Man ska inte vara knusslig med kärleken
Knusslig – en eller många kärlekar kan vara frågan
Knusslig är jag inte, möjligtvis ombytlig. Så jag tänker att man kan ha många kärlekar och älska många saker. Helena med blommig fredag skapade temat ’därför älskar jag’ och jag kan tänka mig hur många fortsättningar som helst på meningen. Det finns så många saker jag älskar utan att ens lyfta blicken från trädgårdsvärlden. Så jag tog sats, lyfte blicken eller vad man nu vill kalla det… Här kommer min kärleksförklaring till maj vår underbara trädgårdsmånad.
I början av veckan besökte jag ett par platser som var helt nya för mig. Kinnekulle längs Vänerns östra sida och naturen mellan Skara och Skövde. Fick tips om den förunderligt vackra miljön runt Vallevägen och tog mig dit efter jobbet på tisdag. Underbar värme jämfört med den iskalla måndagen men en himmel som indikerade mer än solsken. Jag hade bestämt mig för att köra Vallevägen – världens vackraste väg. Men nästan direkt svängde jag till höger och hittade skyltade naturreservat och efter lite mer körande också en parkeringsplats. Fast nu var jag ganska långt från där jag egentligen velat stanna. Men medan jag bytte skor och plockade ut kameran fick jag höra ett par röster och två kvinnor kom uppför backen. Fick underbar hjälp och sen bar det iväg på märkta leder. En del övergångar mellan hagar var märkta med bilder av kor… jag har växt upp med djur men har ändå en lite kluven inställning till en hjord nyfikna kor som kommer galopperande. De är nyfikna, väldigt nyfikna så jag är egentligen väldigt glad om de inte är i hagen. Men jag är inte knusslig och i värsta fall får jag väl dela på vyerna…
Det var kullarna, enarna, stenrösena och de blommande fruktträden jag hade sett från bilen som jag ville uppleva på nära håll
Intressanta linjer, sol, skuggor och en delvis blygrå himmel, något fåtal regndroppar föll
Det mesta av leden gick uppe på åsar i en landskapstyp som kallas kame. Den bildades när istiden led mot sitt slut och smältvatten bildade stora vattendrag under isen som drog med sig sten och jord. Ibland gick leden ner i kanten av botten men ute på den plana marken var sankmark och jag gick i kanten av den. Mygg – javisst…
Oemotståndliga stigar och miljöer
Såklart kom det till ett personligt möte. Ett huv’e sticker upp över kanten på stigningen, lika självklart följs det av fler… ..och fler. Ungdjur kvigor och tjurar blandat och dem har jag extra respekt för. De har helt enkelt mycket tonåring i sig, ystra, snälla men lite mer oberäkneliga. Så jag pratar med korna fast kanske mer med mig själv. När en av de är på väg att noga undersöka kameran så lyfte jag upp den. Ville inte ha en stor, fuktig tunga rätt över objektivet då blev hela gruppen livrädd och slängde sig åt sidan. Så några riktiga närbilder fick jag inte heller. Häruppe på höjden hade ledstolparna ramlat omkull och syntes inte. Till slut fick jag bestämma mig – vem ska ta första steget. De blev mer och mer komfortabla och kom närmre. Inga tecken på att tröttna på mig. Så jag fick tröttna på dem. Ett bestämt steg från mig och de hoppade 3 steg åt sidan. De följde mig och när jag kom lite för långt bort så höjde de tempot. Men så småningom tröttnade de.
Vem é hon, vad vill hon, vilken konstig ko…
Så småningom hittade jag ut och följde landsvägen tillbaka precis som kvinnorna sagt jag skulle. Och precis som lovat, om hon kom ihåg, hade en av de lagt ut en broschyr över alla vandringslederna i sin brevlåda. På vägen passerade jag några vidunderligt vackra gårdar. När jag gick längs kohagen insåg jag att gruppen ungdjur jag träffade var en otroligt liten del, kanske 20 stycken, av en väldigt stor grupp i en gigantisk hage.
Drömmen om en röd stuga och naturligtvis ett vårdträd
Satte mig i bilen och körde en bit till på Vallevägen när jag upptäckte ytterligare ett reservat, Höjantorp. Men nu var klockan efter åtta och solen helt täckt av grå moln. Gick en liten sväng i en lika förunderlig miljö.
Fågelbär högt som lågt gissar att fåglarna eller någon är mindre knusslig med var man gödslar
När jag gick där tänkte jag – här kan jag leva, här vill jag leva. För lövträden, de böljande linjerna och en massa annat. Fast när jag rannsakar mig så ser jag att det är vackert överallt just nu. Det är helt enkelt maj månad, en ljuvlig månad. Det är det gröna och sköna, blomningen, förändringen och en massa saker som gör att jag älskar maj. Och jag tror det är de här naturliga miljöerna som gör att jag älskar trädgård. Så jag är inte knusslig utan tar in stort som smått och slösar med kärlek till maj.
Det är blommig fredag på bloggen ’Bland rosor och bladlöss’ och temat är ’Därför älskar jag’. Klicka på bilden nedan för att läsa fler berättelser.
Wow, vilka underbara ställen att älska…..vem vill inte vandra omkring där??? tack för att du delar med dig! Trevlig helg! /Lotta
Precis! Så jag blev glad över kartan. Det är en ganska enkel liten resa eller utflykt bara ett par timmar från Göteborg.
