Den förbjudna staden

Tillräckligt med fritid

 

Kinaresan som jag nämnde när jag skrev om mina ginkgofrön var i grunden en tjänsteresa. Men eftersom vi var borta i drygt 14 dagar blev det ändå tid över för utflykter och intryck. Vi landade tidigt lördag morron och min första reflektion mellan flygplatsen och hotellet var alla fina bilar. Kom på mig själv med att börja räkna de få äldre, tendens till skruttiga bilar jag såg. Färre än vad som räknas på händernas fingrar. En konkret påminnelse om nyheternas rapporter om Kinas tillväxt. Sen tittade jag på det gröna vi passerade och försökte se vad det var jag såg…

Vi  fick våra rum direkt vi kom till hotellet. Så sen var det bara att ge sig ut. Kollegor har tidigare skapat ett bra dokument med massor av tips&trix som vi fyller på efterhand. Vi var överens om att börja med den förbjudna staden men struntade i taxi utan tog tunnelbanan. Det är faktiskt lätt och det går alltid att göra sig förstådd bara man har stationsnamnen nerskrivna. Symbolen för tunnelbana är också praktisk att ha med sig. Ett sk hotellkort med adresser och annat på kinesiska är bra att ha i bakfickan.

Soligt och egentligen varmt som en svensk sommardag men vinden som drog var isande kall. Det var bara att hålla högt tempo för jackan hade jag lämnat på hotellet.

Vi passerade himmelska fridens torg på vägen in till den förbjudna staden. Här, precis som på flygplatsen, fick vi erbjudande vi kunde motstå. Erbjudanden om personlig guidning mm, mm. Men vi valde att gå själva och bara ta med våra egna intryck. Storheten syntes inte från utsidan och inte när vi kom in på den första gården heller. Men strax förstog vi att palatset bestog av flera kvadratiska gårdar, den ena efter den andra. Byggnaderna i sig känns lika det är tanken om att staden varit helt sluten för besökare under århundraden som kittlar.  Det finns massor skrivet om palatset, världens största därtill och uppsatt som ett världsarv på Unescos lista.

Vi gjorde som en kvinna på hotellet rekommenderade och fortsatte upp på andra sidan för att se tillbaka. Därinne tappade jag greppet över alla gårdar vi passerade. Det blev till slut svårt att hålla isär alla informationsskyltar också. Så det var bra att klättra upp där och titta ut. Få känsla för storleken…

Efter den här dagen som blev lång åt vi en middag ’på stan’ och drog oss tillbaka. Nästa besök blev lamapalatset som jag tänkte visa en annan dag.

namnteckning_medium

 

6 Kommentarer

  1. Anita den 6 januari, 2016 kl 19:39

    Kul att du visar bilder från Kina. Håller med, en stad som varit sluten för besökare måste vara väldigt intressant att få besöka. Tanken både kittlar och svindlar. Kan inte utropa ett ”åh så vackert”. Väldigt sterilt känns det som, väldigt mycket sten. Men oerhört spännande när jag kom till sista bilderna och ser översiktsvyn. Då ser det helt plötsligt lummigt ut. Och stort! Vädligt stort!

    Ser fram mot nästa resereportage!

    Ha en skön trettondagskväll!

    Kram Anita

    • Carina den 7 januari, 2016 kl 10:37

      Tack Anita! Ja stort, nästan ointagligt stort var det och precis som du skriver sten, byggnader och avskalat. Gick och väntade på trädgården som jag tänkte måste komma. Tänkte att den måste vara överdådig. Och visst kom vi till den kejserliga trädgården på slutet men den var liten och minimalistisk. Träd och sten i avskalad miljö. Var så hungrig när vi kom dit att jag glömde fota 🙂 Funderade på om de har befolkat alla platser med stora krukor… Det fanns bara på någon av gårdarna nu.

      Kram, Carina

  2. Marit den 6 januari, 2016 kl 22:48

    Flotte bilder fra et spennende land! Store plasser ja, og tror jeg ville følt meg litt liten der når alt er så stort. Jeg importerte en gang trepeoner fra Kina, og de vokser i nord tror jeg. Skulle gjerne sett de i naturen der.
    Gleder meg til neste innlegg!

    Klem, Marit

    • Carina den 7 januari, 2016 kl 10:39

      Det skulle jag också! När vi gått igenom och skulle gå upp till pagoden på andra sidan så var hela den nedre delen av den parken full av trädpioner. Skulle vara fantastiskt att se den delen när den blommar 🙂 Importerade låter spännande, måste ge en viss känsla att veta – de här är minsann från Kina 🙂

      Kram, Carina

  3. Britt den 7 januari, 2016 kl 11:11

    En resa jag också gjort för rätt många år sedan, men sitter bra i minnet. Så mycket fint och annorlunda och så stort. Ibland en enorm trafik och ibland ett fint lugn i parker med litet plingplongmusik. Skulle gärna se det igen, men det är kanske dumt. Bättre att leva på minnena. / Britt

  4. Katarina/En grön sida den 8 januari, 2016 kl 11:57

    Åh! Måste ha varit en upplevelse – eller rättare sagt många upplevelser – att vandra där. Kina fascinerar, jag har aldrig varit där (än), så härligt att få ”hänga med på ett hörn” så här =o))
    kram
    /Katarina

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.