonting alldeles speciellt med en grusig yta omgiven av växter.
Jag har en del buskar sitter i grus & det är min grusträdgård som jag uppskattar mycket så fint med gruset ända in på buskstammarna.
Gillar verkligen att du hade en sittplats oxå.
KRAM från mig!
Hej Helena!
ja det var en bra plats, dessutom skvallrar alltid grusgångar om någon kommer gående. Grus skapar lugna och fina ytor till våra växter. Sittplatsen – där har jag suttit och till och med tagit nån enstaka cigarill med kaffe, choklad och en bra whisky 🙂 Det är långt från bara jobb i min trädgård.
Kram, Carina
Jag tror definitivt att du kommer att få till en lika mysig plats. Det känns nästan som att du fick idéer bara av att skriva och berätta om hur det var och hur du tänker och funderar på den nya. Praktrhododendron, ’Koichiro Wada’ är väldigt vacker. Den är vacker även utan blommorna. Ibland är inte blommorna det viktigaste. Håller med om att när jag ser bilden från 24 april 2012 så ser det lite kylslaget ut. Tycker faktiskt också att vårarna var senare förr … eller i varje än de varit de senaste åren. Och … stolen ser väldigt skön ut!
Kram Anita
Du har så rätt – jag fick idéer medan jag skrev. Ett bra uttryck för att man/jag ska inte vänta på inspiration utan det är bättre att börja göra något även om jag förkastar det senare. Jag ser i första bilden att det regnade den dagen – därav det dova ljuset och färgerna.
Det ska bli spännande att se hur årets vår kommer te sig 🙂
Kram, Carina
Vilken härlig känsla när allt bara trillar på plats… och när alla samarbetar, framför allt växterna. Jag är övertygad om att du får till en minst lika bra plats igen. Jag drömde om en gullregnsallé när vi flyttade hit och planterade tre träd i rad som skulle matcha 3 storväxta rosor på andra sidan gången. Det ena trädet fick en svampsjukdom och dog rätt snabbt. De återstående visade sig vara av svag-respektive starkväxande sort och den svage blev mindre och mindre tills jag flyttade den starke. Då flyttade jag två av rosorna också men nu börjar jag fundera på att plantera ett blåregn mittemot det svaga gullregnet som står kvar. Inte en allé men kanske en liten båge. Kan duga det med.
Kram, Lotta
Just det här att du kommer på lösningar när du skriver, det är så typiskt! Kan inte låta bli att tänka på alla gånger jag suttit med en son som behövt hjälp med något ämne och lyckats lösa det själv bara jag satt bredvid och fick det förklarat för mig.
Hoppas du får till en plats som ger samma känsla som den förra. Nu är du i alla fall en god bit på väg!
Kram!
Och det där var ett bra exempel på varför vi ibland ska tänka tillsammans. Att förklara för någon annan, att kunna göra det är väl bästa beviset på att man förstått. Att jag kommer hitta en lösning är jag övertygad om… ..men vi får se hur den ser ut 🙂
Kram, Carina