Växter som gått hädan

Växter som gått hädan

Växter som lämnat eller lämnats

Allt som oftast så skriver jag om det som ska bli, det som gått bra. Mera sällan om det som inte gick bra och det som misslyckades – Växter som lämnat. Läste ett inlägg hos Lottas Lund och funderade. Vågar jag, vilket är väldigt enkelt, ta och filtrera ut hur många och vilka växter som inte finns kvar? Men jag är ganska orädd och kan lätt förtränga de pengar som de hädangångna representerar så sagt och gjort….

430 av totalt 2322 hmm… För statistikern = 18,5% Nu har ju då inte allt dött. En del lämnades kvar på förra tomten. En del har jag grävt upp och slängt, till exempel en Adenophora som fick en utbredning och ett rotsystem misstänkt likt knölklockans och när jag efter en googling insåg att många tar fel och skickar in fröer av knölklockan som varande Adenophora – ja då åkte spaden fram snabbt och lätt. Rötterna las att torka i solskenet.

Aconitum hemsleyanum

Några av de dödda har jag sått i år igen. Angelica gigas, Anthriscus ‘Ravenswing’ och Aconitum ‘Red Wine’ till exempel. Den sista växte i en rabatt där jag fyllde på med jord i ett för tjockt lager och av fel sort så den tackade för sig nästkommande vinter liksom den vanliga Aconitum hemsleyanum.

Felnamnade och felhanterade fröer

Flera som gått till rullorna är frösådder som när de så småningom börjat blomma visat sig vara något helt annat. Aconitum anthora är en sådan. Jag tycker A lycoctonum ssp. neapolitanum, syn. A lamarckii, är vacker men vill inte ha den överallt och framförallt – bara för att en stormhatt har ljust gula blommor så blir den inte en anthora… Ibland rycker jag trött på axlarna, ibland funderar jag på – hur svårt kan det va att ta reda på vilken växt man har. Det finns trots allt ofantligt mycket information på nätet även om man sållar bort det som är fel. För inte kan det väl va som så att man medvetet gör fel??!??

En hel del är frösådder jag inte kinkat tillräckligt för… Eller så har jag tröttnat på omskolning och satt ut hela klumpen på ett enda ställe. Ett klokare sätt är att fördela på några olika växtmiljöer.

Flyttade mycket men inte allt

En del av växterna skaffade jag redan till min förrförra trädgård och de har fått utstå 1-3 flyttar och försvunnit längs vägen. Hit hör också en del växter typ Heuchera, där etiketter försvunnit och jag inte vet om just den namnsorter finns nånstans eller ej, många är förvillande lika. Då markerar jag den som borta, finito…

Echinacea purpurea 'Hope'

Echinacea 'Southern Belle'

Solhattar ett kapitel för sig

Många är solhattar, Echinacea, som jag köpte alla nya varianter jag hittade av. Dåligt beslut – många är svåra att etablera eller att få att leva mer än 2-3 säsonger. Exempel på det är ‘Hope’ och ‘Southern Belle’ som du ser i bilderna. Hatar att erkänna det men just de skulle jag faktiskt köpa igen om jag hittade men då skulle växtplatsen väljas med större omsorg och rotklumparna planteras i en sandklädd grop.

Importerade växter

En del Iris sibirica kultivarer som jag importerade från USA 2016 försvann. Tack för hanteringen – tullverket+posten+jordbruksverket. Jag har också förlorat några rhododendron – det är lite för stressigt för plantorna att grävas upp, transporteras och sen att etablera sig. Rhododendronbuskarna var inga problem med transporter det bara är så att ca 10% inte orkar. Irisarna får låna bild av en som trivs och växer jättebra.

Iris sibirica 'Blueberry Brandy'
‘Blueberry Brandy’

 

Narcisser som är så lätta… Nja de har inte gillat mina flyttar, gödslingsmönster och som jag tror narcissflugor. Numera så är jag också noggrannare med att märka dem. En del finns nog kvar men har blivit hopblandade – sens moral flytta växter under kontrollerade former. Tänk aldrig – det kommer jag ihåg…

Sen finns det växter som är kortlivade, monokarpa eller bara allmännt svårflörtade. Ibland får jag ett ryck och tänker – men det fixar jag… Nä det gör jag inte. Det är oftast för mycket jobb för att ha dem kvar och det blir helt enkelt mer och mer ovärt.  Hit hör en hel del Primulor, liksom Meconopsis. Här illustrerade av två lättodlade primulor – beesiana och poissoni som dessutom är fina tillsammans i lunden.

Primula beesiana och Primula poissonii

Det var lite om växter som lämnat.. Du kanske undrar varför jag inte gör ‘delete’ på hela växtposten? Ibland blir jag förvånad som till exempel när en hundtandslilja, E hendersonii, som varit borta, skendöd visade det sig, i några år visade sig. Då kan jag bara bocka av dödligheten och vips så är den återuppstånden 🙂



23 thoughts on “Växter som gått hädan”

  • Hej Carina
    Ja vi mister mange planter gennem årene. Jeg plejer at grave mine lidt anderledes solhatte op og sætte dem i drivhuset. Det har jeg også gjort i år, men det ser ikke ud til, at der er liv i dem desværre.
    Hilsen
    Lisbeth

    • Det var ett bra tips. Jag har mer gått över att köpa de som har purpurea i sig. De är mer härdiga åtminstone här i Sverige. Men Echinacea kan se döda ut men ändå komma med livstecken senare på säsongen.

