B i min trädgård är förutom en del lökväxter som du hittar HÄR, mestadels växter som trivs i lunden eller i ett svalt men väldränerat läge i ett torvparti. Och det är väl så att många växter jag odlar trivs just så. Det är alltså perenner som trivs i mullrik jord och vandrande skugga. Den typ av miljö som vår vanliga vitsippa tycker om. Trots det finns undantag som harört, Bupleurum, som du kanske känner igen från blomsteraffärens bukettgröna.
B som i Bergenia, växten många älskar att hata. Men jag skaffar alla nya hybrider jag hittar. De är däremot inte lika lättodlade som den gamla vanliga men det är väl just där utmaningen ligger. De nya sorterna är ofta gracilare med mindre blad och större blommor. Dessutom får de ofta vackra bladfärger under hösten som sen övergår i vackert rött under vintern.
Brunnera, kaukasisk förgätmigej, med sin fina vårblomning och vackra blad. Ljuvliga och lätta perenner som passar fint med vårens narcisser. Jag tar alltid bort blomstänglarna när blomningen är över. Då framträder bladverket och det brukar stimulera ny tillväxt. Sen minskar fröplantorna på det sättet också.
Bistorta - ormrötter på svenska - är vackra perenner som utvecklas bäst i ett fuktigt läge. Finns några underbara röda former. Blomspirorna är nätta och ser ut som tunna kolvar med små blommor.
The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission
Bensoniella oregana
V USA, Klamath Mountains
En växt utan svenskt namn som tillhör den stora Saxifragafamiljen. Endemisk i bergskedjan ovan och enda arten i släktet
En på ett sätt oansenlig växt med gröna blad som oftast är fina vintern igenom. Blomstänglarna liknar flaskborstar med små vita blommor och ståndare som sticker ut lite utanför kronbladen. Det är efter blomningen den blir lite 'kuriös' genom att det bildas samlingar av små svarta frön i vecken efter blommorna vid bladstjälken. En växt som listas som 'rare' i Californinen.
Trivs bäst i lite fuktighetshållande jord. Jag odlar den i ett skuggigt läge
15 cm, maj - juni
Bergenia - familjen Saxifragaceae
Blanka, vintergröna blad som ofta får röda nyanser när temperaturen faller. Blommar med klocklika blommor i olika vita, rosa och över till nästan röda nyanser. Blommorna kommer i klaseliknande samlingar på stjälkar som sträcker sig en bit över bladverket. Vet inte varför det här släktet är så oälskat i trädgårdar idag. Jag älskar dem men tyvärr gör även rådjuren det så jag får sällan se blomningen.
Bergenia är väldigt tåliga och anspråkslösa. Det är väl de mest torra lägena som inte fungerar men annars har man en vacker vintergrön marktäckare. Man kan rensa bort fula blad på vårvintern och toppdressa med ett lager ny näringsrik jord.
cordifolia 'Flirt'
Små blad och överdimensionerade blommor summerar 'Flirt' på ett snabbt sätt. Bladen är små, smalal och upprätta och bildar en nätt växtklumpt. Höst- och vinterfärgen hos bladen är djupt vinröd och gör den odlingsvärd i sig. Blomstänglarna är många även som ung och blommorna som sagt överdimensionerade i mörkt ceriserosa.
Behöver ett mera väldränerat läge.
15/25, maj - juni
emeiensis
Forests, shaded slopes, rock crevices; 1600-4200 m. C and W Sichuan
En storbladig art med ljust äppelgrönt bladverk. Bladen är längre än breda och lite slappa. Blomstjälkarna är höga och välgrenade, välvda och bär relativt stora lite spindellika, hängande vita blommor. Jag blev överförtjust första gången jag såg den i blom.
Insamlades för mer än 50 år sedan men glömdes bort men har senare återintroducerats.
