Ormbunkar, åtminstone vissa av dem har en historia som sträcker sig miljontals år bakåt i tiden. Frodigheten får mig att tänka på fuktiga regnskogar i andra klimat. Trots detta så finns det många sorters ormbunkar som trivs i trädgården och en hel del arter i den svenska naturen.

Det är en fröjd att se bladen utvecklas hos vissa släkten under våren. En rund, platt, snedställd och väldigt hårig cirkel kommer upp ur jorden. Sakta, sakta rullar den ut bladen och de bruna håren visar sig dölja vackra gröna nyanser. Det är som att sakta äta en lakritsrulle...

Ormbunkar för lunden

De flesta jag visar här odlar jag i en lundmiljö, det vill säga vandrande skugga under högre träd och i en fuktighetshållande, mullrik jord. Fukt och mull behövs för att ormbunkar ska bli så pampiga som bara ormbunkar kan bli. Det beror delvis på att sortimentet hos våra plantskolor är litet och oftast inriktat mot de som trivs så. Men jag har också på senare tid hittat ett par för stenparti.

Det finns massor av ormbunkssläkten men i huvudsak är det några som är enkla att odla i södra Sverige. Det är Athyrium, Blechnum, Dryopteris, Osmunda och Polystichum. Utöver dessa så odlar jag Adiantum och Asplenium och några arter till.

Ormbunksanatomi

Det finns inga bra översättningar kring vad de olika delarna hos ett ormbunksblad ska kallas. Hela bladet inklusive bladstjälken kallas på engelska 'frond' och mäts från marken till toppen. Bladen, leaf eller blade, kallas oftast bladskivor och börjar vid de nedersta småbladen. De små bladen längs bladstjälken kallas 'pinna'. Sen finns ett antal vetenskapliga begrepp för att beskriva variationen hos småbladen och spetsarna på bladskivan. 

För mer inspiraton, arter och sorter samt lite om odling av ormbunkar kan man kika hos odla. Om man tycker om att samplantera i lunden eller perennplanteringen tänker jag att ormbunkar är självklara med sitt vackra bladverk. Visst kan en växts blomning vara vacker men oftast ack så kort. Då är bladverk, bladformer, strukturer och färger det som gör planteringen vacker över tid.

The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission

Adiantum 

Ett gracilt och vackert släkte ormbunkar och många känner säkert igen bladen från blomsteraffären där snittadiantum ofta finns. Släktet innehåller ca 200 arter av små till medelstora ormbunkar och de är spridda över hela världen.

Adiantum kännetecknas av att de oftast har svarta, blanka stjälkar och blad utan mittnerver.

De som kan odlas på friland hos oss bildar med tiden vackra mattor om man har tålamod. De trivs bäst i en fuktighetshållande, inte blöt, mullrik jord och i ett läge med ljus skugga.

aleuticum

Serpentinadiantum - Alaska - SV USA, SÖ Kanada, NÖ USA, N Mexiko

Gracil och vacker ormbunke med lysande gröna ormbunksblad som fingrarna på en hand. Stjälkarna är tunna och svarta. Bildar en fin rugge med horisontala blad.

Föredrar mullrika, fuktighetshållande jord

ca 60 cm

'Imbricatum' 

En mindre och mera kompakt form

ca 20 cm

'Miss Sharples

Vacker adiantum med stora flikade ormbunksblad i ljust grönt.

ca 40 cm

'Subpumilum'

En mindre och kompaktare form

ca 20 cm

venustum

Bergadiantum,

I stort sett vintergrön i milda områden. Har en tunn, krypande rhizom som bildar en matta med ovala ormbunksblad. Varje blad är uppbyggt av många små, solfjäderformade segment. Får ofta en vacker rostbrun ton under höst och vinter.

OBS! Den som oftast odlas och som spridits via STA är inte en äkta venustum. Vad min är... ?

ca 25 cm

Arachniodes simplicior 'Variegata' 

Blanka gröna blad med djupt inskurna ormbunksblad som har en jättesnygg gul rand längs mittnerven.

Trivs i ett fuktighetshållande, väldränerat och skyddat läge. En ormbunke för den som vill zonknäcka. Får se om den klarar zon 2

Asplenium - bräken (hjorttunga)

Vackra ormbunkar, varianter av scolopendrium, som blir ca 30 - 50 cm höga med helbräddade och styva vackert mellangröna och vaxartade blad. På senare tid har man också flyttat in andra släkten och de jag odlar är betydligt mindre. Ett exempel är A. ceterach. Men jag har också hittat en art vild i trädgården - A. septentrionale, gaffelbräken.

Asplenium scolopendrium är mycket variabel och det finns ett otal sorter som har odlats i trädgårdar. Under ormbunkseran på 1800-talet fanns hundratalssorter men idag finns inte så många kvar i odling. När de trivs och är fullt utvecklade är de riktigt exotiska i trädgården

Ett av de lite trixigare ormbunkssläktena hade jag läst när jag började odla dem och den första hjorttungan dog men sen dess har det gått väldigt bra så jag tänker att man ska definitivt pröva.  De är känsliga för väta vintertid och grönskar sent på våren. Sägs trivas bäst på kalkhaltiga jordar men jag odlar ett exemplar i en våtbädd med torvjord. Man kan mylla ner lite krossade äggskal just runt ormbunken eller musselskalskross som man stärker hönornas foder med.

ceterach syn. Ceterach officinalis

Mjältbräken - Europa inkl Sverige. Fridlyst och akut hotad

En mycket liten ormbunke med en kort, upprätt jordstam. Bladen är 5-10 cm långa och upp till 2 cm breda och djupt parflikia. Bladflikarna är helbräddade. Ovansidan är kal och rent grön medan kanten och undersidan är tätt fjälliga vilket ger ett silveraktigt intryck. Bladen är vintergröna och vissnar ner under andra året.

Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.

10 cm

fontanum 

C och S Europa, Marocko

Ännu en liten, kompakt ormbunke. Friskt gröna blad på korta stjälkar. Bladen blir mellan 5 och 20 cm och verkar vara mycket kompakta.

Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.

> 20 cm

scolopendrium

Hjorttunga - fridlyst i hela landet - Europa (Sverige), Turkiet - N Iran, Japan, NV Afrika, SÖ Kanada, Ö USA, Mexiko, Hispaniola

Vacker bräken som har hela, långsmala blad i en vacker ljust grön färg. Bladen är oftast vaxartat blanka och kan liknas vid en tunga. Dekorativa bruna sporsamlingar som bildar ränder på bladens undersida. Växer i tuvor där bladen sitter på kraftiga bladskaft som även de är dekorativa. Enligt en del källor listas de olika bladvarianterna som nedan men med tillägget -gruppen dock gör inte SKUD det hösten 2019. Eftersom det finns mängder av snarlika selektioner av samma bladtyp känns det rimligt föra de till grupper istället för egna namnsorter.

Trivs i fuktiga kalkhaltiga jordar och är grön vintertid. Tveksam till kalkhaltig jord - flera av mina växer minst lika bra i torvpartiet men på senare tid har jag  blandat i lite äggskalskross eller snäckskal i torvjorden.

'Angustatum'

Vackert gröna blad med krusiga kanter.

ca 30 cm

'Crispum'

En selektion med ganska smala och tätt rynkade kanter

ca 30 cm

'Crispum Cruciatum'

Som ovan men bladspetsen  är delad och liknar en kam med flikar.

ca 30 cm

'Crispum Golden Queen'

Tätt rynkade bladkanter på blad som har en limegul nyans

ca 30 cm

'Cristata',  'Cristatum'

Kärt barn har många namn. Bladen är mångdubbelt delade i i bladtoppen och påminner om en solfjäder. Utseendet är ganska olik arten.

Min växer ofantligt bra i torvpartiet trots rekommendation om kalk.

ca 30 cm kan bli 45 cm när den är etablerad.

ev 'Kaye's Lacerated'

En låg variant och exemplaret ser ut att vara betydligt mer delad och flikad i kanten än 'Angustatum'

ca 30 cm

'Undulatum'

En selektion med mjukt vågade kanter

ca 30 cm

?

En liten planta jag fått onamnad. Vet inte hur bladen kommer se ut.

ca 30 cm

septentrionale 

Gaffelbräken - ganska vanlig i Sverige särskilt Mellansverige

Arten är vintergrön och bildar en hård tuva med smala , en till två gånger gaffelgrenade blad. Bladskaften är gröna och relativt långa och lätt håriga vid basen. Gaffelbräken går inte att ta miste på - den liknar mest en smaragdgrön grästuva. Enda förväxlingen som är möjligt är med hybriden som naturligt kan bildad med svartbräken härunder. Skillnaden är att hybriden har brunt bladskaft.

I naturen växer arten ofta inkilad i en bergskreva, rasbranter eller på en berghäll. En bra indikator på att den vill växa där vatten snabbt rinnder undan. Enda arten som trivs även på sura bergarter. 

Etymologi - namnet septentrionale betyder nordlig

ca 10 cm

trichomanes

Svartbräken - nästan kosmopolit, fridlysst

Tuvbildande låg ormbunke med vintergröna blad.

Trivs bäst i fuktig men väldränerad jord.

ca 10 cm

'Ramosum Cristatum'

En selektion där bladspetsarna är ombildade till flera mindre flikar - cristatum = kamformad på latin. Vintergröna blad.

Athyrium - majbräkensläktet

Släktet innehåller ca 180 arter som växer både i tropiska och tempererade områden. Och precis som för många andra släkten är man inte helt överens om släktets och arternas avgränsningar. Det här är medel- till stora ormbunkar som ofta har kompakta och upprätta rhizomer och ur dem växer tunna, sköra bladskivor i oftast trattlika rosetter.  Bladen är vanligtvis tre gånger parbladigt fjäderdelade och lancettformade med en avsmalnande bas. Stjälkarna är fårade på ovansidan, med två bandlika kärlsträngar vid basen.

Majbräken, Athyrium filix-femina,  och niponicum är arter med många olika sorter i handeln. A. filix-femina är en mycket anpassningsbar och variabel art som blir 50-150 cm hög. Den hittas över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och den verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord. Bladen är breda, lancettformade med en fjällig stjälk och kommer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa, mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel och det lär finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna. Men det har också börjat dyka upp några andra arter.

Trivs bäst i en fuktig, mullhaltig och näringsrik jord i ett skuggigt läge men klarar full sol om tillgången på fukt är tillräcklig. Vissnar ner på hösten.

filix-femina, majbräken

En mycket anpassningsbar och variabel art som blir 50-150 cm hög. Den hittas över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och den verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord. Bladen är breda, lansettformade med en fjällig stjälk och kommer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa, mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel och det lär finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna. Men det har också börjat dyka upp några andra arter.

Bilden visar en jag köpt som 'Lady in Red' men som definitivt 'bara' är den vanliga arten.