      Ha det gott! Carina

  • Du har så rätt, så rätt – vissa perenner har en viss förmåga att bara klara sig någta få år. Men man är ju så dum (läs: förtjust) att man faller igen och köper dom åter…och åter..och åter…..! “Det kan ju gå bra den här gången!”
    KRAM/Susie

    • Så är det men för en hel del så drar jag faktiskt en gräns. Sällan mer än 3 försök med samma växt.

      Ha det gott! Carina

  • Huff, dette var jo ikke så hyggelig å lese om eller bli minnet på 😉
    En sånn liste har jeg aldri skrevet, og hvis jeg hadde gjort det hadde den blitt lang.
    Det er mange roser som har havnet i komposthimmelen, og mye annet også. Men solhattene mine så lever veldig mange av de. Plassering av de er noe en må tenke på, og jeg har hatt mye flaks. Mine står i en liten helling/skråning, og det er også veldig lett jord der. Ikke noe leire der, nei 😉
    Så de skal aldri flyttes derfra, nei!

    Den Aconitum h. Red Wine tror jeg kanskje lever her. Den er veldig fin.

    Det er noen ganger hardt å være hageeier, for noen ting vil bare ikke leve uansett hva en gjør. Hundetann er en av de som jeg ikke får til uansett hva jeg gjør… 😉

    Veldig fint bilde det siste du viser!

    Klem, Marit

    • Haha… nej det blev lite omvänt men det var ändå lite spännande. Kanske därför jag undvikit rosor – de har aldrig trivts med mig och den jord jag kunnat erbjuda. Solhattar har jag lärt mig att bara skaffa de med purpurea blod i sig. De ska vara härdigare och det tycks stämma 🙂 Man lär så länge man lever. Men visst är det tufft att vara trädgårdsägare ibland… Å andra sidan så blir jag så himla glatt överraskad ibland.

      Kram, Carina

  • Hej Carina!

    Ja nog sker det en naturlig avgång allt emellanåt men jag har nog tagit bort fler tror jag än de som självdött. Jag är allergisk mot alla växter som sprider sig mer eller mindre gränslöst, de åker snabbt ut men jag har blivit bättre att kontrollera sådant redan innan inköp. Sedan plockar jag bort sådana som inte klarar nederbörd och kraftiga vindar med undantag av några pioner som fått snygga pionstöd. De gröna plaststöden runt växterna gör inte mig så glad i alla fall, jag är inte duktig på att binda upp snyggt heller.

    Lök- och knölväxter bör man inte dödförklara för snabbt, inte heller Clematis. Trillium är ett praktexempel på växt som kan vara borta flera år för att sedan dyka upp igen. Jag skriver helt enkelt med kursiv text i mina växtlistor de växter som inte dyker upp under säsongen. Den varningssignalen kan ju ligga kvar några år utan att störa.

    Kram!

    • Håller helt med om de gröna växtstöden – de går bort. Jag kan plantera en del växter med viss spridningsvarning men håller extra koll på dem och är beredd att gräva. Tyvärr borde jag nog vara hårdare med att kolla hur de beter sig i dåligt väder men då står här och blir kvar om jag gillar dem.

      När jag grävde upp växter på förra tomten dök en Trilliumknöl upp som inte visat sig ovan jord på jag vet inte hur många år 🙂 De vilar gärna efter att man planterat/flyttat dem också.

      Kram, Carina

  • Intressant inlägg Carina. Min blogg fyller 10 år på lördag och jag har pysslat med att skriva ett “jubileumsinlägg”. I samband med det så satt jag och gick igenom lite bilder i arkivet. Lite blev så småningom mycket … eller många bilder. Jag upptäckte då massor av växter som jag en gång haft men som gått hädan. Dessutom har jag glömt många av dom. Några är ju solhattarna. Vilka fina jag haft som kommit 2 möjligen 3 säsonger och blivit tanigare för varje år. Nu har jag bara ‘Magnus’ som i varje fall kommer upp år efter år. Men jag har ett knep med dom för sniglarna angriper dom på våren. Jag gräver upp alla plantorna och sätter dom i en pallkrage. Där får dom växa till sig innan jag sätter tillbaka dom i gödslad fin jord. Låter kanske inte klokt men det har fungerat hur bra som helst. Har aldrig haft så kraftiga Magnus som efter jag började med det. De nya sorterna av Heuchera har jag lite samma erfarenhet av som när det gäller solhattarna. Ett exempel på en växt jag trodde gått hädan var min magnolia ‘Wadas Memory’ som dog och var borta i tre år. Plötsligt kom en kvist upp ur jorden år 2007 och nu är den ett ståtligt träd som blommar varje år. Narcissflugor har jag inte hört talas om. Hoppas dom håller sig borta från min trädgård. Då tulpaner inte går att ha pga rådjuren är narcisser det jag satsar på.

