Ormbunkar – vårens kung i lunden

Ormbunkar – vårens kung i lunden

Ormbunkar, åtminstone vissa av dem har en historia som sträcker sig miljontals år bakåt i tiden. Frodigheten får mig att tänka på fuktiga regnskogar i andra klimat. Trots detta så finns det många sorters ormbunkar som trivs i trädgården och en hel del arter i den svenska naturen.

Det är en fröjd att se bladen utvecklas hos vissa släkten under våren. En rund, platt, snedställd och väldigt hårig cirkel kommer upp ur jorden. Sakta, sakta rullar den ut bladen och de bruna håren visar sig dölja vackra gröna nyanser. Det är som att sakta äta en lakritsrulle...

Ormbunkar för lunden

De flesta jag visar här odlar jag i en lundmiljö, det vill säga vandrande skugga under högre träd och i en fuktighetshållande, mullrik jord. Fukt och mull behövs för att ormbunkar ska bli så pampiga som bara ormbunkar kan bli. Det beror delvis på att de är lättast att hitta i handeln även om de har ett begränsat sortiment. Men jag har också på senare tid hittat ett par för stenparti.

Det finns massor av ormbunkssläkten men i huvudsak är det några som är enkla att odla i södra Sverige. Det är Athyrium, Blechnum, Dryopteris, Osmunda och Polystichum. Utöver dessa så odlar jag Adiantum och Asplenium och några arter till.

För mer inspiraton, arter och sorter samt lite om odling av ormbunkar kan man kika hos odla. Natur & Trädgård har också skrivit om ormbunkar och att odla dem tillsammans med perenner för vackra effekter. Om man tycker om att samplantera i lunden eller perennplanteringen tänker jag att ormbunkar är självklara med sitt vackra bladverk. Visst kan en växts blomning vara vacker men oftast ack så kort. Då är bladverk, bladformer, strukturer och färger det som gör planteringen vacker över tid.

The pictures are all protected by © and are not to be used without my permission

Adiantum 

Ett gracilt och vackert släkte ormbunkar och många känner säkert igen bladen från blomsteraffären där snittadiantum ofta finns. Släktet innehåller ca 200 arter av små till medelstora ormbunkar och de är spridda över hela världen.

Adiantum kännetecknas av att de oftast har svarta, blanka stjälkar och blad utan mittnerver.

De som kan odlas på friland hos oss bildar med tiden vackra mattor om man har tålamod. De trivs bäst i en fuktighetshållande, inte blöt, mullrik jord och i ett läge med ljus skugga.

aleuticum

Serpentinadiantum - Alaska - SV USA, SÖ Kanada, NÖ USA, N Mexiko

Gracil och vacker ormbunke med lysande gröna ormbunksblad som fingrarna på en hand. Stjälkarna är tunna och svarta. Bildar en fin rugge med horisontala blad.

Föredrar mullrika, fuktighetshållande jord

ca 60 cm

'Imbricatum' 

En mindre och mera kompakt form

ca 20 cm

'Miss Sharples

Vacker adiantum med stora flikade ormbunksblad i ljust grönt.

ca 40 cm

'Subpumilum'

En mindre och kompaktare form

ca 20 cm

venustum

Bergadiantum,

I stort sett vintergrön i milda områden. Har en tunn, krypande rhizom som bildar en matta med ovala ormbunksblad. Varje blad är uppbyggt av många små, solfjäderformade segment. Får ofta en vacker rostbrun ton under höst och vinter.

OBS! Den som oftast odlas och som spridits via STA är inte en äkta venustum. Vad min är... ?

ca 25 cm

Arachnioides simplicior 'Variegata' 

Blanka gröna blad med djupt inskurna ormbunksblad som har en jättesnygg gul rand längs mittnerven.

Trivs i ett fuktighetshållande, väldränerat och skyddat läge. En ormbunke för den som vill zonknäcka. Får se om den klarar zon 2

Asplenium - bräken (hjorttunga)

Vackra ormbunkar som blir ca 30 - 50 cm höga med helbräddade och styva vackert mellangröna och vaxartade blad. Bladen växer i rosett ur en upprätt rhizom och är spetsigt lancettformade med en hjärtformad bas. Stjälken är kort och täckt av mörkt ludd nertill. Sporsamlingarna sitter parvis i ett fiskbensmönster på den övre halvan av bladen och är bruna som mogna.

