Sen i trädgården vad blir det då?
Sen – jag gör det sen… Ett förbaskat litet ord som jag inte borde tänka utan att automatisk ersätta med ’nu’. Häromdagen skolade jag om tomater och det blev trångt på odlingsbordet. Så därför tog jag och plockade ner och ut alla amaryllisar och förgrodda luktärter häromdagen. Och tänkte – jag flyttar dem till växthuset sen… Jag kan berätta att det nog är efteråt med amaryllisarna och definitivt efteråt med luktärtorna. Förutom den halmgula kejsarkronan nedan som överlevde frostnätterna går blomningen i blått…
Morronrundan går i zen
Jag har blivit bättre, ’sen’ har kostat mig lite för mycket genom åren. Och numera försöker jag ta en första runda och göra alla de där sakerna jag annars skulle tänkt ’sen’ om. Det kan vara att vattna, så något som grott – allt som är beroende av att inte skjutas upp för länge. För numera vet jag att jag glömmer. Eller ännu värre inte orkar på kvällen. Därför har det blivit att jag börjar dagen med zen.
ur oreda kommer ordning – sen
Det är veckans tema i Trädgårdsfägring och på ett sätt så får jag bättre ordning genom att strunta i sen och vara mera nu. Fast om jag är ärlig är det en balansgång på slak lina. Det kan nämligen bli en lång räcka nu, eller en lång räcka infall som gör att när da’n är slut så har jag börjat på fler projekt och mer oreda.
Ett angrepssätt för att nå ’sen’
Jag började flytta växter från området som en kort period fungerade som barnkammare redan i höstas. Sen dess har jag gått runt och funderat över vad som är den bästa, mest optimala ordningen för att flytta resten av växterna men framförallt jorden. Det är mer än 50 kubik jag lagt ut genom åren som jag tänkt flytta. Och så en dag kom jag på hur jag skulle göra. Om jag börjar med att tömma barnkammaren och flyttar alla lökväxter där till en ny lökäng då blir jorden fri. Den kan jag komma åt med traktor och skopa och flytta till lökängen. I förlängningen kommer jag då åt de stora träden och buskarna i torvpartierna och jorden de växer i.
Så nu växlar jag mellan ’lökängen’ som ska bli lökarnas nya hem och norra lunden. Flyttar lite växelvis och på ett sätt splittrat fast ändå inte… Tidpunkten är inte optimal för allt. Men jag gräver upp och samlar ihop lökväxterna medan jag ser vad de är. Lökbäddarna i bakgrunden är nästan tomma sånär som på botaniska tulpaner och fritillarior.
Zen – ”det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är”
Källa: wikipedia
önskar er en härlig trädgårdsvecka med sköna temperaturer!
Carina!
Så tråkigt med luktärterna. Har läst och hört att de skall klara ner till -8 grader. Ge inte upp hoppet, de kanske kommer igen.
Trevlig helg!
Birgitta
Hej Birgitta!
Ja de står kvar ute och jag ska ta ner de till växthuset 🙂 Klarar de sig inte så var det väl inte meningen jag skulle ha luktärtor i år heller… ..fast jag har en omgång frön till i frysen. Amaryllislökarna kändes bra det är bara bladen som mår dåligt.
Tack detsamma! Carina
Sjovt nok er mit svage punkt det stik modsatte, det mener min mand i hvert fald, nemlig at jeg er for hurtig i optrækket og burde tænke mig mere om. I den forløbne uge har jeg dog brugt blæsten som undskyldning for ikke at skære roserne tilbage, så jeg kender det skam udmærket.
Numera får jag också träna på det… Märker att de sista åren när jag odlat tillfälligt har gjort att jag vant mig vid att sätta ner nya växter i rätt jord men utan tanke på färger eller kommande storlek. Så jag sliter med att lära om igen.
Ha det gott! Carina
Hej Carina!
Hoppas både Amaryllis och Luktärter klarade sig, Hos mig börjar det bli fullt inomhus med alla tomatplantor, tror jag fick 110% grobarhet, för så många frön har jag väl inte sått. Får nog strunta i att plantera om alla, för det blir inga växtmarknader i vår, kan jag tro. Men det räcker till att dela med sig till son och dotter och andra villiga. Din halmgula kejsarkrona är riktigt fin, och alla små blå. Scillan börjar så smått titta fram, men pärlhyacinterna har inte kommit så långt än. Vi har haft kraftig blåst och snöyrväder, men idag ser det ut att vara lugnt.
