Blommig fredag; ödmjukhet
Ödmjukhet en dygd
Vad tänker jag om det, om ödmjukhet? En vacker egenskap, högt skattad, högre än snällhet känns det som. Snäll är ju konstigt nog lite av ett skällsord. Men ordet passar bra för det naturen, växter, trädgård, blommor och frön… ger oss.
Känner ödmjukhet inför alla besök, följare och härliga kommentarer jag fått sen jag bestämde mig för att ha kvar bloggen för ett år sedan. Var i valet och kvalet… ..bort eller kvar…
Funderar på vad det är för känslor som väcks när frön jag sår gror.. När sticklingar spirar och skjuter nya blad. När växter jag satt eller flyttat på hösten kommer tillbaka på våren. Förundrad glädje är en känsla. Ödmjukhet är en annan. Trots allt har jag väl då lyckats skapa en miljö som de gillar. Att de väljer att stanna hos och med mig…
Naturen som designer känner jag stor ödmjukhet inför! Växtkraften i frön, skott, sticklingar och växter likaså…
Fler tolkningar hittar du hos Heléna med bloggen Bland Rosor och Bladlöss, klicka på bilden nedan.
Önskar dig en riktigt skön helg! /Carina
Du skriver så härliga inlägg. Jag är oerhört glad att jag hittade din blogg och jag är oerhört glad att du inte slutade att blogga. Känner som du, naturen som designer, finns inget bättre. Och man kan inte låta bli att känna ödmjukhet inför allt i naturen som stretar och kommer tillbaka år efter år, till glädje för oss alla.
Ha en fin helg!
Kram Anita
Tack Anita – jag niger fast du inte ser! Skriver för mig men det är stimulerande om det glädjer/hjälper/inspirerar någon annan. Positiv återkoppling behöver vi alla tänker jag. Naturen regerar!!! 🙂
Ha en härlig helg du också! Kram, Carina
Så fint skrivet! Naturen känner jag också en stor ödmjukhet inför, och även många växter som bara växer i vilka förhållanden som helst. Fast ordet ödmjukhet är inte enbart positivt, jag kommer att tänka på Uriah Heep och den där lite tillgjorda ödmjukheten som man träffar på ibland.
Ha en skön helg!
Tack Leena! Konstlade, påklistrade känslor överhuvudtaget är negativa. Har kommit på mig med att reagera instinktivt på det.
Nä riktig ödmjukhet ska det va tänker jag 🙂
Tack detsamma! Carina
Det känns verkligen som om temat ”ödmjukhet” har träffat helt rätt för de flesta som deltar idag. Inte kan man vara annat än ödmjuk för naturens krafter, även om vi trädgårdsägare per definition försöker styra den åt ”rätt” håll! Kanske som mest ödmjuk är man just nu, när man äntligen får uppleva växtkraften igen efter några månaders stillhet.
Trevlig helg!
Kram
Elin
Det blir väl så tydligt när man gillar trädgård hur lite vi egentligen kan styra över. Till en viss gräns kan vi kinka och curla men sen är vi utlämnade 🙂 En bra sak tänker jag.
Visst är känslan extra stor här och nu inför den härliga våren.
Kram, Carina
Nog får man vara ödmjuk för naturens krafter! Ibland får man bara liksom ”ge upp” – vissa växter bryr sig in om vad man säger 😉 Bloggandet är ju kul, i början var jag så flitig. Inlägg varje dag, ibland flera om dagen, sedan lugnade det ned sig lite och ett tag var det helt stopp, men nu har jag kommit in i en lagom nivå. Kul att du bestämde dig för att fortsätta. Kram Anette
Tack Anette! Skönt att du hittade din nivå. Jag håller hårt i min tanke om att bloggen är min kanal för tankar och bilder, dokumentation av trädgården också. Märker att kretaviteten går upp och ner med intensiteten i projekten jag driver…
Ja du.. jag tittade på en Misc ’Gracillimus’ häromdan. Tror inte den gillar mig den här gången heller 😉
Kram, Carina
Fint du tolkat temat och visst är det så att vi känner stor ödmjukhet inför naturen men även för allt fint vi får genom bloggandet!
Ha en skön vårhelg!
