Indian Creek Falls, Smoky Mts
Smoky Mountains och Indian Creek Falls för naturens och blommornas skull
Indian Creek Falls… Att ha en ledig helg att göra vad jag vill med. Efter resan till underbar natur i USAs sydvästra hörne var jag sugen på att ta mig ut i naturen i det sydöstra hörnet, North Carolina, av USA. Ok det blir inte så mycket tid och det var svårt att välja bland alla möjliga ställen och National Parks i tillräcklig närhet. I slutet av veckan bestämde jag mig för att boka ett hotellrum nära Smoky Mts. Väl där kom nästa lyxproblem – vad fokusera på? Jag ombestämde mig efter att ha pratat med människor jag mötte. Och i slutändan valde jag att stanna på North Carolina sidan av Appalacherna. Och nån smal lycka gjorde att det känns som jag valde rätt. Lördag eftermiddag när jag kom fram valde jag att ta mig till Deep Creek och vackra vattenfall. Jag gick ett fåtal meter längs leden innan de första vårblommorna dök upp… Sen hittade jag flera violer, Phlox, Maiantheum, Uvularia, Heuchera, Dentaria… Mängder arter som vi tycker är exoter hemma i våra lundmiljöer. Och inte en och en utan lite nonchalant utströdda sådär som John Taylor i SVT trädgårdsprogram menar att man ska plantera vårlökar.
Phlox pilosa eller divaricata spelar kanske mindre roll vilken. Otroligt söt och sirlig blomklase på en ca 20 centimeter hög stjälk. På vissa ställen stog lagom glesa grupper och silade solljuset
Ingen aning om vad den här växten heter men visst är vacker…
Anemonella, en vit vacker viol och den okända i sällskap längs vandringsleden som för övrigt var mer som en vanlig gusväg
Creek är egentligen en bäck men nog mest jämförbart med fors. Vatten, snömassor, som samlas i bäckar och som nere i botten på bergsdalarna forsar fram i snabbt tempo. Det blir en mycket speciell miljö härnere. Frodig, lummig, sval och vansinnigt vilsam
Anemonella thalictroides
Vit liten viol
Leden går längst ner botten och uppåt längs bergssidorna växer träd förstås men också ett tätt lager av rhododendron. Juni, när de blommar lär vara en överdådig månad
Det är inte bara rhododendron. Det växer mängder av ’mountain laurel’, kanske det vi kallar lagerhägg, också. När man läser om blomningen här så sägs den fylla bergssidorna med en underbar doft under blomningen
En kastanj av något slag. Det finns flera i Nordamerika och det är eller var ett vanligt material att bygga i och göra möbler av. I framkant gissningsvis en daglilja.
Tror att det här är en binka av något slag. Söt i vart fall
Framme vid Indian Creek Falls
Hade gjort en mental konvertering av de olika fallens höjd och valt ett som verkade maffigt och som låg inom räckhåll. Ville gärna testa mitt nya lättviktsstativ och fota med långa slutartider. Indian Creek Falls var nu inte så imponerande. Men jag gillade stativet och fick se mängder av amerikansk vårblomning på vägen…
Indian Creek Falls var inte fullt så imponerande som jag fått för mig. Då hade jag ändå gjort en mental konvertering av höjden i feet som fallet skulle vara…
Ytterligare en liten viol som jag såg på väldigt många ställen. Har tittat lite grann på olika artnamn men det verkar finnas många olika i NC. Så en söt, gul viol duger för mig.
Anemonella thalictroides underbart söt och sirlig lundväxt som växer i lövskogar lite överallt tidigt på våren. Jag såg den när jag bodde i Detroit och här fanns den också ’överallt’
Tom Branch Falls var betydligt vackrare och lite mer imponerande fallhöjd
Kryddbuske, Calycanthus floridus, i det vilda
Nu har jag varit en växtsamlare i många år och kände igen många bladverk av egen kraft. Men jag har använt en databas – North Carolina Native Plant Society – som är en helt otrolig dokumentationskälla. Det är en mycket speciell känsla att gå i det vilda och titta på växter som jag odlar hemma i trädgården. Det spelar ingen roll om de är enkla eller svåra att få tag i, känslan är speciell. Ödmjukhet är en del tror jag – tänk att de kan vilja bo hos mig??!?!? Och tänk att jag har fått se dem på ’riktigt’. Det spelar ingen roll om det är sällsynta trillium i USA eller stormhattar i Norge. Så det är oftast i ett väldigt långsamt tempo som jag tar mig fram. Och jag går helst utan sällskap 🙂
När jag åkte härifrån hittade jag mitt blåregnsfall som jag sökt flera dagar… Solnedgången spenderade jag uppe på en av de högsta punkterna längs Blueridge Parkway. Jag frågade servitören på lunch stället i Maggie Valley vad han tyckte jag borde göra i Smoky Mts. Han sa inte så mycket utan skrev ner ett milestone nummer längs vägen + sunset…
Jag tror mig förstå den speciella känslan du skriver om, bara att se en vanlig iris att bli ogräs i varmare klimat och lerigare jord är en lärorik upplevelse. Eller något så basic som att upptäcka en ramslöksfält i den mörkaste skogen några hundra meter bort från hemmet. Man läser om växterna naturliga miljö, senast i Eric Wahlstens fantastiska bok om växter från världens ände, men att se med egna ögon, uppleva känslan växterna förmedlar ger en helt annan dimension. Den egna trädgården kan i jämförelse lätt framstå som feltänkt och krystat, dessvärre. Särskilt när klimatet inte heller beter sig som förväntat. Den extraordinära värmen och torkan ställer allting på sin spets. Visst, det mesta överlever nog, men till vilket pris? All min tid och snart även alla mina pengar går åt att vattna. Och att åka bort just nu finns inte på världskartan.
