Det var en gång några julrosor
Det var en gång… och jag kom hem med 9 hybridjulrosor från Wales. Tänk det här var när nätet var i sin linda och man, jag, kunde börja leta saker, läs växter, på nätet. Och när det blev klart att vi skulle tillbringa en dryg vecka i jobbet i Birmingham så dök en liten önskan förankrad i nätets värld upp. Och sagt och gjort – en tidig helg i februari med rejäla översvämningar efter ohämmat regnande styrde jag och en kollega hyrbilen från Birmingham och ner mot sydvästspetsen av wales. Det var vansinnigt mycket vatten och vid ett tillfälle tvekade vi länge innan vi körde och faktiskt kom igenom. Det här har jag berättat om tidigare men vad hände sen?
Wales och plantskolan som tog över en del av Helen Ballard’s hybridiseringsarbete
Det första var att jag blev kär i Wales och dess landskap och det andra jag valde självklart ut några julrosor som fick följa med tillbaka till Birmingham. Väl tillbaka i Birmingham så fick de bo på hotellet med mig innan det var dags att flyga hem igen. Det var tajt att få ner alla i handbagaget men med några fastspända utanpå så kom alla med. Väl hemma läste jag på och planterade dem sen efter konstens alla regler. Då på den tiden var de kända som lite kinkiga och svårodlade. De första 2-3 åren var blomningen modest liksom frösättningen men sen har de blommat och fröat. Häromdan räknade jag hur många jag skulle kunna tänka mig som värda att flytta från åkern till en ny trädgård. Jag slutade vid 53 och sen kom jag på att jag hade missat några.
Numera drar jag ohämmat nya små fröplantor väl medveten om att det skulle kunna bli något helt fantastiskt, helt outstanding och underbart. Men det går inte att ta hand om alla småplantor som hybridjulrosor producerar om jag glömmer klippa fröställningar.
Några röda
Jag skaffade en med enorma mörkt svartröda blommor och en med mindre men med väldigt många blommor i en klase på varje stängel. Någon var också ’Slate Blue’ en mörkt röd överdragen med ett svårbeskrivet gråaktigt, vaxartat nånting över den mörkröda bottenfärgen. De röda verkar ha starka gener och jag har flera fina röda idag. Frösådden nedan dyker upp med rätt så mörkt bladverk som övergår i grönt men det som är finast med den är de enormt stora blommorna. Jag har ett par tre stycken med mörkt, mörkt bladverk till lika mörka blommor det närmaste svart jag sett hos några växter.
De röda kallas lite olika saker – ibland ’red’, somliga ’Slate Black’, ’Slate Grey’ och ’Plum Purple’. Den röda som avviker mest kallar jag julröd eftersom den röda nyansen är mycket varmare, brunare men ändå vackrare – en varm röd och väldigt läcker nyans helt enkelt. Och en som jag inte hittar en bild på nu. De röda är också de som varierar mest i blomtid. Det är nämligen en röd som alltid är först och en annan röd är lika sist. Och de är verkligen individer som behåller sina särdrag år efter år.
Rosa – ja det var en gång
Jag tittar i mina anteckningar och ser att jag köpte en ’Pink Spotted’ och en ’Pink Veined’. Och nu när jag går runt så ser jag några vackert rosa med prickar i planteringarna. Det är några av ett fåtal sådder som hann växa till och blomma på förra tomten. Jag hade faktiskt lämnat dem men de hann slå ut och då var jag inte sämre än att jag ändrade mig. Nu ska jag ta och samla ihop dem i en grupp har jag tänkt.
Det var en gång några fröpåsar
Och nu har resultatet börjat blomma. De två som slagit ut ordentligt är riktigt fina. De som börjat slå ut och som ska ha aprikostoner är jag tveksam till. Men färgen förändras ganska mycket från knopp till utslagen och även med åldern förändras blommorna oftast till det bättre.
Aprikos hmm
Kanske inte riktigt som jag tänkt mig och jag var rätt övertygad om att den var en miss i handpollineringen. Men jag tittade på hemsidan och den ser ut ungefär som deras ’Double Apricot’.
Handpollinerade frön och Helen Ballard’s arbete
Nej handpollinering är inget jag orkar pyssla med. Men det var en gång en kvinna – Helen Ballard – som gjorde det under många år och en beskrivning av hennes arbete, det som gjorde henne till julrosornas okränta drottning, skrev jag här. Handpollineringen har plantskolan fått stå för och så har jag köpt frön i 2 omgångar. De första som jag sådde 2016 har börjat blomma och några ser du ovan. Andra omgången planterade jag på friland i höstas…. Alla julrosor jag odlar finns här.
Det var det om det som var en gång…
Det slår mig nu att jag ska ta och plocka av en blomma från varje röd och fota för att få se skillnaden i färg, storlek, form och blomtid… Det var en gång är lika med temat hos Trädgårdsfägring.
Jag fullkomligt storknar så vackra de är! Och att du har så många! Själv tycker jag att de är otroligt kinkiga, för jag har så svårt att få dem att överleva. Bäst att jag också läser på och kanske inser vad jag gör för fel. Det är dyrt att döda julrosor.
Kram!
Tack 🙂 Jo de är fina och de är fortfarande kinkiga med klimatet tror jag. Det är nog mer att det har blivit ett bättre klimat hos mig. Visst är det både dyrt och tråkigt med växter som dör. Vad har du för zon hos dig?
