Trädgårdsminnen med mångfald

Trädgård ger mig många minnen

 

Börjar skriva det här när jag hör vinden dra snöblandat regn i husväggen. Nej jag tänker inte titta på eländet. Jag har många växter sammankopplade med trädgårdsminnen. Men vädret plockar fram en känsla av välbehag sittande i solstolen med solen på näsan. Alltså ett trädgårdsminne av ren njutning som inte ens är ett enda tillfälle.

Jag hade min grusgård vid förra huset omgärdad på alla sidor. Bak ryggen en skapad plantering med ett stort gullregn. Till vänster sluttningen upp mot grannen. Rakt fram prydnadsgräs som precis lagom täckte gången så man fick gå på sidan frampå sommaren. Till höger huset självt. Kanske låter som jag längtar tillbaka men nej så är inte fallet. Jag älskar produktutveckling så idéen om en grusgård för vila och njutning har jag plockat med mig.

Primula vulgaris, namnsortPrimula vulgaris i namnsorter finns i många gamla trädgårdar. Den här kommer från en bekant som bor i en gammal miljö men jag har också ett par sorter från morfars trädgård

Växter med trädgårdsminnen och personminnen har jag många. Känns som jag tjatar om morfar men det är många och starka minnen jag har.

Hosta sieboldiana 'Elegans'En hosta jag fick från Marta med https://martasrike.bloggo.nu/ som är en underbar plats. Hostan är sieboldiana ’Elegans’

Ett minne barnen tar upp – dammbygget vid förrförra huset… En damm jag började gräva enligt instruktionsboken och sen flyttade ut ytterkanten på 3 gånger. Numera tar jag i rejält från början för att bara flytta jorden en gång. Jag bad barnens pappa hämta lite betong och armeringsmattor på vägen hem när det var dags för gjutning – ”du kunde väl sagt att jag behövde en lastbil också…” Men helgen vi gjöt kommer jag ihåg. En kristi himmelfärdsdag i maj och vårens första gassande sol. Huset fullt av folk och massa hjälpande händer. Och en alldeles sönderbränd rygg 🙂 Dammen passerar jag ibland på avstånd men den ser ut att vara igenväxt. Den var faktiskt så stor att vid ett födelsedagskalas i april när barnen lekte ute så sprack isen upp och en kille blev sittande på ett isflak i dammen… Han hade nya gumpadojor som blinkade när han trampade tillräckligt hårt. Efter turen i dammen blinkade de aldrig mer…

Phlox paniculata hög lilaEn gammaldags och riktigt hög Phlox

Det går helt enkelt att göra en bok med många anekdoter från mina olika trädgårdar. Och det tänker jag är något som trädgård eller trädgårdar ger oss… Minnen och känslor från stunder och människor. Växtupplevelser också men kanske allra mest stunder och så klart fådda blommor

’Trädgårdsminne’ är veckans tema i blommig fredag. Du kan se fler bilder om du klickar på länken nedan.

Önskar dig en härlig helg!

30 Kommentarer

  1. Susie på Stjärnarve... den 9 mars, 2017 kl 20:52

    Precis så där är det, du uttrycker set så himla bra! Tack!!
    KRAM
    Susie

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 08:28

      Jamen tack själv 🙂

      Kram, Carina

  2. Marit Sønstebø den 9 mars, 2017 kl 21:27

    Flott beskrevet, ja! Når en har holdt på med planter i x-antall år, så må det jo bli noen minner. Det er både godt og vemodig å se tilbake. Både glede og sorg på en gang.

    Jeg kommer rett fra møte og det var så hyggelig. Vi snakket om forskjellige turer vi har vært på, og heldigvis så skaper vi nye minner hele tiden.

    Klem, Marit

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 08:28

      Tack Marit! Det är kanske det bästa med trädgård och trädgårdsmänniskor. Det skapas hela tiden minnen även kring små saker 🙂

      Kram, Carina

  3. Gunilla Teckenberg den 10 mars, 2017 kl 07:49

    Så sant, trädgårdslivet innehåller mycket minnen. Växter som jag förknippar med någon person, inte alltid kvar bland de levande, är speciella.

    Kram!

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 08:26

      De är väldigt speciella de fådda blommorna 🙂

      Kram, Carina

  4. Gunborg Uhno den 10 mars, 2017 kl 09:45

    Vilket mysigt sätt att beskriva minnen från trädgårdar.
    Trevlig helg.

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 19:30

      Tack!! Hoppas du också får en härlig helg!

  5. Helene; Trädgård i Torslanda den 10 mars, 2017 kl 10:01

    Fint berättat. Det är ju oftast resan mot målet och alla människor och känslor som betyder något.
    //Helene

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 19:29

      Absolut och jag undrar om jag hade haft lika många minnen och påminnelser i form av växter om jag haft ett annat intresse.

      Carina

  6. Anni den 10 mars, 2017 kl 11:13

    Isflak i dammen säger en del om hur stor den var! Njutbart inlägg, fyllt av goa minnen.
    Hoppas du får en go helg också!

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 19:28

      Mmm… den var ganska stor. Jag flyttade ut omkretsen 2-3 gånger och varje gång hade jag grävt upp all jord innanför… Så till slut var jorden flyttad 3 gånger.

      Tack detsamma! Carina

  7. Anita den 10 mars, 2017 kl 11:26

    Men visst … så är det, trädgårdslivet har gett många minnen. Jag tycker det är fint när du tjatar om din morfar. Mina första trädgårdsminnen har jag från min mamma som älskade blommor och hade så vackra rabatter i vårt lilla hyresradhus att folk som passerade stannade upp och talade om att dom blev så glada över hennes blommor. Då var jag stolt över mamma minns jag. Kul också att läsa om dammen. Om minnet av sönderbränd rygg och blinkande skor som inte längre blinkade. Minnena är många och det härliga är att vi kommer att addera fler till minnesbanken.

