H innehåller flera släkten som jag tycker mycket om. H som i Hosta, Hemerocallis (daglilja), Heuchera, olika blåsippor och julrosor. H är en bokstav med växtslag som har något för alla årstider. Några av släktena har jag gett egna sidor som du hittar länkar till nedan. En av de första att visa sig på våren är den lilla Hacquetican på bilden ovan. Tillsammans med blåsippor sjunger den in våren för mig med sina solrunda centra och sin vackra krage.
Olika säsonger
Ett släkte som blommar vackert på sensommaren och som drar mängder av pollinerare och fjärilar är Hylotelephium. Inget märkvärdigt, det är en hel del så kallade fetbladsväxter som flyttats från Sedum till Hylotelephium. Alltså lättskötta saker som kärleksört.
Julrosor, Helleborus, blommar från tidig vårvinter eller till och med vinter milda år till sena våren. De bildar pampiga ruggar med vackra, mörkt gröna blad om de lämnas ifred. Tacksamma och lättodlade och kan lämnas ifred länge.
Olika växtmiljöer
Växtmiljöerna varierar från torra soliga lägen för kärleksört via en vanlig perennrabatt över till lundens fuktiga mull och halvskugga. Kort sagt under bokstaven H finns något för alla lägen.
The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission
Hacquetia epipactis 'Thor'
Gullflocka, Ö Alperna, Karpaterna
Ovanlig och söt form av en tidig lundväxt. Kupolformade, gula centra omges av variegerade bracter. En växt som lyser upp och lyser mot bar jord. Under sommaren övergår bladverket i grågrönt.
Bäst i mullrik och fuktighetshållande jord.
15 cm hög x 25 cm bred, mars - april
Haberlea rhodopensis virginalis
En rosettbildande och vintergrön perenn med djupt gröna, sågtandade blad. Bladen är tjocka och läderaktiga, ytan är lätt hårig med nersjunkna nerver. Rosetten kan bli upp till 20 cm som äldre. Blomman är rent vit med ett gult centrum. Blomstjälken får flera blommor.
Trivs i en vägg, wall, i skugga. Bladen är känsliga för vinterfukt.
5 cm, maj
Helleborus - julrosor
Heloniopsis - bågliljesläktet, familjen Melanthiacea
Bildar bladrosetter som är mer eller mindre vintergröna och som sakta växer ut i sidled om de trivs. Bladen är avlånga och lansformade. Bildar en blomstjälk som kan bli 15-30 cm med en klase av tubformade blommor där ståndarna sticker ut. Blomklasen ser ut som en avancerad borste i delar. De flesta har syrenlila - rosa blommor men vita former förekommer. Kronbladens färg mot ståndarknapparna som ofta är mörka är läcker. Blommar tidig vår.
Ett ganska litet och okänt släkte med växter som trivs i lunden. Samtliga kommer från Ö Asien. De vill ha en skuggig och fuktighetshållande placering men som hos oss bör vara väldränerad.
acutifolia, BSWJ 6817
Found by Bleddyn and Sue Wynn-Jones in Taipingshan, Taiwan
Bildar vintergröna rosetter som långsamt bildar systerrosetter. Den sägs ha vita blommor men bilder jag sett visar rosa blommor. Tydligt utstickande ståndare och pistiller. Blomstjälkar som blir uppåt 20 cm höga.
> 10 cm, maj
orientalis v. breviscapa,
insamlad av Bleddyn and Sue Wynn-Jones i fuktiga men väldränerade skogar i djup skugga runt nordöstra Shikoku, Japan hösten 1998
En liten varietet av den hör bredväxande och rosettbildande arten. Får en enda köttig blomstjälk som kröns av en flock av doftande, hängande små liljeliknande blommor. Tydligt utstickande ståndare som varierar i färg från vitt till rosa beroende på växtplatsen.
> 30 cm, mars - juni
Hemerocallis - daglilja
Hepatica - blåsippor
Blåsippor är ett konstigt svenskt namn - alla i släktet är inte blå i vilt tillstånd.
Det här är fleråriga, delvis vintergröna örter med en kraftig jordstam. Bladen växer i rosett och har de 3 typiska loberna, de är något läderartade med en grön ovansida och en brunviolett undersida. Svepebladen är 3 till antalet, äggrunda och håriga. Blommorna kommer ensamma i toppen av stjälken och har oftast 5-8 mattblå, mera sällan rosa eller vita hylleblad. Många ståndare som är nästintill vita. Frukten är en utdraget äggformad, hårig nöt med köttigt bihang (elaiosom). En elaiosom är en fettkropp på ett frö. Fettet sitter utanpå fröet och gör att myror lockas att bära iväg fröet. När de senare tar loss fettet, slängs fröet iväg. Myrspridning av frön, så kallad myrmekokori, är vanligt hos till exempel violer, fryle och många sorters euphorbia.
Etymologi - Hepatica kommer av latinets hepar (lever) och syftar på bladundersidans leverbruna färg och bladlobernas likhet med leverflikar.
Släktet har tio arter varav en, blåsippa (H. nobilis), förekommer vildväxande i Sverige och den är allmänt fridlyst.
transsilvanica
Stora ljust blå blommor. Bladen har 3 - 5 lober som är delvis vintergröna. Loberna kan vara något urnupna i sig. Bildar med tiden 'mattor' när den trivs.
Trivs i en humusrik jord och lär växa bra i tunga jordar. Mina växte bra där men blommade dåligt. Blommar bättre i kanten av torvpartiet. Toppdressa årligen på hösten för att efterlikna det naturliga lövfallet i naturen. Lär ogilla att få rötterna störda.
> 15 cm, april - maj
Heuchera och Heucherella - alunrot
Hosta
Hylotelephium - Kärleksört, syn. Sedum
Det svenska namnet lär komma av att växten ansågs kunna spå i kärleksfrågor. H. telephium växer vilt i södra och mellersta Sverige. Kinesisk kärleksört, H. spectabile,
Kärleksört är perenna örter med blågröna, köttiga blad. Höjden varierar något men upp till 50 cm är vanligt. Samtliga blommor i augusti - september och ännu senare om hösten är mild.
Förr användes kärleksörtens blad mot liktornar och brännsår. Forskaren/läkaren Retzius (1806) skriver också att "Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock".
Kärleksört trivs i vanlig, väldränerad jord i ett soligt läge. De tål torka bra men blommar bättre om de har tillgång till fukt och man kan därför vattna vid behov. De kan i många fall drabbas av mjöldagg om de får torka ut för mycket.
Av de två arterna, H. hylotelephium och spectabile, finns många fina kultivarer som bidrar med sen och vacker blomning.