Lamatemplet väl värt ett besök

/>En och en halv timma över

Söndag morron och vi ska bege oss vidare så småningom. Som underhållning till hotellets frukostbuffé hade jag förberedelserna för ett kinesiskt bröllop som pågick för fullt utanför. Matsalen låg en våning upp eller så i huset så jag hade fantastisk överblick. När jag var klar tog jag kameran och fotograferade lite… Vår kollega berättade att man traditionellt bjuder in över 100 gäster och kutym är penninggåvor normalt sett ca 400 kr/person. Rätt planerat så blir bröllopet en lönsam historia med pengar över för.. ..ja det glömde jag fråga eller om jag inte lyssnade.

Efter det här gick vi tvärs över gatan till Starbucks men väl tillbaka med varsin kaffe började vi fundera.. En och halv timma här i lobbyn, finns det inget bättre att göra..  Närmast och enklast att nå med en taxi var lamatemplet. Hotellkortet jag nämnde häromdagen har förutom alla adressuppgifter mm tryckta också en andra sida med berömda sevärdheter i Beijing. Så man kan ta en penna, kryssa i en ruta och visa taxichauffören. Det gjorde vi den här morronen och jag fick lite känsla av att ha en bagagetag runt halsen. Det var vid det här templet som jag plockade mina ginkgofrön. Och dem i sin tur inspirerade till insamling av fler fröer.

Yonghegong eller Yonghe-templet eller Lamatemplet (雍和宫, Yōnghégōng), egentligen Fredens och harmonins palats, är ett viktigt tibetanskt buddhistiskt tempel i Peking som tillhör Gelug-skolan.

Tempelbyggnaden byggdes först 1694 och tjänstgjorde då som officiell bostad för palatseunucker. Det omvandlades sedan till prins Yongs residens och sedan han bestigit tronen som Yongzheng-kejsaren 1722 blev hälften av byggnaden ett tibetanskt buddhistiskt tempel, medan andra hälften förblev ett kejserligt palats. Större delen av munkarna kom från Mongoliet.

Det är ett av de största lamaistiska templen utanför Tibet och anses vara den bäst restaurerade tempelanläggningen i Peking. Templet är orienterat längs en nord-sydlig-axel, och består av en hage, flera inre palats och olika hallar. Den viktigaste är Den oändliga lyckans hall (Wanfuge), där det står en 18 meter hög staty av Buddha Maitreya utskuren ursandelträ. Trästammen är 26 meter hög, men åtta meter ligger under marknivån. Statyn var en gåva från den sjunde Dalai Lama till Qianlong-kejsaren.

Källa: Wikipedia

Jag blev snabbt överväldigad, dels av min egen ignorans, dels av känslan. Vi gick runt det mesta av området i tystnad. Det gick inte att bortse från en påtaglig känsla av vördnad och kanske kan man säga helighet. Det var djupt allvar för kineserna och den känslan smittade av sig. Det moderna västerländska med mobil och stressigt liv plockades ihop med långtgående traditioner. Bönerullarna stog aldrig stilla och människor gick runt mestadels i tystnad. Skillnaden mot den förbjudna staden var total. Offergåvorna i de olika hallarna bestog av frukt, pengar och oftast fanns en eller flera små bänkar att knöböja vid när man bad. Läste en skylt någonstans som på ett ungefär sa – det är inte mängden rökelse som gör skillnad 3 pinnar räcker.

Lamatemplet kan jag tänka mig att besöka igen. Kanske med guide eller bara för att insupa känslan. Tiden räckte alldeles lagom och vi åkte tillbaka och väntade på vår skjuts som skulle ta oss till Tianjin 2-3 timmar bort. Jag hade mentalt ställt in mig på höghastighetståg men vår kollega var tveksam om vi skulle klara det.