    Ha en skön helg!

    Kram Anita

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 19:26

      Trädgård är ett himla bra sätt att bygga minnen både av människor och trädgårdsmänniskor.

      Tanken var ju inte riktigt att någon skulle kunna fastna på ett isflak i dammen 🙂

      Härligt med din mamma och att det fick dig att känna stolthet. Är det henne du ärvt trädgårdsintresset från?

      Ha en skön helg! Kram, Carina

  8. Villroses hage den 10 mars, 2017 kl 14:00

    Åh, ja. Mange hager bringer fram mange minner!

    Ha en fin helg!

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 19:18

      Så är det 🙂

      Tack detsamma! Carina

  9. Luna Ek den 10 mars, 2017 kl 20:42

    Trädgårdsminnen och stunder från barndomen tror jag har stor betydelse för hur vi blir som äldre. Då kommer dessa minnen fram än mer. Varför visste jag namnen på trädgårdsblommorna redan som liten? Farmor förstås, kommer inte ihåg att någon annan lärde mig dem. Eller så var det så att jag förknippar mina minnesbilder med hennes trädgård. Jag minns precis vilka blommor hon hade eller när hon tog mig i handen för att hämta mat till middagen från de stora grönsakslanden. Hos henne åt jag allting. Hon såg ut som Tasha Tudor by the way.
    Alla har vi haft våra minnen.
    kram Luna

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 21:07

      Tasha Tudor minsann… har en bok från hennes underbara trädgård.

      Tror vi har lärt massor av vår trädgårdsnära omgivning. Men sen har vi säkert varit intresserade själva också.

      Så mysigt att gå med farmor och skörda. Och så klart att du åt allt där. Jag kan känna igen mig i allt du skriver. Underbart!

      Kram, Carina

  10. Inger den 10 mars, 2017 kl 21:09

    Nu blir jag lite nostalgisk när jag ser Primula vulgaris som jag grävt upp i min barndoms trädgård och sedan spridit vidare till vänner.
    Kram

    • Carina den 10 mars, 2017 kl 21:14

      De är så otroligt tacksamma och verkligen barndom för mig. Tycker om doften som plantorna har.

      Kram, Carina

  11. Marika den 10 mars, 2017 kl 22:29

    Hahaha, förlåt att jag skrattar, men de stackars skorna som slutade blinka, är för roligt. Hoppas han inte blev allt för ledsen.
    Trevlig helg /Marika

    • Carina den 11 mars, 2017 kl 08:18

      Ingen fara alls. Jag hade svårt att hålla mig för skratt själv när det hänte. Lite chockad först men sen besviken. Men visst måste ett par skor hålla för att bli lite blöta på en unge i 5-6 års åldern 🙂

      Tack detsamma! Carina

  12. Rost och rädisor den 11 mars, 2017 kl 07:58

    Härlig historia med dammen och så fint berättat! Jag kunde nästan se det framför mig, mannens min när all armering skulle hem och ungen med gympadojorna och isen.
    Trevlig helg
    /Anette

    • Carina den 11 mars, 2017 kl 08:16

      Tack Anette! Ja den dammen var samtalsämnet under flera år. Efteråt sa min pappa och min ex-man att de kallt hade räknat med att jag skulle ge upp. Fast de borde vetat bättre än så 🙂

      Tack detsamma! Carina

  13. Ulrika den 11 mars, 2017 kl 08:26

    Skojigt med alla minnen som sparas i själva trädgården inte enbart i bilder och dagböcker. Eftersom jag har problem med nacken och som grädde på moset fick en allergireaktion mot ett par av de nya glasögonen som skulle hjälpa att göra nacken bättre har jag inte hängt med i dina inlägg. Jag ska försöka läsa ikapp i små portioner för du skriver så bra och lärorikt. Nu ser jag att vi beställt från samma fröleverantör. Fick faktiskt tipset av dig förra året men då blev vi för sena med beställningen och blev utan. I år gick det bättre, synd bara att han slutar. Även jag fastnade för den lilla krypande saken med de blå bären. Den var dock slut när jag upptäckte den. Hoppas du lyckas med den!
    Här har en Cremanthodium sp. grott och förhoppningsvis gror de andra tre snart.
    Ha det fint!

    • Carina den 11 mars, 2017 kl 08:44

      Ta hand om din nacke först och främst tänker jag. Det är inte så viktigt att läsa ikapp hos mig 🙂

      Tyvärr har rhododendron- och gaultheriasådderna inte grott ännu. Jag är lite ledsen för det. Gaultherian var det jag allra, allra helst ville ha upp plantor från…

      Nu satte jag ut Cremanthodiumsådderna i växthuset som är betydligt ljusare och rätt varmt vid det här laget.

      Tack detsamma! Carina

  14. Studio Livskraft den 11 mars, 2017 kl 09:03

    Minnen från stunder och människor i trädgården…
    Amen på det 😉

    Trevlig helg!
    Birgitta

    • Carina den 11 mars, 2017 kl 09:06

      Gärna det 🙂

      Tack detsamma! Carina

  15. Kristinas oas den 12 mars, 2017 kl 21:31

    Vilka minnen du berättar! Dammen och isflaket var ju onekligen speciellt… 😉
    Kram Kristina

    • Carina den 13 mars, 2017 kl 09:52

      Dammbygget, allt runt och även senare blev till många minnen 🙂 Liksom tallen som stog jämte och som var avgrenad nertill – sonens favoritklätterträd.

      Kram, Carina

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.