P som i flox och pioner är riktiga mormorsväxter för mig. Floxens underbara doft i högsommarrabatten ger mervärde utöver höjd och vacker blomning. Pioner, som fått en egen sida, är också mormorsväxter för mig liksom gullvivan.

Lungörten  blommar vackert och tidigt i lunden. Efter blomningen tar jag bort alla blomstänglar och då skjuter de ofta nya och fräscha blad. Bladen är ofta vackert mönstrade och en tillgång helt i sig själva. De är förutom tidig blomning vackra bladväxter också.

Olika sorters rams, Polygonatum, odlar jag gärna i lunden. Några är höga och växtglada, andra är små och näst intill kramar marken med sina blad och blommor. Feliljesläktet har liknande blad och utseende som rams och trivs även de i lunden. De är sirliga och vackra. Av de här båda släktena finns sen också former med variegerade blad. De är många gånger samlarobjekt i framför allt Japan.  Rams finns från små miniatyrer upp till jätterams. Feliljorna håller sig oftast runt ca 50 cm. De är ibland lite svårare att etablera än de mest växtvilliga ramssläktingarna.

Pimpinella, som man inte ska förväxla med pimpinell, Sanguisorba, odlar jag några av. På svenska kallas släktet bockrot. Diskreta växter som är vackra kavaljerer till många andra med sin diskreta blomning. Små samlingar av blomkorgar på mer eller mindre höga och sirliga blomstänglar väver sig vackert in bland andra.

Fotblad odlas mest för bladens skull och här finns en del att botanisera i för den som gillar blad och bladvariation i lunden. Lite svåra att hitta och ofta dyra men värda sitt besvär.

Penstemon som är ett stort släkte för rabatt och stenparti.  Det är helt enkelt en bokstav med väldigt många olika växtsläkten som fungerar bra i våra trädgårdar.

The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission