Mina Växter
C
- variationer på liljekonvalj och flera fina lundväxter -
Fådda, sådda eller köpta blommor... ..det spelar ingen roll. Alla odlas med kärlek & känsla för dem och det de vill ha. Varför annars ha dem från början?
C och även här finns flera vackra växter som trivs bra i lunden. Men också flera selektioner av liljekonvaljer som är väldigt tacksamma men växtglada. Tandrot finns under C och jag älskar deras tidiga och fräscha blomning men som också är en bra växt bland hostor eftersom tandrötter försvinner ungefär samtidigt som hostorna tittar upp.
För perennrabatten under C
Alla vackra blåklockor vi kan odla i perennrabatten finns också här även om jag numera bara har en art. Men sköldpaddsörten är tacksam med sitt stadiga västsätt men även sena blomning.
C - jo här finns också tistlar och även om åkertisteln och även är ett förbålt ogräs finns andra odlingsvärda i släktet Cirsium. Tistlar är dessutom bra att odla som mat till fjärilslarver. Larverna hos olika fjärilsarter är väldigt specifika i vad de äter och det är långt färre växter som kan hjälpa de att växa till och utvecklas - tistlar är ett sånt växtslag.
THE PICTURES ARE ALL PROTECTED BY © AND ARE NOT TO BE USED WITHOUT MY PERMISSION
Campanula - blåklockssläktet
Blåklockssläktet, familj Campanulaceae
alliariafolia - hjärtklocka
Växer vilt i nordöstra Turkiet men också i Kaukasus
En kraftigväxande och perenn klocka som bildar en klump utan att breda ut sig med rhizomer. Bladen är håriga och grågröna men också tydligt hjärtformade och dessutom med tandade bladkanter. De basala bladen är 7,5 centimeter långa. Blommorna som är 2 till 3 centimeter långa och vita är också rör- till klockformade med utvikta flikar.
Trivs i en god trädgårdsjord och blir ungefär 50 centimeter hög eller lite högre och blommar normalt i juli till augusti.
Cardamine - tandrotssläktet
En familj med vackra arter för lunden som ingår bland bräsmor i familjen Brassicaceae
Tandrötter är vackra som underplantering i lunden där de också blommar under våren. De börjar sen långsamt vissna ner efter blomningen och försvinner lagom till att till exempel hostor utvecklas. Det vill säga det är fint att odla tandrötter bland sena perenner som kan dölja det lilla hål som uppstår.
Det här är växter för en ljus skugga i lunden. Och där trivs de i en mullrik och fuktighetshållande jord. Sprider sig med rhizomer.
kitaibelii - ljusgul tandrot
Växer vilt i Schweiz, Italien och dessutom längs östra kusten av Adriatiska havet, tidigare västra Jugoslavien
Ljusgula eller snarare cremegula och stora nickande blommor över ett bladverk som i utspringet är rödbrunt till olivfärgat. Men som i takt med att det och blommorna slår ut övergår i allt mer grönt. Bladen är sammansatta och något avlånga med tydliga flikar. Blir ungefär 25 centimeter hög och blommar ofta tidigt i april hos mig.
pentaphyllos - fingertandrot
Växer vilt i Pyrenéerna och Alpernas dalgångar i Sydtyskland men också i Österrike
Får små flockar med rosavioletta blommor i toppen av en kort blomstjälk som hålls över bladen. Bladverket är fräsct äppelgrönt och tydligt flikat - fingrat. Blir 30 till 40 centimeter hög och blommar i april till maj beroende på hur våren är.
waldsteinii - prakttandrot
Växer vilt i Slovenien men också i Österrike
Stora, vita och dessutom öppna blommor som dessutom sitter i samlingar i toppen av stjälkarna vilket gör de väl synliga över bladverket. Ståndarna är gulgröna men avslutas med en violett ståndarknapp som dessutom ger en finfin kontrast till de vita kronbladen. Fräscht grönt bladverk som dock sakta falnar ner under sommaren och därför kan det vara bra att ha en annan perenn som kan ta blicken från det långsamma förfallet. Men det är trots det en ljuvlig perenn för lunden. Blir ungefär 30 centiemter hög och blommar oftast i maj.