Berkheya purpurea
Tistelaster, Sydafrika
Lär vara stenhärdig trots sitt ursprung i Sydafrika. Jag såg släktet för första gången i Oslos Botaniska trädgård och blev helt såld över de stora tistellika blommorna. Det är en snabbväxande och långlivad perenn. Får en lång pålrot och bildar en tät klump av mycket sticksiga blad i markytan. Bladen växer rosettformat och är upp till 25 cm långa med en vågad, taggig kant. Ovansidan av bladen är nästan glänsande. Längs blomstjälken strödda småblad som minskar i storlek men där basen blir längre och längre och närmast liknar vingar.
Starka blomstjälkar produceras ur bladrosettens mitt och de kan bli upp till 50 cm höga här. Blommorna sitter på korta sidogrenar på den övre tredjedelen av stjälken de korta sidogrenarna ger oftast bara en blomma men grenarna delar sig ibland och kan då ge ytterligare 2-3 knoppar. Knopparna öppnar uppifrån och ner. Strålblommorna runt disken är långa och mjuka i ljust syrenlila mycket fin kontrast mot disken som är mörkt purpurröd och med kontrasterande pollen i vitt.
Jag odlar Berkheya i en solig rabatt med lätt skogsjord som torkar ut. Men den lär inte vara så känslig
10/50 cm, juni - september
Bistorta - ormrot, familjen Polygonaceae
Fleråriga örter, med kort, kraftig och ofta vriden jordstam. Stjälken är ogrenad, upprätt, fåbladig. Bladen är skaftade och bladskivan är smalt lansettlik eller äggrund, med helbräddad kant.
Blommorna är tvåkönade, i toppställda ax, ibland med groddknoppar nedtill. Hylle av fem, vita eller rosa, likstora, kronbladslika hylleblad. Ståndarna är åtta till antalet. Ett ensamt stift med tre märken. Frukten är en trekantig nöt.
Etymologi. Släktnamnet Bistorta kommer av latinets bi (två) och torquere (vrida) och betyder 'två gånger vriden', vilket syftar på den vridna jordstammen hos arten stor ormrot (B. major).
Ormrötter trivs i en fuktighetshållande och lucker jord. Fukt är viktigt för att de ska utvecklas och blomma bra. Fungerar i ett soligt till halvskuggigt läge.
Rekommenderas ofta som marktäckare och för fuktpartier som grupplantering.
amplexicaulis - blodormrot
En art som bidragit till många kultivarer och namnsorter.
officinalis
Stor ormrot, Europa
De flesta bladen är basala, bladskivorna blir 10-30 cm, äggrunda till avlånga, tvärt avhuggna vid basen, rundade i spetsen, bleka eller blågröna på undersidan. Bladskaften är 1,5 gånger så lång som bladskivan och vingad upptill. De övre stjälkbladen är triangulära. Blommorna sitter i en axlik klase och saknar nästan skaft. Blomställningen är cylindrisk, tät, 2-8 x 1-1,5 cm. Hyllebladen är vita eller rosa, 4-5 mm långa. Frukten är en nöt, ca 5 mm lång, blekt brun och glänsande.
30 - 100 cm, juli - september
Brunnera - kaukasisk förgätmigej, familjen Boraginaceae
Ett släkte som trivs på de flesta jordar men utvecklas bäst i en mullrik och fuktighetshållande jord. Trivs bäst i en lund med vårljus.
Efter blomningen så brukar jag klippa ner de överblommade stänglarna. Då blir bladruggen en fin prydnad resten av säsongen. Det är många sorter som totalt sett har större värde som bladväxter.
Bupleurum longifolia
Långbladig harört, Europa
Subtila nyanser av purpur, brunt och guld i små blommor som kan påminna om stjärnflocka. Flata blomsamlingar. Mycket vacker vävarväxt och fin till snitt. Subtle shades of purple, brown and gold, like clusters of little Astrantias. Both flowers and bracts are coloured. Hardy perennial, likes sun & dry.
70 - 80 cm, maj - juni
1 thought on “B – växter för lunden”