Ha en fin helg! Carina
Mai er jo – om den vil – den aller vakreste måneden! Det gjelder å oppsøke de riktige plassene akkurat da.
Takk for turen 🙂
Varsågod 🙂 Visst är den men som du säger också lite nyckfull. Hittills har vi haft en härlig maj. Nu kom det lite regn också…
Nydelig tur du tok oss med på!, og vakre bilder fra skogen Herlig å kunne ta en sånn tur, og spennende hva en møter. Søte kuer!
Klem, Marit
Det var så himla skönt att ge sig ut ett par timmar och samla ihop hjärnan efter en hel dags utbildning. Kvällen fyllde på batterierna rejält 🙂 Ja korna var söta – antagligen en massa olika raser för förutom de där vanliga som farfar hade så fanns det fler typer.
Kram, Carina
Vilket vackert landskap vi har i Sverige.Grönt och fint.Korna ska man nog ha lite respekt för.Dom kan vara lite lynniga ibland.
Trevlig helg.
Visst har vi och att det är tillgängligt, att vi får röra oss fritt – det är en ynnest. Kor är generellt väldigt snälla men ungdjur kan vara nyckfulla så jag rör mig lugnt och försiktigt bland dem.
Vilka fina vyer, förstår att du njöt.
Trevlig helg/Marika
Tack Marika!
Vilken fin skildring. Det var precis som om jag var med, bredvid dig.
Trevlig helg.
Anette
Tack! Det var några härliga timmar och inte märker jag att klockan tickar iväg heller 🙂
Det är inte dumt det där att vara ute och fotografera i ”riktiga” naturen! Jag har genom min lokala Friluftsfrämjandetavdelning startat en fotogrupp sedan ett år tillbaka. Vi åker ut i naturen och fotograferar. Vi stannar på en plats i flera timmar, testar olika vinklar, fikar tillsammans pratar. Fotograferar utan att behöva springa ifatt. Det är verkligen avkopplande! Trevlig helg! /Charlotte
Gjorde samma sak via lokalavdelningen i Helgsingborg fast det var mera kurs. Liite långt att åka kändes det ibland men massa vackra vyer och trevliga människor. Att fota är generellt avkopplande men i naturen känns det extra bra 🙂
Ha en fin helg! Carina
Nu provar jag att skriva och sända kommentar igen ;o). Underbart inlägg, följde med på din vandring. Blev dock lite rädd för korna, höll mig lite på avstånd där, ha ha! Ja, och förra inlägget, härlig beskrivning och intressant om Narcissus. Inser att jag är/har varit lite tveksam till roddisar, men dina bilder är förförande. Ja, och kom nu på att jag ju tycker mycket om när de blommar i skogsliknande miljö på Sofiero, så kanske är det ”bara” att min trädgård är fel miljö för dem.
Fortsatt härlig helg!
kram
/Katarina
Tack Katarina. Du har nog förklaringen där… De gör sig bäst som riktigt stora och de behöver plats för att komma till sin rätt. Allt kan vi ju inte odla i alla trädgårdar. Vi får välja.
Kram, Carina
Fina miljöer i ett landskap jag bodde i under många år, men ändå inte varit på de platserna. Tack för det. / Britt
Spännande! Det blir väl ofta så att man ser minst av sin egna hemmiljö. Jag turistar sällan i Göteborg 🙂
Så vackra bilder och text av den fantastiska svenska naturen och tillgången till den genom Allemansrätten.
Inte precis mina svenska hemtrakter, men bara en dryg timma bort.
Här i Wales är det fantastiskt vackert också, men på ett helt annat sätt och utan Allemansrätt.
Ha en skön söndag!
Vi är bortskämda med allemansrätten – det är en förunderlig möjighet vi har. Jag kommer ihåg Wales som fantastiskt vackert och då var jag där i början av februari. Kan bara ana hur det är lite senare på våren eller försommaren.
Ha det gott! Carina
Nu gör jag ett nytt försök att kommentera. Vårt vackra Sverige! Helt underbara bilder. Vilken tur du hade som hittade denna pärla. Och korna ser ju rätt så snälla ut 🙂 Jag håller med om att maj är en fantastisk månad, min favoritmånad.
Jag försökte prenumerera på din blogg och sedan kommentera och såg då att det inte fungerade. Ser nu att du tagit bort prenumerationsrutan igen, det verkar vara den som är orsaken till att det inte går att kommentera. Hoppas du kan få hjälp från WP så att det löser sig.
Kram Anita
Det är ett tillägg, plug-in, som ställer till det och du har helt rätt i att det är med hjälp av det som prenumerationsbiten går att visa. Jag hoppas också det löser sig snart 🙂
Ja det var nya marker för mig men otroligt vackra. Skulle kunna tänka mig att boka något boende och vandra där en långhelg. Den här årstiden är nog helt rätt. Ska finnas fina orkidéängar också.
Kram, Carina
Tänk att jag har varit på Kinnekulle men mina minnen stämmer inte alls med dina bilder. tror bestämt att jag måste åka dit igen! Stort tack för den insikten!
Bilderna är inte från Kinnekulle. De är tagna i landskapet runt Valle som ligger på den östra sidan av Skara. Men jag tänker att det är värt att åka tillbaka oavsett. Snart blommar orkidéerna för fullt på orkidéängarna 🙂