
Oldies och goldies – pion som odlats länge
Oldies och oftast Goldies eller kanske är jag bara konservativ men jag har många ’gamla’ sorters pioner helt enkelt för jag tycker de är sagolikt vackra. Det finns något lockande i ’gamla’ växter alltså sorter som funnits med länge i växtsortimentet. Då reagerar jag spontant och tänker att – jamen då måste det vara nåt in-i-helskotta om den klarat sig in i vår slit och släng tid. Dessutom upplever jag att de många gånger är vackrare än en del moderna som ibland är mer konstiga än vackra – min smak. Häromkvällen när jag släpade mig och min korg inåt efter att ha flyttat en himla massa jord fick jag se en pionrugge i ögonvrån. Det var pionen här under. Den stog i knopp och ruggen är mycket stor i år. Det är extra kul eftersom den här sorten var en av de första jag köpte just för den var så gammal. Just den plantan blommade en sommar och blev sen mindre och mindre innan den gav upp.

Det här exemplaret fick jag fatt i och planterade 2016 och den har blommat sparsamt 2017, -18 och -19 men i år har den mängder av knoppar.
Lemoines pioner oldies och goldies
Victor Lemoine föddes 1823 i Delme, Frankrike. En son i en familj med en lång räcka trädgårdsmästare och plantskolister. Han reste och arbetade internationellt hos flera då ledande hortikulturella etablissemang, bland annat hos Louis van Houtte i Gent, Belgien. 1852 startar han en verksamhet som florist och trädgårdsmästare i Nancy, Frankrike. 2 år senare producerar han sin första dubbelblommande praktportulak och hybrider av streptocarpus. Han fortsatte med hybridisering av fuchsior. 1862 introducerade han en vit Spiraea callosa, 1866 den första genuint dubbelblommande zonalpelargonen – Gloire de Nancy – och 1868 sin första Weigela hybrid.
Syrener och en del till
Störst bland allt han skapade är ändå syrener. Han började 1870 och arbetade tillsammans med sina söner Émile och Henri och tillsammans skapade de mer än 200 syrenkultivarer. 1876 skapade de de första dubbla franska hybriderna. Nu sysslade han inte bara med syrener… Han tog fram – håll i er nu – astilbe, cannor, riddarsporrar, deutzia, gladiolus, heuchera, hortensior, penstemoner, pioner, schersminer – Philadelphus, och weigela. Dessutom beskrivs han ha sysslat med ’modest’ hybridisering av krysantemum, dahlior, kaprifoler, montbretior, phlox, saxifragor och spirea. Japp!
Pionerna – guldkorn bland oldies
Han lär ha prioriterat god doft när han hybridiserade pioner. Men pionen här har ingen egentlig doft – det är en hybrid alltså ingen doftpion. Men den är så sanslöst vacker med sina obeskrivliga färger och silkestunna kronblad.

’Mai Fleuri’ – namnet lockar i sig
Jag älskar namnet – när jag köpte första plantan fanns knappt nätet så det var namnet plus en kort beskrivning som lockade. Nu när andra plantan bildat en stor rugge är jag lycklig. En korsning han gjorde mellan P. wittmanniana och P. lactiflora det finns alltså lite luktpion bland generna. 1905 anges som årtal – 115 år och ’still going strong’


Min tid är ur led
Jag har inte hängt med och det var en ren happening att jag fångade en liten pionarts blomning. Jag hade sett knoppen och glatt mig men sen var den nästan överblommad nästa gång jag kom ihåg den. Och bland arterna och hybriderna går det fort nu. Men jag har kommit ihåg att titta till mina frösådda buskpioner…

Pioner passar bra i hänryckningens tid
Det kommer blomma fler buskpioner ur olika sådder och så småningom börjar luktpionerna. Men här och nu och kanske hela säsongen är de här enkla arterna och gamla korsningarna helt oslagbara – kort och gott oldies och goldies.
För mer trädgårdsläsning kan du kika hos Trädgårdsfägring. När jag letade information om Victor hittade jag en länk till ett uppsats om pioner i Dalarna. Kuriosa läsning om gamla och många gånger fortfarande tillgängliga pioner. Fler av mina pioner hittar du HÄR.
Ha en fin helg i hänryckningens tid. Lite regn och vila skulle inte skada…