Asplenium scolopendrium är mycket variabel och det finns ett otal sorter som har odlats i trädgårdar. Under ormbunkseran på 1800-talet fanns hundratalssorter men idag finns inte så många kvar i odling.

Ett av de lite trixigare ormbunkssläktena men som när de trivs känns mycket exotiska. De är känsliga för väta vintertid och grönskar sent på våren. Sägs trivas bäst på kalkhaltiga jordar men jag odlar ett exemplar i en våtbädd med torvjord. Man kan mylla ner lite krossade äggskal just runt ormbunken.

ceterach syn. Ceterach officinalis

Mjältbräken - Europa inkl Sverige. Fridlyst och akut hotad

En mycket liten ormbunke med en kort, upprätt jordstam. Bladen är 5-10 cm långa och upp till 2 cm breda och djupt parflikia. Bladflikarna är helbräddade. Ovansidan är kal och rent grön medan kanten och undersidan är tätt fjälliga vilket ger ett silveraktigt intryck. Bladen är vintergröna och vissnar ner under andra året.

Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.

10 cm

fontanum 

C och S Europa, Marocko

Ännu en liten, kompakt ormbunke. Friskt gröna blad på korta stjälkar. Bladen blir mellan 5 och 20 cm och verkar vara mycket kompakta.

Trivs i stenparti med lite kalk i jorden. Klarar nästan total torka på grund av bladens förmåga att rulla ihop sig i torka.

> 20 cm

scolopendrium

Hjorttunga - fridlyst i hela landet - Europa (Sverige), Turkiet - N Iran, Japan, NV Afrika, SÖ Kanada, Ö USA, Mexiko, Hispaniola

Vacker svartbräken som har hela, långsmala blad i en vacker ljust grön färg. Bladen är oftast vaxartat blanka och kan liknas vid en tunga. Dekorativa bruna sporsamlingar bildar ränder på bladens undersida. Växer i tuvor där bladen sitter på kraftiga bladskaft som även de är dekorativa.

Trivs i fuktiga kalkhaltiga jordar och är grön vintertid. Tveksam till kalkhaltig jord - flera av mina växer minst lika bra i torvpartiet.

scolopendrium 'Angustatum'

Vackert gröna blad med krusiga kanter.

ca 30 cm

scolopendrium 'Cristata',  'Cristatum'

Kärt barn har många namn. Bladen är mångdubbelt delade i i bladtoppen och påminner om en solfjäder. Utseendet är ganska olik arten.

Min växer ofantligt bra i torvpartiet trots rekommendation om kalk.

ca 30 cm kan bli 45 cm när den är etablerad.

scolopendrium ev 'Kaye's Lacerated'

En låg variant och exemplaret ser ut att vara betydligt mer delad och flikad i kanten än 'Angustatum'

ca 30 cm

trichomanes

Svartbräken - nästan kosmopolit, fridlysst

Tuvbildande låg ormbunke med vintergröna blad.

Trivs bäst i fuktig men väldränerad jord.

ca 10 cm

Athyrium - majbräkensläktet

Släktet innehåller ca 180 arter som växer både i tropiska och tempererade områden. Och precis som för många andra släkten är man inte helt överens om släktets och arternas avgränsningar. Det här är medel- till stora ormbunkar som ofta har kompakta och upprätta rhizomer och ur dem växer tunna, sköra bladskivor i oftast trattlika rosetter.  Bladen är vanligtvis tre gånger parbladigt fjäderdelade och lancettformade med en avsmalnande bas. Stjälkarna är fårade på ovansidan, med två bandlika kärlsträngar vid basen.

Majbräken, Athyrium filix-femina,  och niponicum är arter med många olika sorter i handeln. A. filix-femina är en mycket anpassningsbar och variabel art som blir 50-150 cm hög. Den hittas över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och den verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord. Bladen är breda, lancettformade med en fjällig stjälk och kommer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa, mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel och det lär finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna. Men det har också börjat dyka upp några andra arter.

Trivs bäst i en fuktig, mullhaltig och näringsrik jord i ett skuggigt läge men klarar full sol om tillgången på fukt är tillräcklig. Vissnar ner på hösten.

filix-femina, majbräken

En mycket anpassningsbar och variabel art som blir 50-150 cm hög. Den hittas över nästan hela den nordliga tempererade zonen, inklusive i stort sett hela Skandinavien. Och den verkar trivas på jordar med både lägre och högre pH liksom med sämre dränering och tung jord. Bladen är breda, lancettformade med en fjällig stjälk och kommer ur ett upprätt rhizom. Arten och sorterna bildar graciösa, mer eller mindre kraftiga tuvor. Majbräken är väldigt variabel och det lär finnas över trehundra namngivna engelska former och det är oftast några av dem vi hittar i plantskolorna. Men det har också börjat dyka upp några andra arter.

Trivs bäst i en fuktig, mullhaltig och näringsrik jord i ett skuggigt läge men klarar full sol om tillgången på fukt är tillräcklig. Vissnar ner på hösten.

'Frizelliae'

Smala, bågigt böjda blad med persiljelika, hopdragna rundade blad.

50 - 60 cm

'Lady in Red'

Gröna blad och röda stjälkar. Fellevererad min har gröna stjälkar

60 cm

'Dree's Dagger'

Hittades i Skottland 1861 under den febriga ormbungssamlingsperioden som senare kom att kallas “Victorian Fen Craze”. Man sökte ovanliga former och den här är verkligen annorlunda. De pinnlik korslagda delbladen bildar ett kors, X, längs bladstjälken. Dessutom är toppen delad i en tofs.

60 cm

niponicum, regnbågsbräken ◑

Ö Asien

En art med ett kompakt ibland krypande rhizom ur vilket ovala, två till tredubbelt parbladiga blad växer upp. Bladen är är gracila, avsmalnande mot spetsen som också bjöker sig utåt. Färgen är fräscht grön med mörkt rödaktig mittnerv. Den fortsätter rulla upp nya blad långt in på sommaren om den trivs. Och på en mullrik jord sprider den sig utåt sidorna och bildar låga mattor som är lätta att dela. Det finns flera selektioner med olika färgvarianter och kombinationer av rött, grått, silver och grönt. Vissa verkar väldigt lika varann andra är mer särpräglade.

'Burgundy Lace'

Något överhängande triangulära blad. Silvergrå med röda nerver

40 cm

'Ghost'

Silvervita blad som övergår i ljust grönt. Fortsätter att komma med nya silvervita blad genom hela säsongen. Upprätt vackert växtsätt.

50 cm

'Metallicum'

Särskilt silvriga blad

50 cm

'Ocean's Fury'

niponicum var. pictum x filix-femina 'Congestum Cristatum'

En iögonfallande ormbunke kantad i silver. .

50 cm

otophorum v. okanum

Findelat blad, mörka mittnerver

50 cm

vidalii

Pagodbräken, C, Ö och S Kina, Korea, Japan, Taiwan

Tuvbildande, hög ormbunke med gröna bladskivor och vinröda stjälkar.

100 cm

Blechnum - kambräknar

Ett stort släkte med 150 - 200 arter men endast en finns i N Europa, B. spicant. Den förekommer på spridda lokaler, främst i den norra tempererade zonen. Finns i sydvästra Sverige liksom på flera andra platser i världen. I handeln är det oftast bara två arter tillgängliga.

penna-marina

Dvärgbräken - N Mexiko, SÖ Brasilien, SV och S Sydamerika, Sydatlantiska öarna, SÖ Australien, Nya Zeeland

Vintergrön ormbunke som sprider sig med utlöpare. Bladen är mörkt gröna och blanka. Kan få röda - orange toner under vintern och vid nyutspring.

Fungerar fint som marktäckare men se upp med spridningen.

Trivs i ett fuktigt men soligt läge.

15 cm

spicant

Kambräken - Europa (Sverige), Turkiet, Kaukasus, NV Afrika, Alaska - N Kalifornien

Fridlyst i Blekinge län

En grov, svartfjällig jordstam som i spetsen har flera rosetter av enkelt parflikade blad av två slag. De sterila bladen är vintergröna och läderartade, oftast mer eller mindre utbredda på marken. De fertila bladen är upprätta och smalflikiga med rader av sammanflytande sporangiesamlingar längs mitten av bladflikarna, och de vissnar ner efter det att sporerna har spridits.
Kan inte förväxlas med någon annan ormbunke.

Trivs i ett soligt och fuktigt läge.
30 cm

Myriopteris tomentosa, syn. Cheilanthes

USA, West Virginia till Arizona och ner till Mexico

En ormbunke som i vilt tillstånd växer i torra områden på ett antal olika bergsarter. De kallas 'xeric ferns' vilket betyder att de mycket god dränering och skydd mot vinterväta i områden med stor nederbörd. Bör odlas i soligt till halvskuggigt läge där den kan sticka in rötterna under en sten eller täckta av ett lager kross.

Bladskivan är grågrön och täckt med fina odelade vita hår. Stjälkarna är vackert rödsvarta. Bladen är 2 - 3 delat parbladiga ibland tom 4 gånger på de nedersta parbladen. Den nedre delen av bladskivan kan få ett tjockt lager av lockiga hår som som mörknar till en matt guldton som äldre.

30 cm

Coniograme japonica

Bambubräken - Asien

Unik i sitt utseende med unik textur på bladen. Upprätt växande med mörkt gröna, plastliknande ormbunksblad. Långsamt växande rhizomat. fern seems to prefer a moist to slightly moist woodland soil...

Vilt föredrar den fuktighetshållande läge i lunden. Men är på härdighetsgränsen i Sverige. Överlevde vintern 2017 - 18 i ett torvparti hos mig.

60 cm

Cyrtomium - mahoniabräknar

Ett släkte med ett fåtal arter som går att odla i Sverige, åtminstone södra. Som namnet antyder är småbladen mahonialiknande och de ger därför ett annorlunda intryck bland andra ormbunkar.

De trivs i ett halv- till helskuggigt läge med väldränerad men fuktighetshållande jord. Har odlat min i ett soligt läge i flera år och det fungerar bra men bladen blir inte lika vackra.

fortunei v. clivicola

Japansk mahoniabräken - Kina, Japan

Mera kompakt i storlek än arten. De individuella småbladen är större och mer vinklade. Färgen är mjukt gulgrön, bladytan är matt. Den är i grunden ganska blek och i soliga lägen blir färgen helt urblekt.

50 cm

fortunei v. intermedia

lär vara en synonym till underarten ovan. Får se när den växer upp och jag kan jämföra vuxna blad.

Dennstaedtia - höbräkensläktet 

Ett litet släkte ormbunkssläkte som bildar kolonier.

punctilobula

Höbräken - Ö USA

Som namnet antyder doftar arten av nyslaget hö när man rör vid bladen. Bladskivorna är spetsliknande och avsmalnande triangulära och upprätta till välvda. Bladen är gröngula. Blir gul under hösten innan den vissnar ner.

Trivs bäst i fuktig, närings- och humusrik något sur jord i halv- till helskugga. Med tillräckligt fukttillgång fungerar ett soligt läge. Den lär kunna sprida sig väl bra med rhizomer där den trivs i Ö USA.

60 cm

 

Dryopteris - lundbräkensläktet ●-○

Fleråriga ormbunkar med kort jordstam. Bladen kommer i rosetter och är vintergröna hos en del arter. Bladskaften är ganska korta och saknar led nedanför mitten, nedtill har de ljusa eller mörka hinnlika fjäll. Bladen är lansettlika eller utdraget triangulära, längre än de är breda och två till tre gånger parflikiga. Småbladen är parflikiga med småflikar som är grunt till djupt sågade, tänder oftast utan utdragen spets. Sporsamlingarna på undersidan är runda.

Etymologi - Dryopteris kommer av grekiskans drys (ek) och pteris (ormbunke), det användes redan av Dioskorides om en växt som växte vid ekar (Quercus). Namnet ingår också, som artepitet, i det vetenskapliga namnet på ekbräken(Gymnocarpium dryopteris).

affinis 'Cristata'

syn. 'Cristata The King', Dryopteris felix-mas 'The King', affinis 'The King'

Robust i stort sett vintergrön ormbunke med rosetter av upprätta, välvda parbladiga ormbunksblad. Småbladen är vackert delade i topparna

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar.

> 120 cm, behöver plats

clintoniana

SÖ Kanada, NÖ USA

Delvis vintergrön ormbunke med fräscht gröna blad. Vasformat och lite yvigt växtsätt.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen. Går bra i de flesta jordar.

80 cm

crassirhizoma

NÖ Asien, Japan

Mörka, fjällade stjälkar och inte olik D. wallichiana men med mer fyrkantiga småblad. Fräscht grön, ej vintergrön.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

Vissa blad stämmer inte överens med bilder av D crassirhizoma

80 cm

dilatata 'Crispa Whiteside'

Lundbräken - Europa (Sverige) - Kaukasus

Krusade blad i ljust grönt.

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

40 cm

erythrosora

Blodbräken - Ö Asien

Mycket vacker ormbunke! De nya bladen är bronsröda i utspringet och övergår sen i mörkare grönt. Nya blad kommer under hela säsongen och ruggen har därför en vacker kontrast mellan det bronsröda och gröna. Min favorit? Odlar den jämte Acer griseum för effektens skull

Trivs i halvskuggiga till skuggiga lägen i fuktighetshållande jord

40 cm

filix-mas

Träjon -Eurasien (Sverige), NV Afrika, Nordamerika

Kraftig ormbunke med kort, tjock jordstam. Ofta meterlånga, mörkgröna blad som växer i rosett. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovsågade småflikar som är trubbiga. Nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporsamlingarna  är runda och täckta av ett runt svepefjäll, de blir med tiden svartbruna. Träjon är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land.

Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik, fuktighetshållande jord.

> 100 cm

'Linearis Polydactyla'

Träjon -Eurasien (Sverige), NV Afrika, Nordamerika

En bräken med ett mycket speciellt utseende. Småbladen är mycket smala och sitt väldigt glest på det sammansatta bladet. En elegant och sirlig effekt.

> 100 cm

goldiana

Amerikanskt träjon - Ö Kanada, NC och Ö USA

Mörkt grönt - guldgrönt bladverk på en storvuxen och bredbladig ormbunke. Mycket dekorativ i skuggiga partier.

Halvskugga-skugga, i vindskyddat läge.

> 100 cm

sieboldii

Halmbräken - Japan, Taiwan

Ormbunke med ovanligt formade blad vilket gör den distinkt. Bladskivorna har en läderaktig känsla med 2-5 breda bladpar. Toppbladet är flikat med en lång, utdragen spets. I bilderna från sommaren 2018 och 2019 den verkar trivas

Skydda mot kyla och vinterfukt men behöver trots det en fuktighetshållande jord. Kan vara vintergrön. Utvecklas sakta och sprider sig med rhizomer.

Halvskugga-skugga

Etablerad kan bladen bli 20-50 x 20-35 cm

wallichiana

Svansbräken - Himalaya, SV Kina

Upprättväxande med glansiga, mörkgröna och dekorativa blad. Vintergrön

Halvskugga-skugga

100 cm

Gymnocarpium dryopteris

Ekbräken - cirkumpolear (Sverige)

Triangulära blad som är friskt gröna och 3 gånger fjäderdelade, nästintill liksidiga. Bladskivan sitter något vinklad på stjälken vilket ger intryck av en bladmatta som flyter över marken. Upprätta, mörka och blanka stjälkar som ger en vacker kontrast.

En tunn, krypande och finförgrenad underjordisk stam som gör att den kan breda ut sig kraftigt. Får mycket vacker höstfärg.

Mullhaltig jord i skugga, behöver utrymme för att trivas. Och breder ut sig om den trivs!

20 - 30 cm

Matteuccia orientalis

Japansk strutbräken - Himalaya, Japan

Strutformat, överhängande växtsätt. Mörkgröna blad. Vacker solitär som kan lugna ner omgivningen

Mullhaltig jord i halvskugga - skugga

100 cm

Onoclea sensibilis

Pärlbräken - Ö Asien, C och Ö Nordamerika

Vackra rundflikiga blad i mellangrönt. Artepitetet sensibilis som betyder känslig hänför sig till köldkänslighet, de första köldknäpparna på hösten får bladen att svartna.

50 cm

Osmunda - safsasläktet 

Ett släkte med ett fåtal vackra omrbunkar för trädgården och där samtliga vill växa i en jord med lågt pH.

cinnamomea

Kanelsafsa - kosmopolit

Producerar både sterila och fertila blad. De sterila kan bli allt mellan 30 till 150 cm höga och 15 - 20 cm breda, parbladiga. De mindre parbladen är 5-10 cm långa och 2-2,5 cm breda och djupt flikade så att de nästan är tvådelat parbladiga.

De fertila, sporbärande bladen är upprätta och kortare ofta 20-45 cm höga. De blir kanelfärgade därav namnet. De fertila bladen kommer först och de går långsamt över från grönt i den typiska kanelbruna färgen.

Bildar stora kolonier där den trivs i fuktiga kärrlika områden. Rotstockorna är massiva med tätt, mattbildande rötter. Rotmassan är ett bra substrat för många epifytiska plantor som orkidéer tex.

> 150 cm

regalis 'Purpurascens'

Safsa - kosmopolit

Gracil och hög i växten med separata fruktsamma blad med mycket avvikande utseende. Denna sort har något brunröda unga blad som blir gröna när de vecklar ut sig.

> 100 cm

Polystichum - taggbräkensläktet 

Ett stort släkte med runt 200 arter och bland dem finns många som är intressanta för våra trädgårdar.  Rhizomet är i regel kraftigt och upprätt med en kompakt rosett av oftast kortstjälkade blad med tätt fjälliga bladstjälkar. De flesta är mediumstora till stora, vintergröna ormbunkar, med styv bladtextur och blanka blad.  Bladen växer i rosetter och är vintergröna hos många arter. Bladskaften är korta, fjälliga med fem till sju kärlsträngar. Själva bladet är långsmalt och enkelt eller dubbelt parbladigt med en fjällig mittnerv som sträcker sig ända till bladspetsen. Småbladen närmast skaftet har en utdragen taggsågad kant. Ibland är den övre småfliken större än den undre. Sporsamlingarna är täckta av ett sköldlikt svepefjäll. Polystichum är nära släkt med Dryopteris men bladen hos Polystichum är kraftigt tillbakaböjda i upprullningen.

Släktet har inga större krav på jordens pH utan klarar sig både i ett surjordsparti eller en rabatt med neutral jord. Men vintertid behöver Polystichum ha ett läge där fukt inte blir stående eftersom rotstocken lätt ruttnar.

Etymologi - Polystichum kommer av grekiskans polys (många) och stikhos (rad), vilket skall syfta på sporangiesamlingarna.

acrostichoides

Julbräken - Ö Kanada, C och Ö USA, NÖ Mexiko

Trivs i djup skugga

60 cm

aculeatum syn. P. lobatum

Uddbräken - Europa (Sverige), NV Afrika, V och S Asien. Fridlyst i hela landet

De vintergröna, glansigt gröna bladen är upprepat delade, med tydlig textur, bruna fjäll på undersidan och stammar.
Sidan och stammar.

Odlas i fuktig jord i halv- till helskugga och helst vindskyddat läge. Tålig i de flesta jordar men föredrar en näringsrik jord.

40 cm

braunii

Skuggbräken - Europa (Sverige), Kaukasus - NÖ Asien, V Kanada, NÖ Nordamerika, fridlyst i hela landet

Vintergröna, mattgröna blad med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga. Bladen är mjuka, örtartade och vissnar vanligen ner på hösten. Småbladen är ganska tvärt spetsade och det innersta paret av småflikar är nästan likstora. Bladskaftet och mittnerven är fjälliga. Sporangiesamlingarna är täckta av ett sköldformigt svepefjäll,

30 cm

makinoi 

Ö Himalaya, Kina, Korea, Japan

olivgrönt, glänsande bladverk, vintergrön

70 cm

munitum

Svärdbräken - V Kanada - Kalifornien, Guadeloupe

Dekorativa, vintergröna blad

70 cm

neolobatum

Asia, China, Himalayas, Japan, Taiwan

Beskrivs som en av de tuffaste och mest slående av de vintergröna ormbunkarna med ett blankt, läderaktigt och mörkgrönt bladverk. Stjälkarna är täckta av konjaksbruna fjäll. Kan användas som solitär men blir vackrast i grupper om 5 eller fler.

Föredrar ett skuggigt till halvskuggigt läge och är mycket torktåligt men först som etablerad planta.

Tål torka men bränns i ett soligt läge

> 60 cm

polyblepharum

Sköldbräken

Bladen är vintergröna, mattgröna, med hårig ovansida och vita fjäll på undersidan, parflikiga.

50 cm

setiferum 

Spetsbräken

'Dahlem'

Medelhög ormbunke av mellangrönt bladverk och härligt kanelbehårad mittnerv.

90 cm

'Herrenhausen'

Låg rugge med fjäderlika blad påminner om persilja

30 cm

'Nantes'

Bladen är smala och klart gröna ofta kluvna i toppen. Stjälken är tjock och täckt av gyllengula fjäll och små bulbiller. Småbladen är små och rundade.

50 cm

'Plumoso-densum' syn. 'Plumoso-multilobum'

30 cm

'Plumoso-multilobum'

30 cm

tsus-simense

Blåbräken - Ö Asien

Liten, vintergrön ormbunke. Växer upprätt med smala, lansformade parbladiga blad. Spetsen är smal.

45 cm


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.