Ha en trevlig helg /Kram Marika
Hej Marika!
Det är bara den här lilla pärlhyacinten som blommar så tidigt. Ibland tror jag till och med den förs till ett eget släkte.
Mina tomatplantor har grott dåligt tycker jag men det är nog lika bra… Då kan jag kanske komplettera med någon sort som är bland mina favoriter men som jag hade missat att köpa hem i vintras.
Amaryllisarna kommer komma tillbaka och luktärtorna – den som lever får se 😉
Ha det gott! Kram, Carina
Det där med skillnaden på ”Zen” och ”sen” i trädgården är ganska anmärkningsvärd. Jag har försökt börja med lite Zen eftersom jag märkt att jag numera har en viss förmåga att bli sen med allt. Eller också så skjuter jag på trädgårdsjobben tills dom över huvud taget inte går att utföra. Inte världens bästa sätt att sköta en trädgård, men vad gör man när det ibland blir lite för övermäktigt. Så numera ska jag bara försvara mig med att det är mitt sätt att njuta av ögonblicket…..
KRAM/Susie
Det är en skön konst att njuta av ögonblicket så det låter som en bra strategi. Jag tänker att lite mer här och nu är bra och att zen-ögonblicken får jag skapa.
Ha det gott! Kram, Carina
Hvor ærgerligt med både amaryllis og lathyrus (?).
Jeg er vist god til både ’sen’ og ’zen’. Det glider ofte over i hinanden.
Din ide med at få det gjort fra morgenstunden i stedet for senere lyder klog. Den vil jeg overveje – en dag! :-)))
Mange hilsener Lisbeth
Ja men amaryllisarna kommer klara sig, och som någon skrev så kanske luktärterna också gör det. De får i varje fall stå kvar ett tag… Vi är ju olika allihop så men lösning kanske passar dig eller inte :))) Men nu blir vattning av småplantor av utan att skjutas upp och det har jag insett är bra.
Ha det gott! Carina
Hei Carina!
Det er så vakkert vårlys i bildene dine. Det er dette lyset jeg lengter til. Det skarpe lyset.
Ha det godt! Klem Anne
Tack Anne!
Ja den här tiden är ljuset vackert. Eftermiddagarna som var lite varmare och ljuset ihop är ljuvliga.
Kram, Carina
Jag kämpar också med zen och sen, ofta beroende på trötthet och för många idéer i huvudet på en gång. Det verkar alltid finnas växter som hamnat i sen-zonen och som tappar tålamodet med mig. Det är helt enkelt en daglig kamp, men i år har det ändå gått lite bättre än vanligt.
Blir alldeles matt av dina mastodontprojekt. Så imponerande! Skön känsla när man hittar struktur och arbetsordning. Det kan bli långa kedjor av saker som måste göras innan man kommer till kärnan och det som var tänkt att åtgärdas från början.
Heja, dig!
Kram /Anette
Vi har väl i delar gjort samma resa men att förändra sig över en natt är omöjligt. Det är nog omgivningen som märker förändringen mer än jag själv och att det blir mer och mer nu.
Att du blir matt – skönt att höra för det blir jag också ibland. Men det är enda sättet att komma dit jag vill… Men att göra ’sen’ till ’nu’ hjälper mig och att blanda in lite zen i stunder hjälper också. Nu är jag dessutom i ett läge att jag börjar flytta växterna och ser för mitt inre öga hur det ska se ut… Då känns det också väldigt överkomligt.
Tack 🙂 Kram, Carina
Jag kommer inte ens till ”sen”. Jag bara tänker ”jag borde”. När det då blir en dag som gårdagen då det ena efter det andra görs, då är jag så nöjd med mig själv!
Men du har ju ett gigantiskt arbete och har redan gjort så mycket! Hoppas verkligen att du hinner njuta av det som inte måste göras om också. Och att dina frostnupna växter mår bättre idag, det var ju några dagar sedan du skrev detta. Mina kejsarkronor såg inte glada ut i går morse, men de reste på sig igen.
Kram!
Det där har jag kämpat med – vissa dagar känns det som jag inte gör något men då har jag oftast gjort saker som städning, tvätt och dyligt. Det är ju också jobb… Knäppt. Jag borde blev jag tvungen att sluta tänka efter jag gick in i väggen. Och jo jag njuter – har druckit lunchkaffet flera dar nu när solen lyser. Där kan jag lätt spendera en timma eller två 🙂
Kram, Carina