Arkeologisk utgrävning och trista beslut
Arkeologisk utgrävning – jamenvisst känns det så när jag sakta letar mig ner bland tippat trädgårdsavfall, lassvis med sågspån från sågverket, diverse saker som tidigare saknat återvinning och sten. Dessutom närmar jag mig resterna av en jordkällare som ligger nånstans i sluttningen men som täcktes över för flera år sedan. De sista åren, decennier, tjänstgjorde jordkällaren som byns tipp för allt som inte kunde eldas i pannan… ..typ! Så varför en arkeologisk utgrävning?? Jag letar rötter från åkervindan. Och åkervindan älskar att gömma sig. Rötter kan kan gömma sig i en slängd stubbe, eller äta upp en död gren men behålla barken som skydd, frigolit – jajamän, gammal isolering är definitivt en favorit… Så där fortsätter det. Men jag krafsar, gräver, rotar och drar. Jag kommer inte få bort allt men kan åtminstone reducera. I botten ligger sten och sprängsten så den som tänker – gräv djupare, tyvärr går det inte. Men jag kommer ta så mycket det någonsin går. Resten kommer jag pensla med ogräsbekämpning och sen stoppa in i plastpåsar för att minimera spridningen.
Parallellt med den arkeologiska utgrävningen – trista beslut
Egentligen hade vi tagit ner de träd jag tänkt ta ner. Jag ville ju ha kvar skugga och träd som mjukar upp de västliga vindarna. Men de sista veckorna har jag sett hur mycket skada askskottskjukan gjort med de 3 största askarna. Och almsjukan hade tagit ytterligare 3 och 2 till var på väg att dö. Så nu har jag ett soligt öppet läge. En ask tog vi häromdan men ändå är 2 stor askar kvar – de får nog farmartjänst ta ner åt elbolaget. Askarna är väldigt stora och med stora döda grenar och ledningarna runt dem är matarledningar till flera fastigheter.
Så trist med trädfällning men inte mycket annat att göra än fokusera och hitta möjligheter… Brännässlorna är nedmejade av alla traktorspår = stort plus. Alla stockar från tidigare är borta – det är också bra. Idag kom jag på att jag har 6 fröplantor av Taxodium distichum stående. De är ju redan 20 cm långa och lär vara mycket snabbvuxna… OBS skrivet med viss ironi… Men sen finns det några träd som faktiskt är helt ok höga. Frösådda hasselplantor som är drygt två meter har jag några stycken. Och det finns lösningar som också kommer bli bra. Tror det viktigaste är att göra det bästa av läget som är.
Offrade även en…
..ek som absolut skulle sparas. Men det var den eller att fylla igen en naturlig damm med sten för att kunna komma in med maskiner, just nu traktor och kärra för att hämta stockar. Eken drog det korta strået i det fallet. Den står också nära en matarledning och det blåste bra men med kranen som barriär och ett antal grenar nersågade i förväg med traktorn som stege så föll den snällt där den skulle. Missade att ta en bild på pappa när han står på skärmen och sågar gren. Men det är ett bra exempel på att saker fungerar om man vill det även när man är äldre.
Plats för nya möjligheter
Grenarna och löven ligger kvar strategiskt placerade. De får bli botten i planteringarna jag tänkt. För där har jag inte ändrat mig. Rosa rundan, månskensstund, mittens rike – allihop fungerar trots allt.
Före röjningen och fynd var helst jag gräver
Ja så här såg det ut tidigare, närmare bestämt i början av januari 2018. Jag har bilder med stigar upptrampade i snön efter ett lätt snöfall. Och stigarna kommer gå ungefär där. Siktlinjerna jag skrev om – ja de får jag återskapa. Det är ’bara’ skuggan’ som är näst intill borta. Och medan vi tar ner och jag gräver så öppnar sig en spännande värld… Jag har hittat gamla avbrutna spadar, rester av skor, glas och flaskor i mängder, konstiga föremål – vet inte vad de är, gamla och väldigt stora gångjärn…
Det som ska va det blir!!
Jamen så är det – det blir inte som jag tänkt men det blir ändå. Och i slutändan tenderar det att bli bra, till och med bättre! Länkar till trädgårdsfägring – fler bloggar att läsa där.
Frågan igen – vart försvann juli? Men jag är tacksam för lägre temperaturer och rejäl bevattning från ovan!
Oj, oj, men nu möjlighet att plantera nya spännande träd som bjuder skugga! Känner igen det där med soptipp i håligheter. Har plockat många sopsäckar med rostiga emaljgrejer, zink, glasflaskor, trasigt porslin och gud vet vad i skogen bakom växthuset. Från början har man slängt i håligheter mellan flyttblock med kompost över. Efter förmultning har det åter kommit i dagen och spridits när grävling och räv gjort gångar och rotat tills hela liljekonvaljebacken såg ut som en tipp med mycket trasigt för djuren att skada sig på, men nu är det uppröjt.
