Sockan en plantering från uppgång till förfall
Sockans utveckling från start till mål eller snarare walk over. Sockan anlade jag med mycket jobb under sommaren och tidiga hösten 2014 och jag har varit så nöjd med hur vita och ljusblå blommor förgyllt våren. Tillsammans med späda gröna blad har de lekt med vårens sneda solstrålar. Och under sensommaren hostors frodighet mot silverax i grupper. Silveraxens ljuvliga doft har följt mig även när jag vandrat iväg. Den vita favoritirisen, Ester CDM en strandiris, har blommat vackert i skuggan och ja – jag var väldigt nöjd väldigt länge.
I våras insåg jag att det var ett katastrofområde utan dess like. Man kan se det som ett bra exempel på vad sorkar gillar respektive sorkar ogillar. Sorkar gillar strandiris, hostor, silverax och Uvularia bland annat. Faktum är att det verkar inte finnas något i den här planteringen de ogillat… Allt frodigt och vackert som var basen i sockan och sommarfrodigheten som fanns där. Dessutom förstår jag varför inte en enda tulpan jag satte ut efter att de blommat i kruka försvann.
Sockans utveckling här och nu
Här och nu är sockans utveckling uppenbar. Silveraxen, de stora ruggarna i bilden ovan, trodde jag var helt döda men hittade lite liv i en av 3. Där hade dessutom en hasselört, A. splendens, med variegerade blad flyttat in. Det var ett plus i eländet eftersom jag avskrivit den som död sen flera år. Ester är uppdragen – jag behövde inte ens gräva – delad och inkrukad för försäljning till våren. Lökarna tog jag upp i våras för att inte gräva sönder senare – det var så jag upptäckte sorkarna. Idag står nästan bara de stora hostorna kvar. Nu gillar sorkar hostor har jag konstaterat men jag har ruggar på fler ställen av samtliga och ruggarna här i planteringen är såpass stora att det får till bra mycket för att de ska försvinna helt.
Jorden…
Den funderar jag på att täcka och ta till vara. Det var många timmars grävande, jordfräsande, gödslande och allt möjligt. Lämnar jag den öppen så kommer askarna höja sin invasionshastighet – de jobbar snabbt och effektivt. Fascinerande i sig med tanke på att de står på en klipphylla i berget ca 2 meter nedanför. Rötterna växer lodrät upp och smygande gosar sig de sen ner i ’min’ jord.
Sån’t är läget nu
Sockans utveckling är både vemodig och spännande. Det ligger en spänning i att plocka upp och skapa nytt med växterna som vuxit där. Men det är också vemodigt eftersom jag var så väldigt nöjd med planteringen. Det känns som en tid som går i graven. Det har ju egentligen alltid varit meningen men ändå… Det känns bättre med en bild från när sockan hade sin höjdpunkt. Nu har den hål och ogräs.
Nåja vi går vidare
Snart är den här veckan, också, över. Den har varit fylld med tung ogräsrensning, plantering av stubbar och allmän nöjdhet. Snart är jag klar med en bit som ska få hysa mängder av tulpaner jag grävde upp på försommaren.
Det här inlägget länkar jag till Trädgårdsfägring där jag gissar att fler kommer berätta om lökar man köpt och vad som ska pryda till våren.
Njut av solen och värmen i helgen. Jag ska vara inomhus!
Nej, ibland går det inte alls som man tänkt sig, men du skapar säkert nåt liknande som blir minst lika fint på nästa plats. Förhoppningsvis är det färre sorkar där. Här har de käkat tomater hela sommaren, jätteärtor och bondbönor. Det drar sig inte ens för att springa över gruset mitt på dan. Vad gör katten, undrar man? Jodå han släpar hem och vi kompletterar med burar. Det verkar som det varit ett otroligt år för sorkar helt enkelt.
Trevlig helg
/Anette
Det låter på ett sätt löftesrikt… ett år för sorkar borde kunna följas av år med mindre eller färre… Men jag odlar prydnad och du odlar ätligt till hushållet och då får angreppen en helt annan tyngd tänker jag 🙁 Jag har aldrig sett en sork men jag ser katter där ibland och egentligen önskade jag att de vore bättre jägare. De verkar inte göra någon skillnad tyvärr…
Kram, Carina
Det er jo bare trist med disse våndene som ødelegger så mange planter. Ja, de liker det meste har jeg også funnet ut, men spesielt iris 🙁
Det skal ikke være enkelt l være hageeier nei…
Det er trist med bed som forsvinner, og ditt siste bilde av staudebedet viser jo at det var jo så fint.
Jeg skal tilbringe resten av helgen ute, og grave opp det siste av roser som skal flyttes. De overle er sikkert ikke når jeg flytter de så sent, men det er verdt forsøket.
