Ympa fruktträd och få exakt det du önskar
Ympa fruktträd – varför ska man hålla på med sånt? Kladdigt, svårt och besvärligt och sen kanske ymparna inte ens tar sig. Jo för jag får jag precis det jag vill ha. Har du prövat nån gång? Det gjorde jag i april.
Den första gång jag ympade fruktträd
Mitt första försök att ympa fruktträd gjorde jag när jag insåg att ett äppleträd jag velat spara vid första huset ändå måste ryka för att ge plats åt en damm. Mitt hittills enda försök som ’alla’ avfärdade som utsiktslöst. Det var fel tid och fel något annat – allt var fel… ..men ympen tog sig.
Den här gången ville jag ympa fruktträd därför att…
På den nuvarande tomten står ett par gamla sorter av plommonträd, rotskott tagna vid min morfars barndomshem. Den ena sorten är planterad som pollengivare till de allmänna gulplommonen. Men det är bara det att trädet, pollengivaren har väldigt goda små blå, daggigt blå, frukter med gröngult sött kött. Och därför ville jag bevara sorten men INTE rotskotten. Och då blev det naturligt att försöka ympa sorten. Jag googlade efter grundstammar – det trodde jag faktiskt skulle vara helt lönlöst. Men döm om min förvåning när jag hittade en plantskola som har grundstammar till de flesta sorters fruktträd och jag kunde dessutom välja mellan olika starkt växande grundstammar. Och de hade massor av ympris att frossa i.
..och kanske några äpplen
I höstas, 2019, frågade jag en välsorterad plantskola om deras leverantörer kunde ta fram spaljéträd, kordongträd, av äpplesorter jag ville ha. Alltså omvänt från att jag åker till plantskolan och köper det som finns. Visst det kunde de göra, med viss tvekan, men det skulle ta minst två, snarare 3 växtsäsonger. Så därför när jag ändå köpte grundstammar till plommon följde det med grundstammar till äpple.
Svagväxande grundstammar för att ympa fruktträd
Jag ville ha de mest svagväxande grundstammarna till både äpplen och plommon. För äpplen är det MM106 och innan hade jag sett att de kan planteras egentligen hur tätt som helst beroende på hur jag formar dem. Och för plommon blev det Prunus St Julien ’Wangenheim’. Det finns inte plats till stora fruktträd inte ens till mindre friväxande fruktträd. Alltså köpte jag 20 grundstammar 10 av varje sort. Äpplena ska få bilda en häck, smal sådan. Plommonen – får se om jag släpper lös dem eftersom de kan stå tätt eller om jag formar dem också.
Ympris och tillbehör
Jag skaffade ympris, grundstammar, vax och speciella gummiband att hålla ihop snitten med. Kniv… ..ja det hade jag en hemma. Men när jag testade den och efter att jag hade testat en riktig kniv så var den sladdrig, ovass och allmänt värdelös. Jag fick köpa en ny men tyvärr fick jag vänta på den en månad. Under tiden stog grundstammarna jordslagna i matkällarens mörker och ympriset låg packat i fuktat papper och på det ett vaxat papper på det förvaring i kylen. Inte optimalt… Men nu har jag istället en riktig ympkniv. Vass – jajamän jag har två ärr i armen som bevis. Det går nämligen inte att skära ympsnitt från sig. Den nya ympkniven är för övrigt mitt första och enda verktyg avsett för vänsterhänta – enda gången jag upplevt att jag behövt det.
7 sorters plommon
Jag har ympat från det allmänna gulplommonet och det blå som fanns här. Det var krisartat sent de var nästan på väg att blomma när jag skar av ympriset och la det i kylen… Dessutom – Jubileum, Czar, Opal, Kirke och Eurasia. Jubileum älskar jag det fanns i förra trädgården. Opal har jag för mig var väldigt tidiga i förra trädgården och min familj är plommontörstande…
…och 6 äpplesorter
Äpplen blev Grenman som plantskolan rekommenderade och så de vanliga Discovery, Lobo, Aroma och Gyllenkroks Astrakan.
Jinxa, jag har inte vågat skriva om det
När jag var klar med ympningen var jag väldigt besviken och målsättningen att 50% skulle ta sig gick ner till en övertygelse om att – jag är glad om 3, av 20, tar sig. I så fall skulle det vara ett nollsummespel mellan kostnaderna för inköp och vinsten i form av fruktträd. Jag hade nämligen inte fått till de där långa, raka och helt jämna snitten som jag stog hos plantskolan och övade på. Eftersom kursen jag skulle gått blev inställd fick jag öva där och då – jag fick knappt godkänt… ..sen gjorde hon en ympning som jag kunde ta med som minnesanteckning. Mina snitt är väldigt långt ifrån så snygga som snitten i bilden.
Det såg eländigt ut och det fortsatte se eländigt ut länge. Det fungerade inte att stirra fram gröna små skott. Jag läste om hur man kan sätta en plastpåse över – det gjorde jag eftersom den här våren var extremt blåsig och uttorkande. Det där att sen glömma bort ymparna gick inte riktigt. MEn så en dag fick jag se att knopparna på åtminstone 2 ympar verkade svälla dock inte plommonet jag ville ha – det blå härifrån. Trots det så hoppade jag jämfota inombords. Plastpåsarna gjorde stor skillnad verkar det som.
Plötsligt vände det
Men sen hände något och i början av juli hade 13 av 20 tagit sig och investeringen betalat sig mer än väl. Ändå kommer kanske inte alla klara vintern men jag är ändå väldigt nöjd. Och därför är jag klar över att jag ska ympa mer. Det allra mest konstiga är den ymp jag satte från morfars brunnsapel. Jag skar en gren från trädet som morfar ympade här för att öva på. Äpple är hårt och segt att skära i och snitten ska vara jämna, raka och tillräckligt långa. Brunnsapeln hade slagit ut och blomknopparna svällde… Men jag hade en grundstam kvar så varför inte… ..de utslagna bladen och knopparna blev snabbt bruna – rätt självklart hade inte trott det skulle fungera. Men nu har ympen aktiverat underliggande knoppar och den har tagit sig fint. Det är på svenska helt sjukt för att inte säga omöjligt.
Resultatet
En plommonsort, Eurasia’ och en äpplesort, Grenman, har inte tagit sig. Men de små blå som var väldigt sena – ja där tog sig en till slut. Och det var väl tur – de var ju orsaken från början. Och som bonus kommer jag sannolikt ha ett minne från morfars trädgård. För tyvärr måste vildapeln som morfar ympade hos mina föräldrar bort.
Kniven var därför värd sina pengar för jag kommer försöka ympa någon/några päron, persika och körsbär kanske äkta kvitten för blommornas skull. Och då kommer jag beställa redan i slutet av det här året – De, EBE plant, uppdaterar hemsidan i november-ish och allt material finns i deras webshop. Men sen är det också många trädgårdsväxter man ofta ympar – lönnar, magnolior, rododendron för att nämna några. Länkar till Trädgårdsfägring
Kriterierna för ett gott slut är uppfyllda!
Så mye spennende du driver med! Det må være veldig morsomt å lykkes med de. Jeg kjenner en dame som driver med det samme, og hun poder alt mulig. Det blir morsomt å se resultatet når du får frukt på de 🙂
Klem, Marit
Ja det blir spännande det här. Nu håller jag på och skapar en bädd där de ska växa. Att ympa de på de här svagväxande stammarna gör dessutom som bonus att de ger frukt tidigare.
Kram, Carina
Hej Carina!
Det måste vara en härlig känsla att lyckas . Letade efter plommonträd, och såg ett familjeträd med fyra sorters plommon på,.
Helt perfekt, så får alla sina favoriter.
Ha det gott ! Kram , Marika
Hej Marika!
Ja det var skönt och kanske mest för att jag ville ha kvar det blå plommonet. Det är liktydigt med minipaus i september. Jag har en aversion mot familjeträd – äpple. De är oftast, alltid bland de jag prövat, ’felplanerade’. En av de mer svagväxande sorter sätts som huvudstam och den mest starkväxande ympas in på en gren. Jag har slitit med äppleträd som nästan vill lägga sig på grund av att det blir balansproblem. Jag band upp dem mot altanens stolpar och hade ett virrvarr av trådar man fick ducka under. Sen pratade jag med en kvinna med trädgårdsföretag och hon sa innan jag sagt nåt – de är nästan alltid felplanerade de där träden. Hennes företag sysslar mycket med bland annat beskärning.
Nu spelade det ingen roll – jag har inte plats för familjeträd heller egentligen 🙂
Kram, Carina
Hvor er det spændende, og tillykke med den foreløbige succesrate.
Mange hilsener Lisbeth
Tack Lisbeth!
Ska plantera ut äpplena snart tänker jag.
Tack detsamma! Carina
Det er spændende at læse om. Jeg er imponeret over alt det, du udfører I haven.
Hilsen Elna
Tack Elna!
Det är bra att ha olika saker. Saker som är olika fysiskt tunga och som kan spridas ut i tiden. Det sista gör att vintern går fortare till exempel. Jag hade inte ympat om det blå plommonet varit ett välartat träd utan rotskott och tornar 🙂
Ha det gott! Carina
Jomen visst har vi ympat! Vi hade ett Transparente Blanche som dog och när vi köpte ett nytt fick det helt andra äpplen. Vi har kommit fram till att det är ett Filippa. Lite snopet, minst sagt. Men så fick vi möjlighet att ta ympris från vännernas TB och då passade vi på att ta från vårt egna Gul Richard (som lever på övertid) och ympade dessa på Filippa. Alla har tagit sig, som sagt och TB har gett äpplen i två år nu. Jag ångrar bittert att vi aldrig tog ympris från vår Gravensteiner innan det helt dog, men vi kan alltid köpa andra sorter när det är dags. Filippa har blivit ett riktigt familjeträd!
Dina odlingar är (såklart) på en helt annan nivå, Hoppas verkligen att du lyckas!
Kram!
Filippa på en stor grundstam måste vara bra att ympa i. Stadigt träd som klarar även starkväxande sorter. Beställ ympris från Julitta om de har till vintern eller från Ebe plant där jag köpte – de skickar.
Det är en ganska konstig kedja som gjorde att jag ympade äppelträden – förutom impuls då… Jag åt torkade äppelringar – gott! Jag ville ha en liten häck i grönsakslandet men inte rötter från liguster, tuja, avenbok – ja de har väl rätt häftiga rotsystem allihop. Så varför inte en äppelhäck – enda sättet att få plats med äppleträd, fruktträd överhuvudtaget.
Kram, Carina