Det kommer att bli så fint i din backe!
Det är precis samma här. Men dessutom ligger en liten och numera stängd smedja nära. Tror det är därför jag hittar så mycket rostigt, ibland spännande, på backen. Och jag plockar i högar och samlar med mig.
Jo jag tror också det blir bra. Framförallt är döda eller halvdöda träd luriga att ha kvar de kan ju skada annat fint som jag älskar 🙂
Kram, Carina
Hm, åkervinda ser jag mer och mer av på mina promenader. Den verkar inte drabbas av några sjukdomer den inte. Det är så sorgligt med det som händer med våra träd. Granbarksborren som förstört så mycket , och sjukdomen som härjar bland almar och askar. Men ibland kan tråkiga beslut i längden bli till något bra. Jag tror säkert att du kan hitta nya lösningar. Det känns i dina ord som du redan börjat fundera.
Ja vart tog juli vägen egentligen. Så mycket regn har inte kommit här, tror ni fått betydligt mer på västsidan. Mer önskas här också. Här pratas fortfarande om vattenbrist men bevattningsförbudet verkar inte bli av vilket är skönt.
Ha det gott i den fortsatta sommaren!
Kram Anita
Nej här är ingen vattenbrist. Tvärtom! Och i morron ska jag se om jag kan få eldat lite… Åkervindan kan nog konkurrera ut allt och den har blivit vanligare, mycket vanligare upplever jag. Tänker på en bekant som fick en slingrande och blommande stjälk i sin rabatt. Hennes man rekommenderade att hon tog bort den direkt. Men nej… ..den var ju så fin hon kunde ta den sen om den blev besvärlig….
Det har öppnats nya möjligheter – det är det bästa sättet att se på saken 🙂 Jag har haft hem många fina och förhållandevis stora träd från grossistplantskolan i år. Ägarna är inte purunga och jag är rädd att de kanske vill pensionera sig snart. Jag har två himalayabjörkar, de med de sanslöst vita stammarna, stående och de är i tanken placerade. Det enda som jag behöver tänka på är att hålla hyfsat fritt så en grävmaskin kan ta sig in och jobba när reningsverk ska ner. Och sen en passage för en stenkista. Sen köpte jag några magnolior som redan är närmare 3 meter. Så om 3 år tror jag att jag kommer förundras över hur mycket allt växt.
Kram, Carina
Hei ! Det er trist å felle trær. De er personligheter. Vi har også måtte ta slike beslutninger. Det kan av og til bli for mye skygge. Noen trær kan bli så enormt store. Klem Anne
Ja det kändes trist men bättre nu än sen. Träden därnere blir så vansinnigt höga så skuggan har ändå varit ganska lätt.
Kram, Carina
Hei! Vi har dessverre også måttet felle mangen store asketrær som har dødd av askesyken. Vi har nesten ingen friske trær igjen på tomten. Veldig trist.. God ny uke!
Hej!
Så är det ju bara ibland. Ask är ett vackert träd men det positiva med att ta ner dem är att mängden rötter blir mindre.
Tack detsamma! Carina
Vilken energi ni har och vilket jobb men det blir säkert jättefint när det blir klart. Tråkigt med alla sjukdomar som drabbar träden. Ha det bra.
Det är ett rejält jobb. Den stora asken fyllde hela timmervagnen och sen fick vi ta båda traktorerna för att få upp den. Men det är trist med alla svampsjukdomar. Tyvärr verkar det vara ännu en på frammarsch och den är prognostiserad att slå ut ca 70% av alla träd.
Ha det gott! Carina
Ja, det er jo så trist å måtte felle mange trær som du i utgangspunktet skulle beholde. Men sykdombgjør at du må, og da blir det litt annerledes. Jeg hater å måtte felle trær, men noen ganger så må en bare. Som du sier så gir det jo deg nye muligheter. Godt for alt som kan sees på den måten 🙂
Klem, Marit
Så är det… Men som du skriver det blir lättare när de är sjuka. Jag kan se en av de stora döda grenarna på ena asken gå ner och verkligen trasa sönder magnolior och rhododendron i närheten. Jag försöker se det så – det blir så mycket lättare när jag tänker så 🙂
Kram, Carina
Hej Carina!
Oj så du sliter, inget lätt jobb, men det kommer att bli fint.
Ibland blir det inte som man tänkt, men det blir bra ändå. Har lite svårt att greppa hur stort område det är som du håller på med.