Caulophyllum - azurbär under C
Släktet ingår i familjen Berberidaceae
Azurbär nedan är den jag känner till som vi odlar i trädgården. Den trivs i en mullrik och fuktighetshållande jord i en lätt skugga i lunden.
thalictroides - azurbär
Växer vilt i östra Nordamerika
Mörkt blåvioletta till och med nästan brunsvarta skott och blad i utspringet i maj. Reser sig och övergår i mörkt men också lite matt olivgrönt. Blommorna är diskreta men med finfina detaljer i form av mörka foderblad och gulgröna kronblad som även kompletteras av gula ståndare. Får under hösten djupt azurblå bär. Det här är en praktfull men diskret perenn för lunden. Blir någonstans mellan 50 och 70 centimeter hög och blommar i maj till juni.
Chelone - sköldpaddsört under C
Ett släkte som ingår familjen Plantaginaceae. Sköldpaddsörter är fina perenner för rabatten eftersom de är friska, starka och växtvilliga utan att breda ut sig alltför mycket. De har dessutom stadiga blomstjälkar och behöver inte stöttas. Släktet utsågs till Årets Perenn 2004.
De har också ett fräscht grönt bladverk från vår till sen höst. Blommorna som påminner om lejongap har även ett litet gult skägg inuti blomman som lockar insekter. Blommorna sitter tätt längs decimeterlånga stjälkar och blomningen går från sensommar till långt in på hösten.
Odla sköldpaddsört
Sköldpaddsörten är lättskött och breder sakta ut sig och behöver därför delas med tiden. Sköldpaddsört hör hemma i östra USA där den förekommer i fuktiga och ljusa lägen. Den trivs bäst i en fuktighetshållande och näringsrik jord som gärna får vara mullrik.
obliqua - sköldpaddsört
En perenn med ett stramt växtsätt som också gör den till en utmärkt rabattperenn. Bladen är vackert mörkgröna medan blommorna är djupt rosa. Blir ungefär 70 centimeter hög och blommar länge under sensommaren från juli och framåt.
obliqua 'Alba'
En variant av arten som har vita blommor men också lite ljusare gröna blad.
Chrysosplenium - gullpudror
Ett släkte i familjen Saxifragaceae där två arter är mer eller mindre vanliga i odling. De bildar lågväxta mattor med sterila skott som ligger precis över eller under markytan. Ur dessa kommer sen upprättväxande fertila skott som har skaftade blad som antingen är strödda eller motsatta. Bladen är kala eller försedda med glesa hår. Blommorna sitter i kvastlika knippen och är omgivna av stora gulgröna eller gröna stödblad medan fodren har fyra flikar. Blommorna har fyra eller åtta ståndare och två stift. Frukten i sin tur är en mångfröig kapsel.
Etymologi - Chrysosplenium kommer från grekiskans khrysos (guld) och splen (mjälte). Och de användes under medeltiden mot sjukdomar i mjälten men även i levern.
Generellt föredrar släktet en fuktighetshållande och dessutom mullrik jord. Och de får absolut inte torka ut. Växer ofta naturligt i halvskugga längs bäckar och myrar.
alternifolia - gullpudra
En lågvuxen perenn ört som breder ut sig och bildar en matta genom underjordiska utlöpare. Bladen är upp till tre centimeter breda, gulgröna, glest håriga och rundade med naggad kant. Dessutom har den ett till tre strödda stjälkblad. Blommar under våren och försommaren med små gula och dessutom fyrtaliga blommor som även är omgivna av gula högblad.
davidianum - davids gullpudra
En mattbildande och dessutom vintergrön perenn som breder ut sig med rhizomer utan att vara invasiv. Bladstjälkarna är upprätta, rödtonade och fjuniga medan bladen är ovala och med uddformade bladkanter. Blommorna sitter i små och dessutom lätt välvda samlingar med lysande gula till gulgröna blommor över håriga och ljust gröna högblad. Blir ungefär 10 centimeter hög och blommar i maj och juni lite beroende på hur våren är. Växer vilt i sydvästra Kina
macrophyllum - stor gullpudra
SKUD har ändrat det svenska namnet till stor gullpudra men det tidigare namnet, silverpudra känns trots det långt mer träffande. Ger ett silvrigt intryck med rosa detaljer när den blommar tidigt på våren. Bladen är rundade till lätt avlånga dessutom vackert mörkgröna vilket är fint mot blomningen. Även den här arten är vintergrön. Blir ungefär 10 centimeter när den blommar annars marktäckande och den blommar i mars till april ibland maj om våren är sen. Växer vilt i centrala, östra och södra Kina
Cirsium under C
Tistelsläktet som ingår i familjen Asteraceae är inte det populäraste bland trädgårdsmänniskor och oftast kanske välförtjänt så särskilt om man tänker på den vanliga åkertisteln, C. vulgare. Åkertisteln tar för sig och är svår att bli av med. Men släktet innehåller också flera vackra arter som är mycket fina i en perennplantering i ett ofta torrt läge. Det finns alltså flera odlingsvärda som håller sig på sin plats.
