Bergenia emeiensis

2 på ’B’ att älska eller hata…

Ni vet växter man ska ogilla

Bergenia 'Orange Rocket'2 på ’B’ att älska eller hata… Jag har gjort båda, men aldrig samtidigt! Först en ganska neutral kärlek, snarast tacksamhet utifrån att det inte fanns så mycket växtmaterial att tillgå. Men kunskaperna blev större, kretsarna vidgade och de, de där två offrades, ratades och försvann ur trädgården. Till och med en som jag särskilt letat upp för sina blommor och blå bär åkte upp och ut i kylan. Kyla som nog ledde till döden – kan faktiskt inte komma ihåg. Färdig var jag med båda, ALDRIG mer har jag säkert också tänkt. 2 på ’B’ den första första kommer här.

Berberis

En bild för många år sen gjorde ett visst avtryck dock. Små, rödbladiga, strama, klippta former i olika storlekar bland silvriga blad och rosa blommor… Inte bara en berömd prick över i:et utan ett utropstecken och ögonöppnare blev bilden. Det rosa gick från mjukt och gulligt till fräckt och helt rätt. Jag gillar alltid rosa men det här var lite extra. Glömde… ..grusgångar i grått till härligheten.

Berberis 'Admiration'Sen finns det former med härligt limegula blad; pelarformer med fina, varma höstfärger; former med väldigt snygga bär på hösten. Bär man kan stoppa i kransen till exempel. Så det här B:et är på väg in i värmen helt klart. Jag tänker på den hatade? Berberisen.  

Det har kommit många nya former och det finns vackra arter.

Bilderna på Berberis är lånade här

 

 

 

 

Nästa B – Bergenia

Bergenia 'Rose Klose'

Bergenia ’Rose Klose’

Mitt andra B som tagits till nåder och blivit högt skattat försvann nog för att det är så tacksamt, lättskött, vanligt. Idag tänker jag; lagom högt för att vara en superb marktäckare, lätt att rensa bort vid behov, vackra blommor, vackra blad och höstfärger och verkligen tåligt på riktigt.


För några år sen behövde jag något med fräscht gröna och lite större blad, bra marktäckning och blommor i vitt i en plantering. Det blev en vit form av Bergenia. Planterade den jämte en stor Rh yakushimanum och vi har trivts bra med varann alla 3. En höst för ett par år sedan hittade jag en lite mindre och hårigare variant, B ciliata, på höstrea… ..i våras hittade jag två nya namnsorter med stora, öppnare klockor och lite mindre, avlånga blad. Bergenia kanske inte så hatad men ansedd som tråkig; en växt man kan rynka på näsan åt? Båda namnsorterna har stadiga blad i härlig färg just nu. Blomningen var läcker på båda. Jag har tänkt om även kring Bergenia!

Bergenia 'Pink Dragonfly'

Bergenia ’Pink Dragonfly’

Bergenia

Bergenia

Bergenia ’Pink Dragonfly’ bild lånad här och Bergenia ’Rosi Klose’ bild lånad här

Varför har vi så lätt för att bortse från tacksamma växter som ger oss mycket bara för de är just tacksamma och vanliga? Rosor är också vanliga inte dissar vi dem sådär generellt inte.. Lite som att raljera över snällhet – en fantastisk egenskap.

Fortfarande kan jag se en och annan mindre vacker berberishäck i villakvarteren där jag bor. Kanske inte det man ska ha närmast barnens lekplats heller. Men några klippta Berberis en bit in i rabatten kommer det säkert att bli. En rosa raket med en rosa drakfluga – smakar på namnen och de i sig är nog. Kan se det framför mig; dem, den silvriga oxeln, lammöron, olika malörter och blommor i rosa…

Ha en skön kväll därute! Carina

12 Kommentarer

  1. Marit den 12 januari, 2014 kl 18:18

    Ja, jeg husker med gru berberis i alle beplantninger her på 70 tallet. Det var etter hvert den mest hatede plante sammen med buskfuru her i landet. De du viser bilder av er jo veldig fine av de nyere sortene. Jeg har en hvit bergenia, men husker ikke i farten hva den heter.