Kram, Carina
Det var dejlige souvenirs du fik dig dengang. Den med de mørke blade er helt fantastisk. Men smukke er de hver og en.
Mange hilsener Lisbeth
Eller hur 🙂 De och alla andra växtsouvenirer är så roliga att ha kvar som minnen. Och visst är den mörka helt otrolig när den först reser sig ur jorden.
Ha det gott! Carina
Åh så ljuvliga julrosor du har de är helt underbara.
Själv har jag svårt att lyckas med dessa har testat flera gånger men jag ska nog testa någon mera gång för det skulle vara trevligt om man kunde lyckas jag får ta och läsa på hur man ska göra.Ha det gott/Margareta
Tack Margareta!
Jag tror faktiskt att de inte går hur långt upp som helst. Och flera vittnar fortfarande om att de tycker de är svårodlade. Det jag har mest problem med är att de lätt får svartfläckssjuka och i år var de så fina vilket gjorde att jag väntade lite för länge med att strö ut de goda svamparna som ska motverka…. Det har visat sig på några den sista veckan.
Ha det gott! Carina
Så mange flotte du har, Helleborus er så fine at have nu, jeg holder meget af mine. Det er godt at have dem på denne tid af året.
Hilsen Lisbeth
Tack Lisbeth!
Hybridjulrosorna är så vackra inslag så här på vårvintern jag håller med dig helt och fullt 🙂
Ha det gott! Carina
Så mange fine juleroser du har! Det må være morsomt å frem så mange frøplanter. Jeg må gjøre nye forsøk på å få sådd flere planter. Med varmere klima så må de jo trives her også til slutt 🙂
Double Pink Veined var helt nydelig. Får du frøplanter av den også? 😉
Klem, Marit
Tack Marit!
Vad har du för jord? Jag kommer ihåg att jag har aldrig blandat jord så noggrant som när jag planterade de första. ’Double Pink Veined’ blommar för första gången så jag vet inte om det blir några frön efter den eller inte. Det är 3 eller 4 plantor till ur frösådden jag gjorde som inte blommat men jag vill se dem blomma innan jag väljer om jag skall ha dem kvar eller ej 🙂
Kram, Carina
Jeg har mye forskjellig jord, men den er nok litt sur der jeg har mine helleborus. Jeg blr nok gi de mer kalk der.
Det forstår jeg veldig godt 🙂
Klem, Marit
Hej Carina!
Oj oj oj, vad skall man säga, helt fantastiska. Så många varianter i vackra färger. Jag ger inte upp, försöker få dem att trivas hos mig, men de blir inte så långlivade. Tur att den vita Niger i alla fall trivs.
Ha det gott /Kram Marika
Hej Marika!
Tack! Det är lite konstigt trots allt… H niger ska väl egentligen vara svårare på friland än hybridjulrosorna om jag minns rätt. Alldeles oavsett får man vara glad för det som fungerar.
Tack detsamma! Kram, Carina
Tänk, beskrivningen av hur ni åkte till Wales och det var vatten, mycket vatten, det skulle ju kunna vara i år! Förstår att du blev förälskad i landskapet i Wales, det har jag också blivit. Och att bli förälskad i Helleborus … det är definitivt inte svårt. Minns mina allra första trädgårdsresor till England, tidiga vårar för snart 20 år sedan då jag bara stod där och tittade över jätteplanteringar med Helleborus. Och drömde … och drömde …
Läser fascinerat om alla dina. Tittar fascinerat på dina bilder och … drömmer. Drömmer om min lilla, lilla plats i trädgården som jag äntligen hittat där dom verkar trivas. Jag har inte många där och kommer nog max att ha kanske 10 st men det kommer att vara stort för mig. Jag har en kvar på ”gamla” stället som jag inte lyckats flytta. Den har vuxit in i en clematis och får väl stå kvar ett tag till. Men snart ska jag på trädgårdsmässa och då hoppas jag kunna köpa några ytterligare till min lilla, lilla Helleborus-plats som är så stor för mig.
Tack för ett inspirerande inlägg!
Kram Anita
Ja det var en upplevelse… ..och när vi valde att försöka köra igenom vattenpölen så var det mot bättre vetande. Det var väl i paritet med det som varit i Halland nu.
10 st i grupp är väl inte lite?? Jag har de spridda lite överallt och det ger inte alls samma effekt. Men jag har en plats, en bit gräsmatta, där jag vill sätta några plommonträd och där tänkte jag försöka samla ihop julrosorna och snödroppar. Det blir väl som i England? Tänk jag har aldrig besökt en trädgård där och sett härligheten i blom. I Wales var en plantskola visserligen med julrosor överallt till försäljning och i långa polytunnlar där de hade sina egna handpollineringar på gång men det blev aldrig den där effekten av vårvinteräng. Det som är bra nu är att utbudet har ökat så kraftigt. När jag köpte min gula visste trädgårdsmänniskor här inte ens att det fanns julrosor i såna färger. Men efter det har de nya hybriderna kommit på marknaden. Det är väl ett resultat längs en tidsaxel av bland annat Helen Ballards arbete med hybridisering.
Jag ska inte åka till mässan i år heller 🙂
Kram, Carina