'Dre's Dagger'

Hittades i Skottland 1861 under den febriga ormbungssamlingsperioden som senare kom att kallas “Victorian Fen Craze”. Man sökte ovanliga former och den här är verkligen annorlunda. De pinnlik korslagda delbladen bildar ett kors, X, längs bladstjälken. Dessutom är toppen delad i en tofs.

60 cm

'Frizelliae'

Smala, vackert välvda och bågformade blad med persiljelika, hopdragna rundade småblad.

50 - 60 cm

'Frizelliae Garden Queen'

Skillnaden mot sorten ovan och som jag kan se med blotta ögat är att småbladen är fler och mera tätt placerade längs bladstjälken

50 - 60 cm

'Lady in Red'

Gröna blad och röda stjälkar. Fellevererad min har gröna stjälkar

60 cm

'Rotstiel'

En selektion med krusade blad och som skall ha vinröda stjälkar. Nedvissnad när jag köpte den får se om den lever upp till det nästa säsong. Den visade sig vara lika grön som 'Lady in Red'

80 cm

iseanum 'Cristatum'

En ormbunke jag köpt från Holland men som jag inte hittar någon information om.

niponicum, regnbågsbräken ◑

Ö Asien

En art med ett kompakt ibland krypande rhizom ur vilket ovala, två till tredubbelt parbladiga blad växer upp. Bladen är är gracila, avsmalnande mot spetsen som också bjöker sig utåt. Färgen är fräscht grön med mörkt rödaktig mittnerv. Den fortsätter rulla upp nya blad långt in på sommaren om den trivs. Och på en mullrik jord sprider den sig utåt sidorna och bildar låga mattor som är lätta att dela. Det finns flera selektioner med olika färgvarianter och kombinationer av rött, grått, silver och grönt. Vissa verkar väldigt lika varann andra är mer särpräglade.

'Burgundy Lace'

Något överhängande triangulära blad. Silvergrå med röda nerver

40 cm

'Ghost'

Silvervita blad som övergår i ljust grönt. Fortsätter att komma med nya silvervita blad genom hela säsongen. Upprätt vackert växtsätt.

50 cm

'Metallicum'

Särskilt silvriga blad

50 cm

'Ocean's Fury'

niponicum var. pictum x filix-femina 'Congestum Cristatum'

En iögonfallande ormbunke kantad i silver.

50 cm

'Red Beauty'

50 cm

otophorum v. okanum

Findelat blad, mörka mittnerver

50 cm

vidalii

Pagodbräken, C, Ö och S Kina, Korea, Japan, Taiwan

Tuvbildande, hög ormbunke med gröna bladskivor och vinröda stjälkar.

100 cm

Blechnum - kambräknar

Ett stort släkte med 150 - 200 arter men endast en finns i N Europa, B. spicant. Den förekommer på spridda lokaler, främst i den norra tempererade zonen. Finns i sydvästra Sverige liksom på flera andra platser i världen. I handeln är det oftast bara två arter tillgängliga.

penna-marina

Dvärgbräken - N Mexiko, SÖ Brasilien, SV och S Sydamerika, Sydatlantiska öarna, SÖ Australien, Nya Zeeland

Vintergrön ormbunke som sprider sig med utlöpare. Bladen är mörkt gröna och blanka. Kan få röda - orange toner under vintern och vid nyutspring.

Fungerar fint som marktäckare men se upp med spridningen.

Trivs i ett fuktigt men soligt läge.

15 cm

spicant

Kambräken - Europa (Sverige), Turkiet, Kaukasus, NV Afrika, Alaska - N Kalifornien

Fridlyst i Blekinge län

En grov, svartfjällig jordstam som i spetsen har flera rosetter av enkelt parflikade blad av två slag. De sterila bladen är vintergröna och läderartade, oftast mer eller mindre utbredda på marken. De fertila bladen är upprätta och smalflikiga med rader av sammanflytande sporangiesamlingar längs mitten av bladflikarna, och de vissnar ner efter det att sporerna har spridits.
Kan inte förväxlas med någon annan ormbunke.

Trivs i ett soligt och fuktigt läge.
30 cm

Myriopteris tomentosa, syn. Cheilanthes

USA, West Virginia till Arizona och ner till Mexico

Bladskivan är grågrön och täckt med fina odelade vita hår. Stjälkarna är vackert rödsvarta. Bladen är 2 - 3 delat parbladiga ibland tom 4 gånger på de nedersta parbladen. Den nedre delen av bladskivan kan få ett tjockt lager av lockiga hår som som mörknar till en matt guldton som äldre.

En ormbunke som i vilt tillstånd växer i torra områden på ett antal olika bergsarter. De kallas 'xeric ferns' vilket betyder att de mycket god dränering och skydd mot vinterväta i områden med stor nederbörd. Bör odlas i soligt till halvskuggigt läge där den kan sticka in rötterna under en sten eller täckta av ett lager kross.

30 cm

Coniogramme - bambubräkensläktet

Ett släkte med exotiskt utseende och som inte är helt lätta ens i mitt ganska milda klimat. Påminner lite om Cyrthomium. Vackert gröna blad som sitter parvist strödda längs bladstjälken. Arterna växer vasformat. Växer långsamt och breder ut sig med rhizomer om den trivs. 

Vilt växer de i fuktighetshållande lägen i lätt skugga. Eftersom de är på härdighetsgränsen här behöver de ett väldränerat läge.

emeiensis 'Variegata'

Bladen är vackert äpplegröna med gula, streckliknande markeringar i varje bladskiva. Vacker ormbunke som behöver omsorg för att klara vintern här. Kan odlas i kruka. 

Behöver ett fuktighetshållande men väldränerat läge och skydd vintertid mot tjäle och mycket väta. 

60 cm

gracilis - syn. C. japonica v. gracilis

Har nyligen fått artstatus. På engelska kallas den smalbladig bambubräken - ett talande namn. Bladskivorna liknar de hos bambubräken men är smalare och ger ett mera gracilt intryck. Bildar en tätare klump och har ett mera hängande växtsätt än C. japonica. Bladskivorna är blankt gröna, smala och bandliknande.

Antagligen är den här bäst att odla i kruka. Utomhus behöver den en rik, fuktighetshållande men väldränerad plats som kan skyddas mot tjäle och överdriven fukt vintertid.

japonica

Bambubräken - Asien

Vacker textur på bladen. Växer upprätt med mörkt gröna parvis sittande bladskivor längs bladstjälken.

Överlevde vintern 2017 - 18 i ett torvparti hos mig.

60 cm

Cyrtomium - mahoniabräknar

Ett släkte med ett fåtal arter som går att odla i Sverige, åtminstone södra. Som namnet antyder är småbladen mahonialiknande och de ger därför ett annorlunda intryck bland andra ormbunkar.

De trivs i ett halv- till helskuggigt läge med väldränerad men fuktighetshållande jord. Har odlat min i ett soligt läge i flera år och det fungerar bra men bladen blir inte lika vackra.

fortunei v. clivicola

Japansk mahoniabräken - Kina, Japan

Mera kompakt i storlek än arten. De individuella småbladen är större och mer vinklade. Färgen är mjukt gulgrön, bladytan är matt. Den är i grunden ganska blek och i soliga lägen blir färgen helt urblekt.

50 cm

fortunei v. intermedia

lär vara en synonym till underarten ovan. Får se när den växer upp och jag kan jämföra vuxna blad.

macrophyllum v. tukusicola

S Kina, Japan, Taiwan

Bildar en 50 x 50 cm stor och vintergrön rugge. Varje bladskiva är större än hos andra arter i släktet men varje blad har endast 2 till 4 bladpar per skiva istället. I bladspetsen sitter en bladskiva med 3 flikar, 3-forked. Bladskivorna är matt gröngula. Bladstjälken är mörkt brunsvart och färgen tonar sakta ut i de enskilda bladskivorna vilket ger en vacker effekt. Bladen är breda, styva och spetsiga, ungefär 25 x 30-90 cm.

>90 cm hög

 

Cystopteris

Ett i stort sett kosmopolitiskt släkte som växer även i Sverige. 

fragilis

Stenbräken - Kosmopolit, Sverige

En lågväxt och tuvbildnade ormbunke med en kort och tjock jordstam. Bladen är ljusgröna och tunna. Bladskaften är tunna med ljusa fjäll nertill. Bladskivan är kal, lansettlik och pardelad två till tre gånger. Bladflikarna saknar en urnupen spets. Småbladen sitter ganska glest särskilt i nedre delen av bladskivan och har små runda sporsamlingar. 

Trivs på fuktiga berg och i rasmarker, klippspringor och murar. 

Etymologi - fragilis kommer av latinets frangere (bryta) och betyder skör, vilket syftar på bladskaftet.

 

Dennstaedtia - höbräkensläktet, syn Dicksonia

Ett litet släkte ormbunkar som bildar kolonier. Namnet höbräken kommer av att bladen doftar nyslaget hö när man bryter dem. Det vetenskapliga släktnamnet refererar till August W. Dennstaedt, en tysk botanist som dog 1826.

Trivs bäst i fuktig, närings- och humusri knågot sur jord i halv- till helskugga. Fungerar även i ett soligt läge om den får tillräckligt med fukt. 

punctilobula

Höbräken - Ö USA

det latinska namnet punctilobula betyder "med små, prickiga lober" vilket syftar på sporsamlingarna på bladskivornas baksida. Bladskivorna är spetsliknande och avsmalnande triangulära och upprätta till välvda. Bladen är gröngula. Blir gul under hösten innan den vissnar ner.

Trivs bäst i fuktig, närings- och humusrik något sur jord i halv- till helskugga. Med tillräckligt fukttillgång fungerar ett soligt läge. Den lär kunna sprida sig väl bra med rhizomer där den trivs i Ö USA.

60 cm

 

Dryopteris - lundbräkensläktet ●-○

Fleråriga ormbunkar med kort jordstam. Bladen kommer i rosetter och är vintergröna hos en del arter. Bladskaften är ganska korta och saknar led nedanför mitten, nedtill har de ljusa eller mörka hinnlika fjäll. Bladen är lansettlika eller utdraget triangulära, längre än de är breda och två till tre gånger parflikiga. Småbladen är parflikiga med småflikar som är grunt till djupt sågade, tänder oftast utan utdragen spets. Sporsamlingarna på undersidan är runda.

Etymologi - Dryopteris kommer av grekiskans drys (ek) och pteris (ormbunke), det användes redan av Dioskorides om en växt som växte vid ekar (Quercus). Namnet ingår också, som artepitet, i det vetenskapliga namnet på ekbräken (Gymnocarpium dryopteris).

affinis 

Raggträjon - V och S Europa och SV Asien.

En vintergrön ormbunke med ljusgröna unga blad som övergår i mörkt grönt. Bladen är breda och styvt läderartade. Växer kraftigt och bildar en symmetrisk rugge. Robust. En art med ett flertal selektioner som ofta är enklare att hitta i handeln.