    Ha en fin kveld!

    Klem Marit

    • Carina den 12 januari, 2014 kl 19:56

      Är nog ett minne som du delar med många! Den där ’buskfurun’ har jag inte börjat gilla igen 🙂 Här kallades den dvärgtall men det var inte så mycket dvärg över den. Går förbi en trädgård när jag promenerar som har klippt en riktigt läcker tall som jag kan tro är en dvärgtall i botten. Men det måste vara rätt mycket jobb att hålla den så.

      Kram, Carina

  2. Anita den 12 januari, 2014 kl 18:52

    Vilket bra inlägg 🙂

    Berberis minns jag från min barndom och jag minns att jag tyckte väldigt mycket om dom för dom brann så vackert på hösten. Men hur mycket har jag tänkt på Berberis som vuxen … inte mycket ska jag erkänna. Det fanns en Berberisbuske i vår trädgård när vi flyttade in men den grävde jag upp till förmån för något annat. Minns inte ens vad.

    Bergenia gillar jag och det skulle jag definitivt ha om jag hade en större trädgård.

    En annan typisk buske som det rynkas på näsa åt är ju Forsythia. Men se den har jag. Två stycken av olika sort till och med och jag älskar dom 🙂 Dom är som ett solsken på våren.

    Det är väl kanske så att vi matas med mycket mer information om växter nu för tiden via trädgårdstidningar, öppna trädgårdar, bloggar, mässor, trädgårdsresor mm. Hela tiden utsätts vi för ett bombardemang av fägring och nyheter och det är då lätt att glömma de gamla trotjänarna som vi en gång byggde upp strukturen i våra trädgårdar med.

    Intressant ämne onekligen 🙂

    Ha en fortsatt skön söndag kväll och jag hoppas att din frossa gett med sig.

    Kram Anita

    • Carina den 12 januari, 2014 kl 19:52

      Tack ska du ha! Slog mig att vi så lätt dras med i trender och inte funderar på – men vad gillar jag. Och jag kommer, har ju redan hittat några Bergenior, återkomma till de för rabatten. Vi hade också Berberis när jag växte upp. Hittade en jättefin med vackra, stora gula blommor och blå bär i knippen, fin höstfärg. Men nånstans så ratade jag den för något annat ändå.

      Då kanske jag kan få fresta med en vitblommande Forsythia? Visste inte det fanns men lärde i somras.

      Frossan är kvar, lite feber så jag tar det lugnt. MÅSTE naturligtvis inte jobba men jag har ett beslutsmöte på tisdag som vi redan skjutit en gång så det vore olyckligt om vi inte kan ta det…

      Kram, Carina

  3. PysselMoster den 13 januari, 2014 kl 06:33

    Jaha här kom bilderna … på berberisen 😉
    Jag har ju redan berättat på min blogg att jag är en stor motståndare men får väl erkänna att dom ser snygga ut på bilderna men in i trädgården kommer dom inte in … än i alla fall.
    Och Bergenia, jag får erkänna att jag även där har ett rätt så stort motstånd (också det beroende på barndomsminnen som jag inte ska trötta ut dig med här)
    Men … jag hittade också den luddiga formen för något år sen så den har faktiskt fått flytta in. För säkerhets skull på ett rätt så svårt ställe så den inte skulle bli för vidlyftig men den kämpar på bra ändå.

    Ha det gott!

    • Carina den 13 januari, 2014 kl 13:23

      Ja dem gjorde ju det 🙂 Har värkt på det ett tag. Du ska veta att det är läääänge sen jag såg bilden. Men eftersom jag har börjat ’se’ Berberis i olika sammanhang så är det nog dags för något inköp i vår. Så får vi se om kärleken går över igen.

      Kan återkomma om namnsorterna jag hittade när jag vet hur de utvecklas. De känns inte lika frodiga.

      En fördel är ju att det finns så mycket olika växter som har blivit oändligt mycket lättare att hitta – mer utrymme för olika smak; att tycka olika…

  4. Katarina /En Grön Sida den 13 januari, 2014 kl 08:50

    Ler när jag läser ditt härliga inlägg! Trender, trender… Funderar på mina egna val. Vad styr mina val, kanske föreskriven ”god” smak. Dvs inga fria val, egna val, även om jag låtsas tro det. Inget stör ordningen! För många år sedan läste jag en artikel som handlade om att vi i Sverige går i flock och att då något föreskrivs som trend/mode så är genomslaget nästintill absolut, dvs anammas av de flesta från storstad till småstad till minsta lilla by. Vi skulle kunna kalla det att vi är förändringsbenägna, men vi skulle också kunna se det som en form av ängslighet, att inte vilja/våga sticka ut. Så också vad gäller trädgårdar, tänker jag. Hur kliva utanför den där ”boxen”? Att närma sig det man väljer bort, att nyfiket betrakta vad det är och står för är ju väldigt spännande. Formklippt berberis, ett klot liksom… Kanske det. =o)
    kram
    /Katarina

    • Carina den 13 januari, 2014 kl 13:30

      Flock – ja vi är nog ’rädda’ att sticka ut genom att inte vara som alla andra lite till mans. Och när vi gör det kan jag uppleva att man, dem, vi lite ängsligt ber om ursäkt kanske i akt och mening att få ett – det är helt ok. Kanske beror det på en annan sak jag tänkt på – vi har svårt att skilja på person och sak lite till mans.

      Men jag tror, hoppas de flesta ändå hoppar över det vi inte gillar även om det är trendigt. Kanske kan bli som med kläder – det kommer så många trender att man kan skapa sin egen så småningom 🙂

      Kram, Carina

  5. Kristinas oas den 13 januari, 2014 kl 11:29

    Berberis gillar jag inte pga taggarna, men kan tycka att höstfärgerna är fina. Jag har en gång sagt att i vår trädgård kommer bara två taggiga växter in: rosor och krusbär. Det står jag fast vid. 😉
    Bergenia gillar jag däremot, även om jag bara har den ”gamla vanliga” sorten. Köpte en knytnävsstor planta på en växtauktion för 13 år sedan – den är flyttad och delad några gånger, men täcker nu 4-5 kvadratmeter i Trädhörnet. Och där fungerar den utmärkt! Den kväver ogräs, blommar fint och är snygg i bladen på hösten och vintern. Fast nu kommer den att få börja maka på sig lite… Fler lundväxter ska in i det området, men bergenian ska inte tas bort helt.
    Kram Kristina (som för övrigt blev nyfiken på den vita forsythian)

    • Carina den 13 januari, 2014 kl 18:01

      Ska se om jag kan besöka den vita Forsythian i vår! Har bara sett den på bild hittills och då utan blom. Kommer inte ens ihåg namnet just nu 🙂

      Klart att man vill ha lite mångfald och större lund så får Bergenian maka lite på sig. Jag är nyfiken på om namnsorterna jag köpte växer som storasyster eller ej. Det ser inte så ut hittils.

      Kram, Carina

  6. Linda den 15 januari, 2014 kl 08:43

    Vi hade en häck av berberis när jag växte upp. Glömmer aldrig de taggarna. Men oj så snygg den med ”kant” är. Det är nästan så att jag blir sugen 😉

    Solsken
    //Linda

    • Carina den 15 januari, 2014 kl 10:14

      Visst var den läcker! Tittade på bilden igår och fantiserade kring bra kompisar som knyter ihop den gröna kanten 🙂

      Jag känner inte för berberis som häckväxt men som en ingrediens som ger struktur och stadga även på vintern… ..gärna!!!

      Snö och solsken! 🙂

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.