Rysare, vilken rysare i trädgården
Rysare i trädgården – svårt ämne. Det närmsta jag kommer på är pappas våghalsiga backning med kärran där det bara var något fåtal millimeter mellan att stå kvar på bergshyllan mot att hänga hela kärran utanför kanten när jorden skulle tippas. Inga bildbevis – jag försökte få kontakt men han bara skakade på huv’et, det var väl ingen fara…
En rysare skulle kunna vara de där minusgraderna
De där minusgraderna som besökte mig förra veckan skulle kunnat bli en rysare. De var ganska många javisst men det var så få nätter att de aldrig trängde ner något särskilt i jorden. Magnoliorna hade inte kastat av de ulliga skydden över knopparna, de hade inte ens tendens att öppna sig. Gröna skott är fortfarande gröna.
Jag går vidare i mitt letande efter en rysare. Och jag kanske är lite bakvänd för det närmsta, det enda, som dyker upp i magen är bilderna av när vi började röja. Alltså en rysning av förväntan, av det som komma skall och alla möjligheter.
Inte så lättryst – inga verkliga i trädgården
De sista 15 åren har jag levt med en riktig rysare runt mig i familjen och det är kanske därför jag tar ganska lättvindigt på väder, vinter eller inte vinter, minusgrader eller ej. De faktorerna är när allt kommer omkring väldigt världsliga i jämförelse. Växter som dör – är tråkigt men skapar utrymme för något annat, en förändring. En sådd som inte gror – jamen jag försökte ju.
Och omvänt när jag lyckas, när det går bra så känner jag de där korta men tydliga stunderna av lycka. Det som rysaren gjort är helt enkelt att göra mig mycket mer medveten om hur fantastiskt mycket som är bra. Och det har gett förmågan att stanna i lyckan en stund utan att genast tänka jamen…
Jamen det är inte rensat, jamen du har 15 saker på listan. Än sen – allt det där finns kvar. Så varför inte glädjas här och nu.
Helg och regn dock ingen blåst
Så verkar det bli med vädret. Kanske lika bra för jag har en hel del frön att så fortfarande. Jag hittar inga riktiga rysare som är trädgårdsrelaterade men kanske någon annan har gjort det?! Det är i varje fall rysare som är veckans tema hos Trädgårdsfägring.
Ha en härlig helg!
Åh, hvilket vakkert bilde av irisene og snøen! Det ser nesten surrealistisk ut 🙂
Ja, det er skummelt med dette været som nå skifter fra dag til dag. Det ser likevel ut som både juleroser og trillium klarer seg fint hos deg. Her var det -6,5 grad i natt, og akkurat nå er jeg glad for snøen som fortsatt ligger som et dekke i hagen.
Eranthisen ser ut til å trives veldig godt hos deg. Jeg plantet noen få i høst, og er spent på om de dukker opp senere. De har 3 cm med løv over seg, så de dukker ikke opp med det første 🙂
Klem, Marit
Tack Marit!
Vi har haft flera minusgrader men bara något fåtal nätter och nu är det bara nån enstaka minus och långt ifrån varje natt. Irisarna har ju en del gener från snöiris och det är ju talande liksom Trilliumen som struntar i snön. Det som varit ovanligt i år är att Eranthisen blommat samtidigt som snödropparna hos mig – de brukar börja senare annars. Sniglarna gillar Eranthis så kolla under löven 🙁
Kram, Carina
De blå iris er smukke, som de står der i den hvide sne. Alida har en yndig blå farve. Jeg har desværre ikke held med de tidlige iris, de blomstrer kun en gang, så forsvinder de.
Rigtig god weekend!
Hilsen Elna
Tack Elna!
Vad tråkigt!! De är ju så fina och insekter som vaknar tidigt på vårvintern tycker om dem. Men som jag odlar dem i den upphöjda bädden, lätt jord och mycket sol och torka sommartid går de flesta bra men långt ifrån alla.
Tack detsamma! Carina
Good morning Carina,
What a beautiful photo of the Irisses in the snow. They never come back in my garden.
Have a wonderful weekend ahead
Marijke
Hello Marijke and welcome to my blog!
Thank you, the irises have been wonderful for a long time now. They do want/need a rather dry and sunny spot in the summer to come back. The more yellow they are the more sensitive I’ve come to understand 🙂
Have a nice weekend! Carina
Njae, några direkta rysare sista dagarna har jag inte upptäckt eller varit med om. alltså får veckans ämne ligga i träda…..
KRAM/Susie
Man kan ju få rysningar av välbehag också 😉
Ha det gott! Carina
Visst är allt relativt och inställningen att växter som dör skapar plats åt något nytt gillar jag skarpt. Ett utav mina största karaktärsträd, Prunus maackii drar nog sitt allra sista andetag denna sommar och jag försöker intala mig hur fint det kommer att bli som ett dött insektsträd med honungsrosen i full blom bland de döda grenarna. Jag varken orkar eller vill kapa och forsla bort det utan inväntar hellre katastrofen då både trädet och rosen faller men den dagen, den sorgen. Underbara bilder på de fantastiska vårkämparna, speciellt den kaukasiska hundtandsliljan var ljuvlig.
Kram /Lotta
Ditt synsätt att inte ta bort utan använda till det rasar och då blir jord är ju väldigt naturligt och rätt tänker jag 🙂 Visst är hundtandsliljan fin – idag hade den slagit ut lite och var ännu finare. Det skulle inte vara så fint väder här men det blev en ljuvlig eftermiddag ute.
Kram, Carina
Hei Carina! Jeg ser vi er kommet omtrent like langt i våre hager, for akkurat de samme blomstene blomstrer her også :-)) Ønsker deg en deilig helg!
Hej!
Tittade i din profil nu och ser Bergen, har aldrig varit där men visst har ni också ganska milt 🙂 En fin stad har jag förstått. Men då är det nog naturligt att samma växter blommar på båda ställena.
Tack detsamma! Carina
Det er godt for dig at du ikke har nogen ’rysare’. Det kan være det samme…
Og dine iris i den hvide sne er bare SÅ smukke.
Mange hilsener Lisbeth
Tack Lisbeth!
Ja det är skönt för handen på hjärtat så är rysningar av skönhet och glädje så mycket trevligare 🙂
Ha en fin söndag! Carina
Den sista bilden av Vintergäck så underbar så mycket vår i den.Jag håller med om att dör en växt så ger den plats för en ny även om en del växter saknar man mer än andra men allt har sin tid.Ha det gottMargareta
Tack Margareta!
Jag tycker det är så kul att ett litet fåtal vintergäck har trivts, fröat och äntligen börjar bilda en matta. Visst är det tråkigt och en del växter kan jag sakna, jag har ett par rododendron som dött där jag inte vet hur jag ska få tag i nya och det är trist. Men i mellantiden så lämnar de ett hål för nya möjligheter 🙂
Ha det gott! Carina
Hej Carina!
Dina Iris står där som tappra soldater, rakryggade och så fina. Tur att inte kylan stannade kvar länge. Det märks att du bor på varmare breddgrader, så mycket som tittar fram. Hos mig har blåsippan kurat ihop sig, och gömt sina knoppar., men det är stora bladknoppar på flera buskar. Har en vintergäck som följt med någon annan växt, den är fin, den såg blöt och frusen ut igår, men den verkar vara en överlevare. Hoppas att den så småningom blir en lika fin koloni som din.
Ha en skön söndag / Kram Marika
Hej Marika!
Det hoppas jag också… Det är lite trögt de första åren men sen blir det ränta-på-ränta effekt 🙂 Hos mig har småsniglarna, det är mängder av dem, massakrerat massor av blommor på blåsippor och vintergäck bara som ett exempel. Irisarna har varit jättefina så länge i år, tidig vår javisst men en stadig, låg men varm temperatur har dragit ut blomningen länge, länge 🙂
Ha det gott! Kram, Carina
Kölden kan vara en riktig rysare för trädgården.
Lite skillnad mot hur det ser ut hos mig i Spanien.