Växer vilt i fuktiga jordan i lundmiljöer med hög luftfuktighet. Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar.

> 120 cm

'Crispa Congesta Grandiceps'

En kompakt ormbunke med tätt packade småblad och vars småblad är delade i topparna. 

'Cristata'

syn. 'Cristata The King', Dryopteris felix-mas 'The King', affinis 'The King'

Robust i stort sett vintergrön ormbunke med rosetter av upprätta, välvda parbladiga ormbunksblad. Småbladen är vackert delade i topparna

> 120 cm, behöver plats

'Pinderi'

Starkväxande och upprätt ormbunke som delvis är vintergrön. Bildar rosetter med smala, skarpt spetsiga, lansettformade blad. På våren vackert gulgröna men övergår i mörkt grönt under sommaren.

> 100 x 100 cm, behöver plats

austriaca 'Lepidota Cristata'

Delvis vintergrön ormbunke som bildar rosetter med ovalt triangulära blad som byggs upp av mindre bladskivor av småblad som i sig bildar en liten trekant. Småbladen är smala och urnupna och hela bladskivan ger ett sirligt uttryck som påminner om spets. 

Synonymer -Dryopteris austriaca 'Lepidota Cristata'
Dryopteris dilatata 'Lepidota'. SKUD för arten till D dilatata.

50 - 100 cm

carthusiana

Skogsbräken - kosmopolit inkl Sverige

En ormbunke som oftast håller sig kring 50 cm i höjd. Den bildar små tuvor med få blad. Bladskaftet är ungefär lika långt som bladskivan och är klätt med  ljusbruna fjäll nertill. Bladskivan är utdragen och bildar en trekant som är bredast vid basen. Den är tre gånger parflikad med plana småflikar som har utdrgna tänder som påminner om taggar.

Påminner mest om lundbräken, D. dilatata, och nordbräken, D. expansa, men de här två arterna är större och har gula körtelprickar på bladen och bladskaften.

50 cm

championii

Kina, Japan och Korea

Vackra, glänsande mörkt gröna bladskivor med en starkt trekantig bladskiva som är vackert välvd. Trivs bäst i lätt, vandrande skugga och fuktig jord. Var försiktig på våren eftersom de nya bladen kommer sent på säsongen. 

> 90 cm

clintoniana

SÖ Kanada, NÖ USA

Delvis vintergrön ormbunke med fräscht gröna blad. Vasformat och lite yvigt växtsätt.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar. Vill ha god tillgång till fukt.

80 cm

x complexa 'Stableri'

x complexa betyder att det är en hybrid som uppstår i naturen. 'Stableri' är en selektion. Lär bli en stor och effektfull ormbunke.

Trivs i ett lätt skuggigt läge över till skugga i en fuktighetshållande jord.

100 cm

crassirhizoma

NÖ Asien, Japan

Mörka, fjällade stjälkar och inte olik D. wallichiana men med mer fyrkantiga småblad. Fräscht grön, ej vintergrön.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

Fler och fler blad stämmer inte med artens utseende. Eventuellt är det två sorter i varandra. Bladen i bilderna  stämmer bättre med D. affinis 'Cristata'.

80 cm

cycadina syn. atrata

Lurvbräken - Europa (Sverige) - Kaukasus

Växer rosettformat med utbredda blad över fjälliga stjälkar. Ormbunksbladen är enkelt parbladiga med småblad som är jämnt tandade eller flikade.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

80 cm

dilatata 'Crispa Whiteside'

Lundbräken - Europa (Sverige) - Kaukasus

Krusade blad i ljust grönt.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

40 cm

erythrosora

Blodbräken - Ö Asien

Mycket vacker ormbunke! De nya bladen är bronsröda i utspringet och övergår sen i mörkare grönt. Nya blad kommer under hela säsongen och ruggen har därför en vacker kontrast mellan det bronsröda och gröna. Min favorit? Odlar den jämte Acer griseum för effektens skull

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

40 cm

'Brilliance'

En selektion med extra starka och lysande färger på nytillväxten. Nya blad fortsätter komma hela säsongen.

'Prolifica Minima'

Selektionen 'Prolifica' beskrivs som en slående och kompakt delvis vintergrön ormbunke. Minima borde vara en mindre variant. Bladen är mindre i alla delar och plantan ger ett nästan plastigt intryck.

30 cm?

filix-mas

Träjon -Eurasien (Sverige), NV Afrika, Nordamerika

Kraftig ormbunke med kort, tjock jordstam. Ofta meterlånga, mörkgröna blad som växer i rosett. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovsågade småflikar som är trubbiga. Nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporsamlingarna  är runda och täckta av ett runt svepefjäll, de blir med tiden svartbruna. Träjon är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land.

Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik, fuktighetshållande jord.

> 100 cm

'Linearis Polydactyla'

En bräken med ett mycket speciellt utseende. Småbladen är mycket smala och sitt väldigt glest på det sammansatta bladet. En elegant och sirlig effekt.

> 100 cm

goldiana

Amerikanskt träjon - Ö Kanada, NC och Ö USA

Mörkt grönt - guldgrönt bladverk på en storvuxen och bredbladig ormbunke. Mycket dekorativ i skuggiga partier.

Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge.

