Min punkare är rosa
Blommande knölar i rosa
Apropå punkare så glömmer jag aldrig en tidig morgon i Brighton. Jag var på väg till jobbet längs huvudgatan när jag får se en stressad mamma halvspringande med sulkyn framför sig. Hon var på väg nerför en sidogata som sluttade ner mot mig så jag såg henne ganska länge. Inget konstigt i sig. Men jag insåg att ska man vara punkare med stil behöver man vara pigg på morron också. Huvudet var rakat på sidorna och en lång kam i engelska färger upptill. Men den här morron hade hon inte haft tid; kammen låg som en lång, trött man ner över sidan. Ungefär lika trött som hon såg ut… Men det är klart även den engelska fanan hänger när vinden tryter. Inga engelska färger i min punkare. Min punkare är rosa!
Och blomningen har aldrig varit så rosa som i år. Faktum är att jag har varit aningens besviken. Har tyckt att den varit lite blek. Men flyttad och planterad i delvis annan jord så har den ’rosat’ till sig. Kanske har den likt punkmamman varit lite trött… Och apropå punkare, igen. Så skulle jag vilja veta hur tankegången gick eller vilka referensramar som föregick namngivningen. Ett varmrosa sjömanshjärta hittas och döps till ’Pink Punk’.
Kanske har hen lånat lite färg av ett par hundtandsliljor som aldrig blommat som nu. Eller så är det för att nu är alla tre planterade på samma ställe och lyfter varann.
Erythronium japonicum utanpå
Erythronium japonicum till vänster och E. sibiricum till höger tillsammans med groende frön av nunneört, Corydalis solida
Snart kommer de dra sig tillbaka och jag väntar andaktsfullt. För jag har lyckats med en lager-på-lager plantering jag inte visste om. En hundtandslilja som inte blommat här någon gång är på väg upp och i blom ur min rosa punkare.
/Carina
Åh, inte lätt att hålla stilen sådär på morgonen… Men det måste ha varit en syn, fniss. Sjömanshjärtats namn förbryllar. Google translat’ar på punk och får betydelse som värdelös, skräp och strunt. Men det är den ju inte! Varför har jag inga hundtandsliljor? Så vackra dina är!
kram
Katarina
Vilken cool liten punkare du har! Och så läckert med hundtandsliljorna bredvid.
Kram Kristina (som såg punkmamman för sin inre syn)
Javisst var det en härlig kontrast när ’arga’ unga punkare blev föräldrar. Jag lyssnar fortfarande på punk ibland 🙂 Men utseendet räcker om punkaren i rabatten står för.
Kram, Carina
Vilka fina rosa punkkompisar du har! Grattis till hundtandsliljan,den är så vacker! Längtar tills min balkong är klar så att jag kan få plantera jag också.
Det förstår jag! Längtan ska tydligen vara nyttigt… ..jag tvivlar 🙂
Renoverar de balkongen?
Nu provar jag att skriva en kommentar, har inte fungerat på sistone… Punkmamman måste ha varit en härlig syn =o))
kram
Katarina
Jag har nu funderat en lång stund – på vilken växt jag liknar i håret. Sjögräs kanske. Hoppas på en fin helg!
Det har ju en vacker grön färg och rör sig så snyggt i vattnet. Så det måste ju vara bra 🙂
Det gör jag också! Ska till Skåne på fotokurs 🙂
Har ingen rosa punkare men väl en vit som antagligen inte alls har med punk att göra och som jag inte vet var jag ska plantera (vissnar dom ner när dom blommat?).
Hundtandsliljor har jag alltid sneglat på men det har inte blivit av att jag provat. Har fått för mig att dom är känsliga … men nu har jag två plantor som tår här och behöver plats. Är dom petiga?
Allt gott!
Både rosa och vita punkare vissnar ner och är på det hela taget enkla kompisar. En del hundtandsliljor är känsliga men de får vi oftast inte tag i. Jag trodde de generellt sett var känsliga men de visar sig vara väldigt tåliga och jag har verkligen prövat. Det de inte lär gilla är kalk. Alla E dens-canis har klarat de jordar jag satt de i – utan kalk då.
Pröva! 🙂