Fina bilder!
Ha en skön söndag!
Tack Lena!
Det kan den absolut men i år har jag inte varit så orolig. Och snön försvann efter 2 dagar eller nåt.
Ha det gott! Carina
Oj, jag blev alldeles förskräckt när jag läste om din pappas våghalsiga backning. Det känns nog som den verklige rysaren. Just det där att koppla rysa till något obehagligt. Det behöver det ju som du säger inte vara. Det kan vara att rysa av välbehag. Den översta bilden är riktigt vacker. De ståtliga irisarna i snön, viker inte ner sig en tum. Dom kan du vara rysligt stolt över. Och jag gillar din tolkning av temat.
Ha en fin kommande vecka!
Kram Anita
Mmm… jag såg framför mig svärandet om hela härligheten kanat utför berget…
Tack! Jag är så glad i irisarna 🙂 Och visst är det lite lustigt hur vi tolkar ord med något positivt ELLER negativt när det kan vara både och. Men det går framåt nu igår blev det en jättefin eftermiddag och jag hörde surrande insekter – det var nog första gången i år men ändå härligt. Och sen är det en vårfågel som sjungt utanför fönstret de sista 3-4 mornarna gissar koltrast men är inte säker. Vackert i vart fall 🙂
Kram, Carina
Jamen, det var väl en himla tur att det inte dykt upp några rysare i trädgården. Här är sorkarna en rysare. Verkligen obehagligt att tömma fällor och plötslig ohyra i odlingarna kan vara en rysare innan en får läget under kontroll.
Jättefina bilder som alltid. Så vacerkt med lökarna som sticker upp ur snön.
Kram
/Anette
Åhh ja – de hade jag förträngt… Jag har varit bedrövlig och har faktiskt gasat i hålen med hjälp av jordfräsen. Det har varit lugnt ett tag men nu såg jag två nya hål häromda’n så jag får göra om proceduren 🙁
Vilken typ av fällor använder du? Jag var på lilla lanthandeln och det fanns flera olika sorter. Och vad betar du med?
Kram, Carina
Har man en sann rysare nära lär man sig att njuta av det lilla och leva i nuet, hur klyschigt det än låter. Allt det andra är rätt världsligt, det gäller även mitt arbete som glashantverkare. blir det inte som jag tänkt så är det bara att tänka om. Ibland får jag lägga det åt sidan några dagar eller år, men så småningom kommer det till användiong igen – på ett helt annat och ibland bättre – sätt än det ursprungligt tänkta.
Det där med snö och onödig kyla kan jag dock fortfarande bli förgrymmad över. Samtidigt vet jag att det bara är mars och stor risk för köldknäppar framöver. Håller tummarna för att både du och jag får se våra magnolior blomma.
Ser att det är gott om barr runt din hybridjulros, då borde den ju kunna leva hos mina tallar också? Läste att den vill ha djup jord och väldränerad men fuktig placering, kan det stämma? Antar att min trädgård är för torr, men skriver ett mejl om du kan tänka dig avstå från någon liten fröplanta.
Kram!
Jamen så är det… Och ibland, ofta, är jag glad på ett sätt att jag fick perspektiv på vad som är viktigt och vad som är lika bra att strunta i. Kanske därför som väder berör mig förhållandevis lite numera. Jag känner igen det där att lägga åt sidan och komma tillbaka. Det tänker jag är en styrka att inte bara rusa iväg.
Flera av julrosorna står i kanten av lunden och några till och med i torvbäddarna. De som blommar bra i torvjorden står soligt de som står i liknande jord men i djup skugga blommar dåligt. Jag tror att en god, som man sa förr fet jord med mycket mullämnen och som är fuktighetshållande är jättebra. Tallbarren faller ner men det verkar inte göra någon större skillnad. Sen tänker jag att luften ska kunna cirkulera runt för jag tycker de är ganska benägna att få svartfläckssjuka. Men det kan vara för att jorden där jag odlar inte är optimal.
Jag har ett par ruggar med fröplantor så skriv du bara 🙂
KRam, Carina