> 100 cm

purpurella

En art med korta, krypande rhizomer. Bladskivorna är 75 cm höga x 35 cm breda och delvis vintergröna. Bladstjälken är något purpurfärgad. Bladen är 2 delade och triangulära. De unga bladskivorna är vackert bronsfärgade och övergår sakta i mörkt grönt. Men nytillväxten fortsätter hela säsongen och bildar en vacker kontrast. Småbladen sitter i 12 till 14 par.
Anges av en del som en synonym till D erythrosora och ibland som en varietet av arten med namnet purpurascens. Men eftersom jag tycker att blodbräken är vacker chansar jag - de kan ju vara olika. 
Trivs på fuktighetshållande och mullrika jordar i bergstrakter i naturen. 

sieboldii

Halmbräken - Japan, Taiwan

Ormbunke med ovanligt formade blad vilket gör den distinkt. Bladskivorna har en läderaktig känsla med 2-5 breda bladpar. Toppbladet är flikat med en lång, utdragen spets. I bilderna från sommaren 2018 och 2019 den verkar trivas

Skydda mot kyla och vinterfukt men behöver trots det en fuktighetshållande jord. Kan vara vintergrön. Utvecklas sakta och sprider sig med rhizomer.

Halvskugga-skugga

Etablerad kan bladen bli 20-50 x 20-35 cm

tokyoensis

Tokyobräken - Kina, Japan, Korea

Upprättväxande ormbunke med ett vasformat växtsätt. Bladskivorna kommer ur en krona av rhizomer. Varje bladskiva har 20 - 40 par med grunt flikade och lansettformade småblad. Bladskivorna är ca 12 cm breda.

> 90 cm

wallichiana

Svansbräken - Himalaya, SV Kina

Upprättväxande med glansiga, mörkgröna och dekorativa blad. Mörkt bruna, nästan svarta fjäll sitter längs hela bladstjälken och bildar en vacker kontrast. Vintergrön

Halvskugga-skugga

100 cm

Gymnocarpium dryopteris

Ekbräken - cirkumpolear (Sverige)

Triangulära blad som är friskt gröna och 3 gånger fjäderdelade, nästintill liksidiga. Bladskivan sitter något vinklad på stjälken vilket ger intryck av en bladmatta som flyter över marken. Upprätta, mörka och blanka stjälkar som ger en vacker kontrast.

En tunn, krypande och finförgrenad underjordisk stam som gör att den kan breda ut sig kraftigt. Får mycket vacker höstfärg.

Mullhaltig jord i skugga, behöver utrymme för att trivas. Och breder ut sig om den trivs!

20 - 30 cm

Matteuccia orientalis

Japansk strutbräken - Himalaya, Japan

Strutformat, överhängande växtsätt. Mörkgröna blad. Vacker solitär som kan lugna ner omgivningen

Mullhaltig jord i halvskugga - skugga

100 cm

Onoclea sensibilis

Pärlbräken - Ö Asien, C och Ö Nordamerika

Vackra rundflikiga blad i mellangrönt. Artepitetet sensibilis som betyder känslig hänför sig till köldkänslighet, de första köldknäpparna på hösten får bladen att svartna. 

50 cm

Onychium japonicum

Klövbräken - tropiska Asien

Kallas på engelska 'carrot fern' - morotsormbunke och då syftar man på bladverket. Klövbräken har tunna, svarta stjälkar som bär upprätta till välvda bladskivor. Bladskivan är tredelad med fjäderaktigt och fint delade småblad.

Härdigheten anges till USDA zone 7 eller engelsk H4 (H3). Den behöver ett mycket gynnsamt läge om man vill pröva den ute. Naturligt växer den på fuktiga men väldränerade jordar i ljus eller delvis skugga. Måste skyddas utomhus med täckning mot väta vintertid och mot tjäle genom en rejäl mulchning med torrt material. Enklast är nog ändå krukodling. 

40 x 100 cm

Osmunda - safsasläktet 

Ett släkte med ett fåtal vackra omrbunkar för trädgården och där samtliga vill växa i en jord med lågt pH och god tillfång på fukt.

cinnamomea

Kanelsafsa - kosmopolit

Producerar både sterila och fertila blad. De sterila kan bli allt mellan 30 till 150 cm höga och 15 - 20 cm breda, parbladiga. De mindre parbladen är 5-10 cm långa och 2-2,5 cm breda och djupt flikade så att de nästan är tvådelat parbladiga.

De fertila, sporbärande bladen är upprätta och kortare ofta 20-45 cm höga. De blir kanelfärgade därav namnet. De fertila bladen kommer först och de går långsamt över från grönt i den typiska kanelbruna färgen.

Bildar stora kolonier där den trivs i fuktiga kärrlika områden. Rotstockorna är massiva med tätt, mattbildande rötter. Rotmassan är ett bra substrat för många epifytiska plantor som orkidéer tex.

> 150 cm

regalis 'Purpurascens'

Safsa - kosmopolit

Gracil och hög i växten med separata fruktsamma blad med mycket avvikande utseende. Denna sort har något brunröda unga blad som blir gröna när de vecklar ut sig.

> 100 cm

Polypoium - stensötesläktet - Polypodiaceae

De flesta känner säkert igen stensöta, Polydodium vulgare, från naturen i Sverige. Men släktet är större än så och av de ca 150 arter som finns är en del möjliga att odla hos oss tillsammans med olika selektioner som gjorts. Fler borde prövas i trädgården eftersom de är vintergöna med vackert gröna läderaktiga bladskivor. Det finns i huvudsak 2 släkten som växer i Storbrittanien -  P. cambricum, (Syn. P. australe,) P. interjectum förutom stensöta. Dessa och selektioner och namnsorter av dessa är värda att pröva här. 

De är oftast väldigt anpassningsbara och inte så kräsna när det gäller plats och jordmån. De är modesta i storlek och spridning. Enda haken är att de vegeterar sent på säsongen ofta så sent som juli. Det innebär att i april till juni är de bruna. Man kan klippa tillbaka eller bättre - rycka loss de gamla bladen för att stimulera tidigare nytillväxt. Långsamväxande och lätt att dela och flytta. Och de är utmärkta marktäckare för svåra lägen inklusive torra där inte mycket vill växa. 

De är vintergröna ormbunkar med fjälliga, krypande jordstammar som grenar sig sparsamt. Bladen kommer ett och ett eller i en liten grupp från jordstammen. Bladskaftet är långt och ledat vid basen. Bladskivan är parflikig, kal och läderartad. Småbladen är enkla och helbräddade eller fint naggsågade. Runda, orangebruna sporangiesamlingar som sitter i rader på undersidan av småbladen. 

Etymologi - Polypodium kommer av grekiskans poly (många) och podos (fot) och betyder mångfotad, vilket kan syfta på den grenade jordstammen.

 

australe 'Cambricum' - syn. P. cambricum,  P. australe

En vacker svagväxande ormbunke som hittas i bland annat Storbrittanien. Får mycket breda bladskivor som nästan kan vara bredare än långa och med läderartade småblad. Cambricum-gruppen har flera vackra kultivarer med bland annat 'utsmyckade', krispiga och djupt skurna bladskivor. 

Trivs bäst på något kalkhaltig jord. Passar bra i framkant av rabatten. 

> 40 cm

x cornubiense syn.  x mantoniae 'Cornubiense'

Starkväxande och vintergrön ormbunke som får brett ovala och pinnatifida bladskivor med flikade segment mixade med ett och annat enkelt småblad. 

Polystichum - taggbräkensläktet 

Ett stort släkte med runt 200 arter och bland dem finns många som är intressanta för våra trädgårdar.  Rhizomet är i regel kraftigt och upprätt med en kompakt rosett av oftast kortstjälkade blad med tätt fjälliga bladstjälkar. De flesta är mediumstora till stora, vintergröna ormbunkar, med styv bladtextur och blanka blad.  Bladen växer i rosetter och är vintergröna hos många arter. Bladskaften är korta, fjälliga med fem till sju kärlsträngar. Själva bladet är långsmalt och enkelt eller dubbelt parbladigt med en fjällig mittnerv som sträcker sig ända till bladspetsen. Småbladen närmast skaftet har en utdragen taggsågad kant. Ibland är den övre småfliken större än den undre. Sporsamlingarna är täckta av ett sköldlikt svepefjäll. Polystichum är nära släkt med Dryopteris men bladen hos Polystichum är kraftigt tillbakaböjda i upprullningen.

Släktet har inga större krav på jordens pH utan klarar sig både i ett surjordsparti eller en rabatt med neutral jord. Men vintertid behöver Polystichum ha ett läge där fukt inte blir stående eftersom rotstocken lätt ruttnar.

Etymologi - Polystichum kommer av grekiskans polys (många) och stikhos (rad), vilket skall syfta på sporangiesamlingarna.

acrostichoides

Julbräken - Ö Kanada, C och Ö USA, NÖ Mexiko

Trivs i djup skugga

60 cm

aculeatum syn. P. lobatum

Uddbräken - Europa (Sverige), NV Afrika, V och S Asien. Fridlyst i hela landet

De vintergröna, glansigt gröna bladen är upprepat delade, med tydlig textur, bruna fjäll på undersidan och stammar.
Sidan och stammar.

Odlas i fuktig jord i halv- till helskugga och helst vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik jord.

40 cm

braunii

Skuggbräken - Europa (Sverige), Kaukasus - NÖ Asien, V Kanada, NÖ Nordamerika, fridlyst i hela landet

Vintergröna, mattgröna blad med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga. Bladen är mjuka, örtartade och vissnar vanligen ner på hösten. Småbladen är ganska tvärt spetsade och det innersta paret av småflikar är nästan likstora. Bladskaftet och mittnerven är fjälliga. Sporangiesamlingarna är täckta av ett sköldformigt svepefjäll,

30 cm

makinoi 

Ö Himalaya, Kina, Korea, Japan

olivgrönt, glänsande bladverk, vintergrön

70 cm

munitum

Svärdbräken - V Kanada - Kalifornien, Guadeloupe

Dekorativa, vintergröna blad

70 cm

neolobatum

Asia, China, Himalayas, Japan, Taiwan

Beskrivs som en av de tuffaste och mest slående av de vintergröna ormbunkarna med ett blankt, läderaktigt och mörkgrönt bladverk. Stjälkarna är täckta av konjaksbruna fjäll. Kan användas som solitär men blir vackrast i grupper om 5 eller fler.

Föredrar ett skuggigt till halvskuggigt läge och är mycket torktåligt men först som etablerad planta.

Tål torka men bränns i ett soligt läge

> 60 cm

polyblepharum

Sköldbräken

Bladen är vintergröna, mattgröna, med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga.

50 cm

setiferum 

Spetsbräken - en ormbunksart som fått en så kallad AGM, Award of Garden Merit, och det säger väl allt. En av de allra bästa ormbunkarna att odla i trädgården. Mycket härdig och utan fel. Bladskivorna är sirliga och delikata bladskivor som ter sig något styva. Arten har dessutom ett stort antal kultivarer som också är högklassiga. Jag har flera gånger hört - det finns inga fula setifreum kultivarer.

Trivs i neutral till svagt sur jord som är luftig och mullrik med mycket organiskt material. 

80 x 80 cm eller mer under goda förutsättningar

'Barfod's Dwarf'

En dvärgvariant som trots det är vacker. 

15-20 cm

'Congestum'

En dvärgselektion av sköldbräken som bildar en liten rugge med mjuka, fjäderlika och mörkt gröna bladskivor. Delvis vintergrön. 

> 30 cm

'Dahlem'

Medelhög ormbunke av mellangrönt bladverk och härligt kanelbehårad mittnerv.

90 cm

'Divisilobum'

Alla i gruppen Divisilobum är vackra och har än mer finflikiga småblad är arttypen. Ett antal fina former kommer från Tyskland. 'Dahlem' ovan är en av dem och 'Herrenhausen' nedan.

'Divisilobum Wollaston' syn. 'Proliferum Wollaston', wollastonii

Ännu en av de med flera olika namn i handeln men som SKUD för till namnet ovan. Beskrivs som vintergrön med långa, sirliga bladskivor.

60 cm

'Herrenhausen'

Låg rugge med fjäderlika blad påminner om persilja

30 cm

'Lineare'

Smala och glest fördelade småblad längs långa bladstjälkar. Bladskivorna har ett nästan liggande växtsätt och ormbunken är betydligt mer utbredd än upprätt. Bladskivorna ger ett luftigt intryck och det är fint att plantera flera plantor tillsammans. Lyser upp i en mörk del av trädgården. Vacker ända fram till vårvintern när man kan rensa bord de gamla bladen.

90 x 120 cm

'Multifidum'

Hittar ingen information om den här selektionen

'Nantes'

Bladen är smala och klart gröna ofta kluvna i toppen. Stjälken är tjock och täckt av gyllengula fjäll och små bulbiller. Småbladen är små och rundade.

50 cm

Plumosum-grp

Det finns många vackra kultivarer under beteckningen 'Plumosum-gruppen. Plumosum betyder fjäderliknande. 'Bevis' är en välkänd sort. Plumosum kombineras ofta med multilobum och tillsammans hittar man där några av de absolut vackraste sorterna med bladskivor med de finaste tänkbara texturer. Och i Storbrittanien går de därför under namnet - mosssköldbräknar. Det finns också så kallade 'crested' former. Crested betyder kamliknande, det vill säga bladskivans spets är ombildad till en bred avslutning som liknas vid en kam. 

'Plumoso-densum' syn. 'Plumoso-multilobum'

30 cm

'Plumoso-multilobum'

30 cm

'Proliferum Wollastonii'

En kultivar som skiljer sig från arten genom att den har överlappande blad vilket ger ett kompakt men skirt spetsliknande uttryck.

60 cm

tsus-simense

Blåbräken - Ö Asien

Liten, vintergrön ormbunke. Växer upprätt med smala, lansformade parbladiga blad. Spetsen är smal.

45 cm

x dycei

Kraftigväxande och vintergrön ormbunke som billar ruggar. Bladskivorna är lätt välvda och blankt mörkgröna. En steril hybrid som producerar en ibland två bulbiller i spetsen på bladskivan. 

60 x 120 cm

Pyrrosia - stensöteväxter - Polypodiaceae

Ett släkte som trivs i varma tempererade klimat. De trivs i ett halvskuggigt läge där de får lite sol. Jorden bör vara näringsrik och hålla medel fuktighetshalv. Det är egentligen ormbunkar för fönsterbrädan eller exempelvis ett orangeri men arten nedan har odlats i skyddat läge på friland i Göteborg.  Jag har krukat sticklingar från den.

lingua

China, Japan, Korea, Taiwan

Grunt liggande rhizomer som kan växa sig långa och som sakta bildar en liten gles matta. Från rhizomerna kommer enkla och mörkt gröna till olivgröna blad som smalnar av mot basen. Bladkanterna är böljande med en lätt vridning som visar ett beige filtat lager på undersidan.

Trivs bäst i morgonsol eller ett läge med ljus skugga. Bra att odla i kruka. Utomhus bör man välja en brant sluttning eller mycket väldränerad, lätt jord.

20-30 cm

Thelypteris - kärrbräknar - Thelypteridaceae

Ormbunkar som bildar ruggar med krypande, håriga jordstammar. Enstaka, upprätta blad från jordstammen. Bladskaften är kala och lika långa som bladskivan. Bladskivan är ljusgrön och två gånger parflikig med småblad som har helbräddade småflikar. Sporangiesamlingarna sitter i kanten av småflikarna.

De arter som odlas i Sverige trivs bäst i skuggiga och fuktiga miljöer. Men  man kan pröva mindre härdiga men då plantera de mindre fuktigt än de växer i naturen.

Etymologi - Thelypteris betyder kvinnlig ormbunke efter grekiskans thelys, female, och pteris, ormbunke.

decursive-pinnata

Pakistan, S Kina, Korea, Taiwan, Indokina

En låg till medelhög ormbunke som breder ut sig i sakta mak. Bladskivorna är upprätta och mörkt gröna. Bildar en bildar en prydlig rugge lämplig i framkanten av en skuggig och fuktighetshållande plantering.

Trivs i en fuktighetshållande jord i ett skuggigt läge. Tolererar mer sol som fukttillgången är god. Lätt att dela på våren.

30 - 60 x 60 cm


3 thoughts on “Ormbunkar – vårens kung i lunden”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.