Som goda grannar ska va

Med sockerskålen i högsta hugg

Goda grannar i trädgårdsvärlden… ..kanske inte detsamma som när sockret är slut. Fast tanken är väl densamma? Att kunna dela och hjälpa? Goda grannar plockar väl sniglar, planterar lagom höga träd och ger mig en vacker vy, eller? Det är åtminstone en sorts granne. En annan är väl goda grannar som i växter som klär varann och tillsammans lyfter till helt nya höjder. Det ena behöver ju inte utesluta det andra men jag fokuserar på det ena. Det svåra… kombinationerna. Ibland blir jag underbart nöjd och ofta, tyvärr alltför ofta står det något som bara hamnat där tillsammans med något som inte alls skulle passa ihop. Och när jag sen gör om och gör rätt så blir det fel..

Kan fortfarande få en bild på näthinnan från ca 1992. Platsen var för två trädgårdar sedan och stora rabatten framför huset. Där hade jag satt några grupper av tulpanen ‘Apricot Beauty’ och de kom upp bland kompakta ruggar av bergklint som dessutom blommade samtidigt. Sen efter tulpanblomningen så skulle jag bara någonting och kombinationen blev aldrig så bra igen. Bergklinten blev så småningom i stort sett utrotad och tulpanerna – ja dem flyttade jag nog för många gånger. Men jag har aldrig glömt deras underbara färg och numera sällskapar de, återinköpta, med det vårtrötta kopparfärgade gräset. En oinvigd ser nog gräset som en ovanlig nyans av vintertrött brunt. Men se det gör inte jag… Underbara blå nyanser står jämte det är bara så att blomtiden inte tajmar.

En oansenlig en är Bupleurum longifolium men den är en underbar granne till mina röda pioner både i rabatten och i vasen. Så småningom när pionerna blommat över och Bupleurumen fått frön som börjar mogna så klär den vinrött, koppar och en massa annat också.

Vet inte om jag nånsin vågar sätta ner spaden bland de här grannarna. Gräset, Misc. ’Kleine Fontäne’ 5 i grupp och så en frösådd som gick fel apropå att de bästa kombinationera sällan varit meningen. Jag sådde Echinacea tennesseensis men insåg ganska snart när de isärskolade små plantorna började växa till sig att det var något annat växtglatt i krukorna. Rätt trött på att vattna så blev dem nedtryckta nånstans bara. I sommar har de blommat på kapp med gräset. Helt vanlig Echinacea purpurea gick från nitlott till vinstlott. Har nog aldrig sett så många eller så många sorters fjäriliar på någon växt samtidgt förut. Och bland Echinacean blev ett bomullsgräs nedtryckt sent i höstas. De röda bladspetsarna passar fint i helheten.

Rött och hett för soliga lägen… Jag skulle gärna ha några exemplar av den rödbladiga bananen och strukturen till allt det småbladiga runt var urläcker. Men jag skulle velat se betydligt mindre av jorden. Planteringen fanns på Hidcote Manor som jag inte blev jätteimponerad av. Kanske hade jag fel sällskap eller för höga förväntningar men jag kommer mest ihåg det som en skön promenad. Jo en sak – en underbar ros som jag ska leta namn på. Och så bananen förstås.

När färgerna stämmer men formerna är för lika blir det så här. Bilden störde näthinnan när jag bläddrade i arkivet. Vad som skulle vara en god granne? Kan inte komma på något bra just nu mer än en Hosta med blad i grönt och krispigt vitt och så något fluffigt eller gärna en spira. Funderar på när den vita Sanguisorban blommar.

Ibland är det färgerna och ibland formerna – här har jag ähum lyckats med både ock. Ja om jag får säga det själv. Här tänkte jag faktiskt till när jag behövde flytta och förändra. Inte så att penna, block och stort tänk föregick. Jag behövde flytta somt för att göra plats för annat. Då ’blev’ det så här. En riktigt gammaldags Phlox till vänster. Den blir betydligt högra än moderna. Agastache, i mitten och sen en modern Phlox. Flickögat i förgrunden, några stora gräs i bakgrunden. Tillsammans så har det blivit en insektsmagnet. Den höga phloxen i närbild under, flocken är högra och lösare – tänk att en växtbytarträff ger så’na guldklimpar.

Ha det gott!