    Kram Anita

    • Jösses 10 år!!! Tiden går visserligen fort men jag ser fram emot ditt jubileum och att få se resan. Visserligen har jag ju läst några år nu men inte från början. Tror jag började med några trevande inlägg 2011 🙂

      Mmm… 🙂 Tror vi trädgårdsentusiaster är utrustade med en extra förträngningsmekanism. En som gör att vi liksom bara suddar och går vidare. Tur är nog det. Vilket bra tips för solhattar. Nu har jag några sorter som peppar, peppar kommit tillbaka i säkert 5 år.

      Spännande med din Magnolia här finns en som går åt andra hållet. Men förhoppningsvis så lyckades jag stanna den negativa spiralen i somras.

      Kram, Carina

  • Hej Carina

    Det är så sant!
    Vi tar in växter från alla möjliga håll. Så inte att undra på att vissa får problem…
    Och sluta experimentera med nytt, Det skulle nog varken du eller jag se som någon lösning.

    Jag har liljor som har sprungit 2 år över- ja!

    Ha en trevlig kväll

    • Haha – nej det kommer nog inte hända. Det är så spännande och kul bara att testa. Och så får man räkna med lite svinn för å andra sidan – testar jag inte så kan de ju inte ens överleva.

      Ha det gott! Carina

  • Hej Carina
    Det var en lang liste med triste erfaringer, men jeg var glad for at læse den. Det var dejligt at blive bekræftet i, at andre ikke har lutter positive oplevelser. Det er jo ofte kun sucesserne, man læser om, som du netop skriver.
    Held og lykke med det, der gror i dag 🙂
    Mange hilsener, Lisbeth

    • Det sista är så sant. Dessutom ger de ju rum för förändring vilket ju är bra eftersom de flesta trädgårdar har en fast gräns för vad som kan rymmas. Vänder man på talen så lyckas ju det allra, allra mesta 🙂

      Ha det gott! Carina

  • Din oversigt imponerer mig, fordi den afslører, hvor omhyggelig du har været med at registrere alle dine planter. Stauder, løg og alpine planter går jeg ud fra ikke vil leve evigt, mens jeg mere oplever det som tab, hvis træer og buske opgiver ånden. Echinacea er jeg holdt op med at investere i – sår dog paradoxa og lignende en gang imellem.

    • Tack Marie! Jo jag har varit och är noggrann med registreringen, och jag började för länge sedan. Det skulle inte vara kul att börja om från ett tomt ark idag.

      E paradoxa – det är nog namnsorter där den är inblandad som har sämst härdighet här. Och sen en plantskoleägare berättade att de är sämre härdiga så har det gått bättre. Nu letar jag kultivarer som har mer purpurea – då går det betydligt bättre.

      Ha det gott! Carina

  • Sikken en orden du har i dit arkiv! Jeg synes heller ikke, man skal ærgre sig over de planter, som man af den ene eller den anden grund mister, men det er nok sværest at miste planter, hvis man er plantesamler. Jeg har det sådan, at hvis en plante ikke vil trives hos mig, så gør jeg kort proces, planten bliver kasseret og erstattet med noget andet. Det er jo så mange skønne planter, som kan friste.

    Hilsen Elna

    • Tack Elna – jo jag har bra ordning, försöker åtminstone. Det är ett evigt bekymmer med alla namnbyten dock… Jag sörjer inte så himla mycket. Ser det mer som att de lämnar plats åt något nytt, något annat. Annars tror jag man får kramp och inte sätter något nytt – allt kan ju dö 🙂

      Ha en fin helg! Carina

  • Hej Carina!
    Det är inte allt som lyckas, men desto gladare blir man, när någon trivs väldigt bra. Dina Iris har en alldeles fantastisk färg. Jag fick ett ryck förra sommaren och grävde upp nästan alla, för att de inte blommat på ett tag. Delade och planterade om, får se om det lyckades. Blir lite hoppfull när du skriver att din hundtandslilja dök upp efter några år. Jag har försökt med den ett antal gånger, och förra året hade de knoppar, och så var det slut, de blommade aldrig. Kanske kan de poppa upp i år.
    Ha en fin helg /Marika

  • Hei Carina!
    Innmari interessant å lese. Min store skrekk er å så eller kjøpe planter som invaderer. Jeg prøver å finne ut om de sprer seg, men frøposene gir ofte lite svar. Det er noen planter som har blitt fjernet og lagt til dauing i veien i sola. I skogkanten bak oss sprer glupske lupiner og tar over vegetasjonen
    Andre planter er det med sorg jeg ser de ikke har klart vinteren. Akkurat nå er det frøene av Verbena bonariensis som ikke vil vise seg. Jeg puster på dem for å gi litt ekstra med Co2!
    Det siste bildet du viser, er for meg et hageeventyr.
    Ha det godt! Klem Anne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *