Trädgårdsfärger – grå
» » Trädgårdsfärger – grå

Trädgårdsfärger – grå

posted in: DAGBOKEN, FÄRGER | 0

Grå, grå, grå – Magnus och Brasse

 

Gris… ..uttalat låter franskans ‘gris’ så vackert. Det liksom svävar iväg. Grå – det tar bara tvärstopp efter ‘å’ på något sätt.

Jag älskar grått! Grå sten, grått grus och grå blad. Fast stopp lite nu… ..då kallar vi det ofta silver eller gråblått. Tydligen är inte grå fint nog åt växterna.

Min bekantskapskrets känner vid det här laget till min något excentriska inställning till sten. Och då menar jag GRÅ sten. Och hur jag mitt i ett samtal i förbifarten säger – kolla där! Den stenen vill jag ha…. Tyvärr hittar jag ofta de här kärlekarna lååångt in i skogen på andras marker eller oländiga ställen. Men spanar – det gör jag jämt och omedvetet. Tror det är gener även det 🙂 Morfar och hans bröder är med i en bok ‘Stenmur’n’ stolt uppradade kring en gärdsgård. Bred som en rejäl gångväg i trädgården och lika hög…

Fanns ingen synlig sten när jag köpte här 2003. Men pappa hjälpte mig med sten från skogen. Först följde jag med och pekade… ..tills han sa – så en sån där duger då? Lägg märke till DUGER. Vi hade nämligen väldigt olika syn på vad som var en vacker sten. I min värld kommer perfekt runda eller helt släta stenar in som undantag. De ska ha lite vinklar, sprickor eller något som gör att det kan bildas skuggor, former och mönster. En slät sten färdas blicken och fantasin liksom bara över och förbi…

Några grå från mig.  Mer ser du hos Charlotta med bloggen Charlottas trädgård

Carina

0 Responses

  1. Anki
    | Svara

    Vi har nog det gemensamt att vi gillar stenar 🙂
    Många vackra grå växter och stenar hos dig… snyggt!

  2. Charlotta
    | Svara

    Härligt inlägg från en riktig stenfantast. :))
    Kommer att tänka på förra sommarens besök i Alphems arboretum i Floby. Det är en ”musei-trädgård” och Frans Johan Gegerfeldt som bodde där ägnade 50 år att släpa hem stenar till sin trädgård (och så samlade han på vackra och sällsynta träd). Du har kanske varit där?
    I alla fall var stenarna lika sevärda som alla träd.
    Ha det gott!

    • Carina
      | Svara

      Nej, men det ringer en klocka där uppe i vindlingarna 🙂 Tror jag läst om det och tänkt att dit måste jag nån gång. Tack för tipset!

  3. Anette
    | Svara

    Fint med det gråa i dina bilder.
    Jag känner igen mig själv. Jag brukar också titta efter fina stenar i skogen, men jag hade ju turen att han några stycken stora i trädgården från början. En del ligger kvar och en del har fått flytta till något annat ställe i trädgården.

  4. Kristinas oas
    | Svara

    Gillar den där lystern som är i ekplankan på din bild, så sidenmjuk och väderbiten på en och samma gång.
    Jag gillar att plocka upp en solvarm liten slät sten på stranden och att lägga mot kinden, men i trädgården får de gärna vara kantiga.
    Kram Kristina

    • Carina
      | Svara

      Jomenvisst är det så! Mina strandminnen är släta och ligger gott i handflatan. Ibland har jag frågat lite tyst – vill du följa med på resan. De som svarat ja ligger på en hylla i sovrummet. Den första är slät, avlång och med en liten utbuktning som passar perfekt i handflatan. Från Saeby sommaren 1988…

      Kram, Carina

  5. Anita
    | Svara

    Ekplankan … så himla vacker! Älskar trä som grånar. Och sten älskar jag också. Både att titta och känna på. Tänk att få dra handen över en slät stenyta … eller en skrovlig för den delen. Sköna känslor båda två. Och förresten. Att gå över ett solvarmt altandäck som efter många års hårt väder blivit grått i färgen (läs vårt altandäck) 🙂 Det är inte heller fel.

    Kram Anita

    • Carina
      | Svara

      Kanske lite fusk den är ifrån en kvarn i Skåne. Men gammal, grov och väderbiten… ..och väldigt vacker tycker jag. Gillar planken och stenen även för kontinuiteten och strukturen de står för. Att känna med handen på sten eller som knoppen tar in så mycket mer än ögonen. Solvarma altandäck ska vara grå och ooljade 🙂

      Kram, Carina

  6. Martas rike
    | Svara

    Jättefin samling. Stenar är fantastiska. Jag har grävt upp massvis med sprängsten i min trädgård som jag sedan försöker återanvända. Pysslet med att bygga en stenkant och hitta grannar som matchar varandra är rogivande och spännande på samma gång. Det finns alltid en lösning, det gäller att hitta den. Det fascinerar mig.

  7. Linda
    | Svara

    Jag tycker också om gråsten och har alltid stensamlingar på gång. Drömmen är en bänkskiva i gråsten – inte en sån där blankslipad i granit, nej, jag vill ha en bänkskiva om är lite skrovlig, precis som en slät klipphäll 🙂

    Kram
    //Linda

Leave a Reply