Tistlar är också ett viktigt inslag för många fjärilslarver som under larvstadiet livnär sig på ett fåtal arter. Det vill säga - fjärilar söker nektar hos många blommor men fjärilarnas larver kan endast växa till hos ett fåtal värdväxter.
erisithales - hängtistel
Prydliga och djupt flikade blad som dessutom sitter i en rosett ur vilken upprätta och höga, fåbladiga stjälkar utvecklas. Blommorna är tre centimeter stora och citrongula. En mörk bakgrund lyfter verkligen fram den här fina tisteln allra bäst. Växer vilt i Rumänien.
Blir ungefär 150 centimeter hög och blommar under juli och augusti.
Clinopodium - stenkyndel under C
Bergmynta - familjen Lamiaceae, synonym Calamintha
De namnsorter ur släktet som jag odlar har alla gener från C. nepeta som även bidragit med sitt fantastiskt aromatiska bladverk. Och jag odlar de mestadels på grund av det eftersom det är underbart att gå genom en plantering och känna doften av mynta stiga upp efter den lättaste beröring. Men de är också mycket fina och tacksamma som massplantering bland solitärer. Och det faktum att de är mycket bra så kallade dragväxter det vill säga insekter, bin och fjärilar älskar deras blommor gör de också mycket odlingsvärda.
Jag odlar de i soliga, väldränerade lägen. Och där självsår de sig också.
'Blue Cloud'
Liknar sorten nedan men 'Blue Cloud' ska ha ljusare blåvioletta blommor. I övrigt är alla namnsorterna lika oavsett färg.
'Marvelette Blue'
En sort med mängder av små och blåvioletta blommor som sitter strödda i toppen av blomstänglarna. Bladverket är vackert grönt. Det är också en så kallad dragväxt det vill säga den älskas av bin och fjärilar.
'White Cloud'
En fin sort med vita blommor och där bladverket doftar lika härligt som övriga namnsorter. Dessutom väldigt odlingsvärd liksom övriga.
Convallaria - konvaljesläktet
Ett släkte som ingår i familjen Asparagaceae och som innehåller fyra arter som dessutom är fördelade över tre kontinenter.
Vår egen liljekonvalj känner väl alla till men kanske inte att de är släkt med vår ätliga sparris eller att vår vanliga liljekonvalj har släktingar i både USA och Asien för den delen. Arterna har gemensamma drag i form av stora och brett lansettlilka blad som dessutom kommer ur en tillväxtpunkt från jordstammen. Blomstjälken är sidställd och dessutom välvd och längs ena sidan hänger blommorna som ett litet pärlband. Den enskilda blomkalken är klocklik och har sex korta men också bakåtvikta flikar och den är i de flesta fall vit. Den ljuvliga doften har alla arterna dessutom gemensam. Frukterna är vackert orangeröda men de, liksom resten av växten är giftiga.
Etymologi - majalis kommer av latinets majus (maj), och syftar på blomningstiden. Liljekonvalj är en försvenskning av 'lilium convallium' (dalarnas lilja).
Trivs i ljus skugga i en mullrik och fuktighetshållande jord där de breder ut sig med rhizomer. Vackra i lunden men eftersom alla sprider sig rejält med utlöpare är det klokt att tänka igenom placeringen. Se sen dessutom till att den håller sig där eller se till att begränsa den.
keiskei - japansk liljekonvalj
Växer vilt i nordöstra Asien men också i Japan
Liknar vår inhemska liljekonvalj men är större i alla delar och har dessutom nästan alltid tre blad per tillväxtpunkt. Det hör gör dessutom att den är mycket bra i buketter eftersom även blomstjälkarna är högra och kraftigare.
