natur och trädgård i ord och bild

Vinterpoesi i trädgården en vinterdag

Vinterpoesi i trädgården en vinterdag

Vinterpoesi – har betraktat begreppet i tanken. Första bilden som dök upp på näthinnan var den här lilla älvan som dansar för sina grannar. Det är det lågmälda och tolkningsbara som blir till vinterpoesi för mig.

Vinterpoesi i skogen - älvorna dansar
Vinterpoesi i skogen – älvorna dansar

Men sen kan det ju vara ren poesi att ta fram skålen med frö som jag sått i vermiculit och sen placerat mörkt och varmt i ett skåp. Att se liljefröna väcka en vit grodd inuti, att se hur en del liljor nöjer sig där medan andra arter skickar ut en rot och ett litet skott. Det finns begrepp för de där olika groningssättet men då försvinner poesin. Och än så länge är det bara luftfyllt att hitta en påse med groddar, att ta fram en kruka och plantera groddarna en och en. Det kommer komma en annan tid…

Vinterpoesi med lågmält uttryck

Det är ofta bilder från skogen och ibland med det fantastiska som sker när man jobbar medvetet med oskärpa. Det är säkert en högst oriktig tolkning men eftersom jag har svårt att läsa efter utbrändheten så är det här enklare att ta in. Och jag inbillar mig att jag får samma eftertänksamma känsla som jag tänker att jag skulle fått av ‘riktig’ poesi.

Skogen i rörelse
Skogen i rörelse

Vinterpoesi i trädgården

Det känns långsökt, ja till och med krystat att försöka komma på något. Men den här hundtandsliljan som jag inte begriper var den kommer ifrån… Den jag handlat av har aldrig salufört den och inte hans leverantör heller. Men vacker var den. Tror det är betoning på var… Den vill ha mycket väldränerat och det fick den inte där den kom upp men det insåg jag nu i höst.

Erythronium helenae
Erythronium helenae det finns en annan bild som visar insidan och den har också varit hos min leverantör.
Bågen är spänd
Bågen är spänd

Bågen är spänd.. Det var min första tanke när jag kom uppför stigen på naturreservatet. Man var på väg att utöka reservatet med mer skog och vi tänkte bidra med några hektar. Men så ströks en stor del av anslagen i budgeten som togs och nu blir vi tvungna att ta ner skogen istället innan barkborren slår till i sommar. Det blir den tråkiga konsekvens av en reducerad budget och av att ha ett reservat med mycket barkborre närmast skogen.

Slutet på januari har bjudit på snö och kyla. Februari startar vit och ljus, jag undrar hur lång vintern blir. Vinterpoesi – veckans tema i trädgårdsfägring. Fler inlägg på det här temat det kan du se HÄR.

Önskar er en fin helg!

Instagram@Carina Lind



26 thoughts on “Vinterpoesi i trädgården en vinterdag”

  • Hej Carina

    Ja, många borde ta ner deras graner. och man får bra betalt för virket nu.
    Kul du har Erythronium helenae – och du vet inte varifrån?
    Super effekt på skogsbildena!

    Ha en trevlig helg

    • Tack Karsten! När det kommer till att få till den medvetna oskärpan slänger jag 90% av bilderna efteråt – det är mycket svårt. Den här skogen hade jag hellre sett inkluderad i naturreservatet så jag tycker det är en tråkig utveckling.

      Nej jag har ingen aning. Ska titta till våren, kan inte säga 100 var jag fotade är bara 90% säker. Det finns en liten chans att jag grävde ner en frösådd av E revolutum ‘Album’ från botan där och att den stått längre än jag trott på den platsen och att fröna innehöll något mer än… Ja nej det är mycket konstigt. E. helenae är såvitt jag förstår ovanlig i naturen också.

      Tack detsamma! Carina

  • Hvor er det en smuk fortolkning af emnet vinterpoesi. Jeg nyder dine billeder med alle sanser åbne.
    Du må også have en god weekend!

    Hilsen Elna

    • Tack så mycket Elna! Här ligger snön ganska tjock vid det här laget så det får bli en helg utan aktivt utejobb 🙂

      Tack detsamma! Carina

  • Vakre bilder! Det siste med buen er helt nydelig. Erythronium er så fine, og spesielt de hvite. De synes jeg er helt fantastisk vakre.
    Vi får håpe at det blir en tidlig vår!
    Klem, Marit

    • Tack Marit!
      Visst är han fin – skytten 🙂 Ja den var väldigt vacker den där helenae. Men jag gissar att just ‘var’ kommer gälla, annars är det nog en sensation. Och om den kommer upp till våren så ska jag kontrollera ännu noggrannare var den står och se vad jag kan härleda. Som jag skrev till Karsten finns en liten chans att det var en kontaminerad E revolutum ‘Album’ sådd.

      Tidig vår… gärna för mig men just nu är jag glad för snön som bäddat in växterna i en skön isolering.

      Kram, Carina

  • Hej Carina!
    Sagolika bilder, visst är det poesi, och jag kan se älvorna dansa. Så fin hundtandslilja, den har jag i trädgården, men den blommar inte.
    Får gräva upp den i vår när den visar sig, och flytta på den.
    Ha en trevlig helg /Marika

    • Om din hundtandslilja trivs så låt den stå 🙂 Det här är i så fall en art som kommer från Californien och är ovanlig i naturen även där. Jag har inte sett den hos någon plantskola… Så jag förstår ärligt inte hur den hamnat här. Men jag ska undersöka vidare till våren när jag ser exakt var den kommer upp… om den nu gör det.

      Ha det gott! Carina

  • Oj! Här snackar vi vinterpoesi med både älvor och trollbåge. Har scrollat tillbaka flera gånger till första bilden. Visst är det poesi när nåt oväntat vackert dyker upp, liksom små groddar, nytt liv.
    Illa med barkborrarna. Vi har också tagit ner en del angripet. Kan tänka mig att det ställer till problem när man är granne med naturreservat, men trots det ändå tråkigt att gammelskog inte kan bevaras, särskilt så långt söderut. Får man nån ersättning när man har skog som angränsar? Det borde man.
    Allt gott och kram
    /Anette

    • Tack Anette – det gör mig glad 🙂

      Nej ingen ersättning. Så vi föreslog att skogen skulle inkluderas i naturreservatet – det hade känts bäst. Och länsstyrelsen var intresserade… Men så när budgeten reducerades så kraftigt blev de tvungna att backa. Så nu känner min pappa att den får tas ner istället. Det är ju ett ekonomiskt värde som går helt till spillo annars.

      Kram, Carina

  • Härliga bilder med oskärpan du fått till. Jag förstår att det är en speciell teknik för så där vackert blir det minsann inte när jag är ostadig på handen.
    Synd på skogen och ja, nu blir det betydligt tuffare att bevara gammelskog och/eller skydda speciella biotoper när man minskat budgeten. Jag tycker förstås att det är fel väg att gå för nu kommer ingen enskild skogsägare att avstå sin skog när man inte får kompensation. När det gäller barkborrar och naturreservat så är vägen lång, att granskogen blir uppäten är ett nödvändigt ont för att en blandskog så småningom skall kunna etablera sig. Det handlar om långa perspektiv att återskapa det som vi en gång förstört.
    Kram!

    • Vi hade också velat att det hade ingått i reservatet. Det här är en väl blandad och gammal skog som aldrig planterats så visst är det tråkigt men jag förstår att pappa vill ha ersättning för en skog han skött utan att nånsin göra någon stor åverkan. Jag hoppas att budgeten återställs snarast – man får vara optimist trots allt.

      Kram, Carina

  • Det er sjovt at se, hvor forskelligt I bloggere har tolket overskriften. Hvor er det skønt, at vi snart igen kan glæde os over hundetand IRL.

    • Tack! Ja det är trist för det finns så många spännande uppdrag som behöver mer tid än jag kan ge. Men det har också varit väldigt nyttigt på flera sätt. Skadorna kan jag inte göra så mycket åt men jag fokuserar på fördelarna.

      Kram, Carina

  • Hej Carina
    Så utroligt poetiske billeder, du viser – også selv om historien om naturreservatet ikke var så poetisk.
    Nu er det heldigvis februar, og uanset vejret, så er det en kort måned, og vi nærmer os forår – med blomster i hundetand.
    Mange hilsener Lisbeth

  • Hei Carina!
    Jeg liker godt tanken på at det er alver i skogen. Alvedans ser jeg ofte over åkrene om kvelden.
    Magiske bilder

    Ha det godt! Klem Anne

  • Älvans små kalla fötter dansar fram över de frusna mosskullarna.
    Lätt, lätt, lätt dansar hon och låter knappt tårna nudda snön.
    Snabbt fladdrar hennes vingar, om de är stilla för länge hinner fukten på dem frysa.
    Då blir de tunga och hon faller obarmhärtigt ned i den kalla mossan bakom granarna.
    När vårvärmen kommer finner barkborrarna hennes spröda kropp, dold i den mjuka mossan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.