Känns väldigt stort , med berg, ängar skog och backar. Synd att du var tvungen att fälla eken, det tar sin tid innan de växer sig stora.
På tal om det har min hasselplanta vuxit några centimeter och ser frodig och fin ut. Våndas med tanken att ta ner en stor gran på tomten,
men den är inte vacker längre,
Ha det gott /Kram Marika
Hej Marika!
Det är knappt 3.700 kvadrat men ligger på landet med skog och ängar runt. Därav att det är blandat även på tomten. Ängen som det kanske kan te sig är en fd dunge med sly som nu exploderat i en blandning av nässlor, åkervinda och olika gräs när ljudet kom åt efter vi rensade förra våren.
Mmm de flesta rödgranar passar bäst i skogen tänker jag. De är inte vackra som vuxna åtminstone inte här.
Ha det gott! Kram, Carina
Vi har også haft asketræssyge. Vi prøvede at skære det bort et par gange, men det lykkedes ikke, så vi fældede også.
Jeg har bemærket virkelig mange Åkervinda, eller snerle som vi kalder den, i år., men tænkte, at de måske bare var mig, der pludselig var mere opmærksom. Den må være på ubehagelig fremgang overalt. Heldigvis har jeg dem ikke i haven.
Rigtig god arbejdslyst. Der er til et godt stykke tid endnu 🙂
Mange hilsener Lisbeth
Man har i Sverige börjat leta efter askar som blivit resistenta och ska föröka upp dem på sikt för att återplantera.. Jo åkervinda verkar breda ut sig något kopiöst. Den var inte vanlig när jag växte upp här.
Arbetslusten tar en paus ibland men jag tror det är nyttigt som omväxling. Lite som att man behöver ha tråkigt ibland för att få lusten åter.
Tack detsamma! Carina
Det är verkligen ett jätteprojekt du startat och helt plötsligt känns de egna (stora) projekten ganska små. Kommer att tänka på Beth Chattos bok om hur hennes trädgård kom till.
Åkervinda ja, fick en bild skickad till mig från en vän som hittat en blomma hon tyckte var så fin…. ”kanske något för den nya trädgården?” Men jag fick henne på andra tankar.
Lycka till med projekt och ogräsbekämpning! / Ulrika
..eller hur? Och det finns hopplösa dagar men de flesta är mest hoppfulla 🙂 Vet inte om jag läst just den boken men har boken om hur hennes lund kom till och hur hon tänkte, vad som planterades mm.
Min pappa förstår inte heller – men den är ju fin??!?! Ja men den kväver allt annat. PUNKT
Tack! Carina
Du jobbar i dimensioner som är ofattbara för mig, mina 1300 kvadratmeter känns plötsligt väldigt hanterbara. Men även här blir det fynd vid utgrävningarna, delar av kakelugnar är vanligast men även gamla rostiga tvättbaljor och annat skräp. Plötsligt insåg vi varför barnens kaniner kunde gräva sig ut ur sin inhägnad – det var redan gångar bland all bråte under jord.
Att skriva att det är intressant att följa dina planer är en underdrift. Jag är helt fascinerad!
Hoppas att du nu får en solig och fin helg att njuta lite av också.
Kram!
Haha… jo jag har ju velat ha större och kunna plantera träd utan att behöva tänka på grannar som tjatar.. Och det är inget problem nu. Det är ungefär 3 gånger så mycket som du har men med skog och ängar runt.
Jo då jag njuter mellan varven. Stannar och plockar några nävar hallon här och där. Sätter mig i solstolen på kvällen och njuter av solen. När lusten faller på åker jag ut till havet och vilar 🙂
Kram, Carina
Hej Carina
Askskottsjuka är verkligen en ögonöppnare., från Fraxinus mandshurica – den manchuriska asken och en plantskola i Polen har den nu spridit sig till större delen av Europa. Där finns askar som står emot – dessa får bli de vi satsar på framäver!
Taxodium distichum är et bra val med sitt ljusgröna löv – men nej fort går det inte…
Ha en trevlig hel
Hej Karsten!
Det finns en långt värre svampsjukdom som tyvärr redan nått södra Europa och som potentiellt kan döda 70% av våra lövträd. Här letar SLU upp och förökar askar som har resistens mot asksjuka.
Taxodium – de var redan 50 cm insåg jag 🙂 Men de är dessutom snabbväxande. Ser skillnaden på en tall som tidigare växt ca 10 cm om året. I år fick den en ny växtplats och den har genast svarat med 40 cm nyväxt. Så jag tror att när mina Taxodium kommer ur kruka och ner i jord kommer de växa snabbt. Åtminstone i mina drömmar 🙂
Ha det gott! Carina