Ok, det finns värre saker. Men att jag skulle längta efter en sval försommardag trodde jag aldrig.
Skönt att du är hemma. Kanske vi ses i Udevalla, jag vet inte säkert, men jag skulle vilja åka.
Kram
Marta
Tack för boktipset – ska kolla in den 🙂 Det blir precis som du skriver en helt annan dimension antingen det är nära eller fjärran. Jag är lite orolig för mina frösådder och det nyplanterade. Nu har jag gjort det lätt för familjen att vattna men ändå… Och gissningsvis kommer jag missa en hel del pioner i år också… 4 år och aldrig sett dem blomma.
Vi kan väl höras om Uddevalla. Jag är också sugen på växtmarknaden…
Kram, Carina
Flotte vannfall de har ”over there”! Anemonella er veldig søte små blomster. Den gule fiolen har jeg aldri sett. Trodde de stort sett var hvite og blå 😉
God helg!
Klem, Marit
Det fanns olika blå också men bilderna blev inge bra. De här var små som doftvioler och som sagt väldigt söta 🙂
Kram, Carina
Så vackert och vilsamt det ser ut.
Kram
Tack – ja det var en härlig eftermiddag i solsken och lagom värme
Kram, Carina
Vilken fantastisk upplevelse det måste ha varit! Det är ju alltid något otroligt speciellt med att se växter i deras naturliga miljö!!
Jag har visserligen varit i USA ett antal gånger och korsat hela landet med bil tre gånger, men det var på den tiden då man hade så många ”måsten” som man skulle göra. Så några mer ingående studier av naturen blev det inte. Trots det – och att det nu var många år sen – så lever en del naturupplevelser tydligt kvar i minnet.
Fast jag kan villigt erkänna att när jag första gången såg en oroliga vårblomningen med blåsippor och vilda tulpaner här på Gotland blev precis lika överväldigad som när jag såg exoter i USA´s ökenlandskap.
KRAM
Susie
Jag brukar försöka ta mig ut i naturen så mycket jag kan. Dels så vilar hjärnan så bra där och får ny energi, dels så är den fantastisk på sina ställen. Tänker att det är precis som du skriver att den vilda floran var den sen är alltid är mera speciell än det vi kan åstadkomma i trädgården.
Kram, Carina
Jag kan mycket väl förstå känslan. Jag känner den genom dina bilder och din text. Jag har alltid varit fascinerad av att se växter jag odlar inomhus eller i trädgården växa vilt i dess rätta element. Då blir man ödmjuk och pysslar om dom lite extra. Och jag är imponerad att du orkade bära med dig ditt stativ 🙂 Jag ser att det fungerar bra, vattnet är precis så där lagom mjukt och fint.
Ha en fin fortsatt helg!
Kram Anita
Tack Anita! Kul att höra. Stativet är ett litet lätt i kolfiber och det är lätt att bära med sig. Så numera får det följa med på resor. Strax över ett kilo med fäste och allt. Det stora väger nog runt 4 kg så det var en härlig skillnad 🙂
Kram, Carina
Oj oj, magiskt på flera sätt måste det ha varit! Fina bilder!
Såg din kommentar om dotterns ansiktsvatten. Intressant! Skulle du kunna be henne om receptet och fråga om jag får komplettera inlägget om rölleka med det?
Njut av helgen och försommaren!/Laila
Åh, vilka underbara bilder! Underbar miljö, vyerna i stort. Men så allt du ser, upplever i ”det lilla”. Jag traskar med och kikar än hit, än dit. Tänk att se dessa trädgårdsväxter i Naturen, fantastiskt! En känsla av litenhet och storhet på samma gång…
Hoppas du har det riktigt bra ”over there”!
kram
Katarina
Tack Katarina! Det var en underbar och inspirerande miljö. Det sista när jag såg den lilla kryddbusken började tanken på en amerikansk hörna gro i mig. Det finns mängder att se i det lilla samtidigt som jag har de enorma bergen runt mig 🙂
Kram, Carina
Fantastisk natur!
Mountin laurel är kalmia. Jag var i NC för ca 30 år sedan och upplevde blommande kalmia och catawbarhododendron i en gles ekskog, det var så vackert. Då jag kom hem köpte jag en planta av vardera sorten som jag fortfarande har kvar.
Hälsningar
Bosse