Tack – jag kan bara hålla med 🙂
/Carina
När jag var ung så sprang jag bara på, noterade knappt vilken årstid det var och tog naturens skönhet för given. Märker att mina barn är lite likadana. Men idag blir jag alldeles lyrisk när jag ser att växter gror och kommer tillbaka år från år. Ett ålderstecken? Kanske. Man mognar väl och inser att allt är ändligt och att det gäller att njuta. En typ av ödmjukhet, antar jag.
Håller med dig om att ingen kan skapa så vacker design som naturen själv. Uppskattar din blogg väldigt mycket och hoppas att du ska fortsätta att tycka det är kul att blogga!
Ha en toppenhelg i vårens tecken!
Kram Annika
Tack Annika! Jag ska fortsätta 🙂
Har haft en sån period som du beskriver när barnen var små, huset skulle renoveras, jobb, jobb mm. Då saknade jag tiden i naturen som jag växt upp mitt i. En bra insikt om en sak som är viktig för mig. Jag behöver tid för det stilla livet i naturen. Att vi mognar och känner större ödmjukhet för naturen, livet och historian är jag övertygad om 🙂
Kram, Carina
Jeg er så enig med deg, og det er et flott innlegg du har skrevet! Nydelige bilder 🙂
God helg!
Klem Marit
Tack Marit – önskar dig detsamma! Carina
Så fint du har skrivit. En ödmjuk text med vackra ord.
Hoppas du får en härlig vårhelg
Tack Ellinor!
Vilken tur att du inte slutade blogga, för iså fall hade jag ju inte kunnat läsa detta fina inlägg på temat.Att känna och vara ödmjuk inför naturens underbar värld känns stoort, allt från det lilla fröet till stormens krafter och årstidernas växlingar, det är mycket som ryms i det.
Ha en underbar helg!!
naturen är en stor källa till ödmjukhet. jag känner stor ödmjukhet till allas inlägg som jag läser de är så fina och många tänkvärda rader jag läst.
Ha en fin fredag
kram Meta
Håller med dig om det. Tänker att trädgårdsmänniskor nog känner mer just ödmjukhet. Antagligen för att vi sliter med att få växter att gro och överleva, vet att man inte kan ta det för givet.
Kram, carina
En stor ödmjukhet inför naturen känner man. Man borde tänka på det oftare och inte ta det för givet.
Håller med dig om det. Sen finns det ju lite annat som ska få plats i livet också 🙂
Vilken fantastiskt fin tolkning!
Jag är jätteglad över att du fortsatte så att jag hittade hit! Kram och trevlig helg!
Tack detsamma, det var ju då jag hittade er! kram, Carina
Ja visst känner man stor förundran över skapelsen. Som trädgårdsnörd
ser man ju naturens små under på nära håll.
Det är attraktivt med ödmjukhet… Att inte ta något för givet utan tacksamt få delta i naturens skapelse.
Är glad att jag hittade hit till dig.
På återseende!
Aalin
Roligt att du hittade hit och tog dig tid att lämna en kommentar.
Carina
oj, oj, oj så många ödmjuka kommentarer! Jag kan bara instämma i kören. Visst är det fantastiskt att få njuta av allt det vackra/ Kram Titti
Ja, det er litt sånn: Stolt av at ting spirer og gror, men ydmyk i møte med vekstkraften!
Instämmer! Trädgård är att förundras, tacksamt ta emot och njuta av skeenden som vi ju försöker påverka, skapa förutsättningar för, men som vi ändå inte bestämmer över. Ett slags samarbete med växterna, en slags gemenskap: Hej du! Naturen som inspiration, instämmer! =o)
Go’ lördag
kram
Katarina
Samarbete är också ett vackert ord. Gemenskap också! Lördagen så långt finfin. Glömde måsten och gav mig ut i solen och skogen 🙂
Kram, Carina
Det är ju super att du inte slutade blogga! Då hade jag haft en favoritblogg mindre att följa…
Idag har verkligen naturen visat sig från sin bästa sida. Solen strålade och Oj! vad det händer saker nu därute i rabatterna! Lovely!
Ha en härlig fortsatt helg!
Gillar din tolkning!
Känner också glädje över att du valde kvar istället för bort. Bra val!
Kram Tamara
Så fint du skriver om ödmjukhet!
Ha en fin dag!
Jag bara älskar dina bilder, varenda en av dom är som ett konstverk! Väldigt vackert skrivit 🙂
Sov gott!/Anna
Tack Anna! Efter 4 timmar ute i solen sov jag som en stock 🙂
Carina