Så vakker! Veldig spennende når plantene har en historie. jeg er jo ganske opptatt av historiske roser. Men nå er det peontid, og arter, krysninger, trepeoner (som vi kaller dem) kommer med sine utrolige blomster, og noen også med spennende historier 🙂
God helg!
Tack!
Historiska rosor är också spännande – det är nog historian och att de odlas fortfarande som lockar. Ja nu har vi en härlig tid framför oss 🙂
Tack detsamma! Carina
Vilken man! Och vilken pion! Tänk så tacksamma vi kan vara idag för det arbete och den upptäckarlusta som män från förr hade! (Ja, det fanns kanske någon kvinna också?) Som älskare av pioner blir jag helt förförd av den där skönheten. Riktigt så gamla är knappast de jag fått av mina föräldrar, en av dem ser nästan ut som en dillpion men har inte riktigt så finflikiga blad.
Lite regn kom idag, men inte alls så mycket som behövdes. Mina vattentunnor är tomma och rabatterna torra. Vill ha mer från ovan! Gärna i natt, såklart.
Önskar dig en skön kväll och fin söndag!
Du har rätt de var nog bara män, kan inte komma ihåg någon kvinna däremot många kvinnonamn för att hedra frun. Det är tydligen att namnge en växt efter sig själv 🙂 Herrgårdspionen har dillpion gener i sig men har lite bredare blad och är ganska enkel att få tag i så du har nog den. En fin pion du fått tänker jag.
Regn vill jag också ha, det är torrt här också.
Kram, Carina
Åhh, så vakker den er, og bare navnet er jo så fint på den! Den har jeg aldri sett før. Den minner litt om en peon jeg har her som heter ’Athena’.
Morsomt å lese om Victor Lemoine. Jeg har selvsagt Syringa vulgaris ’Mme Lemoine’ 🙂
God helg!
Klem, Marit
Tack Marit!
Den är nog inte så vanlig och det är nog mest en händelse att jag hittade den i en lista för länge sen. Madamen är berömd men finns inte här. Jag behöver inte ett träsk till att snurra ner i, eller vad tror du? 🙂
Kram, Carina
Så vacker pion! Påminner om den jag köpte som rosenpion men som helt klart inte är det…..
KRAM och TREVLIG HELG/Susie
Tack, ja den är vacker. Rosenpionen är ju annars ganska vanlig.
Ha det gott! Carina
Så fine pæoner, de er helt anderledes end mine. De har en fin farve.
Hilsen Lisbeth
Visst är den läcker med sin mix av toner i rosa, gult, cremevitt och grönt… Bladverket är också mörkt i år. Jag är väldigt glad att det här exemplaret trivs.
Ha det gott! Carina
Det er en helt vidunderlig pæon. Enkel og med skønne dæmpede farver. Mange af de nye sorter er så dominerende.
Hilsen Elna
Tack Elna! Jag håller med dig till 100% 🙂 Det finns en del fina nyare men också många som mest känns konstiga.
Ha det gott! Carina
Ligesom med roserne har de enkle pæonblomster en særlig charme sammenlignet med de fyldte. Det er imponerende, at du har lykkedes med at så pæoner, for der kommer tålmodigheden virkelig på en hård prøve.
Det tänker jag också och jag märker att jag gillar det enkla mer och mer för varje år som går. Enkelt och äldre då är det oftast väldigt odlingsvärt. Visst tar det tid att så pioner men medan jag väntar på att de ska börja blomma sköter de sig själva när jag väl satt dem på friland. Och det gör jag oftast första hösten. Kanske förlorar jag fler men det är färre krukor att sköta.
Ha det gott! Carina
Spændende historie. Han var sandelig en flittig herre. Og hvilken pæon… meget meget smuk. Jeg holder oftest af det enkle uden alt for overdådige blomsterhoveder. Og her er mange gamle sorter de bedste.
Mange hilsener Lisbeth
Javisst var den! Men jag misstänker att han hade både en och två medhjälpare som aldrig fick någon ära de bara frigjorde hans tid 🙂 Åtminstone skulle inte jag orka hybridisera så OCH samtidigt sköta en trädgård.
Ha det gott! Carina
Håller med om att Paeonia ’Mai Fleuri’ är både läcker och värd att hålla kvar. Det där melerade i både blomma och blad är vackert. Tänk så mycket tid och kraft det har gått åt bland alla som försökt få fram nya sorter av alla möjliga växter, och som fortfarande håller på. Det är uthållighet det. Mest äldre män verkar det som, både då och nu.
Ha det fint
Helene
Hej Carina!
Vilka underbara pioner, färgen och utseendet på Mai Fleuri är härlig. Tack för intressant läsning om dess historia.
Ha det gott /Kram Marika
Makalöst vacker och det var intressant att läsa om Victor Lemoine. Säger som Anni, vilken man!
Kram Anita