ett roligt ord och tankar om foto
Guck-u-sko ett roligt ord
Ett roligt ord och tankar om foto… Några var nyfikna på fotoutmaningen så mer om den strax. Ett roligt ord – guckusko – vrickar inte direkt tungan på det men visst låter det konstigt? vem/vad är en ’gucku’? Dessutom är något/någon viktig nog för att få en egen sko… Och i relation till de växterna och andra som är sällsynta eller skövlas så blir det en sak till!
Fotat har jag gjort av och till, mest av i vuxen ålder, länge. Andra sommarjobbet var på ett par Hasselbladsbutiker i Göteborg. Det blev naturligt att skaffa kamera även om jag hade en hälsosam respekt för systemkameror särskilt rollsen; Hasselblad själv. Där hade vi för övrigt en kul tävling varje jul. Vem lyckades slå in snyggaste paketet och då pratade vi inte enkla små lådor. Vi pratade projektorbord – ja det var en pryl man behövde då och som såg ut ungefär som en strykbräda. Bytte till digital kamera så sent som 2011. För att ge mig själv lov att köpa den så gjorde vi en deal jag och jag – jag lovar att lära mig på ’riktigt’. Läste distanskurs på kvartsfart i 18 månader och lämnade in slutuppgiften i sista minuten… ..naturligtvis 😉
Sen har det gått lite tid och jag kommer underfund med hur mycket jag INTE kan. Och hur många ämnen jag aldrig fotar. Kort sagt komfortzonen behövde utvidgas. Men framförallt saknar jag konstruktiv återkoppling. Så en fråga ställd i ett fenomenalt forum för såna som jag, såna som gick kurserna ledde mig till en amerikan; fotograf, designer och AD. Hans bild av komfortzonen – den vi alla har – som en cirkel. Och den nya – inte bara en utvidgning utan en helt ny och myyycket större vid sidan av när man är klar gillades av mig och min magkänsla. Men så var det den där jantelagen. Inte nu… ..tar det nästa år. Men fick en knuff av en annan person – du det startar en grupp nu första maj… Jag brukar vara rätt duktig på att påminna andra om det där nuet som ska fångas, kanske ska tillämpa det själv också!
Det går till som så att vi är max 25 i varje grupp. Vi får ett tema varje fredag som sen ska lämnas in 16 dar senare ungefär. Andra helgen fick jag lätt panik när jag insåg att 3 olika teman var uppe i tankarna samtidigt. Men jag har hittat ett förhållningssätt. Vi har betat av i ordningen nedan:
- porträtt av en främling – inget smyg utan gå fram till någon okänd, sök kontakt mm. Började tufft med ett – nej tack!
- fota något vi brinner för och sätta ett ’vision statement’ till det. Typ ett mantra jag kan påminna mig själv om
- ett stilleben i motljus, ljussatt så att struktur och kontrast framträder
- ett editoriellt porträtt av en entreprenör som gör att betraktaren förstår sammanhanget
- ledande linjer
- Någon, en hjälte, jag alltid beundrat – ett porträtt
Nyfiken? Här kan du läsa mer!
Det jag hade tänkt berätta om – guckuskon – tankar jag haft som späddes på av ett blogginlägg jag läste hos Marit. Det gäller alla växtslag som är utrotningshotade och/eller fridlysta någonstans i världen. Jag berättar inte längre var jag fotar blåsippor eller andra växter som behöver skyddas. Tankarna var desamma i blogginlägget och jag har läst det på fler ställen. Tråkigt att man/jag/vi ens ska behöva tänka så.
Guckuskon är helt säregen i sitt slag i Norden, helt olik alla andra orkidéer. Den är fridlyst men det hejdar inte en del människor från att gräva. Just orkidéer är svårare än många andra växter att etablera i en trädgård så de kommer sannolikt inte ’glädja’ efter uppgrävningen ändå.
Kan man handla med de här växterna? Ja – om de kommer från en seriös och betrodd odlare eller om de har ett så kallat ’CITES certifikat’. Då kan växten i och för sig vara uppgrävd i naturen men i de fallen från en plats där man har bestämt sig för att exploatera marken. CITES garanterar att det är en OK planta att köpa. Cyclamenknölarna som finns i en del butiker på höstarna är oftast, tyvärr, uppgrävda i naturen där de håller på att försvinna. Visst kan man tänka; de är redan uppgrävda. Men en fråga till handlaren; var kommer de ifrån, är de certifierade… Kan öppna ögonen på handlaren och jag som konsument skickar en signal.
Min guckusko, Cypripedium ’Aki Pastel’, är en hybrid jag köpt från Göteborgs botaniska som jag litar på.
Den förde en mer och mer tynande tillvaro här i trädgården. Gillade inte läget, älskades av sniglar. Flyttade den som allt annat och förra året efter en vinter på åkern kom en blomstängel… ..i år två 🙂
Jag förstår det där med skon – läppen ser ju ut som en toffel. Men någon förklaring till ’gucku’ har jag inte hittat. Men skon och alla de andra delarnas funktion var som vanligt väldigt sinnrikt konstruerade av naturen. Tänk om jag var lika fiffig.
