Lågt tempo framåt

När orken tryter och tvivlen sätter in…

Idag var det lågt tempo framåt, knappt styrfart. Så varför ens berätta om det? Vet att jag kan uppfattas som lite redig, som den som inte ger upp, som den som tar på sig stooora projekt. Och jag vet att det kan bli lite överväldigande. Idag kände jag bara trötthet, nästintill hopplöshet. Att köra gödsel och anlägga, planera framåt var segare än sirap. Så även om jag allt som oftast kan köra på i rätt bra tempo så finns de andra dagarna. Varför inte berätta om dem också? Tror vi har så’na dagar allihop. Dagar då man tänker att det där projektet känns övermäktigt, att ogräset växer för fort, sniglarna smaskar så det bara blir rester kvar. Önskan om att ha en bergstomt ute vid havet… Känna  vinden mot kinden och lyssna på vågornas sus. En så’n dag hade jag igår. Och ingen större skillnad idag heller för efter första arbetsdagen efter semestern så var hjärnan mör. Kanske måste jag ha lite tråkigt, uppförsbacke ibland för det ska kännas lustfyllt igen. För lustfyllt tycker jag trädgård, ja egentligen alla intressen ska vara mesta tiden.

20150812_0083_Veronicastrum-virginicum

Kransveronika, Veronicastrum virginicum, en riktig insektsmagnet

I landen glöder det nu. Dagliljorna blommar men härligare är alla de växter som lockar flygfän och fjärilar. Det är ett monotont, evigt surrande som gör gott. Och fjärilarna… ..fjärilarna har kommit.
Bistorta J S Dijt

Bistorta ’JS Delgado’ och en rödfruktig trolldruva. Bären har blivit alldeles mörkt röda och om jag nu funderade över varför jag sådde alla sorter jag hittade i trädgårdsamatörernas frölista så har jag ändrat mig nu. Gräset är Elymus sibiricus, också den en frösådd

Bistorta 'Fat Domino'

Bistorta ’Fat Domino’ kanske inte så fet men ändå betydligt tjockare än kusinen ovan

Gula fläcken kallar jag planteringen nedan. De lägre växterna längst fram står i långa rader. Just nu dominerar en gul Coreopsis och bakom den en lika lång rad av en gul Rudbeckia som börjar veckla ut sig. Det finns inget lugnt eller diskret – det är en explosion i gult. Bakom dem står högre perenner i grupper. Den ovanligt höga Phloxen är en gammal sort som jag fått utan namn. Men den är rak i ryggen, klasen mindre och sirligare, helt enkelt inte så prålig men alldeles ljuvligt vacker i mina ögon. Och vi tittar faktiskt rätt in i varandras ögon utan att någon av oss behöver böja sig. Betydligt lägre är den lila i förgrunden, en mer vanlig phlox… Reflekterar lite förundrat över färgerna som smugit sig in och deras lyskraft. De gula passar ihop med Phlox och Agastache och är fådda blommor jag inte kunde med att säga nej tack till. Som det kan bli.
20150812_0058_gula-punkten 20150812_0055_phlox

 

Över till gräsrabatten… där fick de flesta delningarna av mina Miscanthus från huset en plats. Och i framkant skulle Echinacea tennesseensis blomma. Men frösådden blev en helt vanlig obestämd solhatt. Nåväl allt är förlåtet för fjärilarna älskar dem och den stora gruppen är snygg mot gräset bakom. Känns som jag vandrar en anings i Piet Oudolfs skor när jag tittar på den här delen.

 

Echinacea, frösådd

Dagliljan i ’featurebilden’ är ’Rozy Returns’ i sällskap med Delphinium maackianum. Och i morron är en ny dag. Då ska jag få jord så ikväll får jag leta upp lusten igen.

 

Ha det så gott!

logga_rosaline

14 Kommentarer

  1. Marit den 18 augusti, 2015 kl 17:34

    Det er så godt å lese at det er ikke bare meg som har det sånn! Noen ganger vokser ugresset for fort ja, og alt i hagen er et ork…
    Men som du sier så har vi kanskje godt av å føle det sånn innimellom, slik at de verdsetter de dagene hvor alt kjennes så bra…

    Så vakre bilder du viser! Herlig å lese om alle sommerfuglene som er kommet til deg 🙂
    De har jeg lengtet etter i et helt år! Skulle gjerne hatt de her hele sommeren, men det er som regel i august at de kommer hit.

    Håper du får en bra dag i morgen!

    Klem, Marit

    • Carina den 18 augusti, 2015 kl 18:43

      Tänkte att så är det nog – jag är inte ensam. Men den positiva delen är att det blir något annat gjort mellan varven. Tack – det är mycket vackert som blommar nu och jag gillar verkligen phloxens kryddiga doft. Tror det blir en bra dag. Jag kan ju jobba i skuggan i vart fall.

      Kram, Carina

  2. Sabelhagens olivlund - Maria den 18 augusti, 2015 kl 19:49

    Du är inte ensam:) Men vilka snygga rabatter du har. Jag sparar bilden med de gula knapparna och Agastachen för inspiration, hoppas det är okej:) Är helt tokig i höstblomamre nu, tycker det är så klent hos mig, så nu ska jag försöka ändra det tills nästa höst:)
    Ha fina dagar
    Kram Maria

    • Carina den 19 augusti, 2015 kl 08:07

      Tack – jo jag passar på och försöker njuta av vädret 🙂 Klart du får spara, för eget bruk är det alltid ok, det är ju ett erkännande i sig.

      Kram, Carina

  3. lunasblogg den 18 augusti, 2015 kl 20:28

    Visst är det så. En dag i regniga juli när jag själv kände mig seg råkade jag höra ett radioprogram Allvarligt talat med Thomas Engdahl som hette Kan det vara bra att ha tråkigt? Jo vi är inte alltid gjorda för att gå för full maskin .Det är bara långtråkigheten som kan rädda oss från att köra slut på oss själva. Vi behöver den tiden, ställtiden, för vila och att samla material och outsourca.
    Härliga foton du visar.
    Kram Luna

    • Carina den 19 augusti, 2015 kl 08:09

      Tack Luna! Om det är Thomas som är präst och som tillsammans med familjen återtog vilodagen så har jag lyssnat på honom. Han bekräftade dessutom det jag känt länge – tråkighet, vila osv är långsiktigt bra 🙂

      Kram, Carina

  4. Britt den 18 augusti, 2015 kl 20:38

    Så har nog alla det då och då. Tur att det varierar. Gula fläcken var ett bra namn. / Britt

    • Carina den 19 augusti, 2015 kl 08:10

      Mmm visst är det, skulle nästan kunna bli ’gula faran’ för ibland är jag rädd att bli stucken.

      Carina

  5. Katarina /En Grön Sida den 18 augusti, 2015 kl 21:54

    Nej, du är inte ensam, ibland är energin inte riktigt där, här. Ja, och inspirationen tryter, kraften likaså. Lusten blir till olust… Men så kommer andra stunder, dagar. Varandras förutsättningar, tror nog att det är så.
    Underbara bilder, visst andas det lite av Oudolf…. Ormroten tillsammans med trolldruva o gräs, me like! Den höga phloxen är – i mitt tycke – vacker i sin skirhet. Plockar du frön, så tänk gärna på mig…
    Imorgon, en ny dag… =o)
    kram
    /Katarina

    • Carina den 19 augusti, 2015 kl 08:15

      Var rätt övertygad om att jag inte är själv. Till och med övertygad om att det är nyttigt för när jag ’vilat’ klart brukar energin flöda och idéerna spruta. Jag lovar tänka på dig 🙂 Fast somligt går nog inte från frön men trolldruva och gräs fungerar garanterat.

      Kram, Carina

  6. Kristinas oas den 19 augusti, 2015 kl 11:22

    O ja. Visst har jag sådana dagar när jag allvarligt funderar på varför jag inte nöjde mig med 1000 kvadratmeter gräsmatta och en robotklippare… 😉 Men så kommer lusten åter och jag är mer än nöjd med min egen oas.
    Så vackra blommor, klar Oudolfvarning! Rudbeckiorna var ju fina fast det blev fel. Och floxen, så snygg violett nyans!
    Kram Kristina (som håller på att läsa ifatt)

  7. Carina den 19 augusti, 2015 kl 18:25

    Robotgräsklippare känns helt rätt men antalet kvadratmeter behöver inte vara så stort som 1000. Bara lite slätt och lugnt grönt som fond till blomsterflor. Ska se om jag kan hitta den riktiga på botaniskas vagnar, vet att deras leverantör har haft den och den är väldigt vacker. Dagarna kommer och går – idag har det körts jord, gödsel, anlagts och planterats igen.. 🙂

    Kram, Carina

  8. Anita den 19 augusti, 2015 kl 20:22

    Ja men visst är det så. Ibland är uppförsbackarna brantare än vanligt och ibland så planar dom ut fortare än man anar. I sommar har delar av vår trädgård legat under vatten i flera veckor. Då känns uppförsbacken väldigt brant. I synnerhet som det är en skogsbacke som förser oss med allt vatten. Men sniglarna har haft party, jag har hört musiken från deras dans hela nätterna och sett spåren av deras framfart på morgnarna.

    Echinacea tennesseensis fick mig själv att sjunga för tankarna for till Tennessee Waltz, Alma Cogans gamla hit från min barndom. Och även om dom inte blev som dom skulle så blev dom fina ändå. Har själv ett parti som jag kallar min prärie (långt ifrån det vattensjuka) med Magnus och annat. Ska försöka få ihop ett inlägg om den de närmaste dagarna.

    Ha nu en fortsatt skön vecka!

    Kram Anita

    • Carina den 20 augusti, 2015 kl 08:41

      Aj så tråkigt… För mycket och för lite skämmer allt. Att naturen bjuder sniglarna på party känns inte bra 🙁 Hoppas att växterna klarar sig i slutändan dock.

      Haha, hade inte tänkt på den nu kommer jag nynna ett tag. Kanske till och med ska leta upp och spela den samtidigt som jag planterar ’rätt’ planta, bara så den känner sig lite extra hemma och för att låten var skön 🙂

      Kul att höra från dig 😉 Kram, Carina

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.