Blir 30 centimeter hög och blommar i maj till juni beroende på hur tidig våren är.
majalis - liljekonvalj
Vår inhemska och dessutom älskade liljekonvalj som förutom vackra vita och doftande blommor har ett vackert och mörkt grönt bladverk. Om man tar in den i trädgården eller för den delen selektioner av den är det klokt att tänka igenom växtplatsen eftersom den breder ut sig och tar för sig.
majalis 'Albostriata' - brokbladig liljekonvalj
En gammal trädgårdsform men där det också finns till exempel engelska selektioner under andra namn. Men jag har svårt att avgöra om det finns skillnader mellan dessa eller om de i grunden är samma sak.
En variegerad variant av vår inhemska liljekonvalj som har mörkt gröna blad med en mängd längsgående vita linjer som dessutom bildar en mycket vacker effekt. Jag upplever att den växer långsamt men också att jag regelbundet behöver ta bort helt gröna skott för att inte de ska ta över.
20 centimeter, blommar i maj till juni
majalis 'Prolificans'
Ännu en selektion av vår vanliga liljekonvalj. Den här har fyllda blommor men jag upplever också att den dessutom växer svagare och är mindre.
majalis 'Rosea'
En selektion som precis som namnet säger har rosa blommor men som också växer snabbt. Tänk igenom växtplatsen innan planteringen och njut sen av blommorna.
20 centimeter, blommar i maj till juni ibland tidigare.
pseudomontana - amerikansk liljekonvalj
Växer vilt i östra Nordamerika närmare bestämt i Appalacherna
Väldoftande och som vanligt vita konvaljer som dock är kraftigare än vår egen och som dessutom har ett mer sammanhållet växtsätt.
25 centimeter, blommar i (april) maj till juni beroende på hur tidig våren är.
Coptis - koptissläktet
familjen Asteraceae
På svenska heter släktet koptis men på engelska 'goldthread'. Och det senare är ett i min värld både vackra och dessutom mer beskrivande namn. Släktet innehåler tio till femton arter totalt men jag har aldrig hittat någon annan art än den nedan i odling. Och av arten är det dessutom varianten med flikade blad som cirkulerar hos välsorterade sajter för lundväxter.
japonica var anemonifolia - japankoptis
Växer vilt i Japan. SKUD anger att det gamla namnet C. japonica var dissecta idag är en synonym det vill säga ska inte användas. Men jag upplever att den fortfarande är långt vanligare under just det namnet. Faktum är att jag inte har sett någon annan än SKUD ange den som var anemonifolia.
En dvärgväxande släkting till silveraxen som också bildar en vacker och dessutom städsegrön rugge. Breder sakta ut sig med korta men även underjordiska rhizomer. Bladskivan är triangulär och bladen är blankt gröna och delade i små lätt krusade bladflikar. Den liknar faktiskt slätbladig persilja där den står i lunden. Blomstänglarna blir cirka 20 centimeter höga och de är dessutom förgrenade i toppen. I spetsarna sitter små vita blommor men där blommans centrum med sina gula och gröna ståndare och därtill fröämnen dominerar. Blommar också innan det nya bladverket har utvecklats och är därför en riktigt tidig signal om vår.
15/20 centimeter, blommar i mars till april beroende på hur tidig våren är.
Coreopsis - flickögasläktet
En art i familjen Asteraceae och det är ett släktskap som är relativt lätt att se när man betraktar blommorna.
verticillata - höstöga
Växer vilt i östra Nordamerika och då på platser utan vinterfukt.
Bildar täta och stabila ruggar nästan som buskar och som dessutom sakta breder ut sig med korta utlöpare. Men de är också lätta att hålla efter så det är inget problem. Får mängder av små blommor där strålbladen är gula och de omger även en mörkare brun mitt. Bladverket är finflikat och vackert mellangrönt. Tycker de här gula nyanserna är väldigt vackra tillsammans med till exempel olika lila phlox.
Arten och alla namnsorter är känsliga för fukt vintertid. Blir 50 till 70 centimeter hög och blommar dessutom från juli till september.
Cortusa
Hela släktet som inte var stort men ändå, ingår numera i Primula.