Ønsker deg en fin helg innendørs, Carina! 🙂
Klem, Marit
Ja det är trist… Och i en ideal värld finns det plats för alla men jag känner mig egoistisk…
Det låter så skönt att vara ute 🙂 Rosorna måste vara perfekta att flytta nu tänker jag. Tidigare har de haft mycket löv kvar och vädret var rätt torrt. Så jag tror det kommer gå bra. Jag flyttade 3 rosor för nån vecka sen.
Ja det är en rolig helg inomhus med mycket porträttfoto 🙂
Kram, Carina
Det var virkelig ærgerligt, at det smukke bed blev spoleret af de irriterende dyr og tulipanløg ene ædt, før du fik fornøjelse af blomsterne.
Ja det är irriterande… Fast jag är på ett sätt glad för de huserar i det som är kvar runt om mina planteringar och det är som en hage med grässvål. Och det är mer än en gång jag satt ner foten och gått rakt igenom på grund av deras gångar så jag är jag att jag är hel och oskadd 🙂
Ha det gott! Carina
Jeg synes, det er synd for dig, med alle de gode planer og arbejde. Den lyse silverax et smuk. Men sorkar er jo desværre et faktum, og jeg er sikker på, at du får løst problemet. Du går i hvert fald ikke af vejen for nye projekter.
God weekend. Lisbeth
Tack Lisbeth! Nya projekt kommer det nog alltid bli trots allt 🙂 Och skulle jag stanna kvar med växterna på åkern skulle jag börja med att ta bort det som var klassisk gräsäng jämte. Då försvinner en del av deras skafferi och de blir störda.
Tack detsamma! Carina
Det går fort att få en rabatt/trädgårdsparti förfallet, speciellt om man får hjälp med det….. Likaså så ser man – om man ger sig tid att titta tillbaka på gamla bilder – hur en del växter tagit över och växt otroligt. Både på gott och ont!
KRAM & TREVLIG HELG/Susie
För dem tog det en vinter… Jag brukar gräva om, dela och återplantera ca vart 5:e år och det skulle jag gjort här också om växterna skulle varit kvar. Då brukar planteringarna hålla sig bra.
Tack detsamma! Carina
Hej Carina
Sork kan verkligen ställa till med elände och det ganska snabbt!
Bra du har en plan nu.
Ha en trevlig helg
Hej Karsten!
Ja utan plan blir det genast lite jobbigare.
Tack detsamma! Carina
Hej Carina!
Så tråkigt att din fina rabatt blev förstörd av sorkar. De åt upp en hel rabatt hos dottern, som inte sett till dem förut. Nu har hon tänkt att sätta vitlök bland tulpanlökarna. Får hoppas att det lyckas.
Ha det gott /Marika
Hej Marika!
Ja det är tråkigt men oavsett så skulle jag, om planteringen skulle varit kvar, grävt upp och föryngrat. Jag har en burk gammal, dålig matjessill som jag tänkt plantera i gångar i höst 🙂 Du kan väl berätta hur det fungerade med vitlök? I den här bädden har jag flera sorters allium som ju tekniskt ska fungera avskräckande – not so!
Tack detsamma! Carina
“Nåja vi går vidare”, den sætning kan jeg godt lide, for selvom der kan være ærgrelser forbundet med at dyrke have, går både vi og haven jo heldigvis videre. Udfordringer kan vendes til nye muligheder.
Du må have en god weekend!
Hilsen Elna
Tack Elna!
Jag gillar också den inställningen. Det går ju inte att ändra och istället för att grotta ner sig i eländet känns det mycket bättre att hitta något positivt. Jag har aldrig förstått kommentarer som – jag skulle vilja men det är för jobbigt…
Tack detsamma! Carina
Neej, stackars dig och stackars Sockan. Och nedrans sorkar, usch så mycket problem du har med dom. Men tur i oturen att du lyckats rädda en del och jag tror säkert att du hittar någon ny plats och kommer på nya idéer. Det där att ta vara på jorden t.ex.. Det är ju ofta så, när något inte blir som det var tänkt så föds nya idéer. Tänk om allt jämt blev som det var planerat då skulle det ju inte finnas några utmaningar kvar.
Kram Anita
Jag trodde jag skulle få läsa om sockblomman men hamnade i ett sorgligt sorkinlägg. Jag vet inte ens om det finns sork här där jag bor – hur vet jag det?
Så tråkigt att se hur en fin plantering bara kan förstöras sådär. Räcker det inte med den ständiga kampen mot sniglarna? Ska du på riktigt lägga ut matjesill? Det låter som när Findus planterade köttbullar 🙂
kram på dig
Carina!
Vilken kraft och lust ditt inlägg utstrålar trots motgång, härligt!
Själv tror jag att jag numera skulle tappat sugen, men jag vet ju inte. Lite nyfiken på varför du kallar planteringen för Sockan, något jag har missat?
Ha det gott!
Birgitta