/Carina
Så vakre bilder du har tatt av orkidéen! Merkelig svensk navn, men den ligner helt klart på en sko/tøffel. I Norge kalles den Marisko, og det tror jeg kommer fra Jomfru Marias sko. Bra du skriver om Cites. En må jo bare stole på at seriøse hagesentere selger lovlige orkidéer.
Fortsatt fin 6. juni!
Klem, Marit
Tack Marit! Jo jag vill leva i tron att de allra flesta vill göra så rätt det går, både handlare och köpare. Hoppas att det är okunskap i många fall.
Kram, Carina
Intressant läsning och en vacker orkidé.
Tack ska du ha! Hybriderna är betydligt lättare att odla och fantastiskt vackra.
Ja du, det var ju intressant!
Guckosko är ett mycket märkligt ord. Det har du rätt i.
Spännande du skriver om fotogrejen. Jag älskar att fota men har inte så mycket vare sig kunskap eller erfarenhet egentligen.
Kram
Tack Marina! Det är ju det som är så bra – man hittar sin egen nivå som man trivs med. Ibland vill man ta ett steg vidare… ..ibland stannar man kvar och bara trivs på samma steg. Och alltsammans är rätt 🙂 så länge man är sig själv sann.
Kram, Carina
Intressant inlägg och framförallt hade jag velat läsa mer om dina om jantelagen. Bara att börja skriva på en blogg kan vara att utmana jantelagen. 😉
Det här med fotografering är verkligen spännande och utmanande. Jag som precis har börjat och inser att jag skulle ha börjat för länge sedan. Ha en trevlig! 🙂
Mmm… tack! Det kan ju vara ett bra tips i sig – den där jantelagen kanske ska få ett helt eget inlägg 😉
Kul att läsa mer om fotoutmaningen, låter verkligen som något att sätta tänderna i! Glad att du delar med dig ibland av dina uppgifter så vi får se dem. Guckoskon är så fin, men jag skulle inte heller berätta var jag fotade om den var fotograferad i naturen.
Kram Kristina
Väldigt synd att det är så… Egentligen skulle jag önska fler möjligheten att få se och respektfullt ta in alla de där rara växterna i sin riktiga miljö. Men det är nog bara att återigen konstatera – vi är olika.
Kram, Carina
Så spännande läsning. Ja, och så modig du är! Tänker jag… som ibland fegar. Så skoj, farligt, häftigt, härligt, galet, underbart, jobbigt, energigivande… ja ja ja. allt detta Att utmana sig själv, lära mer, prova mer, leka.. Vad gäller fotograferingen är jag inte där. Än. Men kanske så småningom. Nu klickar jag mest, men börjar bli nyfiken.
Du visar underbara bilder och för mig som är rena stadsbon blir jag förundrad över att dessa rariteter och andra behöver skyddas.. Men någons egna jagets VILL HA NU! är – tyvärr – ibland större än helhet, sammanhang och fortsättning. Ledsamt, men det jag bär med mig från ditt inlägg är ändå en en kittling.. något som lockar mig att lära mer om fotograferandets konst.
kram
Katarina
Där precis som i andra sammanhang – som du berörde häromdan – så tror jag på dialog och upplysning. Alla blir nog inte omvända men det räcker ju med 1!
Glad jag blir om jag inspirerar dig, någon att ta steg mot nya riktningar eller mål. Sen är jag ju helt vanligt mänsklig och fegar ur på andra områden. Eller… antagligen är väl inte drivkraften tillräckligt stor. Vi tar de stegen när de är tillräckligt viktiga.
Kram, Carina
Intressant och framför allt tänkvärt.
Angående guckoskon, som jag sett i naturen en gång, så har jag trott att det har med gök att göra. Jag har nog aldrig sett en gök i och för sig. Och en fågel med skor har jag ännu mindre sett.
Som vanligt så är dina inlägg så intressanta att tankarna börjar gå i olika riktningar … jag gör t.ex. samma sak när jag fotograferar blåsippor, jag skriver aldrig var. Läste också Marits inlägg om hur man måste hålla orkidéställen hemliga. Din guckusko är fantastiskt vacker. En annan sak man kan bli snurrig på, det där när man börjar tänka på vad olika ord betyder och kommer ifrån. Men kul! Tur att man kan hitta mycket information på nätet nu för tiden.
Så till din fotoutmaning. Så fantastiskt roligt det verkar vara. Väldigt spännande områden. Ett stilleben i motljus triggade tankarna direkt. Och ett porträtt över någon du beundrat låter ju spännande. Jag antar att man även får beskriva det man fotograferat i ord? Hur man tänkt osv.
Lycka till med utmaningarna i fortsättningen. Kanske får vi se några smakprov när alla utmaningar är genomförda?
Kram Anita